Bakgrund: Det finns idag tydliga signaler om att hälso- och sjukvården ska ge en personcentrerad vård till samhällets individer.  Det finns även en önskan att öka möjligheten för patienten att vara delaktig i sin vård. En personcentrerad vård kan ge möjlighet för patienten att bli medskapare och inte enbart mottagare av vård. Syftet: Förbättringsarbetets syfte var att öka patientens möjlighet till delaktighet genom att implementera patientberättelse och hälsoplan. Studiens syfte är att synliggöra medarbetarnas erfarenheter av att arbeta med patientberättelsen och hälsoplanen samt patientdelaktighet i vården.  Metod: Förbättringsarbetet genomfördes med stöd av Nolans förbättringsmodell samt kartläggning av enheten utfördes med hjälp av 5P. De idéer som testades var införande av patientberättelse och dokumenterad hälsoplan. Datainsamling till studien gjordes med intervjuer av sex medarbetare som analyserats med kvalitativ innehållsanalys.  Resultat: Andelen patienter som angav att de var delaktiga i den utsträckning de önskar i vården på avdelningen, ökade från 77% till 95% vilket kan ses som ett positiv effekt på patientdelaktighet. I den kvalitativa innehållsanalysen identifierades tre kategorier: patientens vård, kommunikation samt organisationen och arbetssätt, där både möjligheter och hinder kunde ses.  Slutsats: Personcentrerad vård ökar möjligheten för patienten att vara delaktig i sin vård på en akutkirurgisk vårdavdelning. / Background: There are clear signals that health care should provide person-centered care for the citizens. There is also a wish to increase the possibility for the patient to be involved in their care. The person-centered care can provide an opportunity for the patient to become co-creators and not only recipients of care. Purpose: The purpose of the improvement work was to increase the patient's opportunity for participation by implementing patient narrative and care plan. The purpose of the study is to make visible the employees' experience of working with the patient narrative and care plan to create patient participation.  Method: The improvement work was implemented with the support of Nolan's improvement model and 5P was used to assess the unit. The ideas tested were the introduction of a patient narrative and a documented care plan. Data collection for the study was conducted with interviews of six employees and analyzed with qualitative content analysis.  Results: The proportion of patients who felt that they had participated in the decisions regarding their care/treatment on the ward to the extent they wanted, increased from 77% to 95%, that can be seen as a positive effect on patient participation. The qualitative content analysis of interviews with employees was identified in three categories: the patient's care, knowledge/communication and organization/working methods where both facilitators and barriers could be seen. Conclusion: Person-centered care increases the possibility for the patient to participate in their care in an emergency surgical ward.

It has been well established that breastfeeding provides the best type of nutrition, strengthens the bond between a baby and his mother, and has both physiological and psychological benefits. However, when breastfeeding is causing difficulties, it can negatively impact the mothers’ well-being and even result in depression. When a baby or its mother is hospitalized, breastfeeding issues can arise. The support and help mothers receive during hospitalization is often seen as insufficient or even incorrect. This can cause breastfeeding disruptions and discontinuation, which in turn can cause a prolonged hospital stay and suffering of care. The goal of this thesis is therefore to describe mothers perceived breastfeeding support by the nurses that cared for them. We have made a qualitative content analysis of 15 blogs about breastfeeding for this empiric qualitative study. The blogs were published between 2009-2018, 11 blogs were from England and four were from Sweden. The results were presented in three different themes: strengthening support, feeling reduced, and being dependent on the health professionals’ knowledge and competence.  The results show that breastfeeding support is perceived as strengthening and meaningful when adapted to the individual’s needs. However, mothers experience suffering related to care when they feel confused, powerless, and unseen. In the discussion we show how health care personals information and support influences the mothers breastfeeding experiences. / Att amning ger den bästa typen av näring, stärker anknytning och har såväl fysiologiska som psykologiska fördelar för båda mamman och barnet är välkänt sedan tidigare. När amningen strular kan det dock vara en anledning till negativa känslor och risk för depression. När ett barn eller en mamma blir sjuk och inlagd på sjukhus, kan problem med amning uppstå. Det stöd och den hjälp mammor får under sjukhusvistelsen upplevs ofta som otillräcklig eller till och med felaktig. Detta kan orsaka rubbningar i amningen och tidig avvänjning, vilket i sin tur kan leda till en längre vistelse på sjukhus och upplevt vårdlidande. Därför är syftet med denna uppsats att beskriva hur mammorna upplever amningsstödet från sjuksköterskor under sin sjukhusvistelse. För denna kvalitativa empiriska studie har vi gjort en kvalitativ innehållsanalys av 15 bloggar hämtade från Internet. Bloggarna publicerades mellan 2009-2018 varav 11 bloggar var från England och fyra var från Sverige. Resultatet presenteras i tre olika teman: stärkande stöd, att känna sig förminskad och att vara beroende av vårdpersonalens kunskap och kompetens. Det framkommer att amningsstöd upplevs som stärkande och meningsfullt när det är anpassat till individens behov, men att kvinnor upplever ett lidande när de känner sig förvirrade, maktlösa, och osedda. I diskussionen visas hur vårdpersonalens information och stöd påverkar kvinnans amningsupplevelse.

