Den offentliga maktens ökade synlighet på sociala medier leder till rättsliga problem, utmaningar och komplicerade ställningstaganden. Det finns därför ett behov av att utreda rättsläget och att kommentera de rättsliga utmaningar som myndigheterna står inför. För att uppnå syftet med uppsatsen tillämpas  en kombination av rättsdogmatisk, rättsanalytisk och rättsinformatisk metod. Dessa rättsvetenskapliga metoder har även styrt materialvalet.    Analysen visar att inlägg och kommentarer på myndigheters sociala medier blir allmänna handlingar. Särskilda svårigheter uppkommer dock när det gäller länkning, myndigheters bevakning av utomståendes sociala medier samt när en tjänsteman ska anses agera för myndighetens räkning. Offentlighetsprincipen ställer även krav på myndigheters dokumentering och hantering av inlägg. Under vissa omständigheter ska inlägg gallras, vilket kan bli svårt att genomföra när inläggen inte finns på myndighetens egen server. Av integritetshänsyn är det problematiskt att uppgifter om enskilda kan finnas kvar hos en tjänsteleverantör.      När EU:s dataskyddsförordning (GDPR) blir tillämplig den 25 maj 2018 kommer myndigheter att få fler regler att förhålla sig till när de behandlar personuppgifter i sociala medier. Integritetsskyddet kan då komma att förstärkas.     För myndigheter är sociala medier även en värdefull plattform för att nå ut till allmänheten med information, vägledning och råd. Samtidigt uppstår gränsdragningsproblem mellan vad som utgör rådgivning respektive myndighetsutövning. Ytterligare frågeställningar rör myndigheters utredningsskyldighet när det gäller information om enskilda som finns på sociala medier. Myndigheters opartiskhet och objektivitet riskerar att rubbas om myndigheter slumpmässigt letar efter information om enskilda på sociala medier. Samtidigt är myndigheter skyldiga att beakta sådan information som är av betydelse för ett ärende. Det är därför av vikt att myndigheter har rutiner för hur ärendehandläggningen ska gå till, utan att balansen mellan effektivitet och legalitet rubbas. / As a result of the increased activity on social media by the public authorities, there are legal problems, challenges and complicated standpoints. Therefore, there is a need to examine the legal situation and comment on the legal challenges that authorities face. In order to achieve the aim of this essay, a combination of the methods legal dogmatics, legal analytics and legal informatics will be used. The analysis demonstrates that posts and comments on authorities’ sociala media platforms become official documents. However, difficulties arise regarding hyper linking, authorities’ monitoring of social media belonging to a third party, as well as the question of when a public official should be considered to act on behalf of the authority. The Swedish principle of openness also requires that posts and comments are documented and handled correctly. In some circumstances, posts also need to be erased, which can be difficult when they are stored on an external server. This imposes specific problems in terms of integrity. When the General Data Protection Regulation (GDPR) will be applicable from 25 March 2018, authorities will be faced with more rules regarding the publishing of personal data on social media. As a result, the protection of individuals’ integrity may increase. For public authorities, social media is a valuable platform used to reach out to citizens with information, advice and guidance. At the same time, there is sometimes a fine line between guidance and exercise of public authority. Further questions regard the obligation of administrative authorities to perform investigations. While the objectivity and impartiality of the authorities could be threatened if information about individuals is arbitrarily seeked out on social media, administrative authorities are obliged to consider all information that could be of importance to a case. Thus, it is crucial that authorities have procedures to ensure a transparent and proper administration, without disturbing the balance between efficiency and lawfulness.

