Samhällets ständiga utveckling och utbyggnad kräver en mer ändamålsenlig användning av mark, anläggningar och byggnader. Ett steg i den riktningen togs den 1 januari 2002 då möjligheten att överföra och frigöra fastighetstillbehör infördes i svensk lagstiftning. Överföring av fastighetstillbehör från en fastighet till en annan görs enligt fastighets-bildningslagen eller anläggningslagen. Ett frigörande innebär att fastighetstillbehöret istället blir lös egendom och det genomförs med stöd av ledningsrättslagen. 13 år har nu gått sedan införandet och syftet med denna studie är att kartlägga hur reglerna har använts mellan den 1 januari 2007 och den 31 december 2014. Studiens avgränsning i tid beror på att en liknande studie gjordes 2006. För att svara på studiens frågeställningar används två metoder. Den första är intervjuer med nio sakkunniga inom området som ska klargöra bl.a. varför de har använt reglerna och om de kan förbättras. Den andra metoden är en statistisk analys av ett utdrag från fastighetsregistret där alla åtgärder med anmärkningen "fastighetstillbehör" är med. Den statistiska analysen ska visa på hur ofta reglerna används, om detta förändras över tid och vad som överförts och frigjorts. Totalt har minst 4 014 fastighetstillbehör överförts eller frigjorts i 897 lantmäteriförrättningar. Antalet sådana åtgärder per år har halverats från 2007 till 2014. De fastighetstillbehör som är vanligast att överföra eller frigöra är sådana med ändamål vatten och avlopp vilka utgör ca 38 % av alla åtgärder. Starkström är en annan vanligt förekommande anläggning som dock har minskat med 80 % under studiens tidsintervall. Andra fastighetstillbehör som är vanliga att överföra och frigöra är jordvärmeanläggningar, byggnader och fjärrvärmeledningar. Motiven till att överföra och frigöra fastighetstillbehör är framförallt att klargöra de äganderättsliga förhållandena så att de inblandade parter vet vem som är ansvarig för drift och försäkring av byggnaden eller anläggningen. Vad gäller förbättringspotentialen för reglerna så skulle en enhetlig registrering av sådana åtgärder i FR underlätta för lantmätarna när äganderätten till ett fastighetstillbehör ska klargöras. Ett förtydligande av ansökan där man skiljer på överförande och frigörande av fastighetstillbehör skulle underlätta för fastighetsägarna att få upp ögonen för denna möjlighet. Studien visar tydligt att användandet av reglerna minskar men att den trenden sakta planar ut. Det är troligt att det kommer minska i ytterligare några år till det stannar på det grundbehov som studien tyder på finns. / Society's constant development and expansion requires a more efficient use of land, facilities and buildings. A step in this direction was taken on January 1, 2002 when the possibility of transmit and release property fixture was introduced into Swedish legislation. The transmission of a property fixture from one property to another is done according to the Real Property Formation Act or the Joint Facilities Act. With a release we mean that the property fixture becomes personal property which is carried out in accordance with the Utility Easements Act. Thirteen years have now passed since the introduction. The aim of this study is to identify how the rules have been implemented between 1 January 2007 and 31 December 2014. The study's time interval was decided upon due to the fact that a similar study had been carried out in 2006. In order to reply to the purpose of the study, two methods were used. The first method was to carry out interviews with nine experts within the field in order to clarify the motives and the rules where used and if they can be improved. The second method was a statistical analysis of an extract from the real property register where all the cadastral dossiers marked "property fixture" were included. The statistical analysis showed to which extent the rules were used, if the usage changed over time and what was transmitted and released. In total some 4 014 property fixtures were transmitted or released which have been implemented within 897 cadastral procedures. The number of such actions on an annual basis has decreased by 50 % from 2007 to 2014. The property fixture that were most commonly transmitted or released were those with water and sewerage purposes which form approx. 38 % of all actions made. High voltage electricity facilities were also common to be transmitted or releases, but this category's usage of the rules has decreased by 80 % during the study's interval. The motives for transmit or release a property fixture is mainly to clarify the ownership conditions so the parties involved know who is responsible for insuring and maintaining the building or the facility. An improvement of the rules would to get a unified registration of such actions in the real property register. It would simplify the cadastral surveyors work when the freehold of a property fixture needs to be clarified. A clarification of the application where transmit and release of property fixture where separated would make it easier for property owners and open their eyes for this opportunity. The study clearly shows that the uses of the rules were decreasing during the period but the trend slowly flattens. It is likely that it will decrease a few more years until it stops on a basic need which this study thinks exist.

