Implanté en 1999 dans le quartier Centre-Sud à Montréal, le programme d'intervention psychosociale « Bien dans mes baskets » (BdmB) utilise le basketball comme outil pour entrer en contact avec des jeunes à risque de délinquance. Ce programme se distingue par le fait que ses entraîneurs-travailleurs-sociaux (ETS) interviennent tant dans le développement d'habiletés de vie que d’habiletés sportives. La présente étude vise à comprendre comment les expériences vécues au sein de BdmB ont pu contribuer au développement d’habiletés de vie chez les adolescents qui ont participé au programme lorsqu’ils étaient à l’école secondaire. Une méthodologie rétrospective qualitative a été utilisée pour cette étude. Des entretiens semi-dirigés ont été effectués auprès de 14 anciens athlètes-étudiants (AÉ) masculins qui ont participé à BdmB pendant leurs études secondaires. Le verbatim des entretiens enregistrés a été transcrit afin de procéder à une analyse de contenu par thématique. Les résultats suggèrent que quatre principaux facteurs semblent contribuer au développement d’habiletés de vie chez certains participants : le modelage de l’ETS a permis aux AÉ de reproduire les comportements de leur entraîneur; le développement d’un sentiment d’attachement entre les joueurs a engendré la création d’un nouveau réseau social dans lequel les AÉ ont pu trouver du soutien social; une culture d’équipe influencée par la philosophie de BdmB semble avoir été intériorisée par les joueurs; et BdmB a agi dans certains cas comme facteur de protection contre des influences externes négatives. Les résultats suggèrent que le sport collectif combiné à des interventions psychosociales favoriserait le développement d’habiletés de vie. / The “Bien dans mes baskets” (BdmB) program, implemented in 1999 in a high school of Montreal, uses basketball to reach adolescents at risk of delinquency. The distinctive characteristic of BdmB is that the coaches are also social workers (CSW) who implement strategies to develop life skills among athlete-students (AS) who partake in the basketball extracurricular program. The aim of this study was to examine how the experiences lived through BdmB contributed to the development of life skills in young adults who have participated in the program when they were in high school. We used a retrospective qualitative study design. Semi-structured interviews were conducted with 14 young adults who were involved in the BdmB program during their high school. Interviews were recorded and transcribed verbatim. A thematic content analysis of participants' accounts was performed to identify the specific role of team sport involvement with psychosocial interventions on the alumni players’ life skills development. The results suggest that 4 main factors contributed to life skills development in AS: modeling the CSW who epitomize the BdmB philosophy enables AS to emulate their coach’s behaviors; bonding between AS creates a new social network in which AS can find social support; a BdmB culture is internalized by sharing experiences among the BdmB AS and the CSW; BdmB has a protective effect against negative influences from the high-risk milieu in which AS live. The results suggest that team sports combined with psychosocial interventions has the potential to foster life skills development in youth at risk.