Ekonomiskt våld är ett utbrett samhällsproblem, trots det finns fortfarande relativt lite forskning som fokuserar på den ekonomiska dimensionen av våld i nära relationer. Med ett analytiskt fokus på resurser syftar denna studie till att utveckla förståelsen av mäns ekonomiska våld mot kvinnor och att undersöka myndigheters bemötande av detsamma. Uppsatsens teoretiska ramverk består av två-system-teorin, vilket är en syntes av radikalfeministisk och marxistisk feminism (Walby, 1990), och begreppen våldets kontinuum (Kelly, 1988), maskuliniserad byråkrati (Ferguson, 1984) samt ekonomiskt, socialt, kulturellt och symboliskt kapital (Bourdieu, 1987). Baserat på elva intervjuer med ekonomiskt våldsutsatta kvinnor som lämnat sin våldsutövande partner visar analysen att olika typer av resurser kan användas som redskap för att utöva ekonomiskt våld. Det ekonomiska våldet kvinnorna utsatts för är sammanflätat med erfarenheter av andra våldsformer, till exempel psykiskt och sexuellt våld. Vidare kan det gemensamma föräldraansvaret öppna upp ytterligare vägar för utövandet av ekonomiskt våld, trots separation från våldsutövaren. Analysen påvisar även att lagändringen, som genomfördes 2016 i socialförsäkringsbalken, möjliggjorde för att underhållet i större utsträckning kan användas för att utöva ekonomiskt våld och att socialtjänsten främst erbjuder emotionellt stöd, i form av stödsamtal, trots att kvinnan uppvisar ett stort behov av ekonomiska resurser. Slutligen bidrar studien med kunskaper om betydelsen av kvinnans egna resurser för att kunna skydda sig mot det ekonomiska våldet. Sammantaget dras slutsatsen att det ekonomiska våld kvinnorna utsätts för av män är omfattande och komplext. Genom att besitta olika kapital kan kvinnan skydda sig och därmed leva ett liv fritt från våld. För de som saknar resurser kan Försäkringskassan och/eller socialtjänsten, beroende på kontext, bära ett ansvar. Baserat på kvinnornas berättelser återfinns dock brister i myndigheternas arbetssätt och bemötande som kan leda till ytterligare våld från såväl den våldsutövande partnern som myndighetspersoner.

Uppsatsens syfte är att undersöka och utveckla förståelse för hur USA:s civila rymdmyndighet NASA:s grafiska kommunikation bidrar till att stärka och bibehålla dess legitimitet. Detta analyseras utifrån ett visuellt material bestående av fem utvalda bilder som publicerats av NASA i olika typer av medier. Analysen sker i två steg, först genom en semiotisk bildanalys som sedan utvecklas vidare i en kritisk diskursanalys. Resultatet visar på likheter mellan de olika medierna i det visuella materialet som syftar till att stärka centrala teman i NASA:s kommunikation. Det högteknologiska och vetenskapliga, människan och mångfald samt möjligheter och optimism är alla teman som används på olika sätt och syftar till att bibehålla och stärka NASA:s legitimitet och handlingsfrihet. Resultatet tas slutligen upp i en diskussion, där det grafiska, det politiska och det historiska kopplas samman.

Syftet med denna studie är att undersöka hur polisens förtroende, trovärdighet och legitimitet upplevs hos unga vuxna utifrån de inlägg som polisens officiella konton samt poliser i tjänst postat på sociala medier. Med hjälp av semistrukturerade intervjuer inhämtades det empiriska material som sedan analyserades med hjälp av tidigare forskning. I studien deltog fyra respondenter i åldrarna 22-26 med olika erfarenheter och åsikter om polisen sedan tidigare. Med utgångspunkt i Hedquists (2002) faktorer för trovärdighet har intervjumaterialet bearbetats för att analysera hur respondenterna upplevde polisens kommunikation. Även Fredriksson och Pallas (2013) kommunikationsprinciper har legat till grund för att förstå god myndighetskommunikation. Resultaten tyder på att det till stor del är de erfarenheter respondenterna har sedan tidigare som är relevanta för hur de bedömer inlägg på sociala medier, samtidigt som samtliga respondenter ställer sig tveksamma eller negativa till att poliser agerar som influencers på och utanför arbetstid. Slutsatserna som kan dras efter att ha analyserat intervjuerna och den tidigare forskningen är att polisens nuvarande uppförandekod för konton på sociala medier egentligen är bra men de tillfällen då den inte efterföljs riskerar det att sänka förtroendet för myndigheten. De unga vuxna som deltog i studien upplever högre förtroende genom seriösa och informativa inlägg av polisen och ställer sig mer kritiskt till lekfulla inlägg. / The purpose of this study is to investigate how the police’s trust and credibility is perceived among young adults based on the posts from the Swedish Police Authority and police officers while on duty posted on social media. By using semi-structured interviews the empirical material was gathered and later analyzed using earlier research. Four people between the ages of 22 and 26, all with different former experiences and opinions about the Swedish police, took part in the study. Using Hedquist’s (2002) factors for reliability, the empirical material has been processed to find out how the respondents see the police’s communication. Fredriksson and Pallas’ (2013) principles of communication have also formed the basis of our understanding of what makes good communication from government officials. The results show that the respondents’ former experiences with the police are very important to how they assess the different posts made by police on social media. In the meantime, every respondent displayed a hesitant or negative attitude towards posts where police officers act as influencers, both on and off duty. The conclusions made after having analyzed the interviews and the earlier research is that the current guidelines for how police are supposed to use social media are inherently good, the problem is that when it is ignored or breached the police can lose the trust of the citizens. The young adults who took part in the study are more positive towards serious and informative posts but tend to turn against the more playful posts.

