<p>Huvudsyftet med vår rapport var att undersöka vilken syn pedagogerna i förskoleklass har på lek. Vi ville även ta reda på vilket förhållningssätt pedagogerna har till lek, vilket utrymme leken har i förskoleklass, samt om lek i undervisningen har motsättningar. För att undersöka detta använde vi oss av metoden enkät. Enkäten var helt standardiserad, vilket innebär att alla fick exakt samma frågor i samma ordning, men även ostrukturerad vilket betyder att det fanns maximalt med utrymme för svaren på frågorna. I bakgrunden försöker vi bland annat klarlägga vad lek är, vidare tar vi upp olika inlärningsteorier samt pedagogens förhållningssätt till leken. Det som kommer fram i studien är att leken är ett bra pedagogiskt verktyg i barns inlärning. I leken tränas socialt samspel, värdegrundsfrågor, konfliktlösning samt att fantasin och kreativiteten utvecklas. Pedagogerna använder både den fria och den styrda leken i undervisningen, men med vissa gränser. Det har även framkommit att en pedagog skall vara delaktig, kunna observera, engagera samt inspirera till lek. Lekens utrymme i förskoleklasserna i vår studie varierar. Traditionell syn på inlärning, brist av tid samt barns bristande lekförmåga är några av lekens motsättningar.</p>

Bild och musik är två estetiska former som är mycket framträdande i förskolans verksamhet. Finns medvetenhet och förståelse hos pedagogerna om hur arbetet med dessa två former kan stödja barnet i dess utveckling? Studiens syfte är att ta reda på och undersöka hurvida pedagoger på olika förskolor och inom olika åldersgrupper har en medvetenhet och ett syfte med arbetet runt bild och musik. Arbetar pedagogerna med dessa två former i ett utvecklingsperspektiv eller används det endast som ett tidsfördriv utan närmare eftertanke? Studiens forskningsfrågor berör hur pedagogerna arbetar med bild och musik, vad pedagogerna anser att de vill få ut av arbetet med de två formerna samt vidare om de anser sig ha ett syfte med arbetet ur ett utvecklingsperspektiv. Tidigare forskning rörande området visar att bild och musikaktiviteter på flera sätt kan användas som medel för att stärka och utveckla barnet inom olika sidor som till exempel dess sociala utveckling, kognitiva och språkliga erövrande. Tidigare forskning visar även på att pedagogen har en betydande roll i arbetet med dessa två former där man framhåller planering och medvetenhet med arbetet som viktiga utgångspunkter. Undersökningens metod består av en enkätstudie med elva frågor som berör pedagogers medvetenhet och synsätt på bild och musikaktiviteter. Enkäterna har besvarats av elva stycken pedagoger på fem olika avdelningar på tre olika förskolor. Pedagogerna på de olika avdelningarna ombads att enskilt svara på enkäten. Undersökningens resultat visar att pedagogerna har mycket varierande svar på varför man bör arbeta med bild och musik och i vilken utsträckning man bör ha klara syften inför dessa aktiviteter. Vidare visade även undersökningen på att fler pedagoger inom samma avdelning svarat mycket olika på en del av enkätens frågor. Undersökningens slutsatser kan sammanfattas med att pedagogerna som deltagit i undersökningen synes ha medvetenhet och insikt i arbetet med bild och musik med barnen. Pedagogerna verkar veta varför de arbetat med formerna och har klara utformade syften.