La représentation que se font les patients souffrant d’un trouble de personnalité limite (TPL) de leur expérience de tristesse est un domaine de recherche important tant pour la conceptualisation du trouble que pour son traitement. Ces patients sont connus pour vivre une grande détresse qui se manifeste à travers divers symptômes (Bland, Williams, Scharer, & Manning, 2004). Un nombre élevé de patients présentant un TPL se suicident (Paris, 2002), font au moins une tentative de suicide au cours de leur vie (Oldham, 2006) et s’automutilent (p.ex., Brown, Williams, & Collins, 2007). La recherche sur la souffrance du TPL s’entend sur un paradoxe : ces patients souffrent beaucoup, mais ils vivent peu de tristesse. Leur souffrance prend une forme distincte en qualité, celle-ci demandant à être davantage étudiée empiriquement et théoriquement. L’objectif de cette thèse est d’explorer la représentation de la tristesse de participants souffrant d’un TPL. Alors qu’à notre connaissance aucune étude n’a encore poursuivi cet objectif spécifique, différentes pistes de réflexion ont été soulevées dans la documentation scientifique pour expliquer la nature de la souffrance du TPL en ce qui a trait au tempérament, au fonctionnement mental, à la dépression, à l’organisation de la personnalité et aux événements traumatiques. La première étude de cette thèse vise à réfléchir théoriquement et cliniquement à la tristesse, afin d’en raffiner la définition, entre autres par opposition à la détresse. Elle propose une distinction tant au plan métapsychologique que phénoménologique de ces deux expériences, en se basant sur des théories évolutionnistes des émotions et sur différentes conceptions psychanalytiques du fonctionnement mental et des relations objectales. Une vignette clinique illustre cette réflexion. La seconde étude vise à explorer, par une démarche qualitative, les principaux thèmes abordés par des participants souffrant d’un TPL lorsqu’ils racontent des épisodes de tristesse. Sept participants avec un diagnostic de TPL évalué à l’aide du SCID-II (First, Gibbon, Spitzer, & Williams, 1997) ont participé à une entrevue semi-dirigée visant le rappel de deux épisodes relationnels de tristesse. Suivant la méthode d’analyse phénoménologique interprétative (Smith, 1996), une analyse thématique de quatorze épisodes de tristesse a été effectuée conjointement par deux candidates au doctorat pour décrire la représentation de la tristesse de ces participants. Cinq thèmes ont été identifiés : 1) agression, 2) relation brisée par l’autre, 3) affectivité négative indifférenciée, 4) soi défectueux et 5) débordement. Les résultats suggèrent que la représentation de la tristesse du TPL n’est pas associée à la perte, mais plutôt à l’impression d’avoir été endommagé par une attaque infligée par quelqu’un d’autre. Il s’agit d’une expérience peu mentalisée que l’individu semble tenter de réguler dans la sphère interpersonnelle. Cette expérience ne représenterait pas de la tristesse à proprement parler. Les conclusions ont permis d’élaborer une nouvelle hypothèse de recherche : l’expérience de tristesse des patients souffrant d’un TPL ne correspond pas à la tristesse proprement dite, mais à une forme de détresse interpersonnelle impliquant à la fois des déficits du fonctionnement mental et une organisation particulière de la personnalité. Les implications cliniques et théoriques sont discutées. / The exploration of the phenomenology of sadness in patients with Borderline Personality Disorder (BPD) is relevant to the understanding of the pathology and to its treatment. BPD patients tend to experience distress intensely and frequently, and inefficient attempts at regulating this emotional experience is known to be associated with symptoms, such as suicidal or parasuicidal gestures (Bland, Williams, Scharer, & Manning, 2004; Brown, Williams, & Collins, 2007; Oldham, 2006; Paris, 2002). The literature on psychological suffering in BPD reveals an apparent contradiction: these patients experience a large amount of suffering, but they appear to not experience sadness. The nature of their suffering seems to be distinct from sadness, and has yet to be more fully explored empirically and theoretically. The present thesis aims at exploring the phenomenology of sadness in BPD. To our knowledge, no research has specifically attempted to investigate this particular topic, but some etiological pathways for understanding BPD suffering have been explored: temperament, mental functioning, depression, personality organization and traumatic events. The first study proposes a theoretical and clinical investigation of the concept of sadness and defines it in opposition to distress. This distinction between sadness and distress focuses on phenomenological and metapsychological perspectives, and is in line with evolutionary theories of emotion and psychoanalytic formulations on mental functioning and object relationships. A case study illustrates this investigation. The second study aims at exploring the phenomenology of sadness through an investigation of the major themes that BPD participants talk about when they are asked to recall episodes of sadness. Seven individuals with a diagnosis of BPD on the SCID-II (First, Gibbon, Spitzer, & Williams, 1997) participated in a semi-structured interview. Following the Interpretative Phenomenological Analysis principles (Smith, 1996), a thematic analysis of 14 transcripts was performed by two doctoral students in order to outline the representation of sadness of BPD participants. Five themes were found: 1) aggression, 2) relationship broken off by the other, 3) undifferentiated negative affect, 4) self being defective, and 5) overwhelming experience. The results suggest that ‘sadness’ in those episodes is not associated with a representation of loss, but with a state of being ‘damaged’ by the aggression and/or the breaking off of the relationship inflicted by the other. This is a non-mentalized experience that the participants tend to regulate in the interpersonal field. This experience should not be conceptualized as sadness proper. In conclusion, a new hypothesis emerges: the experience of sadness for BPD patients is not really sadness, but a form of interpersonally-focused distress. This emotional experience is characterized by a deficit in mental functioning and by a particular personality organization. Clinical and theoretical implications are discussed.