Frågan om misstro hos gruppen nyanlända är en problematik för människor som jobbar med socialt arbete i Sverige idag har varit detta arbetets huvudfokus. Vi kommer fram till att nyanländas förtroende för den välfärdsstat den kommer till ofta är högre än generalpopulationens. Det är funnit i både forskningen vi studerat samt bekräftas av våra intervjupersoner. Förtroendes dalande och andra generationens invandrares låga förtroende för samhällets myndigheter är något vi finner i detta arbete. En tydlig, rak och personlig kommunikation underlättar förtroendet.  Det är oftare snarare en rädsla hos gruppen som kan hindra ett positivt samarbete mellan en socialarbetare och nyanländ. Rädslan för att du ska bli deporterad eller att socialtjänsten ska ta ditt barn är reella rädslor som ofta bygger på misinformation av olika slag.  Studien baseras på kvalitativa intervjuer av sex personer som alla arbetar med vår studerade grupp. Vi har transkriberat, kodat och sedan analyserat för att komma fram till vårt resultat. / The documentary “More to be told” made by Al Jazeera, has caught our attention to the less debated problem of fear and distrust of authorities among newly arrived people in Sweden. The documentary interviews newcomers parents whose kids were taken into custody by social services in Sweden. Those parents feel powerless toward the authorities' decision and an atmosphere of lack of communication is dominating. Even though the aim of this study was not to study this controversial topic (taking kids in custody), the documentary gives indications of high levels of distrust toward the social services.  We aimed therefore at this study to explore if there is fear and distrust of authorities among newcomers in Sweden and how the Swedish authorities work with this group which supposedly don’t trust the system. With authorities in this context, we mean different kinds of social service within the regional and state-driven agencies.  The study was based on interviewing six professionals who all work directly with newly arrived people. By using both interviews and previous research we have found that it is not a direct problem with distrust for this group of people. Rather the opposite, this group ranks higher when it comes to having trust in authorities. However this trust in authorities decreases, according to both previous research and our interviews, by spending more years in Sweden.

Syftet med denna uppsats är att studera hur massmedia, myndigheter och hur allmänheten konstruerar bilden av Covid-19-pandemin. Studien baseras på 31 artiklar från Aftonbladet och Dagens Nyheter digitala plattformar samt på sju stycken myndighetstexter från Regeringen, Socialstyrelsen och Folkhälsomyndigheten. Även en rapport från 1177 Vårdguiden har studerats. Studien bygger även på kommentarer från allmänheten på Folkhälsomyndighetens Facebook sida. Studien har utförts med en kritisk diskursanalys som metod och Norman Faircloughs tredimensionella modell. Resultatet av analysen har satts i relation till Ulrich Becks teori om risksamhälle och Manuel Castells teori om informationsåldern för att få en djupare tolkning av hur rapporteringen av Covid-19 framställs ur ett sociologiskt perspektiv. I resultatet av denna studie framkommer det att tre diskurser är särskilt framträdande, dessa är den medicinska diskursen, ansvarsdiskursen samt vi-och-de diskursen. Utifrån betydelsefulla ordval i dimensionen Text har vi funnit dessa diskurser som formas och formar bilden av Covid-19. Vi har bland annat funnit att främlingsfientlighet och klasstillhörighet är betydande faktorer som skapat konsekvenser för personer under pandemin.

