I denna studie undersöktes i vilken utsträckning uppgifter som möjliggör utveckling av problemlösningsförmåga förekom i matematikläroboksserierna Mondo och Favorit matematik. Läroboksserierna omfattar totalt åtta böcker för årskurs 1 och årskurs 3. Utöver detta gjordes en jämförelse mellan läroboksserierna för att synliggöra likheter och skillnader. Studien bygger på en syn på matematikinlärning som utgörs av utveckling av olika förmågor, varav en är problemlösningsförmåga. Tillsammans bildar förmågorna matematisk kompetens – ett bemästrande av matematik. Studien utgår främst från Niss och Højgaard (2019), Kilpatrick (2001) samt den svenska läroplanen (Skolverket, 2011) med kommentarmaterial (Skolverket, 2017), där matematisk kompetens och förmågor spelar en väsentlig roll. Utifrån dessa skapades ett analysverktyg som användes för att lokalisera hur stor andel sidor i läroböckerna som möjliggör utveckling av problemlösningsförmåga och de delar förmågan utgörs av. Resultatet visar att det finns skillnader mellan de olika läroboksserierna gällande i vilken utsträckning uppgifter som möjliggör utveckling av problemlösningsförmåga förekommer. Läroboksserien Mondo innehåller en betydande större andel sidor som möjliggör utveckling av problemlösningsförmåga och har, med vissa undantag, en större andel sidor som möjliggör utveckling av de olika delarna av problemlösningsförmåga. Då tidigare forskning visat att undervisning i matematik påverkas av den lärobok som används, innebär resultatet av denna studie att val av lärobok kan få konsekvenser för elevernas möjlighet att utveckla problemlösningsförmåga.

Bakgrund: Flera forskare (Chapin, O´Connor & Andersson, 2009; Mercer, 2008; Partanen, 2007; Riesbeck, 2008; Samuelsson & Forslund Frykedal, 2014; Taflin, 2007) nämner att det är genom samtal som tänkande och lärande kan utvecklas, då vi under samtalet förmedlar, förstår och klargör våra egna och andras tankar. Enligt Mercer (2008) är språket en central del för elevers lärande och utveckling, men att det inte tillförs tillräckligt med undervisningsmöjligheter där elever får uttrycka sig verbalt vilket har lett till sämre skolresultat. Således finns det anledning att undersöka detta i undervisningverksamheten, då vår studie kan bidra till en nyansering av det beforskade området. Syfte: Syftet med studien är att beskriva och analysera kommunikationen mellan lärare och elever vid matematisk problemlösning och vilka konsekvenser det kan få i undervisningen.  Metod: För att kunna besvara våra frågeställningar har vi valt observation och intervju som datainsalmlingsmetoder. Val av lärare genomfördes med åtanke att personen skulle ha deltagit i en kompetensutveckling i matematik och vara en verksam matematiklärare. Dessa kriterier stämde in på vår observerade och intervjuade lärare. Läraren var verksam i en åldersintegrerad klass i årskurs två och tre. Vi observerade klassen under tre tillfällen och efter sista observationen genomfördes en intervju med läraren. Resultat: I studien framkom att läraren hade som avsikt att ställa fler divergenta frågor (frågor som öppnar upp för samtalsmöjligheter) men att resultatet visade sig vara det motsatta, som var fler ställda konvergenta frågor (frågor som sluter samtalsmöjligheter). Vi beräknade antalet ställda divergenta och konvergenta frågor ur respektive observerad lektion för att sedan analysera utfallet. I vår tolkning av resultatet har vi lyft både för- och nackdelar med lärarens kommunikationssätt.

Syftet med denna studie var att undersöka och problematisera hur problemlösning i matematik kan kopplas till andraspråkselevers språkutveckling samt hur problemlösning i matematiken ska kunna utformas för att stötta andraspråkselever. Till denna studie användes en systematisk litteraturstudie där undersökningar gjordes av forskning under begränsat tidsintervall kring problemlösning och andraspråkstalande elever. Den systematiska litteraturstudien gjordes i databaserna ERIC, ERIC via EBSCO, SWEPUB, kursplan för ämnet matematik samt läroplanen för grundskolan Lgr 11. Resultat av studien visar på att elever som möter utmaningar i olika undervisningsmetoder lär sig matematik. Elever lär sig och utvecklar kunskaper när de tar hjälp av varandra och använder sig av tidigare kunskaper och när deras första språk kommer till användning. Resultat visar även på att kommunikation är en viktig del som elever bör ta del av för att vidareutveckla sina matematiska förmågor. Genom kommunikativ lärande kan elever ta till sig ny kunskap och bearbeta de kunskaper de redan har. Slutsatsen är att läraren bör se till så undervisningen anpassas efter elevgruppen och att varje enskild elev får chansen till kommunikation.

