Att erkänna och förverkliga de samiska rättigheterna är en del av Sveriges skyldigheter i att respektera mänskliga rättigheter. Trots detta har svenska staten upprepade gånger kritiserats för att inte respektera sina folkrättsliga förpliktelser gentemot urfolksrätten, inte minst i samband med gruvindustrins exploatering av mark i det samiska renskötselområdet. Mot bakgrund av denna problemställning undersöker uppsatsen hur staten har resonerat kring rennäringens rätt till mark respektive gruvnäringens intresse av mark. För att belysa statens ställningstaganden analyserar uppsatsen propositioner från år 1977 fram till regeringsskiftet 2022. Det empiriska materialet visar att staten har resonerat kring samernas rättigheter som legitima och relevanta och uttrycker en vilja att främja och skydda rennäringens rätt till mark i det samiska renskötselområdet. Dessutom har staten, i sitt resonemang, stärkt rennäringens rätt till mark över tid. Statens argumentation är däremot otydlig och bitvis motsägelsefull när rennäringens markrättigheter kommer i konflikt med gruvnäringens markintresse. Stora samhällsintressen kan vara skäl för att främja gruvnäringens intresse framför rennäringens rättigheter. Denna studie kan däremot visa, i motsats till genomgången av tidigare forskning, att staten inte enkom främjar gruvnäringens intressen.I uppsatsen har argumentationsanalys använts för att identifiera och värdera regeringars resonemang och ståndpunkter i det empiriska materialet. Uppsatsens teoretiska ramverk utgår från Will Kymlickas, PerOla Öbergs och Daniel Naurins forskning kring rättigheter och intressen.

De senaste åren har inneburit förändringar i barnrätt med bland annat införandet av barnkonventionen som svensk lag 1 januari 2020 (Åklagarmyndigheten, 2020) och konventionen som lag skapar möjligheter för en förändrad syn på barn som rättighetsbärare (Singer, 2022). Samtidigt har en kartläggning av domar om vårdnad, boende och umgänge visat på att barns rätt till delaktighet beaktas i låg utsträckning i domarna (Jämställdhetsmyndigheten, 2021), och i tidigare forskning är barns delaktighet i sådant som rör dem ett återkommande ämne av intresse. Syftet med denna studie är att utifrån en kritisk diskursanalys undersöka hur barns rättigheter framställs i traditionellt mediematerial som rör barnrättsfallen lex Bobby, lex Lilla hjärtat och lex Tintin. 11 stycken nyhetsartiklar valdes ut för lex Bobby, och lex Tintin, samt 14 stycken för lex Lilla hjärtat. De huvudsakliga resultaten visar på att barns rättigheter framställs som rätt till skydd och en trygg uppväxt, men även i form av rätt till delaktighet och att få sin röst hörd. De huvudsakliga slutsatserna är att medieframställningarna av barns rätt har förändrats över tid - från att framställa barn som ett objekt i behov av skydd, till en egen aktör som har rätt att få sin röst hörd. Studien visar även att vem som framställs som ansvarig för att barnens rättigheter inte beaktas också har förändrats över tid. I det första fallet lex Bobby, framträdde diskurser som fokuserade på civilsamhällets passivitet gällande att agera vid misstanke om att barn far illa, medan fokuset i den mer sentida medierapporteringen kring lex Lilla hjärtat och lex Tintin manifesterade en enighet kring behovet av lagändringar som tar barns rätt till delaktighet på allvar, och uttryck för att rättsväsendet behöver kompetenshöjningar för att säkerställa att barns egen delaktighet och inställning beaktas i ärenden som rör dem.

From the very beginning, there were negative reactions when Qatar and Russia were chosento host a FIFA World Cup each. The criticism against both World Cups grew over time,thanks in no small part due to how migrant workers building the stadiums in both countrieswere treated. The purpose of this thesis has been to examine whether or not Edward Said'stheory of postcolonialism and Imannuel Wallerstein's theory on civilization in eurocentrismhave played a part in how the Swedish media chose to cover both World Cups. In this thesis,the two biggest newspapers in Sweden, “Aftonbladet” and “Dagens Nyheter” were used inthe analysis. The method used was a comparative case study, in which articles and quotesregarding Qatar and Russia were compared and then analyzed. The analysis revealed that,although these theories and stereotypes could have played a role in how the Swedish mediareported on the World Cups, the results were inconclusive, meaning that no conclusion onwhether postcolonial or eurocentric stereotypes played a role in the media coverage could beconfirmed.