Den här undersökningen handlar om Göteborg idrottsnämnd och utforskar nämndens struktur mellan 1956 och 1975. Studien förklarar varför vissa blev anställda av idrottsnämnden och varför andra inte blev anställda samt varför vissa personer kunde ta plats i nämndens styrelse. Den besvarar alltså två frågor: - Vilka egenskaper och bakgrund hade de som blev anställda och sökte anställning hos Göteborgs idrottsnämnd? - Hur kan Göteborgs idrottsnämnds urvalsprocess förstås i relation till kategorierna klass, status och kapital? Genom att undersöka Göteborg Kommunalkalendrar och alla rekryteringsprocesser som kan hittas i idrottsnämndens protokoll presenterar jag en översikt av olika roller och tjänster och vilka egenskaper krävdes för att bli tilldelad så en roll eller tjänst. Efter den här översikten har presenterats följer en innehållsanalys där dessa resultat förklaras med hjälp av tidigare forskning kring idrott i Sverige samt Bourdieus och Webers teorier om status, klass och kapital. Den här analysen visar att det inte var enstaka faktorer som påverkade en persons chanser och möjligheter att bli tilldelad en tjänst eller en roll i styrelsen, utan att det var ett samspel mellan en rad egenskaper som kunde öka eller minska ens chanser. De viktigaste egenskaperna i det här samspelet var kön, ålder, utbildning, övriga kurser, arbetslivserfarenhet, tidigare anställning hos idrottsnämnden och, i styrelsens fall, politisk tillhörighet. Hur viktiga dessa egenskaper var verkar dock variera per tjänst/roll. Det står däremot fast att en arbetssökande måste ha ”rätt” kön, utbildning och bakgrund på arbetsmarknaden för att ens kunna söka vissa tjänster. / This study explores the structure of Gothenburg’s sports authority (Göteborgs idrottsnämnd) between 1956 and 1975 and aims to explain why certain persons were hired by this organization and why others were not, as well as explain why certain persons could took take place in the board why others could not. By looking at the recruitment procedures that took place during these years and Gothenburg’s official yearbooks, this paper first presents an overview of the characteristics and backgrounds of the board members, those who applied for a job and those who were recruited by the city’s sports authority in the end. The results have then been analyzed with the help of Weber’s and Bourdieu’s theories regarding status, class and capital to create a better understanding for the recruitment processes. The outcome of the analysis shows that the interplay between characteristics such as gender, age, education, additional courses, work experience and previous employment with Gothenburg’s sports authority all influenced a candidate’s opportunities and chances of being handed a specific role. For those who wanted to be part of the board it was also important to belong to one of the parties that governed the city.

Syftet med denna studie är att undersöka hur vägen ut ur kriminalitet sett ut för exkriminella. Studien undersöker vilka vändpunkter som varit avgörande gällande beslutet att ta avstånd från kriminaliteten. Denna studie kommer även att belysa hur ex-kriminella upplevt att de blivit bemötta av samhället vid återintegrering. Utöver detta undersöks även hur kontakten med olika myndigheter sett ut efter att lämnat kriminaliteten, utifrån ex-kriminellas perspektiv. Det empiriska underlaget är insamlat från sju intervjuer som genomförts med hjälp av en kvalitativ metod. Därefter har en koppling gjorts till den tidigare forskningen och studiens teoretiska bidrag. Resultatet visar att samtliga intervjupersoner upplevde att kroppen och själen inte längre klarade av att leva i det kriminella livet, som även bestod av missbruk. Utöver detta var tidsrelaterade, traumatiska händelser och antingen/eller situationer avgörande faktorer, såsom fängelsestraff, drogöverdos och utmattning, till att de bröt upp med kriminaliteten. För flera av deltagarna blev fängelsestraffet även startpunkten för deras utträdesprocess. Fyra av deltagarna förlitade sig på sig själva under resan mot återintegrering. Detta innebar att de helst undvek att ta kontakt med några myndigheter på grund av brist på förtroende eller tidigare erfarenheter. En intervjuperson uppgav att denne var tvungen att ta kontakt med socialtjänsten för att få ekonomiskt stöd. Endast två av deltagarna uppskattade myndigheternas hjälp, då de yrkesverksamma lyssnade på dem och deras behov.