Bakgrund: Skolsköterskans arbetsuppgifter är reglerade enligt lagar och författningar. Tillsammans med elevhälsoteam, rektor och lärare ska skolsköterskan arbeta hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande, med elevernas bästa i åtanke. År 2020 etablerades Covid-19-pandemin i Sverige. Inom skolan infördes distansundervisning i olika grader. Samhället förändrades till följd av viruset, vilket påverkade skolsköterskornas arbetssituation i olika utsträckning. Att uppleva en känsla av sammanhang i sitt dagliga arbete är nödvändigt för att skolsköterskans arbetssituation ska kunna vara tillfredsställande.  Syfte: Syftet var att beskriva skolsköterskors upplevelser av hur Covid-19-pandemin påverkat deras dagliga arbete i grundskolan.  Metod: Kvalitativ metod med induktiv ansats. Skolsköterskor som arbetat i grundskola under Covid-19-pandemin intervjuades med semi-strukturerad intervjuteknik. Innehållet analyserades med kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman.  Resultat: Insamlat datamaterial utmynnade i två huvudkategorier: Utmaningar och möjligheter i skolsköterskans arbetssätt samt Teamarbetets betydelse. Skolsköterskorna beskrev digitaliseringens betydelse för arbetsmiljön, att en omprioritering av dagligt arbete gjordes till följd av smittförebyggande arbete, samt belyste vikten av det kollegiala stödet och en välfungerande arbetsplats.  Slutsats: Skolsköterskans upplevelse av hanterbarhet, begriplighet och meningsfullhet i det dagliga arbetet påverkades till följd av Covid-19-pandemin. Tillkomna arbetsuppgifter relaterade till Covid-19 samt förändrade möjligheter att genomföra ordinarie arbetsuppgifter, medförde att skolsköterskors dagliga arbete påverkades både i positiv och negativ bemärkelse. / Background: School nurses’ duties are regulated by Swedish law. The school nurses work alongside with student health team, principal and teachers to promote health and prevent disease among students. In 2020, the Covid-19 pandemic was established in Sweden. Schools introduced distance education to varying degrees, and society had to adapt. For the school nurses’ occupational health to be satisfactory, it is essential to experience a sense of coherence in the daily work.  Aim: The aim was to describe school nurses' experiences of how the Covid-19 pandemic affected their daily work in elementary school.  Method: Qualitative method with inductive approach. School nurses who worked in elementary schools during the Covid-19 pandemic were interviewed using semi-structured interview technique. The content was analysed with qualitative content analysis according to Graneheim and Lundman.  Result: Collected data material resulted in two main categories: Challenges and opportunities in the school nurse´s working methods and The importance of teamwork.   Conclusion: The Covid-19-pandemic affected school nurses’ experiences of manageability, comprehensibility and meaningfulness in their daily work. Additional tasks related to Covid-19, and changed opportunities to carry out regular tasks, meant that school nurses' daily work was affected in both a positive and negative sense.

