Bakgrund: Tidigare forskning beskriver att sjuksköterskor i stor utsträckning erfar vården av personer med självskadebeteende utmanande samtidigt som forskning kring personernas erfarenheter visar att de ofta upplever vården negativt. Vården har ofta ett fokus på olika säkerhetsaspekter och negativa attityder bland vårdpersonal kan leda till ett sämre bemötande. Sjuksköterskornas erfarenheter visar på ett behov av ökad kunskap kring självskadebeteende. Syfte: Sjuksköterskors erfarenheter av att vårda personer med självskadebeteende inom psykiatrisk slutenvård. Metod: Studien har en kvalitativ design med induktiv ansats. Data samlades in via semistrukturerade intervjuer och sex sjuksköterskor verksamma i psykiatrisk slutenvård deltog. Resultatet analyserades via en kvalitativ innehållansalys. Resultat: Resultatet visar att sjuksköterskornas erfarenheter handlar om att vårda i det känslomässigt komplexa, viktiga aspekter kring att vårda tillsammans med andra samt betydelsen av att mötas i det svåra. Slutsats: Vårdandet innebär att sjuksköterskor påverkas känslomässigt och de upplever ofta att de inte vet hur de ska hjälpa personerna. Den vårdande relationen ses som viktigast för främjandet av en god vård. Reflektion och stöd av teamet är betydelsefullt, dels genom att arbetssituationen upplevs lättare, dels genom ett genererande av gemensamma kunskaper kring vårdandet. / Background: Previous research describes that nurses to a large extent find the care of people with self-harming behavior challenging and difficult, while research on the persons experiences shows that they often experience the care in a negative manner. Negative attitudes exist among healthcare staff, which can lead to poorer treatment. The nurses’ experiences show a need for increased knowledge about self-harming behaviour. Aim: Nurses experiences of caring for people with self-harming behaviour in psychiatric inpatient care. Method: The study has a qualitative design with an inductive approach. Data were collected via semi-structured interviews and six nurses working in psychiatric inpatient care participated. The result was analyzed by a qualitative content analysis. Result: The results show that the nurses experiences are about caring in an emotional complexity, important aspects of caring among others and the importance to be able to meet the person in emotionally demanding situations. Conclusion: Caring leads to evoking of complex emotions and the nurses often feel that they do not know how to help the person. The caring relationship is seen as the most important aspect of good care. Reflection and support by the team is experienced important because it leads to a better work situation as well as it generates knowledge of self-harming behaviour.

Bakgrund: Den psykiska ohälsan ökar och den vuxenpsykiatriska heldygnsvården har stor press på sig, både utifrån personalbrist, ökat behov och efterfrågan av personcentrerad vård samt med ett ansvar att behandla och möta ett brett spektrum av komplicerade psykiatriska diagnoser och tillstånd. Sjuksköterskor inom psykiatrisk vård besitter ofta stor kunskap och erfarenhet och kan bidra till att stärka vården men får inte alltid utrymme att kliva fram och ta det ansvar som professionen representerar. Rebellsjuksköterskor kan genom sitt driv, patientfokuserade och ledande egenskaper bana väg för andra sjuksköterskor att våga kliva fram och ta sitt professionella ansvar, samt bidra till en positiv utveckling av en säker, personcentrerad vård. Denna studie vill öka kunskapen kring erfarenheter av rebelledarskap för att skapa större förståelse för hur detta kan främjas och användas för att bidra till utvecklingen av vården. Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av rebelledarskap i vuxenpsykiatrisk heldygnsvård. Metod: Studien har genomförts med deskriptiv design och kvalitativ ansats. Datainsamlingen har skett genom semistrukturerade intervjuer med åtta sjuksköterskor med erfarenhet av rebelledarskap inom vuxenpsykiatrisk heldygnsvård i Sverige och har analyserats med en induktiv, kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen mynnade ut i tre huvudkategorier: att rebelledarskap kan vara en ensam resa på en väg kantad av utmaningar, att rebelledarskap kan driva verksamheten framåt och stärka en personcentrerad vård, samt att rebelledarskap är en inre drivkraft som utgår från profession och kompetens. Slutsats: Genom sitt driv att förbättra vården och hitta mer individanpassade lösningar utifrån patientens unika omvårdnadsbehov kan rebellsjuksköterskan utgöra en viktig resurs för utvecklandet av en mer personcentrerad psykiatrisk heldygnsvård. Mer forskning behövs för att klargöra hur rebellsjuksköterskans insatser påverkar patienternas återhämtning, samt för att potentiellt kunna bidra till en tydligare arbetsbeskrivning för sjuksköterskor inom vuxenpsykiatrisk heldygnsvård.