Denna kunskapsöversikt har sin utgångspunkt i behovet att kunna skapa lärandemiljöer som möjliggör utveckling av matematiska förmågor för alla elever oavsett deras förutsättningar. Undersökningen begränsades till andraspråkselever och deras arbete med matematisk problemlösning. Syftet var att sammanställa och diskutera en del av den kunskap som finns runt språk och språkförståelse i andraspråkselevers arbete med matematisk problemlösning. Två frågeställningar valdes för att uppnå syftet: att undersöka vilken roll som språk och språkförståelse spelar i andraspråkselevers arbete med matematisk problemlösning samt hur detta arbete kan underlättas med hänsyn till språkförståelse.  Materialsökningen genomfördes i ERC, ERIC, EBSCO och LIBSEARCH. Olika begränsningar och urvalskriterier tillämpades för att öka resultatens relevans. Varje utvald källa lästes i sin helhet med utgångspunkt i de frågeställningar som formulerades för översikten. Resultaten visade att språk och språkförståelse spelar en viktig roll i andraspråkselevers matematiska problemlösning. Elevers språkförmågor, enligt forskning som inkluderades i översikten, anses både leda till utmaningar och vara en fördel i matematisk problemlösning. Samtidigt framgick det att matematisk undervisning med inbyggda komponenter av matematisk litteracitet, skapande av möjlighet till matematisk diskussion, där arbete utförs i grupp, och uppgifter med höga krav på kognition, begreppsförståelse och resonemang bidrar till utveckling av andraspråkselevers problemlösningsförmåga. Elever presterar bättre när skolan präglas av interkulturellt ledarskap och där lärare tar ansvar för alla elevers lärandeprocesser. Slutsatsen av denna kunskapsöversikt är att det är viktigt att se på flerspråkighet som en tillgång och inte ett hinder i elevers lärande. Lärare, genom att ta ansvar för lärandeprocesser och genom att inkludera utmanande uppgifter med språkutvecklande och samtalsfrämjande element i sin undervisning, kan skapa lärandemiljöer som tar hänsyn till andraspråkselevers förutsättningar.

Syftet med studien är att undersöka och sammanställa vad elever i årskurs 6 tycker om att tävla i matematik, om de föredrar att tävla individuellt eller kooperativt i matematik samt vilka motivationsfaktorer som eleverna upplever när de tävlar i matematik. Empirin i studien bygger på en matematiktävling i problemlösning som genomförts i nio olika årskurs 6 klasser. I fem av klasserna tävlade eleverna individuellt och i fyra av klasserna tävlade eleverna kooperativt. Vinnaren i varje klass belönades med ett pris. I samband med tävlingen genomfördes en enkätundersökning bland deltagande elever samt ett fåtal intervjuer. Studiens bakgrund är delvis baserad på vår systematiska litteraturstudie om tävlingar i matematik som påvisade ett positivt samband gällande elevers matematiklärande och motivation i tävlingsinriktad matematikundervisning. Studiens teoretiska grund är Self-Determination Theory och utifrån teorin används begrepp för att analysera empirin. Resultatet i studien visar att de deltagande eleverna i årskurs 6 har en varierad syn på att tävla i matematik. Majoriteten föredrar att tävla kooperativt framför individuellt. I matematiktävling i klassrummet har elevens individuella kompetens visat sig ha en avgörande roll i om eleven föredrar motivationsfaktorn samhörighet som blir tillgänglig i kooperativ tävling, eller en självbestämmande autonomi som har störst utrymme vid individuell tävling.

Problemlösningsförmågan är en stor och viktig del av matematikundervisning, trots detta så visar tidigare forskning att läroböcker ofta innehåller en väldigt liten del av problemlösnings-uppgifter. Eftersom läroböcker är en så stor del av matematikundervisning är det viktigt att undersöka hur problemlösning representeras i olika läroböcker. I denna studie undersöktes vilka möjligheter elever i årskurs tre ges för att utveckla sin problemlösningsförmåga när de arbetar med läroböcker. Problemlösningsförmågan har delats upp i tre delar. Förmågan att lösa problem, förmågan att formulera egna problem och förmågan att värdera valda strategier och metoder. De tre delarna ligger även till grund för kategorier som skapades för att kunna kategorisera matematikuppgifter. Tre läroböcker analyserades utifrån de tre kategorierna för att se vilka möjligheter elever får att utveckla de tre delarna av problemlösningsförmågan. Resultatet visar att mängden uppgifter som ger eleverna möjlighet att utveckla sin problemlösningsförmåga var låg inom alla tre delarna av problemlösningsförmåga. Vilket kan leda till att eleverna hindras i sin utveckling av problemlösningsförmågan. / <p>Matematik</p>