Den fastighetsrättsliga situationen för Stockholms befintliga tunnelbana är idag splittrad med många olika typer av rättigheter och där det i många fastigheter helt saknas rättighet. Det kan leda till problem i samband med exempelvis köp och underhållsarbeten. Syftet var därför att utreda vilka rättigheter som kan bildas och vilken eller vilka som är att föredra, vilket skulle leda till en rekommendation. Syftet var också att undersöka i vilken utsträckning gällande detaljplaner och deras bestämmelser möjliggör för tunnelbanan. För att uppnå syftet hölls intervjuer med sakkunniga för att få en inblick i hur de ser på bildandet av rättigheter för tunnelbanan och hur detaljplaner med tillhörande planbestämmelser påverkar detta. Utöver intervjuerna genomfördes också en dokumentstudie som tittade på gällande detalj- och stadsplaner för de fastigheter som idag saknar rättighet för tunnelbanan. Fokus låg på att undersöka i vilken utsträckning det finns planstöd för tunnelbanan och att göra en inventering av de planbestämmelser som skapar det planstödet. Av intervjuerna framkom att det är just stora och lilla T/t som förespråkas, men det råder delade meningar kring vilka rättigheter de möjliggör för och var i en detaljplan de kan placeras. Alla intervjupersoner förespråkade tredimensionella fastigheter (3D-fastigheter) eller officialservitut, bland annat för att de är beständiga och för att de fortsätter gälla vid såväl fastighetsbildning som ny fastighetsägare. Dokumentstudien visade att det för 87 % av de fastigheter där det saknas rättigheter för tunnelbanan också saknas planstöd, samt att de planbestämmelser som främst används för att reglera tunnelbanan är stora T (versal) och lilla t (gemen). Efter en sammanvägning av teori, dokumentstudie och intervjuer rekommenderades att rätten för den befintliga tunnelbanan säkras genom 3D-fastigheter eller officialservitut. För att möjliggöra bildandet av dessa rättigheter rekommenderades också att planstöd åtgärdas. Vidare förespråkades planbestämmelsen stora T vid reglering av tunnelbanan. / The existing Stockholm metro consists of an array of different types of real property rights, and rights are missing completely in many property units. This fragmented situation can lead to problems in connection with, for example, purchases and maintenance. The purpose was therefore to find out which real property rights can be created and which is or are preferred, leading to a recommendation. The purpose was also to find out to what extent valid detailed development plans and their plan provisions provide support for the metro. To achieve the purpose, interviews were held with experts in the field to get insight into how they view the formation of real property rights for the metro and how detailed development plans with associated plan provisions impact this. In addition to the interviews, a document analysis was also conducted. It looked at valid detailed development plans and older equivalents for those property units lacking real property rights for the metro today. Focus was on investigating to what extent the metro has support in the plans and to inventory the plan provisions creating that support. The interviews revealed that capital and lowercase T/t were advocated by all interviewees. They did, however, have different opinions concerning which real property rights are made possible by which plan provisions and where in a detailed development plan these can be placed. All interviewees favoured three-dimensional real properties (3D properties) or official easements, because they are perpetual and continue to be valid during property formation or a transfer of ownership. The document analysis showed that 87 % of the property units lacking real property rights for the metro also lacked support in plans, and that the plan provisions most frequently used to regulate the metro are capital T and lowercase t. After combining theory with the results from the document analysis and interviews, it was recommended that rights for the existing metro be secured through 3D-real property or official easements. To enable the formation of these real property rights, it was also recommended that support in detailed development plans be secured. Furthermore, the plan provision capital T was advocated in regulating the metro.