Bakgrund: Vårdmiljön inom psykiatrisk heldygnsvård har beskrivits framkalla olika känslor och präglas av en hård miljö där patienter bland annat kan vårdas mot sin vilja och vara utsatta för tvångsåtgärder och restriktioner. Aggressivitet är vanligt förekommande på dessa avdelningar och bedöms vara ett problem. En kunskapslucka finns vad gäller vilka patienter och situationer som ökar risken för aggressivitet inom kontexten psykiatrisk heldygnsvård. Syfte: Att identifiera karaktäristiska drag hos patienter med aggressivt beteende och identifiera aspekter som påverkar situationer där hot- och våldsincidenter uppstått inom psykiatrisk heldygnsvård samt syntetisera en förklaringsmodell. Metod: En integrativ litteraturöversikt beståendes av både kvalitativa och kvantitativa artiklar. Materialet analyserades med hjälp av Whittemore och Knafls (2005) arbetsprocess. Resultat: Resultatet genererade i tre huvudteman och tio underteman. Följande tre huvudteman identifierades: patienten som en trigger, vårdmiljön som en trigger och personalen som en trigger. Diskussion: Metoden diskuteras utifrån begreppen: trovärdighet, pålitlighet, bekräftelsebarhet och överförbarhet. Resultatets huvudfynd diskuteras med stöd av tidigare forskning och i relation till Phil Barkers teori tidvattenmodellen. / Background: The care environment within psychiatric inpatient care has been described to create different emotions and is characterized as a hard environment where patients sometimes are treated against their will and can be exposed to coercive measures and restrictions. Aggressiveness is common at these wards and is considered a problem. There is a knowledge gap when it comes to patients and situations that increase the risk for aggressiveness in the context of psychiatric inpatient care. Aim: To identify characteristic features of aggressive patients and to identify aspects that effects situations where threats and violence has occurred in psychiatric inpatient care and to synthesise an explanatory model. Method: An integrative literature overview containing both qualitative and quantitative articles. The data were analysed using Whittemore and Knafl’s (2005) working procedure. Results: The result generated in three main themes and ten subthemes. Following three main themes were identified: the patient as a trigger, the care environment as a trigger and the staff as a trigger. Discussion: The method is discussed in relation to these concepts: trustworthiness, dependability, confirmability and transferability. The results are discussed with support of previous research and in relation to Phil Barker's theory the Tidal model.

Bakgrund: I tidigare forskning beskrivs svårigheter i att vårda patienter med självskadebeteende. Utbildning och erfarenhet ses av sjuksköterskorna vara av stor vikt för ett professionellt agerande gentemot patienterna. Patienterna uppger svårigheter i att söka vård då de uppfattar självskadebeteendet som skambelagt och att de ofta får erfara ett oprofessionellt bemötande från omvårdnadspersonal. Tidigare forskning gällande patienter med självskadebeteende inom den rättspsykiatriska vårdkontexten är knapphändig och det finns behov av mer studier i ämnet. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter med självskadebeteende inom rättspsykiatrisk slutenvård. Metod: Tio semistrukturerade intervjuer genomfördes. Deltagarna i studien var fem grundutbildade sjuksköterskor och fem specialistutbildade sjuksköterskor inom psykiatrisk vård. Insamlade data analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Sjuksköterskorna erfar att det är viktigt i vårdandet av en patient med självskadebeteende att skapa trygghet hos patienten och att vara lyhörd inför patientens situation. Att vårda en patient med självskadebeteende ses av sjuksköterskorna som ett krävande arbete och det finns risk att känna sig otillräcklig. Slutsats: Omvårdnaden skulle vinna på att patientens berättelse får stå i centrum för vården. Skapandet av en trygg relation med patienten möjliggör förståelse för patientens självskadebeteende. Samarbete mellan kollegor ses kunna vara avgörande för hur vården bedrivs. Sjuksköterskorna efterfrågar mer kunskap i hur vården bäst utformas för patienter med självskadebeteende inom rättspsykiatrisk slutenvård. / Background: Previous research describes difficulties in caring for patients with self-harming behavior. Education and experience are seen by the nurses to be of great importance for a professional action towards the patients. Patients report difficulties in seeking care as they perceive the self-harming behavior as shameful and that they often experience unprofessional treatment from nursing staff. Previous research regarding patients with self-harming behavior in the forensic psychiatric care context is scarce and there is a need for more studies in the subject. Aim: To describe nurses experiences of caring for patients with self-harming behavior in forensic psychiatric inpatient care. Method: Ten semi-structured interviews were conducted. The participants in the study were five basic nurses and five specialized in psychiatric care. Collected data were analyzed on the basis of a qualitative content analysis with an inductive approach. Result: The nurses experience that it is important in the care of a patient with self-harming behavior to create a feeling of security for the patient and to be sensitive to the patient's situation. Caring for a patient with self-harming behavior is seen by nurses as a demanding job and there is a risk of feeling inadequate. Conclusion: Nursing would benefit from the patient's story being at the center of care. The creation of a secure relationship with the patient enables an understanding of the patient's self-harming behavior. Cooperation between colleagues can be seen to be decisive for how care is conducted. The nurses demand more knowledge in how care is best designed for patients with self-harming behavior in forensic psychiatric inpatient care.