Hensikt Studiens hensikt varå kartlegge ulike faktorer som kan bidra til å fortsette med fysisk aktivitet etter en intervensjon i frisklivssentral, sett fra brukernes ståsted. Metode Datainnsamlingen bleforetatt gjennom fem fokusgruppeintervjuer med til sammen 23 deltagere. Personer som hadde deltatti frisklivssentral med frisklivsresept for ett til fire år siden, og hadde fortsatt med regelmessig trening i etterkant, varde som kunne deltai studien. Kvalitativ analyse med en fenomenografisk tilnærmingble benyttet. Resultat Analysen resulterte i tre beskrivelseskategorier: (i) Frisklivsresept er et virksomt helsetilbud, ( ii) Treningsgrupper og treningsmuligheter i nærmiljøet skaper motivasjon, (iii) Trening gir mestring og helsegevnint som fører til varige treningsrutiner Konklusjon Frisklivsresept i regi av frisklivssentral er et helsetilbud som kan bidra til at deltakerne utvikler kunnskap, ferdigheter og kompetanse til å fortsette med fysisk aktivitet etter reseptperioden. Treningsgrupper med egnet trening og aktiviteter, arrangementer og aktivitetsarenaer i nærmiljøet motiverer til fysisk aktivitet. Opplevelse av mestring av fysisk aktivitet, samt å erfare helsegevinst som bedret fysisk form, økt kapasitet og psykisk velvære motiverer til å fortsette med fysisk aktivitet etter en periode i frisklivssentralen / Aim This studyaimed to identify various factors that contribute to continue physical activity following an interventionby Frisklivssentralen (i.e.,physical activity onprescription), as seen from theuser`s perspective. Method We interviewed 23 adults divided into five focus groups. The criteria for selecting people was that they had participated in the programme, exercise on prescription,oneto four years ago, and had continued with regular exercise for at least three hours weekly. We used qualitative analysis anda phenomenographic designto examine all data. Results We identified three categories: (i) physical activity on prescription is a useful intervention (ii) organized groups and training opportunities in the community motiv atestobeing active, (iii)mastering physical exercise providesa sense of accomplishment,and gives health benefits thatinspire ongoing physical activity. Conclusion Physical activity on prescriptionin a Frisklivssentral (public healthcare center) can help participants to acquire knowledge and skills to be able to continue with physical activity after the prescription period. Exercise groups with appropriate training and activities, events and activity settingsin the community encourages physicalactivity. Mastering physical activity and experiencing its health benefits (e.g., improved physical fitness and improved quality of life in general)can motivate people to remainphysically active / <p>ISBN 978-91-86739-75-1</p>

No description available.