Bakgrund Hela familjen involveras när ett barn drabbas av en långvarig sjukdom.  Syskon har också ett behov av att bli lyssnade på och känna sig sedda och det är viktigt att syskon får känna sig delaktiga i vården.  Syfte Syftet med denna studie var att beskriva barnsjuksköterskors erfarenheter av att stödja syskon till barn med långvarig sjukdom inom pediatrisk slutenvård. Metod Studiens design var kvalitativ där data insamlades från individuella intervjuer utifrån en semistrukturerad intervjuguide. Deltagarna var barnsjuksköterskor och grundutbildade sjuksköterskor som arbetat inom pediatrisk slutenvård i minst tre år. Totalt deltog sex sjuksköterskor i studien. Intervjuerna analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats.  Resultat Resultatet visade att barnsjuksköterskor gav syskonen uppmärksamhet genom små handlingar, som att hälsa på syskonen och lära sig deras namn. De stöttade syskonen genom att ta sig tid att leka, lyssna samt gav syskonen individanpassad information. Barnsjuksköterskorna beskrev att det viktigaste var att syskon erbjöds att få vara fysiskt närvarande på avdelningen, men att de skulle få vara involverade i vården i den mån de själva ville. Dessutom beskrevs vikten av den familjecentrerade vården och det professionella teamets betydelse. Slutsats Barnsjuksköterskor har en viktig roll i att stödja syskonen till barn med långvarig sjukdom, för att syskonen inte ska känna sig bortglömda. / Background The whole family is involved when a child suffers from a long-term illness. Siblings also have a need to be listened to and feel seen and it is important that siblings feel involved in the care.  Aim The purpose of this study was to describe pediatric nurses' experiences of supporting siblings of children with long-term illness in pediatric inpatient care. Method The design of the study was qualitative where data were collected from individual interviews based on a semi-structured interview guide. The participants were pediatric nurses and undergraduate nurses who worked in pediatric inpatient care. A total of six nurses participated in the study. The interviews were analyzed with qualitative content analysis with an inductive approach.  Results The result showed that pediatric nurses’ gave the siblings attention through small actions, like greeting the siblings and learning their names. They support the siblings by taking time to play, listen and gave them personalized information. The pediatric nurses’ described that the most important thing was that siblings were offered to be physically present in the ward, but that they should be involved in the care to the extent they want. They also described the importance of family-centered care and the professional team. Conclusion Pediatric nurses have an important role in supporting siblings of children with long-term illness, so they don’t feel forgotten.

Bakgrund: I tidigare forskning beskrivs svårigheter i att vårda patienter med självskadebeteende. Utbildning och erfarenhet ses av sjuksköterskorna vara av stor vikt för ett professionellt agerande gentemot patienterna. Patienterna uppger svårigheter i att söka vård då de uppfattar självskadebeteendet som skambelagt och att de ofta får erfara ett oprofessionellt bemötande från omvårdnadspersonal. Tidigare forskning gällande patienter med självskadebeteende inom den rättspsykiatriska vårdkontexten är knapphändig och det finns behov av mer studier i ämnet. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter med självskadebeteende inom rättspsykiatrisk slutenvård. Metod: Tio semistrukturerade intervjuer genomfördes. Deltagarna i studien var fem grundutbildade sjuksköterskor och fem specialistutbildade sjuksköterskor inom psykiatrisk vård. Insamlade data analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Sjuksköterskorna erfar att det är viktigt i vårdandet av en patient med självskadebeteende att skapa trygghet hos patienten och att vara lyhörd inför patientens situation. Att vårda en patient med självskadebeteende ses av sjuksköterskorna som ett krävande arbete och det finns risk att känna sig otillräcklig. Slutsats: Omvårdnaden skulle vinna på att patientens berättelse får stå i centrum för vården. Skapandet av en trygg relation med patienten möjliggör förståelse för patientens självskadebeteende. Samarbete mellan kollegor ses kunna vara avgörande för hur vården bedrivs. Sjuksköterskorna efterfrågar mer kunskap i hur vården bäst utformas för patienter med självskadebeteende inom rättspsykiatrisk slutenvård. / Background: Previous research describes difficulties in caring for patients with self-harming behavior. Education and experience are seen by the nurses to be of great importance for a professional action towards the patients. Patients report difficulties in seeking care as they perceive the self-harming behavior as shameful and that they often experience unprofessional treatment from nursing staff. Previous research regarding patients with self-harming behavior in the forensic psychiatric care context is scarce and there is a need for more studies in the subject. Aim: To describe nurses experiences of caring for patients with self-harming behavior in forensic psychiatric inpatient care. Method: Ten semi-structured interviews were conducted. The participants in the study were five basic nurses and five specialized in psychiatric care. Collected data were analyzed on the basis of a qualitative content analysis with an inductive approach. Result: The nurses experience that it is important in the care of a patient with self-harming behavior to create a feeling of security for the patient and to be sensitive to the patient's situation. Caring for a patient with self-harming behavior is seen by nurses as a demanding job and there is a risk of feeling inadequate. Conclusion: Nursing would benefit from the patient's story being at the center of care. The creation of a secure relationship with the patient enables an understanding of the patient's self-harming behavior. Cooperation between colleagues can be seen to be decisive for how care is conducted. The nurses demand more knowledge in how care is best designed for patients with self-harming behavior in forensic psychiatric inpatient care.