Bakgrund: Patienter med psykisk ohälsa har ofta flera sjukdomstillstånd samtidigt och har en ökad risk att drabbas av somatisk samsjuklighet. All hälso- och sjukvård avser att medicinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar. Sjuksköterskor bör därför arbeta för god omvårdnad och ha ett helhetsperspektiv. Den somatiska vården för patienter med psykisk ohälsa och samtidig somatisk samsjuklighet är bristfällig och kan leda till att patienterna får en sämre vård och hälsa. Sjuksköterskor saknar ofta kunskap när det gäller att vårda dessa patienter och det saknas ofta etablerade arbetsprocesser inom den psykiatriska heldygnsvården.  Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelse av att vårda patienter med somatisk samsjuklighet inom psykiatrisk heldygnsvård. Metod: Studien var en intervjustudie med kvalitativ ansats. Tretton sjuksköterskor intervjuades med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna analyserades med en kvalitativ innehållsanalys på latent nivå.  Resultat: Det framkom fyra teman; Ett åtagande i en miljö som inte är rustad, En avancerad men utmanande uppgift, Ett ansvarsfullt men utsatt uppdrag, Ett pålitligt och fullständigt vårdande genom erfarenhet och samarbete. Till dessa anknöts det vidare åtta sub-teman. Slutsats: Vårdandet av patienter med somatisk samsjuklighet inom den psykiatriska heldygnsvården är komplext. Resurser och en tydlig ansvarsfördelning för patientens samlade vårdbehov saknas, vilket påverkar patientens möjlighet till adekvat vård. Sjuksköterskan bär ett tungt professionellt och etiskt ansvar för såväl den somatiska som den psykiatriska vården och känner sig utsatt och ensam. Införande av reflektion på arbetsplatsen ses som en möjlighet i att förebygga sjuksköterskors ohälsa. Ledningen anses även behöva utveckla tydliga strukturer kring ansvarsfördelning för vårdpersonalens arbete, för att göra sjuksköterskans roll i den psykiatriska heldygnsvården mer synlig och på så sätt förhindra utsatthet. Den psykiatriska slutenvården anses vara i behov av att rustas upp resursmässigt, dels med kunskap, material och logistiska resurser för att ha förutsättningar att kunna bedriva en god vård för patienter med somatisk samsjuklighet. / Background: Patients with mental illness often have several medical conditions at the same time and have an increased risk of developing somatic comorbidity. All health care intends to medically prevent, investigate and treat diseases, and nurses should therefore thrive towards good nursing and have a holistic perspective. The somatic care for patients with mental illness with comorbid somatic diseases is deficient and can lead to patients not receiving adequate care and in the long run, poorer health. Nurses often lack the knowledge to care for these patients and work processes regarding this issue needs to be established.  Aim: The aim was to describe nurses experience of caring for patients with somatic comorbidity in psychiatric inpatient care.  Method: The study was an interview study with a qualitative approach. Thirteen nurses were interviewed using semi-structured interviews. The interviews were analyzed with a qualitative content analysis at a latent level. Results: Four themes emerged; A commitment in an environment that is not equipped, An advanced but challenging task, A responsible but exposed assignment, A reliable and complete care through experience and cooperation. To these, eight sub- themes were attached. Conclusion: The care of patients with somatic comorbidity in psychiatric inpatient care is complex. Both resources and a clear distribution of responsibilities for the patients overall care needs are lacking, which affects the patients’ possibility for adequate care. The nurse has a substantial professional and ethical responsibility for both somatic and psychiatric care and feels vulnerable and alone. The introduction of reflection in the workplace is seen as an opportunity in preventing nurses’ illness. The management is in need to develop clear structures regarding the distribution of responsibilities for the care staffs work, in order to make the nurses role in psychiatric inpatient care more visible and thus prevent vulnerability. Inpatient psychiatric care is considered to be in need of increased resources, consisting of knowledge, materials, and logistical resources in order to be able to provide good care for patients with somatic comorbidity.

Bakgrund: Det är väl känt att fysisk aktivitet har positiva effekter på människans mentala hälsa. Hälsofrämjande arbete kan med fördel påbörjas i den psykiatriska heldygnsvården. Samtidigt är motivationsbrist vanligt förekommande för personer med psykisk ohälsa och då behövs stöd och motivation för att öka patientens möjligheter att främja sin hälsa. Således har sjuksköterskan inom psykiatrisk vård en viktig roll i det hälsofrämjande arbetet. Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att främja fysisk aktivitet inom psykiatrisk heldygnsvård. Metod: En kvalitativ intervjustudie användes som metod. Det insamlade materialet utgår från åtta semistrukturerade intervjuer med sjuksköterskor som var yrkesverksamma inom psykiatrisk heldygnsvård i Region Skåne. Efter transkribering analyserades intervjuerna med manifest innehållsanalys enligt Burnard (1996). Resultat: Resultatet presenterades i tre kategorier enligt följande: Inverkan på patientens återhämtning, Sjuksköterskans behov för att arbeta med fysisk aktivitet och Organisatoriska hinder. Slutsats: Studien visar att främjandet av fysisk aktivitet inom psykiatrisk heldygnsvård kan bidra till återhämtning för patienter men möjligheten att arbeta med fysisk aktivitet var begränsad för sjuksköterskor. Studien pekar på vikten av att arbetet med fysisk aktivitet implementeras från organisationen. Stöd från organisationen skulle kunna bidra till att sjuksköterskan får en tydligare roll i det hälsofrämjande arbetet med fysisk aktivitet inom psykiatrisk heldygnsvård. / Background: It is well known that physical activity has positive effects on a person’s mental health. Health promotion work can advantageously start in at the psychiatric ward. At the same time, a lack of motivation is common for people with mental illness, and support and motivation are then beneficial to promote their health through physical activity. Thus, the nurse in psychiatric care has an important role in the health promotion work. Aim: The aim of the study was to illuminate nurses’ experiences of promoting physical activity in psychiatric inpatient care. Method: A qualitative interview study was used as a method. The collected material was based on eight semi-structured interviews with nurses working at psychiatric wards in Skåne county. After transcription, the interviews were analysed using manifest content analysis according to Burnard (1996). Result: The results were presented in three categories as follows: Impact on the patient’s recovery, The nurse’s need to work with physical activity and Organizational barriers. Conclusion: The study shows that the promotion of physical activity in psychiatric wards can contributing to recovery for patients but the opportunity to work with physical activity is limited. The study indicates that there is a need for promotion of physical activity from the organization. Organizational support could contribute to strengthen the nurse’s role in their work of promoting physical activity within psychiatric inpatient care.