En av de största bristerna i företags hållbarhetsrapportering är upplysningar om mänskliga rättigheter, samtidigt finns det ett allt större tryck från investerare att företag ska respektera mänskliga rättigheter längs hela värdekedjan. Vidare har majoriteten av de studier som undersöker vilken påverkan olika typer av hållbarhetsupplysningar har på investerare, undersökt det ur ett professionellt investerarperspektiv. Icke-professionella investerare får dock allt större inflytande och det är därför intressant att undersöka hur information om mänskliga rättigheter och dess utformning påverkar denna grupps beslutsfattande. Denna studie undersöker detta genom en experimentstudie. Studien är utförd i Sverige på ekonomistudenter och har 340 deltagare. Resultatet i studien tyder på att icke-professionella investerares prestationsbedömning och investeringsbeslut i företag påverkas av människorättslig information, främst om information är negativ och presenteras på ett numeriskt sätt.

I uppsatsen utreds möjligheterna för åklagare och domstolar att besluta om personella och perdurerande straffprocessuella tvångsmedel gentemot en tilltalad i högre rätt, efter en i alla delar frikännande dom i samma mål mot den tilltalade i lägre rätt. Vidare undersöks hur dessa möjligheter förhåller sig till straffprocessens dubbla funktioner om rättssäkerhet och effektiv brottsbekämpning. Beslut och verkställighet av straffprocessuella tvångsmedel utgör så gott som alltid inskränkningar i individens grundläggande rättigheter, till exempel rörelsefriheten och förbudet mot frihetsberövanden. Tvångsmedel är dock effektiva medel för staten att framgångsrikt bedriva sin brottsutredande verksamhet. Avvägningar mellan individens rättigheter och effektiviteten i processen måste således göras. Efter en frikännande dom åtnjuter den frikände individen ett extra starkt skydd, främst genom oskyldighetspresumtionen i art. 6.2 EKMR och genom 24 kap. 21 § RB som e contrario innebär ett förbud för den frikännande instansen att i samband med domen fatta beslut om tvångsmedel. Den senare bestämmelsen ger dock inte svar på vad som gäller i högre rätt. Det finns inget direkt lagstöd för åklagare eller högre rätt att besluta om straffprocessuella tvångsmedel efter överklagande av en frikännande dom. Sedan 1970-talet har emellertid Högsta domstolen utvecklat praxis vari formats ett antal situationer i vilka åklagare och högre rätt får fatta beslut om tvångsmedel trots att den tilltalade är frikänd. Möjligheterna har dock brister och är för rättsosäkra, vilket främst beror på att situationerna inte angetts uttömmande, deras vaga utformning och avsaknaden av lagstöd.

The best interests of the child should be a primary consideration in matters of custody, residence, and access. The assessment of the best interests of the child should in particular consider the risk of the child being harmed and the child's need for a close contact with both parents. In addition, the child has a right to be informed and to express his or her views.  Allegations of domestic violence are common in custody disputes. If such allegations are made during the proceedings, a risk assessment should always be carried out to assess whether there is a risk of harm to the child. Nevertheless, allegations of violence are rarely considered in the handling of custody disputes. The results of a review of applicable law as well as an empirical study of case law show that this is mainly due to legislative deficiencies. The prospects for conducting in-depth investigations of violence in custody disputes are limited by the fact that investigative procedures require consent from the parents. Furthermore, there is no clear method for assessing and evaluating allegations of violence in the context of custody proceedings. These deficiencies are reflected in the application of the law by the courts, where allegations of violence are often dismissed or excluded. There is a need for reform to ensure that the child perspective and the rights of the child are considered in the handling of custody disputes where allegations of violence are made. One possible solution is to always open a child protection investigation if allegations of domestic violence are made, since a child protection investigation is not limited by the consent of the parents. Other possible improvements include the development of a methodological support for evaluating allegations of violence, and a clarification of the courts' obligation to promote consensual solutions. / Barnets bästa ska vara avgörande i frågor om vårdnad, boende och umgänge. I bedömningen av barnets bästa ska särskilt beaktas risken att barnet far illa och barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna. Utöver detta har barnet även en rätt att få information och ges möjlighet att framföra sina åsikter. Uppgifter om våld inom familjen är vanligt förekommande i vårdnadstvister. Framkommer det uppgifter sådana uppgifter vid handläggningen bör en riskbedömning alltid göras, för att bedöma om det finns en risk att barnet far illa. Trots det beaktas uppgifter om våld sällan vid handläggningen av vårdnadstvister. Resultaten från en granskning av gällande rätt samt en empirisk undersökning av underrättspraxis visar att detta främst orsakas av brister i lagstiftningen. Förutsättningarna att genomföra djupgående utredningar av våld vid handläggningen av en vårdnadstvist begränsas av att inhämtande av uppgifter är beroende av föräldrarnas samtycke. Det saknas vidare en tydlig metod för hur uppgifter om våld ska bedömas och bevisvärderas inom ramen för ett vårdnadsmål. Dessa brister får genomslag i domstolarnas rättstillämpning, där uppgifter om våld ofta avfärdas eller utesluts. Det föreligger ett behov av reformer för att barnperspektivet och barnrättsperspektivet ska få genomslag vid handläggningen av vårdnadstvister där uppgifter om våld framförts. En möjlig lösning är att alltid inleda en barnavårdsutredning om det framkommer att det kan ha förekommit våld inom familjen, eftersom möjligheterna att inhämta uppgifter i sådan inte är begränsade av föräldrarnas samtycke. Andra möjliga förbättringar inkluderar ett utarbetande av ett metodstöd samt ett förtydligande av domstolars skyldighet att verka för en samförståndslösning.

