Kandidatuppsatsen ”Sverige behöver inte oroa sig – än.” syftar till att skapa en överblick av hur svenska medier gestaltar andra länder, och vad denna gestaltning beror på. Rapporteringen kring Ryssland i svenska medier har under början av året varit omfattande. I och med de olympiska spelen i Sotji och den ryska interventionen i Ukraina rapporterar svenska nyhetsmedier frekvent om såväl rysk inrikes- och utrikespolitik som brott mot mänskliga rättigheter, ekonomiskt och politiskt förfall samt ett potentiellt hot om militära insatser i och omkring Ryssland. Det har förekommit diskussioner i svenska medier, hos svenska politiker och bland Sveriges allmänhet som tyder på reaktioner och ställningstagande. Det stora mediegenomslaget och dess eventuella påverkan på såväl svensk politik som den svenska allmänhetens bild av grannen i öst gör ämnet intressant och viktigt att studera. Vi menar nämligen att mediernas gestaltning av andra länder kan ha en viss samhällelig påverkan. Uppsatsens mål är att ge en både bred och detaljerad bild av hur svenska medier gestaltar Ryssland. Uppsatsen bygger på medierapportering under tiden då OS i Sotji samt den ryska interventionen i Ukraina stod i fokus. För att nå vårt resultat har vi gjort både en kvantitativ och en kvalitativ analys av empirin. Den kvalitativa analysen är en kritisk diskursanalys och vår analysmodell är inspirerad av såväl diskursanalys och tematisk analys som retorisk analys. Uppsatsens empiri består av tidningsartiklar från Dagens Nyheter och Aftonbladet samt TV- och radiosända nyhetssändningar hämtade från Rapport och Dagens Eko. Analysen av uppsatsens empiri visar att de svenska mediernas gestaltning av Ryssland är negativ, onyanserad, ensidig och får stå oemotsagd. Vår studie visar att det finns en stereotyp bild av Ryssland i svenska medier. I 83 procent av de analyserade tidningsartiklarna och nyhetssändningarna gestaltas Ryssland som ett hot, antingen mot sig självt och sina medborgare eller mot resten av omvärlden. Vi kommer fram till att den negativa inställningen till, och gestaltningen av, Ryssland verkar ha blivit ett tankesätt som vi tar för givet och som vi lätt förväxlar med neutral information eller objektiv fakta. Vår studie visar att mediernas innehåll konstrueras utifrån en sociokulturell kontext som påverkas av såväl traditionella och kulturella som politiska och sociala strukturer. Dessa strukturer avspeglas i våra medier och mediernas rapportering påverkas också i sin tur av allmänhetens åsikter, journalistens egna övertygelser samt makthavarnas påverkningsmöjligheter på mediernas innehåll och vinkling. Allt detta tillsammans gör att man kan ifrågasätta mediernas gestaltning av olika länder, händelser och företeelser. I detta fall - Vad är det som säger att Ryssland har propaganda och att vi har sanningen? / The purpose of this study is to obtain an overview of how Swedish media portray other countries, and on what this depend. We believe that the media's portrayal of other countries may have some social impact. Discussions on Swedish domestic and defense policy linked to events in Russia and Ukraine, have already appeared in the Swedish media and in other forums. The essay aims to give a broad and clear picture of how the Swedish media portray Russia. The methods used in this thesis is quantitative and qualitative content analysis. The qualitative analysis model is influenced by discourse analysis, thematic analysis and rhetorical analysis. The study is a case study with focus on Russia. To be able to analyze the Swedish media´s portrayal of Russia we have analyzed news articles, televised news and radio broadcasted news. The Swedish media´s portrayal of Russia is negative, undifferentiated and uncontradicted. In Swedish media Russia is portrayed as a threat. The study shows that the Russian image in Swedish media is influenced by both history and culture as well as politics and the processes used when constructing news. The Swedish way of thinking and reporting about Russia seems to be a mindset that we take for granted and that we easily confuse with neutral information or objective facts.