Bakgrund: Stödjande samtal är ett verktyg inom den psykiatriska heldygnsvården som används i behandlande och lindrande syfte med suicidnära patienter. Det konstateras att samtalet var specialistsjuksköterskans viktigaste verktyg inom psykiatrisk omvårdnad. Vid granskning inom ämnet kunde det fastställas att det fanns sparsamt med forskning gällande stödjande samtal med suicidnära patienter i psykiatrisk heldygnsvård i Sverige utifrån specialistsjuksköterskans perspektiv. Syfte: Studiens syfte var att belysa specialistsjuksköterskans erfarenheter av att genomföra stödjande samtal med suicidnära patienter som vårdas i psykiatrisk heldygnsvård. Metod: Studien tillämpar en kvalitativ metod med induktiv ansats och baseras på åtta semistrukturerade intervjuer enligt Graneheims och Lundmans (2004) kvalitativa innehållsanalys. För att inkluderas i studien skulle specialistsjuksköterskan med inriktning psykiatrisk vård ha erfarenhet av stödjande samtal med suicidnära patienter inom psykiatrisk heldygnsvård. Verksamheter bestående av rättspsykiatri samt barn -och ungdomspsykiatri exkluderades ur studien. Resultat: Analysen av datainsamlingen presenterades med temat vikten av ett ömsesidigt möte i samtalet och kategorierna; att vara inkännande, att vara tillgänglig samt samspelets betydelse. Slutsats: För att uppnå möjlighet till ett ömsesidigt möte och ett vårdande stödjande samtal krävs att specialistsjuksköterskor har tid för att kunna bedriva en personcentrerad och patientsäker vård samt för att skapa allianser med patienter inom psykiatrisk heldygnsvård. Det stödjande samtalet styrs av specialistsjuksköterskors erfarenhet och intuition, vilket bidrar till att det stödjande samtalet blir olika för varje individ. Det stödjande samtalet inom psykiatrisk heldygnsvård drabbas om specialistsjuksköterskor inte har någon erfarenhet samt om personalbrist eller tidsbrist förekommer. / Background: Supportive conversations are a tool within the inpatient psychiatric care that is used for the treatment and relieving purpose of suicidal patients. It is established that dialogues were the specialist nurse's most important tool in psychiatric nursing. When examining the subject, it was determined that there was sparingly research regarding supportive conversations with suicidal patients in psychiatric inpatient care in Sweden from the specialist nurse's perspective.Aim: The aim of the study was to shed light on the psychiatric nurse's experiences of carrying out supportive conversations with suicidal patients who are cared for in psychiatric inpatient care. Method: The study applies a qualitative method with an inductive approach and is based on eight semi-structured interviews according to Graneheim and Lundman's (2004) qualitative content analysis. To be included in the study, the specialist nurse specializing in psychiatric care had to have experience of supportive conversations with suicidal patients in psychiatric inpatient care. Departments consisting of forensic psychiatry and child- and adolescent psychiatry were excluded from the study.Result: The analysis resulted in the theme of the importance of a mutual meeting in the conversation with the categories; to be empathetic, to be available and the importance of interaction.Conclusion: In order to achieve the opportunity for a mutual meeting and a caring supportive conversation, the psychiatry nurses must have time to be able to conduct person-centered and patient-safe care and to create alliances with patients in psychiatric inpatient care. The supportive conversation is guided by the psychiatry nurses experience and intuition, which contributes to the supportive conversation being individual. The supportive conversation within psychiatric inpatient care is affected if the psychiatry nurse has no experience and if there is a shortage of staff or a lack of time.

The aim of this qualitative study was to explore hospital-counselors view on collaboration in thedischarge-process from inpatient psychiatric care regarding individuals with comorbidity in form ofserious mental illness and substance abuse. Six hospital-counselors from different psychiatric in-patient wards in Stockholms county participated in the study. All participants had a degree in socialwork and five of them had earlier experience working in the municipality as social workers. Theresearch process was conducted using qualitative interviews, further applying a systemic view oncollaboration which consisted of three levels: structural-, organizational- and individual, which wasbased on the core concepts of integrated care and person-centered care. The results showed that thehospital-counselors acted as a “link” between the health care, municipality, and patient duringcollaboration. Collaboration itself was described as a process involving different actors andorganizations within the two main principal sectors. The complexity of the differences in economicinterests, view on support needs and responsibilities regarding treatment and further care seemed to becentral aspects influencing collaboration. Although the results largely confirm previous research, it hasbrought attention to specific claims on what facilitates collaboration and what undermines it.