Renskötselrätten är en rättighet av en civilrättslig karaktär som är förbehållen samerna. Rättigheten kan därmed inte tas i anspråk av vare sig staten eller någon annan. I dagsläget finns det ett starkt rättsligt underlag för byggande av såväl vägar som järnvägar. Det finns även utarbetade ersättningsnormer för jord- och skogsbruksmark som har tagits i anspråk. I de fall mark med renskötselrätt tas i anspråk är dock det rättsliga underlaget för ersättning vagt. I studien har både den rättsdogmatiska och den rättssociologiska metoden använts för att reda ut rättsläget kring mark med renskötselrätt som tas i anspråk. Utgångspunkten för studien har varit att tvister ska lösas genom samråd eller konsultation.

No description available.

The usage of pre-border control in order to prevent migration flows outside a state’s territory is a common phenomenon. Extraterritorial migration regulation and management is a top priority within the EU today and often settled through different kinds of bilateral agreements between receiving states and third countries. The results of these agreements, that allow interception of migrant boats in the Mediterranean Sea and different kinds of push-back measures, are however deeply concerning. Due to the violations of human rights and abuses of migrants in Libya the UNHCR has underlined that the country cannot be considered a safe place for the disembarkation of these people. In light of the state responsibility to protect human life at sea and respect the prohibition of refoulement, these extraterritorial measures may constitute violations of international refugee law and human rights law. The aim of this essay is to explore the extent of the principle of non-refoulement with regard to the obligation of states to rescue people in distress at sea and deliver them to a place of safety. In particular I examine the possible ways of extra-territorial jurisdiction in the high seas to determine whether states can be held responsible for returning – or more commonly in recent years for providing financial, technical and operative support in order to return – migrants to Libya. The study shows that Italy, through its cooperation with the Libyan coastguard, may be in breach of the principle of non-refoulement despite the lack of direct and physical control over the people concerned. Further it affirms that the prohibition on refoulement may have substantial significance in the assessment of the concept “place of safety”.

The following study explores the political debate on integration requirements for permanent residence and citizenship in Sweden between the years of 2000 and 2023. Prior research by Christian Joppke shows that Europe is undergoing a policy trend called civic integration, wherein a large number of countries have introduced various types of requirements for permanent residence and citizenship. The trend emphasizes the fulfilment of duties as a precondition for obtaining certain rights, such as the right to stay permanently in the host country.  Sweden has been considered an exception from the policy trend, having not introduced any formal language and civics tests for immigrants. Previous research by Karin Borevi argues that Sweden´s integration politics are rights-based, in contrast to the duty-based approach characterizing civic integration.  However, in 2019 the Swedish government changed its stance on the integration requirements and proposed their introduction. Although these requirements have not yet been voted on in the parliament, recent developments suggest that it is only a matter of time.  By studying the political debate on language and civics requirements among different Swedish governments, findings show that the country has shifted from the rights-based approach to the duty-based approach within integration politics. The findings support previous research by Joppke and show that the country has become more aligned with the policy trend of civic integration.