Trettiofem mil från den svenska gränsen börjar havsgränsen genom Barents hav mellan Ryssland och Norge. Under kalla kriget var denna gräns en skiljelinje mellan öst och väst. En ökad arktisk klimatpåverkan och smältande havsisar leder till nya ekonomiskt värdefulla fyndigheter i området. Detta frigör nya havsområden för de arktiska länderna att exploatera. Ekonomiska intressen leder till ökad militär verksamhet.   Studien belyser det säkerhetspolitiska läget i Barents hav mellan de två största aktörerna i området, Norge och Ryssland. Ländernas olika förhållningssätt och ageranden i Barentsområdet beskrivs i ländernas arktiska strategier och utrikespolitiska linjer, som i studien jämförs med en kvalitativ textanalys. Utifrån detta görs en styrkeanalys av ländernas marina enheter. Syftet med studien är att belysa eventuella likheter och olikheter i ländernas strategier, samt att jämföra ländernas marina medel kopplat till respektive strategi. Detta för att undersöka om syftet med de marina medlen följer den uttalade politik som förs.  Resultatet visar att det finns många olikheter, men även många likheter mellan de två ländernas strategier. Likheterna framträder till största del i den civila och ekonomiska strategin och olikheterna främst i den militära. Enligt studien ligger tyngdpunkten i den norska marinen i fartyg av mindre storlek, trots marinens procentuellt sätt stora andel oceangående fartyg. Den ryska marinens tyngdpunkt ligger i ubåtsförmågan och främst i den strategiska. Utöver detta visar studien att de använda marina medlen enbart till viss del följer den politik som förs och att detta skulle kunna leda till konsekvenser för det politiska projektets genomförande.

Demokratiseringens tillbakagång i nutida Ryssland har väckt en rad frågor angående de olika orsaker som kan ha påverkat den. Ämnet är intressant eftersom Ryssland har varit på det spåret med demokratiseringen av landet och även försökt etablera demokratiska institutioner. Men det visade sig att efter Mikhail Gorbatjovs och Boris Jeltsins tid har demokratiseringen gått tillbaka i samband med Vladimir Putins ankomst till makten. Den nya presidenten införde en rad reformer inom politiken, men framförallt påverkade detta de mänskliga rättigheterna i landet. Syftet med detta arbete var att utöka förståelsen för den ryska politiken och den tillbakadragna demokratiseringen som drabbat landet, samt hitta samband med den tillbakadragna yttrandefriheten. För undersökningen har valts att fokusera på de olika orsakerna till demokratiseringens tillbakagång, sådana som nationalism, religiös fundamentalism, den auktoritära nostalgin och även den civila arenan som behandlar frågor om medborgarnas och ledarens attityder mot demokrati. Slutsatserna har påvisat att det finns ett starkt samband mellan den ökade nationalismen och fundamentalismen, och den yttrandefrihetens tillbakagång.

När USA fördjupar sitt engagemang i Georgien, Armenien och Azerbajdzjan för det med sig såväl risker som möjligheter för den regionala säkerhetspolitiska situationen. Föreliggande uppsats tar sin utgångspunkt i Zbigniew Brzezinskis idé om att USA:s förehavanden i Eurasien är av ett geopolitisk slag. Med anledning därav är syftet med uppsatsen att göra en strategisk analys av USA:s engagemang i Kaukasus, med fokus på säkerhetspolitiska frågor relaterade till USA:s engagemang i regionen. Som kontrast till existerande forskning rörande den säkerhetspolitiska situationen i Kaukasus är detta en strategisk analys. Det innebär att det är en framåtblickande analys som, i detta fall, är baserad på den analysram för säkerhetspolitik som Köpenhamnsskolans politiska realism utvecklat. Analysen har kompletterats med inslag av Leon Festingers teori om kognitiv dissonans. Tillsammans gör det att möjliga, framtida, säkerhetspolitiska frågor kan analyseras. Därmed är det möjligt att diskutera och svara på frågan: vilka säkerhetspolitiska risker och konsekvenser hänger sammans med USA:s engagemang i Kaukasus? Studiens resultat är ett tjugotal identifierade säkerhetsrisker, vilka inte enbart är relaterade till traditionella och fysiska hot rörande militära frågor, politisk instabilitet eller konflikter över hydrokarbontillgångar. Förespråkande av demokrati och västliga värderingar kan dessutom generera nya risker. Ett ökat engagemang kan även leda till andra typer av risker vilka är beroende av hur regionala aktörer uppfattar USA:s engagemang. Genom denna kognitiva aspekt kan traditionella säkerhetsrisker bli kraftigare och farligare. Slutligen kan det konstateras att den verkliga faran uppkommer då perceptiva risker och hot föranleder aktörerna att"säkerhetisera"ordinära politiska frågor som demokrati och därigenom gör dem till fysiska säkerhetspolitiska risker.