Background: Forensic psychiatric care means restricted freedom during a long period of care. The restriction leads among other things to a loss of independent decision-making in relation to physical health in terms of time outdoors, diet and exercise. Previous research highlights how deteriorating physical health seems to go hand in hand with mental illness. In addition, nurses experience health promoting and disease prevention work within forensic psychiatric inpatient care as a challenge. Aim: To describe patients' experiences of maintaining physical health in forensic psychiatric inpatient care. Method: The study has a qualitative design with an inductive approach. Semi-structured interviews were conducted with ten patients from two forensic psychiatric clinics in central Sweden. Data was analyzed using qualitative content analysis. Results: The patients' experiences are illuminated through four categories: to feel restricted, to be able to adapt to a new situation, to utilize healthcare resources and to have access to support which were further clarified by six subcategories. This led to the overarching theme of reclaiming physical health through support and adaptation in a new environment. Conclusions: The person-centered approach needs to be given even greater space within forensic psychiatric inpatient care. Consequently, nurses need to take advantage of patients' experiences to a greater extent in order to, along with the patient, find the way forward in the maintenance of physical health during the period of care. Keywords: Forensic psychiatric inpatient care, patients' experiences, physical health, qualitative content analysis, semi-structured interviews, Tidal model

ABSTRACT Introduction: It is an assumption that as long as people have existed, there has been mental illness and disease, but the way of perceiving, explaining and caring looks different historically and in different societies. Research describes the current care environment and the quality of care in psychiatric inpatient care as meager and confusing, with a lack of meaningful activities. Recovery in a psychiatric context is about finding hope and meaning in life, regaining self-confidence and taking power over one's continued life. Problem formulation: As a specialist nurse, you must work for a good care environment and in a structured way with the nursing process. Therefore, it is important to increase knowledge about patients' experiences of factors that support the recovery process in psychiatric inpatient care. Aim: Is to compile current scientific knowledge about the factors that patients experience that support their recovery in patients in psychiatric inpatient care. Method: A literature study with a qualitative inductive approach, with a manifest and latent content analysis of 16 scientific original articles. Results: The results revealed three overarching categories: Patients need information and to be involved in their care; Patients need good treatment and holistic nursing and the psychiatric ward must be a safe place with the opportunity for meaningful activities. The overall theme is that patients need to be at the center of their care and feel safe and in control, for their recovery Conclusion: There are a number of factors that can support patients in psychiatric care in their recovery, which include both the physical and psychosocial care environment. This indicates that recovery is a complex phenomenon and there is a need to design a more recovery-oriented nursing, and research more in the subject. Keywords: recovery, restorative factors, patients' experiences, psychiatric inpatient care, psychiatric round-the-clock care / SAMMANFATTNING Introduktion: Det är ett antagande, att så länge människor har funnits, har det funnits psykisk ohälsa och sjukdom, men sättet att uppfatta, förklara och vårda ser olika ut historiskt och i olika samhällen. Forskning beskriver den nuvarande vårdmiljön och vårdkvaliteten inom psykiatrisk heldygnsvård som torftig och förvirrande, med avsaknad av meningsfulla aktiviteter. Återhämtning i psykiatrisk kontext handlar om att finna hopp och mening med livet, att återerövra självförtroende och ta makt över sitt fortsatta liv.  Problemformulering: Som specialistsjuksköterska ska man arbeta för en god vårdmiljö och strukturerat med omvårdnadsprocessen. Därför är det angeläget att öka kunskapen om patienters upplevelser av faktorer som understödjer återhämtningsprocessen inom heldygnsvård.  Syfte: Är att sammanställa aktuell vetenskaplig kunskap om vilka faktorer som patienter upplever understödjer deras återhämtning inom psykiatrisk heldygnsvård. Metod: En litteraturstudie med kvalitativ induktiv ansats, med en manifest och latent innehållsanalys av 16 vetenskapliga originalartiklar.  