Stressrelaterade besvär ökar och familjelivet har en betydande roll för att bidra till individens hälsa. Det är av vikt att öka medvetenheten om en god balans mellan arbetsliv och familjeliv för att åstadkomma en god hälsa. Syftet med studien är att undersöka hur småbarnsföräldrar upplever livspusslet med arbetsliv och familjeliv utifrån ett folkhälsoperspektiv. Studien har använt sig av en kvalitativ metod och baseras på ett målstyrt urval av sex arbetande småbarnsföräldrar som har intervjuats genom semistrukturerade intervjuer. Det insamlande intervjumaterialet har analyserats med en manifest innehållsanalys. Studiens resultat påvisar att arbetstid, arbetsmiljö och flexibilitet har en stor betydelse när det kommer till stress inom arbetslivet hos småbarnsföräldrarna. Att få mer tid för familjelivet och ett ökat stöd från omgivningen hade enligt småbarnsföräldrarna underlättat vardagen och är något som de flesta av deltagarna hade önskat mer av. Vidare påvisar resultatet att småbarnsföräldrars hälsa påverkas av en obalans mellan arbetsliv och familjeliv, vilket ofta resulterar i stress, energibrist och fysisk överbelastning. Studiens slutsats är att småbarnsföräldrars hälsa påverkas negativt av en obalans mellan arbetsliv och familjeliv.

Bakgrund: Ett narkotikafritt Sverige har under lång tid varit målet för den svenska folkhälsopolitiken. Att använda narkotika är, förutom skadorna för individen, även kostsamt och ett problem för samhället. Anledningarna till varför en individ använder narkotika är ett komplext samband mellan samhälleliga och individuella faktorer. Det förebyggande arbetet fokuserar på att narkotikadebuten hos ungdomar senareläggs alternativt uteblir. Hur ungdomar ställer sig till narkotika är således en angelägen kunskap för att kunna utforma ett förebyggande arbete som ger effekt. Syfte: Syftet med studien var att beskriva inställning till narkotikaanvändning bland ungdomar i en kommun. Metod: En explorativ kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer användes. Genom ändamålsenligt urval rekryterades elva ungdomar i ålder 15-18, både flickor och pojkar, vilka deltog frivilligt. Data analyserades genom tematisk analys. ”Social practice theory” användes som teoretiskt ramverk för att förklara och diskutera inställningens betydelse för narkotikaanvändning. Resultat: Tre teman av inställning till narkotikaanvändning bland ungdomarna identifierades: a) narkotikans förväntade effekt, b) social tillhörighet och c) samhället.  Resultatet visade att det fanns en generell negativ inställning till narkotika, men att inställningen varierade beroende på hur ungdomen värderade narkotikans påverkan på kroppen, vänners inställning, samt samhällets normer. Slutsats: Ungdomarna har en ambivalent inställning till narkotika. Det är främst vänners inställning som påverkar den enskilde individen, följt av normalisering av narkotika i samhället. Det fortsatta arbetet för att minska narkotikaanvändningen bör därför fokusera på att skapa restriktiva värderingar och normer kring narkotika. / Background: A drug-free Sweden has long been the target of Swedish public health policy. Using drugs, besides the damage to the individual, are also costly and a problem for society. The reasons why an individual uses drugs is a complex link between social and individual factors. The preventive work focuses on the postponement of the debut of drug use in young people, alternatively does not occur. Thus, why young people resort to drugs is important knowledge to be able to design effective preventive actions. Purpose: The purpose of the study was to describe the attitude towards drug use among young people in a municipality. Method: An explorative qualitative study with semi-structured interviews was used. A purposeful selection was used and eleven adolescents (15-18 years old), both girls and boys, participated voluntary. Data were analyzed by using thematic analysis. "Social practice theory" was used as a theoretical framework to explain individuals´ attitudes on drug use. Results: Three themes of attitudes towards drug use among young people were identified: a) the expected effect of drugs, b) social affiliation and c) society. The results showed that there were general negative attitudes toward drugs, but that the attitudes varied depending on how the youth assessed the drugs’ impact on the body, friends’ attitudes and norms in the society. Conclusion: Young people have an ambivalent attitude toward drugs. It is primarily friends' attitudes that affect the individual, followed by the normalization of drugs in society. Continued efforts to reduce drug use should therefore focus on creating restrictive values ​​and norms on drugs.