The aim of this essay is to examine which of the two approaches within the field of conflicts that best explains the conflict between Georgia and Russia using negotiations, dialogue and conciliation. According to the first approach negotiations are used to handle a conflict, according to the second approach negotiations are used to solve a problem.  The focus will be on how the two states acted and how the dialogue from the European Union as a conciliator was brought before the war escalated in 2008. The EU is today an important actor within the international politics and has established close relations to the two states. The conflict goes back in history and is still not solved.   In the fields of international studies, there is a realistic view that claims the international politics to be shaped by suspicions between states as main actors. War is never far away, what is claimed to be solved through diplomacy. Within this field there are two approaches that explain conflicts. In order to conduct the survey I have chosen to use the qualitative analytic method and apply it on statements and reports from the three actors. The result is that neither of the both approaches gives a good explanation of the conflict, while they both have gaps and the actors did not always act as they were supposed to.

Svensk doktrin stipulerar att grunden för Försvarsmaktens uppträdande att avskräcka olika aktörer från att använda våld. Detta ifrågasätts här grundat på att avskräckning oftast utgår ifrån numerär överlägsenhet, och Sverige kan anses ha en hotbild från regionala stormakter. Vilka luftoperativa förmågor kan då ligga bakom en avskräckande effekt hos en numerärt underlägsen luftstridskraft?  Syftet är att förklara detta genom en flerfallstudie utifrån avskräckningsteorier kopplade till luftmaktsteori i ett småstatsperspektiv. I en avslutande diskussion återkopplas detta mot Sveriges luftoperativa förmågor för att utröna om dessa bidrar till den avskräckande effekt som beskrivs som grundläggande i Försvarsmaktens doktrin. Fallstudien gav att Jaktflyg var den enda variabeln som sågs samvariera med lyckad avskräckning. I diskussionen om Sveriges motsvarande förmågor framkom att Försvarsmakten har en relativt hög förmåga till jaktflyg.

Denna uppsats jämför värdegrunden mellan de svenska och de ryska styrdokumenten för skolan, med fokus på samhällskunskapen för gymnasiet, för att göra en jämförelse över vilken roll de demokratiska värdena har i ländernas läroplaner. Avstamp tas i ländernas utbildningshistoria och den demokratiska kulturen undersöks med koppling till den demokratiska processen, de demokratiska drivkrafter och med hänsyn till relevanta politiska ideologier med fokus på liberalismen.   I resultatet presenteras hur svenska och ryska skolans styrdokument är utformade. Deras värdegrund undersöks ur en liberaldemokratisk synvinkel för att spåra den demokratiska värdegrunden. Detta görs för att jämföra de olika ländernas styrdokument för skolan. Konstitutionerna blir viktiga för analysen då samhällets värdegrund och skolans värdegrund visar sig knutna till ländernas konstitutioner.   Skolan undersöks för att utbildningsväsendet är den del av staten som formar de framtida medborgarna. Slutsatsen är bland annat att demokrati som begrepp har en betydligt starkare ställning i de svenska styrdokumenten för skolan än i de ryska. Däremot är de liberala värdebegreppen jämnstarka inom de båda ländernas konstitutioner och utbildningsdokument.