Resultat: I resultatet framkom tre övergripande kategorier: Patienter har behov av att få information och att vara delaktiga i sin vård; Patienter har behov av att få ett gott bemötande och en holistisk omvårdnad samt Vårdavdelningen ska vara en trygg plats med möjlighet till meningsfulla aktiviteter. Övergripande tema handlar om att patienter behöver vara i centrum av sin omvårdnad och känna trygghet och kontroll, för sin återhämtning Slutsats: Det finns en mängd faktorer som kan stödja patienter inom psykiatrisk heldygnsvård i deras återhämtningen, som innefattar både den fysiska och psykosociala vårdmiljön. Det indikerar att återhämtning är ett komplext fenomen och det finns behov av att utforma en mer återhämtningsinriktad omvårdnad samt forska mer inom ämnet. Nyckelord: Återhämtning, återhämtande faktorer, patienters upplevelser, psykiatrisk slutenvård, psykiatrisk heldygnsvård / RESUMEN Introducción: Es una suposición que desde que existieron los seres humanos, ha habido enfermedades y enfermedades mentales, pero la forma de percibir, explicar y cuidar se ve diferente históricamente y en diferentes sociedades. La investigación describe el entorno de atención actual y la calidad de la atención dentro de la atención de pacientes psiquiátricos hospitalizados como estrechos y confusos, con falta de actividad significativa. La recuperación en un contexto psiquiátrico se trata de encontrar esperanza y significado en la vida, recuperar la confianza en uno mismo y tomar el control de su vida continua. Formulación del problema: Como enfermera especialista, debe trabajar para un buen ambiente de atención y de forma estructurada con el proceso de enfermería. Por lo tanto, es importante aumentar el conocimiento sobre las experiencias de los pacientes de los factores que apoyan el proceso de recuperación dentro de la atención psiquiátrica de pacientes hospitalizados. Propósito: es compilar el conocimiento científico actual sobre los factores que experimentan los pacientes que apoyan su recuperación en pacientes psiquiátricos hospitalizados. Método: Estudio de literatura con enfoque cualitativo inductivo, con análisis de contenido manifiesto y latente de 16 artículos científicos originales. Resultados: Los resultados revelaron tres categorías generales: los pacientes necesitan información y estar involucrados en su atención; Los pacientes necesitan un buen tratamiento y atención integral, y el departamento de psiquiatría debe ser un lugar seguro con la oportunidad de realizar actividades significativas. El tema general es que los pacientes deben estar en el centro de su atención y sentirse seguros y en control, para poder recuperarse. Conclusión: Hay una serie de factores que pueden apoyar a los pacientes de atención psiquiátrica en su recuperación, incluido el entorno de atención física y psicosocial. Esto sugiere que la recuperación es un fenómeno complejo y que es necesario diseñar una enfermería más orientada a la recuperación y realizar más investigaciones sobre el tema. Palabras clave: recuperación, factores restaurativos, experiencias del paciente, hospitalización psiquiátrica, atención psiquiátrica las 24 horas. / ABSTRAIT Introduction: C'est une hypothèse que depuis que les humains existent, il y a eu des maladies mentales et des maladies, mais la façon de percevoir, d'expliquer et de s'en soucier semble différente historiquement et dans différentes sociétés. La recherche décrit l'environnement de soins actuel et la qualité des soins au sein des soins psychiatriques aux patients hospitalisés comme exigus et déroutants, avec un manque d'activité significative. Le rétablissement en contexte psychiatrique consiste à retrouver espoir et sens à la vie, à reprendre confiance en soi et à reprendre le contrôle de sa vie. Formulation du problème : En tant qu'infirmière spécialisée, vous devez travailler pour un bon environnement de soins et de manière structurée avec le processus de soins infirmiers. Par conséquent, il est important d'accroître les connaissances sur les expériences des patients concernant les facteurs qui soutiennent le processus de rétablissement dans le cadre des soins psychiatriques aux patients hospitalisés. Objectif : Compiler les connaissances scientifiques actuelles sur les facteurs vécus par les patients qui favorisent leur rétablissement chez les patients hospitalisés en psychiatrie. Méthode : Une étude bibliographique avec une approche inductive qualitative, avec une analyse du contenu manifeste et latent de 16 articles scientifiques originaux. Résultats : Les résultats ont révélé trois grandes catégories : les patients ont besoin d'informations et d'être impliqués dans leurs soins ; Les patients ont besoin d'un bon traitement et de soins complets, et le service psychiatrique doit être un endroit sûr avec la possibilité d'activités significatives. Le thème général est que les patients doivent être au centre de leurs soins et se sentir en sécurité et en contrôle, afin qu'ils se rétablissent. Conclusion : Il existe un certain nombre de facteurs qui peuvent soutenir les patients en soins psychiatriques dans leur rétablissement, y compris l'environnement physique et psychosocial des soins. Cela suggère que le rétablissement est un phénomène complexe et qu'il est nécessaire de concevoir des soins infirmiers davantage axés sur le rétablissement et de faire plus de recherche sur le sujet. Mots-clés : rétablissement, facteurs réparateurs, expériences des patients, soins psychiatriques aux patients hospitalisés, soins psychiatriques 24 heures sur 24 / ZUSAMMENFASSUNG