Syftet med studien är att studera vilken typ av interaktion som möjliggörs i ettkooperativt lärande i arbete med fermiproblem. Utgångspunkten för studien ärJohnson och Johnsons (1989) teori om kooperativt lärande, där fokus ligger påden främjande interaktionen. Empirin samlades in genom observationer medobservationsscheman och tillhörande ljudinspelningar. Det genomfördes tvåobservationer i årskurs fem, där eleverna fick lösa ett fermiproblem i mindregrupper. Därefter gjordes en kvalitativ analys av den insamlade datan. Resultatetpekar på att flera aspekter av den främjande interaktionen möjliggjordes i arbetemed fermiproblemet. Resultatet indikerade även att fermiproblemetskaraktärsdrag, val av strategi och uppskattningar, möjliggjorde främst tre avaspekterna. Utifrån resultatet dras slutsatsen att arbetet med fermiproblem i ettkooperativt lärande kan gynna interaktionen i klassrummet.

Syftet med studien är att undersöka hur lärarhandledningar stöttar lärare i att undervisa matematisk problemlösning. Studien använder en kvalitativ ansats och de fem undervisningspraktikerna: förutse, överblicka, välja ut, ordna och koppla ihop har använts som utgångspunkt för att skapa ett analysverktyg. Fyra olika lärarhandledningar har analyserats och resultatet visar att olika lärarhandledningar ger lärare olika typer av stöd när det gäller att planera och genomföra matematisk problemlösning utifrån de fem undervisningspraktikerna. Studien visar vidare att det finns tendenser i en av de analyserade lärarhandledningarna att lotsa elever till en lösning när de arbetar med problemlösande uppgifter. Resultatet visar vidare att lärarhandledningarna stödjer genomförandet av klassrumsdiskussioner för att utveckla elevers problemlösningsförmåga. Ingen av lärarhandledningarna uppfyller alla de fem undervisningspraktikerna, därmed är en slutsats att det i lärarhandledningar tycks finnas stöd för lärare att planera och genomföra matematisk problemlösning, men det ser olika ut i olika lärarhandledningar och att det därmed är viktigt att lärare är uppmärksamma på det.

Syftet med detta arbete har varit att undersöka på vilket sätt man ska arbeta med problemlösning, är det individuellt och/eller i grupp. Nästa fråga som jag hade i fokus handlade om vad läraren ska tänka på för att engagera alla elever i arbetet.För att få svar på dessa två frågor studerade jag en del forskning inom område. Lärarens roll, grupparbete och individuellt arbete samt val av uppgiften var de viktigaste centrala punkterna som jag fokuserade på när det gällde teorin.För att se kopplingen mellan teori och praktik och för att få en uppfattning av verkligheten i klassrummet, var jag på en gymnasieskola och gjorde observationer bland elever som läser kursen Matematik 2 c. Jag observerade hur de arbetade individuellt och i grupp då de skulle lösa två problemlösningsuppgifter. Sedan tyckte jag det var viktigt att samla in elevernas åsikter angående dessa två sätt att arbeta. Det gjorde jag med hjälp av en enkät. I deras svar kunde jag se en rätt så tydlig preferens för att arbeta med båda sätten.Lärarens erfarenheter och deras pedagogiska kunskaper angående sättet att arbeta med problemlösning och möjligheten att engagera alla elever i arbetet var viktiga att undersöka. Därför intervjuade jag några lärare som jag visste har använt en hel del problemlösning under sina matematiklektioner.Resultatet delade jag i två kategorier, information inriktad på elever och information inriktad på lärare. Av den första kategorin visade det sig att båda sätten behövs för att eleverna ska prestera bra. När det gäller informationen från lärare var det mycket tydligt att grupparbete är det bästa sättet att arbeta på.Därefter analyserade jag resultatet och kom till slutsatsen att både individuellt arbete och grupparbete är viktiga delar när man arbetar med problemlösning. Båda sätten har sina fördelar och kompletterar varandra.

Under lärarutbildningen på Malmö högskola har larmrapporter kommit i massmedia om elevers bristande kunskaper och deras negativa attityd till matematiken. Det laborativa arbetssättets betydelse har ofta betonats för att förse eleverna med en visuell bild. I studien ingår 27 elever där syftet är att undersöka genom en explorativ metod hur elever ser på laborationer i matematik. Eleverna läser första året på naturvetenskapliga programmet på en gymnasieskola i nordvästra Skåne. Studien visar att endast fem elever har laborerat och de flesta tror att laborationer är ett bra alternativt arbetssätt till den ”vanliga” matematiken. Vidare visar studien att eleverna anser att laborationer kan få fler att tycka om matematik och ge nya kunskaper samt att förstå matematik bättre. Allmänt anser eleverna att de lärde sig något av att laborera och att de blev motiverande av detta arbetssätt. Studien visar även att eleverna bedömer att de saknade förväntningar på laborationen men de flesta kan tänka sig att laborera igen. Vidare visar studien att eleverna uppfattar laborationerna som roliga och viktiga. Ingen elev bedömde det som oviktigt att laborera.