Genom anläggningslagen och fastighetsbildningslagen kan servitut för väg upplåtas. Lagstiftaren klargör att servitut för väg enligt anläggningslagen ska tillämpas när det är fråga om en fristående åtgärd där en fastighet har behov av väg för transport till och ifrån fastigheten och att fastighetsbildningslagens bestämmelser ska tillämpas när vägfrågan ska lösas i samband med en fastighetsreglering. Någon begränsning att tillämpa anläggningslagen i samband med fastighetsreglering finns dock inte uttryckligen i lagen. Denna studies syfte är att utreda hur prövningsförfarandet sker i respektive lagstiftning för att på så vis utreda eventuella likheter och skillnader. För att uppnå studiens syfte studeras lagtext, förarbeten och rättsfall för att klargöra hur lagstiftaren har tänkt att lagstiftningen ska tillämpas. Dessutom studeras förrättningsakter och förrättningslantmätare intervjuas. Intervjuernas syfte är att klargöra hur en förrättningslantmätare arbetar i den här typen av frågor. Studien omfattar endast officialservitut. För att besvara studiens frågeställningar har tre olika metoder tillämpats. kvalitativ-, kvantitativ- och juridisk metod. De akter som har genomgåtts och de intervjuer som har genomförts har avgränsats till Västra Götaland framförallt för att underlätta att genomföra intervjuerna på plats för ett personligt möte. Efter analys av genomgången lagtext och förarbeten kom studien fram till att rekvisitet väsentlig betydelse i anläggningslagen är dispositivt. Av 47 granskade anläggningsakter framgick att 31 grundades på en överenskommelse. I 20 av dessa 31 akter hade väsentlig betydelse motiverats, något som enligt studiens slutsats av lagstiftningen egentligen inte behövs. I resterande 16 anläggningsakter motiverades väsentlig betydelse i samtliga fall. 50 fastighetsregleringsakter granskades och av dessa motiverades väsentlig betydelse i 27av akterna. Vilket egentligen ska ha motiverats i samtliga fall. Intervjuerna visade att samtliga intervjupersoner var av åsikten att väsentlig betydelse alltid ska prövas oavsett vilken lagstiftning som servitutet upplåts genom. Sammanfattningsvis tyder studien på att det finns en skillnad mellan lagstiftningarna för upplåtelse av servitut men trots detta tillämpas de i princip likadant av förrättningslantmätare. Generellt tycks inte någon skillnad göras mellan de två lagstiftningarna vid prövningen av rekvisitet väsentlig betydelse. / Through the Joint Facility Act and the Property Formation Act easement for road can be granted. The legislature makes clear that the easement road according to the Joint Facility Act would apply in the case of an independent action for which a property in need of a road for transport to and from the property, and the Property Formation Act would apply when the easement would be granted in connection with a property realloment. There is no explicit restriction to apply the Joint Facility Act in connection with a property reallotment. The aim of this study is to investigate how the review procedure is conducted in the individual laws in order to thereby investigate possible similarities and differences. In order to achieve the aim of the study, the legal text, preparatory work and court cases is examined. In order to interpret what the legislature intended and when the laws should be applied. Thereafter the cadastral files where reviewed and interviews with cadastral surveyors were conducted. This in order to compare how the laws are meant to be applied and how they are applied by cadastral surveyors. To answer the study questions three different methods has been applied. The applied methods are qualitative -, quantitative- and legal method. The files have been reviewed and the interviews that have been conducted have been limited to Västra Götaland, primarily to facilitate conduction of the interviews in person. After completing the analysis of the legal text and its legislative history the study came to the conclusion that the condition "essential importance" in the Joint Facility Act is an optional provision. The study shows that of 47 joint facility files, 31 were are based on an agreement and "essential importance" was motivated in 20 of these 31 acts. This is not really needed according to the conclusion of the legal text. In all the remaining 16 joint facility files "essential meaning" is motivated. Of the 50 property reallotment files that was reviewed "essential meaning" was motivated in 27 files. The interviews showed that all the respondents were of the opinion that "essential importance" is always to be tried regardless of the legislation and is to be viewed as the same condition. In summary, the study indicates that there is a difference between how the two acts should be applied and how it is actually applied by the cadastral surveyors. The application of the two laws by the cadastral surveyors is very similar.