Bakgrund: Intensivvårdssjuksköterskor har ansvar att bedriva omsorgsfull omvårdnad av kritiskt sjuka patienter i en högteknologisk miljö samtidigt som vårdandet ska ske personcentrerat. Personcentrerad vård inom intensivvård problematiseras av patienternas sjukdomstillstånd, avancerad vård och faktorer inom organisation och miljö som påverkar. Höga krav ställs på intensivvårdssjuksköterskor samtidigt som utförandet av personcentrerad vård har stor betydelse för intensivvårdspatienter. Eftersom personcentrerad vård inom intensivvård inte är lika beforskat som andra kontexter är det ett viktigt område att belysa. Syfte: Att beskriva intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av personcentrerad vård inom intensivvård. Metod: Kvalitativ induktiv ansats, datainsamling med frågeformulär med öppna frågor och dataanalys utifrån manifest kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier och åtta subkategorier. Första kategorin Utmaningar i utförandet av personcentrerad vård beskrev otillräckliga resurser, patienternas tillstånd, att klimatet påverkar samt behov av mer kunskap. Andra kategorin Förutsättningar som främjar utförandet av personcentrerad vård beskrev organisatoriska förutsättningar, att alla arbetar mot samma mål, betydelsen av anhöriga och holistiskt synsätt. I tredje kategorin framkom Positiva upplevelser av personcentrerad vård inom intensivvård. Slutsats: Intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av personcentrerad vård inom intensivvård visar att det är komplext men samtidigt betydelsefullt och att det finns behov av utveckling inom området. / Background: Intensive care nurses have responsibility to provide high-quality care to critically ill patients within high technological environment based on a person-centered approach. The complex of patients' critical conditions, advanced care, environment and organizational factors makes patient-centered nursing challenging. Due to challenges, intensive care nurses require high skills whilst provision of person-centered care is of great importance to patients. Person-centered care within intensive care is important to highlight as it's not as researched as other contexts. Aim: To describe intensive care nurses' experiences of person-centered care in intensive care. Method: Qualitative inductive design, data collection with open ended questionnaires and analysis according to manifest content analysis. Results: The analysis resulted in three categories and eight subcategories. First category Challenges in performing person-centered care described insufficient resources, patients conditions, the impact of climate and need for more knowledge. Second category Conditions that promote provision of person-centered care described organizational conditions, working towards the same goal, the significance of relatives and holistic perspective. Third category emerged Positive experiences of person-centered care within intensive care. Conclusion: Intensive care nurses' experiences of person-centered care within intensive care is complex however of great importance and in need for development.