I denna studie har vi undersökt hur fyra förskolelärare på tre olika förskolor uppmärksammar, underlättar och hjälper barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Hur pedagogerna tillsammans med specialpedagogen arbetar med stöttning och hjälpmedel för att skapa en meningsfull pedagogisk vardag för dessa barn i verksamheten. Undersökningen är genomförd med en kvalitativ metod och är baserad på tre pedagogintervjuer samt en intervju med en specialpedagog. Utifrån våra intervjuer har vi bearbetar olika delar och tillsammans skapat en helhet i resultatet. Genom intervjuerna fick vi en inblick i informanternas arbetsätt och deras syn på hur arbetet med barnen ges uttryck i verksamheten samt hur man som förskollärare och specialpedagog förhåller sig till begreppet en skola för alla. Resultatet visar att alla intervjuade pedagoger och specialpedagogen uppmärksammar, stöttar och hjälper barn med förmodad eller konstaterad neuropsykiatrisk funktionsnedsättning genom att se till att deras förutsättningar och behov uppfylls. De påpekar under intervjuerna att de lägger stor vikt på det gemensamma arbetet med ambition att vara öppen, kunna ge varandra råd samt att värdet av att kunna diskutera med varandra. Det framkommer även att trygghet i förskolegruppen är viktigt när det gäller att få barn med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning väl inkluderade i verksamheten samt en öppen och förtroendefull kontakt mellan föräldrar och förskola.

Syftet med undersökningen har varit att belysa vad pedagoger har för syn på sin roll i bildochformskapande verksamhet i förskolan. Vi har funnit det viktigt att alla som arbetar iförskolan skall vara väl insatta i hur arbetet med bild- och formskapande kan påverka barnsutveckling. Vårt tillvägagångssätt för insamling av material har bestått av sex kvalitativaintervjuer med förskollärare som är verksamma i tre olika kommuner i södra Sverige.Resultatet har visat på att pedagogerna ser sin roll i bild- och formskapande som väldigtbetydelsefull. Genom att vara stöttande och utgå från barnen kan det ske både personlig- ochkunskapsutveckling hos barnen. Även pedagogernas utveckling är viktig eftersom det är desom ger barnen förutsättningarna för att utvecklas. Det har framkommit att miljön är väldigtbetydelsefull för att främja bild- och formskapande verksamhet. Den skall vara inbjudande,tillgänglig och erbjuda en stor variation av material. Det har påpekats att för- och efterarbeteockså spelar roll för skapandet, men det har framkommit att tiden kan begränsa möjlighetenatt planera och dokumentera arbetet.

Huvudsyftet med vår rapport var att undersöka vilken syn pedagogerna i förskoleklass har på lek. Vi ville även ta reda på vilket förhållningssätt pedagogerna har till lek, vilket utrymme leken har i förskoleklass, samt om lek i undervisningen har motsättningar. För att undersöka detta använde vi oss av metoden enkät. Enkäten var helt standardiserad, vilket innebär att alla fick exakt samma frågor i samma ordning, men även ostrukturerad vilket betyder att det fanns maximalt med utrymme för svaren på frågorna. I bakgrunden försöker vi bland annat klarlägga vad lek är, vidare tar vi upp olika inlärningsteorier samt pedagogens förhållningssätt till leken. Det som kommer fram i studien är att leken är ett bra pedagogiskt verktyg i barns inlärning. I leken tränas socialt samspel, värdegrundsfrågor, konfliktlösning samt att fantasin och kreativiteten utvecklas. Pedagogerna använder både den fria och den styrda leken i undervisningen, men med vissa gränser. Det har även framkommit att en pedagog skall vara delaktig, kunna observera, engagera samt inspirera till lek. Lekens utrymme i förskoleklasserna i vår studie varierar. Traditionell syn på inlärning, brist av tid samt barns bristande lekförmåga är några av lekens motsättningar.