Einleitung: Es ist eine Annahme, dass es psychische Erkrankungen und Erkrankungen gibt, seit es Menschen gibt, aber die Art und Weise der Wahrnehmung, Erklärung und Behandlung sieht historisch und in verschiedenen Gesellschaften unterschiedlich aus. Die Forschung beschreibt das derzeitige Pflegeumfeld und die Pflegequalität in der psychiatrischen 24-Stunden-Pflege als beengt und verwirrend, mit einem Mangel an sinnvollen Aktivitäten. Bei der Genesung in einem psychiatrischen Kontext geht es darum, Hoffnung und Sinn im Leben zu finden, das Selbstvertrauen wiederzugewinnen und die Macht über Ihr weiteres Leben zu übernehmen. Problemformulierung: Als Fachpflegekraft müssen Sie sich für ein gutes Pflegeumfeld einsetzen und den Pflegeprozess strukturieren. Daher ist es wichtig, das Wissen über die Erfahrungen der Patienten mit Faktoren zu erweitern, die den Genesungsprozess in der Rund-um-die-Uhr-Betreuung unterstützen. Zweck: Ist die Erhebung aktueller wissenschaftlicher Erkenntnisse darüber, welche Faktoren erlebte Patienten ihre Genesung im Rahmen der psychiatrischen Rund-um-die-Uhr-Versorgung unterstützen. Methode: Eine qualitativ-induktive Literaturstudie mit manifester und latenter Inhaltsanalyse von 16 wissenschaftlichen Originalartikeln. Ergebnisse: In den Ergebnissen kristallisierten sich drei übergreifende Kategorien heraus: Patienten haben das Bedürfnis, Informationen zu erhalten und an ihrer Versorgung beteiligt zu werden; Patienten brauchen eine gute Behandlung und ganzheitliche Pflege, und die Pflegeabteilung muss ein sicherer Ort mit Möglichkeiten für sinnvolle Aktivitäten sein. Das übergeordnete Thema ist, dass Patienten im Mittelpunkt ihrer Versorgung stehen und sich für ihre Genesung sicher und unter Kontrolle fühlen müssen Schlussfolgerung: Es gibt eine Reihe von Faktoren, die Patienten in der psychiatrischen 24-Stunden-Versorgung bei ihrer Genesung unterstützen können, darunter sowohl das physische als auch das psychosoziale Versorgungsumfeld. Es weist darauf hin, dass die Genesung ein komplexes Phänomen ist und dass es notwendig ist, eine stärker auf die Genesung ausgerichtete Pflege zu entwerfen und mehr Forschung zu diesem Thema zu betreiben. Schlüsselwörter: Genesung, Genesungsfaktoren, Patientenerfahrungen, stationäre psychiatrische Versorgung, psychiatrische 24-Stunden-Versorgung / ملخص مقدمة: من الافتراض أنه ما دام الناس موجودون ، كان هناك مرض وأمراض نفسية ، لكن طريقة إدراك وشرح وعلاج تبدو مختلفة تاريخيًا وفي مجتمعات مختلفة. يصف البحث بيئة الرعاية الحالية وجودة الرعاية في الرعاية النفسية على مدار 24 ساعة بأنها ضيقة ومربكة ، مع عدم وجود أنشطة ذات مغزى. يتعلق التعافي في سياق الطب النفسي بإيجاد الأمل والمعنى في الحياة ، واستعادة الثقة بالنفس والاستيلاء على السلطة على حياتك المستمرة. صياغة المشكلة: بصفتك ممرضة متخصصة ، يجب أن تعمل من أجل بيئة رعاية جيدة وهيكل عملية التمريض. لذلك ، من المهم زيادة المعرفة حول تجارب المرضى بشأن العوامل التي تدعم عملية التعافي في الرعاية على مدار الساعة. الغرض: هو تجميع المعرفة العلمية الحالية حول العوامل التي يختبرها المرضى والتي تدعم تعافيهم في إطار رعاية نفسية على مدار الساعة. الطريقة: دراسة أدبية بنهج استقرائي نوعي ، مع تحليل محتوى واضح وكامن لـ 16 مقالة علمية أصلية. النتائج: في النتائج ، ظهرت ثلاث فئات شاملة: المرضى بحاجة إلى تلقي المعلومات والمشاركة في رعايتهم ؛ يحتاج المرضى إلى علاج جيد ورعاية شاملة ، ويجب أن يكون قسم الرعاية مكانًا آمنًا مع فرص القيام بأنشطة ذات مغزى. الموضوع الرئيسي هو أن المرضى يجب أن يكونوا في مركز رعايتهم وأن يشعروا بالأمان والتحكم من أجل شفائهم الخلاصة: هناك عدد من العوامل التي يمكن أن تدعم المرضى في الرعاية النفسية على مدار 24 ساعة في شفائهم ، والتي تشمل كلاً من بيئة الرعاية الجسدية والنفسية الاجتماعية. إنه يشير إلى أن التعافي ظاهرة معقدة وهناك حاجة لتصميم المزيد من التمريض الموجه نحو التعافي وإجراء مزيد من البحوث حول هذا الموضوع. الكلمات المفتاحية: التعافي ، عوامل الشفاء ، تجارب المرضى ، رعاية المرضى الداخليين النفسيين ، رعاية نفسية على مدار 24 ساعة / 概括 简介：这是一个假设，只要人存在，就有精神疾病和疾病，但感知、解释和治疗的方式在历史和不同社会中看起来不同。研究将当前的 24 小时精神科护理环境和护理质量描述为局促和混乱，缺乏有意义的活动。精神病学背景下的康复是关于在生活中找到希望和意义，重新获得自信并掌握继续生活的权力。 问题表述：作为一名专科护士，您必须努力营造良好的护理环境并构建护理流程。因此，重要的是要增加对患者在全天候护理中支持康复过程的因素的体验的了解。 目的：收集当前的科学知识，了解患者经历的哪些因素支持他们在精神科全天候护理中康复。 方法：采用定性归纳法的文献研究，对 16 篇原创科学文章进行明显和潜在的内容分析。 结果：在结果中，出现了三个总体类别：患者需要接收信息并参与他们的护理；患者需要良好的治疗和整体护理，护理部门必须是一个安全的地方，有机会进行有意义的活动。最重要的主题是患者需要处于他们护理的中心，并感到安全和可控，以便他们康复 结论：有许多因素可以支持 24 小时精神科护理中的患者康复，包括身体和心理社会护理环境。这表明康复是一个复杂的现象，需要设计更多以康复为导向的护理，并对此进行更多的研究。 关键词：康复，康复因素，患者体验，精神科住院治疗，24小时精神科治疗 / РЕЗЮМЕ Введение: Это предположение, что пока существуют люди, были психические заболевания и болезни, но способ восприятия, объяснения и лечения выглядит по-разному исторически и в разных обществах. Исследования описывают нынешнюю среду и качество круглосуточной психиатрической помощи как стесненные и запутанные, с отсутствием значимых мероприятий. Выздоровление в психиатрическом контексте означает обретение надежды и смысла жизни, обретение уверенности в себе и обретение власти над своей дальнейшей жизнью. Формулировка проблемы: Как специализированная медсестра, вы должны работать над созданием хорошей среды ухода и структурировать процесс ухода. Поэтому важно расширять знания пациентов о факторах, поддерживающих процесс выздоровления при