Studien syftar till att undersöka medarbetarsamtal utifrån ett chefsperspektiv och studien intresserar sig för vilka effekter cheferna upplever att samtalet generar i verksamheten och hur de använder sig av samtalet i utveckling av verksamheten. Metoden är kvalitativ och utgörs av åtta stycken semistrukturerade intervjuer, där individer med personalansvar fick möjlighet att berätta sina upplevelser och erfarenheter av samtalet samt reflektera runt dess betydelse utifrån deras position i organisationen. Resultatet visar att medarbetarsamtalet är en tids- och energikrävande insats för cheferna som ibland måste ställa sin fritid till förfogande. Dialog och social kompetens lyfts fram som nyckelfaktorer för ett bra samtal och deltagarna i studien förlitar sig på sin upparbetade erfarenhet och känner en trygghet i sin yrkesroll vid genomförandet av samtalet. Denna studie bidrar till djupare kunskap om chefernas upplevelse av medarbetarsamtalet och dess potential som styrverktyg inom organisationer och kan medverka till framtida forskning som ett komplement till studier rörande medarbetarnas upplevelse. Studien visar att det även kan vara av intresse att via observationer av samtalet undersöka hur väl det praktiska genomförandet stämmer överens med chefens intentioner om verksamhetsutveckling. / This study aims to examine employee review, based on a manager perspective with an interest in what effects leaders' experience it is generating, and how they use the employee review in the development of their organization. The method used in this study is qualitative and comprises eight semi-structured interviews, in which individuals with personnel responsibility where given the opportunity to share their comprehension off and experience from the phenomenon employee review, and its importance based on their position in the organization. The result shows that the employee review is a time and energy-intensive effort for the managers who sometimes have to make their spare time available for the task.Dialogue and social skills are highlighted as key factors for a good conversation, and the participants in the study relies on their self-generated experience and feel confident in their professional role in the implementation of employee review. This study contributes to deeper knowledge of the managers' experience regarding the employee review and its potential as an organizational management tool, and can contribute to future research as a complement to studies regarding the employees' experience. The results shows that it may also be of interest to study employee reviews through observations of the interview, how well the practical implementation is in line with the manager's intentions on business development.

The aim of this study was to investigate how the role of a coach affects the private life. In orderto fulfill the purpose of this study we have used a qualitative method with seven conductedinterviews. The questions that where asked in the interviews were in the themes of norms, roleand role identity. The collected information from the interviews was transcribed and used in atable and was analyzed through a thematic analysis. This was conducted for the purpose that itwould answer the issues of the study. The results showed that different variables, for examplethe opinions on the private role, the role as a coach, norms, and each individuals relation to thenorms, could affect the private life of the coaches. These variables can together with the usingof different theories give a picture of the reasons why each individual is affected in the waythey are. / Syftet med studien var att undersöka hur idrottsledarrollen påverkar privatlivet. För att besvarasyftet använde vi oss av en kvalitativ metod som innefattade sju intervjuer. Frågorna sombesvarades under intervjun handlade om normer, roll och rollidentitet. Den insamladeinformationen transkriberades och användes sedan i ett tabellschema för att sammanställas medhjälp av en tematisk analys. Detta gjordes för att kunna svara på studiens frågeställningar.Resultatet visade att olika variabler, såsom synen på rollen och sig själv, men även synen pånormer och förhållandet till dessa, kan påverka hur individerna påverkas i deras privatliv iåtagandet som idrottsledare. Dessa variabler kan med hjälp av olika teorier ge en fingervisningtill vad det är i individen som gör att dem påverkas på det sätt som dem gör.