Att hantera och etablera en säker luftväg för patienten ingår i anestesisjuksköterskans kompetensbeskrivning. Videolaryngoskop har utvecklats för att enklare ska kunna etablera en säker luftväg via intubation. Korrekt handhavande och användande av videolaryngoskop minskar riskerna för patienten och ökar patientsäkerheten.Syftet med studien var att undersöka anestesisjuksköterskors upplevelse av att intubera med videolaryngoskop. Detta är en kvalitativ studie där datainsamlingen bestod av semistrukturerade intervjuer med nio anestesisjuksköterskor. En kvalitativ innehållsanalys genomfördes vilket resulterade i fyra kategorier: Är en trygghet vid svår intubation och underlättar handledning, Gammal vana och upplevda svårigheter att handha videolaryngoskop, Kan minska skador och vara skonsammare för patienten, och Begränsatantal och avsaknad av rutiner minskar användandet. Denna studie visar att anestesisjuksköterskor upplevde att videolaryngoskop är ett bra hjälpmedel vid intubation men även vid handledning och utbildning. För att stärka patientsäkerheten behöver videolaryngoskop användas mer, vilket kan tydliggöras med uppdaterade rutiner. Författarna till denna studie menar att mer forskning inom området behövs varför anestesisjuksköterskor väljer att inte använda videolaryngoskop. / To manage and establish a patient's airway is included in the competence description for anesthesia nurses. Videolaryngoscope have been developed to make it easier to establish a safe airway by intubation. A proper handling and use of videolaryngoscopes reduces patientrisks and increases patient safety. The aim of this study was to investigate anesthesia nurses experiences of intubating with videolaryngoscope. This is a qualitative study where the data collection consisted of semi-structured interviews with nine anesthesia nurses. A qualitative content analysis was made, which resulted in four categories: Is a security in case of difficultintubation and facilitates guidance, Old habits and perceived difficulties to handle, Can reduce injuries and be gentler for the patient, and Limited number and lack of routines reduces usage. This study shows that anesthesia nurses experienced that videolaryngoscopes are a good helping instrument for intubation but also for tuition and training. To strengthen patient safety, videolaryngoscopes need to be used more often, which can be clarified with updated routines. The authors of this study believe that more research in the field is needed, which is why anesthesia nurses choose not to use videolaryngoscopes.

Bakgrund. Kardiovaskulära sjukdomar är globalt sett den ledande dödsorsaken bland befolkningen. Hälften av dödsfallen beror på plötsligt hjärtstopp. Bakomliggande orsaker kan vara kardiellt eller icke-kardiellt betingat. Optimal luftvägshantering är av avgörande betydelse vid ett hjärtstopp då patienten inte andas själv. Larynxmasken är ett supraglottiskt hjälpmedel och har fått en viktig roll i akuta situationer såsom hjärtstopp där fri luftväg och ventilering snabbt måste upprättas. Syfte. Att beskriva specialistsjuksköterskors upplevelser av att använda larynxmask vid prehospitalt hjärtstopp. Åtta specialistsjuksköterskor vid tre ambulansstationer i norra Sverige deltog i studien. Metod. Data samlades med semi-struktuerade intervjuer och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat. Analysen resulterade i fyra kategorier; Att handhavandet är enkelt, att den prehospitala miljön ökar riskerna, att vara i behov av träning för att vara förberedd samt att larynxmasken inte är helt säker. I resultatet framkom att larynxmasken är enkel att använda vid prehospitalt hjärtstopp, men att det finns vissa svårigheter och risker vid applicering till följd av den prehospitala miljön, samt att den inte alltid går att få att sluta tillräckligt tätt för att minska risken för aspiration. Trots detta beskrevs larynxmasken vara ett bra förstahandsval. Slutsats. Vår slutsats är att larynxmasken är ett vitalt hjälpmedel vid prehospitla hjärtstopp men att specialistsjuksköterskor behöver kontinuerlig träning för att känna sig säkra i handhavandet och upprätthålla sin kompetens.