круглосуточном уходе. Цель: Обобщить современные научные знания о том, какие факторы, с которыми сталкиваются пациенты, способствуют их выздоровлению в рамках круглосуточной психиатрической помощи. Метод: изучение литературы с использованием качественного индуктивного подхода, с анализом явного и скрытого содержания 16 оригинальных научных статей. Результаты. В результате были выявлены три всеобъемлющие категории: пациенты нуждаются в получении информации и в участии в уходе за ними; Пациенты нуждаются в хорошем лечении и комплексном уходе, а отделение ухода должно быть безопасным местом с возможностями для полноценной деятельности. Главной темой является то, что пациенты должны быть в центре внимания и чувствовать себя в безопасности и под контролем для своего выздоровления. Заключение. Существует ряд факторов, которые могут помочь пациентам, находящимся на круглосуточной психиатрической помощи, в их выздоровлении, включая как физическую, так и психосоциальную среду ухода. Это указывает на то, что выздоровление является сложным явлением, и существует необходимость разработки более ориентированного на выздоровление ухода и проведения дополнительных исследований по этому вопросу. Ключевые слова: выздоровление, факторы выздоровления, переживания пациентов, психиатрическая стационарная помощь, круглосуточная психиатрическая помощь. / خلاصه مقدمه: این فرض است که تا زمانی که مردم وجود داشته اند، بیماری و بیماری روانی وجود داشته است، اما نحوه درک، تبیین و درمان از نظر تاریخی و در جوامع مختلف متفاوت به نظر می رسد. تحقیقات محیط مراقبت فعلی و کیفیت مراقبت در مراقبت‌های روان‌پزشکی 24 ساعته را محدود و گیج‌کننده و با فقدان فعالیت‌های معنادار توصیف می‌کنند. بهبودی در زمینه روانپزشکی به معنای یافتن امید و معنا در زندگی، بازیابی اعتماد به نفس و به دست گرفتن قدرت بر ادامه زندگی است. فرمول مشکل: به عنوان یک پرستار متخصص، باید برای یک محیط مراقبت خوب کار کنید و فرآیند پرستاری را ساختار دهید. بنابراین، افزایش دانش در مورد تجربیات بیماران از عواملی که از روند بهبودی در مراقبت شبانه روزی حمایت می کنند، مهم است. هدف: گردآوری دانش علمی فعلی در مورد عواملی که بیماران تجربه می‌کنند از بهبودی آنها در مراقبت‌های شبانه‌روزی روان‌پزشکی حمایت می‌کند. روش: مطالعه ادبیات با رویکرد استقرایی کیفی، با تحلیل محتوای آشکار و پنهان 16 مقاله علمی اصیل. یافته‌ها: در نتایج، سه دسته کلی به دست آمد: بیماران نیاز به دریافت اطلاعات و مشارکت در مراقبت از خود دارند. بیماران نیاز به درمان خوب و مراقبت جامع دارند و بخش مراقبت باید مکانی امن با فرصت هایی برای فعالیت های معنادار باشد. موضوع اصلی این است که بیماران باید در مرکز مراقبت خود باشند و برای بهبودی خود احساس امنیت و کنترل کنند. نتیجه‌گیری: عوامل متعددی وجود دارد که می‌تواند بیماران را در مراقبت‌های 24 ساعته روان‌پزشکی در بهبودی آن‌ها حمایت کند که شامل محیط مراقبت فیزیکی و روانی اجتماعی می‌شود. این نشان می دهد که بهبودی یک پدیده پیچیده است و نیاز به طراحی بیشتر پرستاری بهبود محور و انجام تحقیقات بیشتر در مورد این موضوع وجود دارد. واژه‌های کلیدی: بهبود، عوامل بهبود، تجارب بیماران، مراقبت‌های بستری روانپزشکی، مراقبت‌های روان‌پزشکی 24 ساعته / RIEPILOGO Introduzione: Si presume che da quando le persone sono esistite, ci sono state malattie e malattie mentali, ma il modo di percepire, spiegare e trattare sembra diverso storicamente e in società diverse. La ricerca descrive l'attuale ambiente di cura e la qualità dell'assistenza nell'assistenza psichiatrica 24 ore su 24 come angusto e confuso, con una mancanza di attività significative. Il recupero in un contesto psichiatrico consiste nel trovare speranza e significato nella vita, riguadagnare fiducia in se stessi e assumere il potere sulla propria vita. Formulazione del problema: come infermiere specializzato, devi lavorare per un buon ambiente di cura e strutturare il processo infermieristico. Pertanto, è importante aumentare la conoscenza delle esperienze dei pazienti sui fattori che supportano il processo di recupero nell'assistenza 24 ore su 24. Scopo: è quello di raccogliere le attuali conoscenze scientifiche su quali fattori che i pazienti sperimentano supportano il loro recupero nell'ambito dell'assistenza psichiatrica 24 ore su 24. Metodo: Uno studio della letteratura con un approccio induttivo qualitativo, con un'analisi del contenuto manifesto e latente di 16 articoli scientifici originali. Risultati: nei risultati sono emerse tre categorie generali: i pazienti hanno bisogno di ricevere informazioni e di essere coinvolti nelle loro cure; I pazienti hanno bisogno di un buon trattamento e di cure olistiche e il reparto di assistenza deve essere un luogo sicuro con opportunità per attività significative. Il tema principale è che i pazienti devono essere al centro della loro cura e sentirsi sicuri e in controllo, per la loro guarigione Conclusione: ci sono una serie di fattori che possono supportare i pazienti in assistenza psichiatrica 24 ore su 24 nel loro recupero, che includono sia l'ambiente di assistenza fisica che psicosociale. Indica che il recupero è un fenomeno complesso e che è necessario progettare un'assistenza infermieristica più orientata al recupero e fare più ricerca sull'argomento. Parole chiave: Recupero, fattori di recupero, esperienze dei pazienti, cure psichiatriche ospedaliere, cure psichiatriche 24 ore su 24