The aim of this study was to investigate how the role of a coach affects the private life. In order to fulfill the purpose of this study we have used a qualitative method with seven conducted interviews. The questions that where asked in the interviews were in the themes of norms, role and role identity. The collected information from the interviews was transcribed and used in a table and was analyzed through a thematic analysis. This was conducted for the purpose that it would answer the issues of the study. The results showed that different variables, for example the opinions on the private role, the role as a coach, norms, and each individuals relation to the norms, could affect the private life of the coaches. These variables can together with the using of different theories give a picture of the reasons why each individual is affected in the way they are. / Syftet med studien var att undersöka hur idrottsledarrollen påverkar privatlivet. För att besvara syftet använde vi oss av en kvalitativ metod som innefattade sju intervjuer. Frågorna som besvarades under intervjun handlade om normer, roll och rollidentitet. Den insamlade informationen transkriberades och användes sedan i ett tabellschema för att sammanställas med hjälp av en tematisk analys. Detta gjordes för att kunna svara på studiens frågeställningar. Resultatet visade att olika variabler, såsom synen på rollen och sig själv, men även synen på normer och förhållandet till dessa, kan påverka hur individerna påverkas i deras privatliv i åtagandet som idrottsledare. Dessa variabler kan med hjälp av olika teorier ge en fingervisning till vad det är i individen som gör att dem påverkas på det sätt som dem gör.

På dagens arbetsmarknad bedöms arbetssökanden i stor utsträckning utifrån sitt CV, trots att arbetsgivare i allt större utsträckning efterfrågar personliga egenskaper likt stresstålighet och förmåga att hantera komplexa situationer. Syftet med föreliggande studie var att undersöka om personlighetsfaktorer eller rekryteringsfaktorer har högst prediktiv validitet för självskattad grad av resiliens i arbetslivet. I syfte att besvara studiens frågeställning tillämpades en kvantitativ ansats. Ett digitalt frågeformulär sammanställdes för att snabbt och smidigt nå ut till deltagare online. Mätinstrumenten IPIP30, COPSOQ II och The Resilience Scale användes för att mäta personlighet, upplevd stress, kvantitativa krav i arbetet, risk för utbrändhet och resiliens. Även data gällande ålder, kön, utbildningsnivå, betyg, tid i nuvarande tjänst och yrkesområde samt total arbetslivserfarenhet efterfrågades med avseende att motsvara vanligt förekommande rekryteringsfaktorer. Data har analyserats från 252 yrkesverksamma deltagare i åldrarna mellan 17-62 (M = 34, SD = 10) år, 62% kvinnor och 38% män. Deltagarnas utbildningsnivå utgjordes främst av gymnasieutbildning eller kandidatexamen, där majoriteten vid undersökningstillfället arbetade heltid och närmare hälften hade en total arbetslivserfarenhet på över tio år. Till att beräkna predicerbarhet för respektive faktorer tillämpades en hierarkisk regressionsanalys i två steg. Studiens resultat visade att personlighetsfaktorer kan predicera en individs förmåga att hantera arbetsrelaterad stress mer tillförlitligt än de vanligt förekommande rekryteringsfaktorerna. Vår analys indikerade även att vanligt förekommande rekryteringsmetoder som CV-granskning inte kan bidra med någon tillförlitlig personlighetsbedömning. Förhoppningsvis kommer vårt resultat bidra till att framtida rekrytering lägger större vikt vid personlighetsfaktorer. / In the Swedish labor market jobseekers are largely judged based on their CV, despite the fact that employers increasingly require personal qualities like resistance to stress and ability to handle complex situations. The aim of the present study was to investigate whether personality factors or common recruitment factors have the highest predictive validity for resilience in work life. A digital questionnaire was compiled to quickly and easily reach respondents online. Measuring instruments IPIP30, COPSOQ II and The Resilience Scale were used to measure personality, perceived stress, quantitative requirements at work, risk of burnout and resilience. Data regarding age, sex, education level, grades, time in current employment and occupational area as well as total work experience were collected in order to collect classical recruitment factors. Data was analyzed from 252 professionals in the ages 17-62 (M = 34, SD = 10), 62% women and 38% men. At the time of the study the majority of the respondents worked full-time and their education level was primarily a secondary education or a bachelor's degree. To calculate the predictability for the current factors, a two-step hierarchical linear regression analysis was implemented. Results showed that personality factors can predict an individual's ability to handle work-related stress more reliably than common recruitment factors. Our analysis also indicated that classical recruitment methods such as CV review could not contribute with a reliable resilience assessment. Hopefully, our results could help enhancing