Introduktion: Anestesisjuksköterskor arbetar inom flera olika delar av sjukvården. Tack vare deras kunskaper om luftvägar och omhändertagande av kritiskt sjuka patienter så anställs anestesisjuksköterskor inom olika prehospitala verksamheter så som exempelvis resursenheter. Vid plötsliga hjärtstopp är upprättandet av en fri luftväg kritiskt. Detta görs vanligen genom användandet av olika medicintekniska hjälpmedel som larynxmask eller endotrachealtub. De respektive hjälpmedlen har olika styrkor och svagheter som är väl studerade, men upplevelser av att använda dessa metoder finns det lite forskning om. Syfte: Syftet med studien var att studera anestesisjuksköterskans upplevelser av att använda larynxmask och endotrachealtub vid plötsliga hjärtstopp utanför sjukhuset. Metod: En kvalitativ induktiv enkätstudie med öppna semistrukturerade frågor genomfördes för att fånga användarnas upplevelser av skillnader mellan dessa metoder av luftvägshantering. 14 anestesisjuksköterskor med minst två års erfarenhet samt erfarenhet av att arbeta prehospitalt deltog i studien. Deltagarna arbetar i tre regioner vilka har stora skillnader i resurser och arbetsrutiner. Resultat: Larynxmask var mest använt, trots att nästan alla deltagare föredrog att ha patienten intuberad. Orsaken till att laynxmasken användes trots att deltagarna föredrog att patienten skulle ha en endotrachealtub varierade något men hade flera gemensamma faktorer så som tidsåtgång och enkel användning. / Introduction: Nurse anesthesias work in different parts of healthcare. In various prehospital activities and different resource units these specialist nurses are often hired for their knowledge of the airways and critical patients. In case of sudden cardiac arrest, the establishment of a free airway is critical. This is usually done using various medical aids such as a laryngeal mask or endotracheal tube. These have their different strengths and weaknesses that are well studied, but there is little research on experiences of using these methods. Aim: The aim of the study was to study anesthesia nurses' experiences of using a laryngeal mask and endotracheal tube in sudden cardiac arrest outside the hospital. Method: A qualitative inductive survey with open semistructural questions, was done to capture the users’ experiences of the differences between these methods of airway management. This study included 14 nurse anesthetists, with at least 2 years of experience and experience of working in a prehospital setting. Participants from three regions participated, those regions differ in resources and ways of working routines. Result: The laryngeal mask is most commonly used, even though almost all participants prefer to have an intubated patient. The reasons for that varies between the participants but have several common factors such as time of application and ease of use.

Musikterapi vid psykotrauma är sparsamt utforskat i Sverige. De få resultat som finns tyder på att musikterapi vid psykotrauma kan vara en effektiv behandlingsform. Frågan om resiliens och dess betydelse vid behandling med musikterapi av psykotrauma är även det sparsamt utforskat. Syftet med föreliggande uppsats är därför att utforska hur tre musikterapeuter med erfarenhet av psykotraumabehandling, ser på resilienta förhållningssätt i patientbehandlingar. Forskningsfrågorna är: Hur uppfattar musikterapeuterna begreppet resiliens? På vilket sätt tänker musikterapeuterna att de kan bidra till resilienta förhållningssätt? Vilka musikterapeutiska metoder kan bidra till utvecklandet av resiliens? Studien bygger på tre semistrukturerade intervjuer vilka analyserats med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultatet presenteras i form av ett övergripande tema: Resursorienterad musikterapi bidrar till resiliens vid behandling av psykotrauma uppbyggt av tre huvudkategorier som utgörs av en rad underkategorier. Avslutningsvis diskuteras resultatet i relation till teoretiska utgångspunkter om resiliens och musikterapi vid behandling av psykotrauma samt dess betydelse för musikterapi, och idéer till framtida forskningsarbeten presenteras. / Music therapy in psychotrauma has been scantily explored in Sweden. The few results available suggest that music therapy in psychotrauma can be an effective treatment. The question of resilience and its importance in treating psychotrauma with music therapy has also been sparsely explored. The purpose of the present thesis is, therefore, to explore how three music therapists with experience in psychotrauma treatment look at resilient approaches in patient's treatments. The research questions are: How do music therapists understand the concept of resilience? In what ways do music therapists think they can contribute to resilient approaches? Which music therapeutic methods can contribute to the development of resilience? The study is based on three semi-structured interviews that were analyzed using qualitative content analysis. The result is presented in the form of an overall theme: Resource-oriented music therapy contributes to resilience in the treatment of psychotrauma. The theme consists of three main categories, which in turn comprise a number of subcategories. Finally, the results are discussed with theoretical points of departure on resilience and music therapy in treatment in psychotrauma. An insight into the importance of the work to music therapy is provided, and ideas on future research work that can be further developed are presented.