Förskolan har vuxit sig allt större de senaste åren och majoriteten av alla barn går i förskolan. 1998 skedde en stor förändring då ansvaret för förskolan överfördes från Socialdepartementet till Utbildningsdepartementet och förskolan blev en del av skolväsendet. Vi har i denna studie undersökt hur pedagogens roll i förhållande till barnen skrivs fram i Det pedagogiska programmet för förskolan från 1987 och i Läroplanen för förskolan från 1998/2010 samt vilken barnsyn som ligger till grund för detta. Vi har utgått från Faircloughs kritiska diskursanalys som teori och metod. Teorin bygger på en uppfattning om att diskursen påverkar och påverkas av den diskursiva och sociala praktiken den är en del av (och även andra). Vi har genom en kvalitativ textanalys och med hjälp av analysverktyg hämtat från Fairclough analyserat texterna för att söka svar på våra frågeställningar. Resultat och analys struktureras genom att vi redovisat de olika roller vi funnit i texterna. Där är också citat uttaget från de båda styrdokumenten. Efter varje roll följer en analysdel. Resultatet visar att pedagogens roll i förhållande till barnen är att inspirera, vårda, lyssna på barnen, fostra, stödja/hjälpa, främja lärande samt stimulera och utmana. Dessa roller skrivs fram i båda styrdokumenten. Vi kan dock se att rollerna skrivs fram på olika sätt och där betoningen av omsorg och trygghet läggs vid i det Pedagogiska programmet för förskolan medan barns kognitiva utveckling fokuseras i Läroplanen för förskolan. I det Pedagogiska programmet för förskolan utgår man också från utvecklingspsykologiska teorier om barn där kunskap om barn är framträdande för att kunna möta barn på ett bra sätt och är till stor vikt i utformandet av förskolan. Vi har också sett en förskjutning från fokus på gruppen som helhet i det Pedagogiska programmet för förskolan till fokus på individen i Läroplanen för förskolan när det gäller kunskap och lärande. Resultatet visar vidare att det inte framträder någon entydig barnsyn i de olika texterna. Vi kan i de båda tyda en barnsyn med utgångspunkt i barns behov av vägledning och omsorg och en barnsyn med utgångspunkt i det aktiva barnet. Dock är barnsynen med utgångspunkt i det aktiva barnet mer framträdande i Läroplanen för förskolan och barnsynen med utgångspunkt i barns behov av vägledning och omsorg mer framträdande i det Pedagogiska programmet för förskolan.

Syftet med studien var att undersöka pedagogers erfarenheter av sociala medier som verktyg i samverkan med vårdnadshavare. Då det var pedagogernas upplevelser och erfarenheter som eftersöktes i studien utgick studien ifrån hermeneutisk fenomenologi där vår egen förförståelse om fenomenet ingått. Studien grundade sig i en kvalitativ metod, där samtal fördes med elva pedagoger i norra Sverige, för att få ta del av deras upplevelser. Resultatet visade på att sociala medier som samverkansform främst användes som informationsväg av pedagogerna. Vårdnadshavarna lämnade inte digital respons på det publicerade innehållet och det skapade en aningslös trygghet för pedagogerna eftersom de inte kunde veta vilka som tagit del av innehållet. Pedagogerna uttryckte dock erfarenheter av att använda kompletterande samverkansformer där vårdnadshavarna återkopplade till vad de har kunnat se på de sociala medierna. Det möjliggjorde en vidgad delaktighet. Pedagogernas kompetens och verktygens egenskaper påverkade förskolans användning av den digitala samverkansformen, när det gäller i vilken utsträckning det publicerades såväl som kvalitén på det publicerade innehållet. Därför blev det en spiral där olika aspekter påverkade varandra. Det fanns en oklarhet ifråga om tillgång och samtycke vid exponering. I resultatet framkom det även att det är av betydelse för hur pedagoger väljer att informera vårdnadshavare om plattformen, för att möjliggöra sociala mediers användning som samverkansform.