I ett modernt samhälle har icke-militära medel blivit en av hybridkrigföringens viktigaste delar. Stater kan utsättas för samordnade hybrida angrepp som kan få krigsliknande konsekvenser utan att militära medel används. Samtida forskning har ett militärt perspektiv av hybridkrigföring trots att det är de brottsbekämpande myndigheterna som har det betydande ansvaret och som står i frontlinjen för att möta hybrida hot. Studiens syfte är att bredda förståelsen och perspektivet av hybridkrigföring genom att analysera brottsbekämpande myndigheter och specifikt Polismyndighetens förståelse och roll. Studien har en induktiv ansats och empiriskt material har inhämtats genom intervjuer med stöd av strategiskt urval och analyserats genom tematisk analys. Hybridhot ingår implicit i polisens uppdrag och med anledning av en förändrad hotbild har de en organisation som är bättre rustad än tidigare att möta hybrida angrepp. Studien styrker tidigare forskning om att hybrida hot behöver mötas med en allomfattande strategi och att det kan behövas olika strategier mot hybridkrigföring kontra hybridhot. Med stöd i Polislagen har polisen förmågor som utgör en stark grund att möta hybrida hoti fred som krig. För att bekämpa hybrida hot ser Polismyndigheten behovet av att inte särskilja på inre motyttre säkerhet. Den totala säkerheten anser de upprätthålls genom ett brett och fördjupat samarbete nationellt som transnationellt. Studien belyser Polismyndighetens nuvarande förståelse och kapacitet i arbetet mot hybrida hot. Studienbidrar till forskningen genom att öka kunskaperna om hybridkrigföring och hybridhot genom att tillföra ett polisärt perspektiv.

Denna studie undersöker hur statliga myndigheter är som hyresgäster på den svenska lokalhyresmarknaden. I studien analyseras myndigheternas hyreskontraktslängder samt den faktiska hyresperioden för respektive lokal. Därutöver utreds hur respektive myndighet hanterar sin lokalförsörjning både organisatoriskt och strategiskt. För att få en tillförlitlig perception om dagens situation har såväl historisk utveckling samt rådande trender och framtidsutsikter i den statliga lokalförsörjningen beaktats. Tidigare forskning kring myndigheters lokalhyrestider är begränsad, således är förhoppningen att denna studie ska bringa klarhet i detta. Vidare ämnar studiens syfte till att klargöra statliga myndigheters strategi gällande lokalförsörjning. Studien bygger på en kvalitativ del vilken innefattar intervjuer med fem statliga myndigheter. Dessa myndigheter är personalintensiva och har en sådan verksamhet som nyttjar en stor andel kontorsyta. Utöver den kvalitativa delen har en kvantitativ studie genomförts där myndigheternas hyreskontrakt analyserats, både historiska och nuvarande. Lokalförsörjning är inte statliga institutioners kärnverksamhet, detta har gjort att en vanlig uppfattning är att institutionerna inte prioreterar sin hyressituation. Denna studie visar att hyressituationen haft en sekundär roll men att myndigheterna idag fått kontroll eller arbetar med att få kontroll över sin hyressituation. Statliga myndigheter sitter kvar markant längre än de skriver hyreskontrakt på. En tendens är att de kortat ner sina kontraktslängder samtidigt som de sitter kvar längre i sina lokaler. Vid omlokalisering av en myndighet uppstår stora flyttkostnader detta medför att en myndighet hellre stannar kvar i sina lokaler än genomför en flytt. Vid ändrade förhållanden av hyressituationen föredras en anpassning av den befintliga lokalen framför en omlokalisering. Myndigheter som analyserats är Arbetsförmedlingen, Domstolsverket, Försäkringskassan, Polisen samt Skatteverket. / This study examines how government authorities behave as tenants in the Swedish rental market. The study analyses the authorities’ rental contract lengths and the actual rental period for each of the subject premises. In addition, the study investigates how each authority handles its premises, both organisationally and strategically. To get an accurate perception of the current situation, historical and current trends and future prospects of premises have been taken into account. As previous research of authorities’ rental periods is limited; this study aspires to bring clarity to the subject. Further, the purpose of the study is to clarify the government authorities’ policies and strategies regarding their premises rentals. The study is based on one qualitative part which includes interviews with five government authorities. These authorities are labour-intensive with businesses using large proportions of office space. In addition to the qualitative part, a quantitative study has been carried out, regarding historical and current government leases, followed by an analysis. Premises are not the core business of the Government institutions, which has led to a widespread belief that institutions are not prioritising their rental situation. This study shows that the rental situations historically have had a secondary role, but that authorities today have good control, or working to gain control of their rental situation. Government authorities are still occupying the premises significantly longer than the lease length they originally sign for. One tendency is that they have shortened their contract lengths, but stay longer in their facilities. A relocation of an authority is associated with major moving-costs, which is why Government authorities tend to occupy their existing premises instead of moving. The authorities prefer tenant improvements (TI’s) in their actual premises before relocation. Analyzed authorities are the Public Employment Service, the National Courts Administration, the Social Insurance Agency, the Police and the Tax Agency.