The Arctic region is rich in natural resources such as oil, gas, minerals and fish. Climate change causes the Arctic ice melt, making resource extraction possible as well as opening up new transport routes through the Northwest Passage and the Northeast Passage. This has led to competition and cross-border strife among the Arctic States. The two largest states in the Arctic are Russia and Canada, which are also members of the Arctic Council. Russia and Canada are at the moment involved in several disputes regarding the Arctic territory where the ownership of the North Pole is one example. This study aims to explain the Russian and Canadian actions in the Arctic in a geopolitical aspect and to what extent it is consistent with the objectives of the Arctic Council’s Kiruna Declaration. The presence of security aspects like economic, military and environmental security is examined through a text analysis where the Arctic policies and the National security policies are compared, where the results then are compared with the objectives in the Kiruna Declaration to find similarities and differences. The result shows that the economic security is the most important aspect for both Russia and Canada, while the environmental security is the most important in the Kiruna declaration of the Arctic council. The conclusion is that the significant economic and strategic potential of the Arctic guides Russia’s and Canada’s behaviour and that the financial benefits outweigh the environmental risks that are associated with the development of the area.

De nordiska staterna delar förutom det geografiska läget också en sammanflätad historia och värdegemenskap. Trots många likheter så skiljer sig och också länderna sig åt gällande de valda försvars- och säkerhetspolitiska inriktningarna. Av de fem nordiska staterna är tre av dem Nato-medlemmar: Norge, Danmark och Island. De återstående länderna: Sverige och Finland är försvarspolitisk obundna utanför EU samarbetet. Denna studie syftar till att undersöka Sveriges och Finlands försvars- och säkerhetspolitiska inriktning som alliansfria och att jämföra dess likheter och skillnader utifrån kontexten av ländernas gemensamma historia och geopolitiska läge. Studien ämnar uppfylla syftet genom att undersöka ländernas försvarspropositioner som för Sveriges del utgavs år 2015 och för Finlands del år 2016 för säkerhetspolitiken och 2017 för försvarspolitiken. Genom en kvalitativ innehållsanalys bryts dokumenten ned och relevanta delar plockas ut efter ett kodschema. Undersökningen visar att Sverige och Finland till stor del gör en gemensam säkerhetspolitisk inriktning. De säkerhetspolitiska målen grundar sig på upprätthållande av territoriell, folkdemokratisk och samhällsfunktionell suveränitet. Länderna är överens om att EU bör stärkas säkerhetspolitiskt, att Nato är den viktigaste säkerhetspolitiska aktören i Europa, att ytterligare nordiskt och Svenskt-finskt samarbete är positivt och att Ryssland är den bakomliggande orsaken till ett försämrat säkerhetspolitiskt läge. Skillnader finns också mellan hur Sverige och Finland beskriver Nato och Ryssland. Finland ser positivt på Nato-medlemskap samtidigt som Sverige inte nämner medlemskap alls. Gällande Ryssland så fördömer Sverige tydligt den ryska aggressionen i Krim samtidigt som Finland ger en mer försiktig beskrivning av Ryssland. Försvarspolitiskt visar studien att Sverige och Finland ser förmågan att både bidra och ta emot internationellt stöd ses som en central aspekt. Sveriges försvarspolitiska inriktning tycks också bli allt mer lik den finska. Detta innebär att Sverige ställer om från ett smalt insatsförsvar till ett åter bredare nationellt fokuserat försvar, likt det finska. Ett tydligt exempel på detta är att det svenska totalförsvaret och värnplikten återuppväcks.

This bachelor thesis goal is to explore how paganism has expressed itself within the world of digitalgames through three different examples. It builds onto already existing research around videogames and history use as well as my own term paper that touched upon this subject. This thesis willbe done using academic literature concerning digital games, history use and paganism from Russiaas well as Japan.