Denna studie handlar om pedagogers arbete med små barns tidiga littracitetsutveckling. Vårt syfte med studien var att undersöka hur verksamma pedagoger arbetar och tänker gällande miljöns erbjudanden likväl som den egna rollen för att väcka och fånga upp barns intresse och lärande i litteracitetsaktiviteter i spontana situationer. För att uppnå detta har datainsamlingen innefattat såväl observationer av pedagogers arbete med barn under icke styrda aktiviteter, samt efterföljande intervjuer med pedagogerna. Resultatet har visat att pedagogernas individuella kunskapsnivå i området varierar och verksamhetens utformning har varit mer fördelaktig på de avdelningar där pedagogerna besitter en större kunskap. Detta kan antas påverka i vilken utsträckning de tar sig an rollen som stöttande och inspirerande pedagog i och till litteracitets-aktiviteter. Genom analys av observationer och intervjuer synliggjordes det kopplingar mellan miljöns erbjudanden och pedagogernas kunskap för området.Vi upplever att pedagogernas intresse och vilja att arbeta på ett litteracitetsfrämjande sätt finns men att detta inte synliggjorts under studien. / <p>Godkännande datum: 2018-06-10</p>

Syftet med studien är att bidra med kunskap om pedagogers föreställningar om förskolebarns utomhuslek i relation till lärande. Det empiriska materialet har samlats in med hjälp av semistrukturerad intervju. Fyra pedagoger på två olika förskolor i södra Sverige har intervjuats och pedagogerna har på olika sätt berättat om hur de anser lärande samt deras roll i förskolebarns utomhuslek. Resultatet har tolkats eller analyserats genom att använda sociokulturell teori. Resultatet visar att alla fyra pedagogerna i studien kopplar lärande till pedagogiskt planerade lekaktiviteter men inte till förskolebarns fria lek under utomhusleken. Pedagogerna anser att deras kompetens och deltagande i förskolebarns utomhuslek ger stöd till barns kunskapsutveckling samt lärande. Pedagogerna ser sin roll som deltagande eller medforskande i planerade lekaktiviteter men ser sin roll som observerade eller iakttagande i förskolebarns fria lek under utomhusleken. Pedagogerna anser att utomhusleken erbjuder utrymme och naturliga material för förskolebarns lek samt utforskning av sin närmiljö. Pedagogerna menar att utomhusmiljön utmanar förskolebarns motoriska rörelser och bidrar till en bra hälsa.

Denna studie berör fem förskollärares syn på och tankar kring miljöns betydelse för barn med stora koncentrationssvårigheter i förskolan. Syftet är att bidra med kunskap om förskollärares erfarenheter av och synsätt på miljöns betydelse för utveckling och lärande hos dessa barn. Den metod som användes för insamling av data var kvalitativa intervjuer där vi besökte fyra förskolor totalt. De frågeställningar som ligger till grund för arbetet är om de tillfrågade förskollärarna menar att den kunskap de har om barn med stora koncentrationssvårigheter är tillräcklig. Vad de anser om de olika miljöernas roll för utveckling och lärande hos barn med stora koncentrationssvårigheter samt hur de strukturerar den fysiska miljön utifrån barnens olika behov. Detta material analyseras sedan utifrån ett sociokulturellt perspektiv där begreppen kulturella redskap, mediering, appropriering, scaffolding samt den proximala utvecklingszonen blir viktiga. Resultatet visar att samtliga förskollärare menar att barn med stora koncentrationssvårigheter har en bristande uppmärksamhetsförmåga samt att de störs lätt av yttre förhållanden. Vidare visar det att förskollärarna ofta har barn med koncentrationssvårigheter i sina barngrupper. De menar att de därför har ett medvetet tänk kring miljöns uppbyggnad samt val av material för att skapa stillsamma miljöer samt ett begränsat urval av material för att få bättre arbetsro och begränsade valsituationer för barnen. Arbetet visar också att samtliga förskollärare väljer att dela barngruppen i smågrupper, även här för att skapa ett fokus i undervisningen och att de på ett eller annat sätt förstärker kommunikationen via olika stödformer såsom bildstöd eller tecken som stöd (TAKK). Slutligen visar resultatet att alla pedagoger, mer eller mindre, anser sig ha måttliga kunskaper kring barn med stora koncentrationssvårigheter. En av slutsatserna vi har dragit är att utan lämpligt stöd och en stimulerande miljö kan barn med stora koncentrationssvårigheter får problem med exempelvis sociala relationer, depression, motgångar, missbruk eller kriminalitet.