Kommuner har planmonopol i Sverige vilket innebär att de har ensamrätt att ta fram och anta detaljplaner. En detaljplan reglerar hur kommunens mark- och vattenområden ska användas och upplåtas. I planen regleras vilken mark som ska utgöra allmän plats och kvartersmark. Allmän plats är sådan mark som parker, natur, torg eller vägar som är till för allmänhetens behov. Upplåtelser av allmän plats får i regel inte ske för enskilt ändamål, då den allmänna platsen är till och upplåten för allmänna intressen. Platsens användning ska redovisas i plankartan med tillhörande planbestämmelser som är juridiskt bindande. Således ska den allmänna platsen bland annat vara tillgänglig för utryckningsfordon. Fastighetsbildning ska ske i överenstämmelse med gällande detaljplan. Vid beslut om en fastighetsbildningsåtgärd kan kommunen i sitt planerande bedöma en åtgärd som en mindre avvikelse enligt fastighetsbildningslagen 3:2 om det inte motverkar syftet med planen. Det har ifrågasatts om det är tillåtet att upplåta allmän plats för enskilt ändamål. Vissa kommuner menar att syftet med den allmänna platsen försvinner om den upplåts för ett enskilt intresse. Andra menar att det finns behov. Skälen som har använts är mindre avvikelse från detaljplan, att syftet med detaljplanen inte motverkas samt att den allmänna platsens tillgänglighet för allmänheten inte påverkas i större mån. I studien framgår att tillfälliga upplåtelser regleras i ordningslagen och upplåts med ett polistillstånd. Permanenta upplåtelser regleras i jordabalken samt i fastighetsbildningslagen och kan upplåtas via nyttjanderättsavtal eller servitut. I denna studie avser den allmänna platsen den som anges i plan- och bygglagen samt motsvarande definition av offentlig plats i ordningslagen. Syftet med denna studie är att beskriva rättsläget kring upplåtelse av allmän plats för enskilt ändamål. Studien ska även ge svar på hur utvalda kommuner och lantmäterimyndigheter förhåller sig till frågan. Vidare avser den att belysa de bakomliggande motiv som de utvalda myndigheterna har för sina beslut. Studien har avgränsats till att endast behandla upplåtelser i form av nyttjanderätter och servitut. Efter genomförd studie kan vi konstatera att enskilda upplåtelser förekommer på allmänplats. Kommuner upplåter den allmänna platsen främst med motiveringen som en mindre avvikelse från detaljplan och att syftet med platsen inte motverkas. Vidare konstaterar studien att det råder delade meningar om lagstiftningen bör förtydligas eller ändras. I dagsläget kan författarna till denna studie se att frågan om upplåtelser av allmän plats bör hanteras tidigt i planprocessen. Genom att få in frågan tidigt kan myndigheterna undvika en tidskrävande och dyr planändring. Vi ser även att det finns ett behov av att ändra eller förtydliga lagstiftningen. / Municipalities have the plan monopoly which means that they have the exclusive right to produce and adopt detailed plans. A detailed development plan regulates how land and water areas should be used and granted. The plan regulates which land that should constitute a land for public space and an area for building sites. Public space is for example land as parks, nature, squares or roads that are made for the public's needs. Public spaces are usually not allowed to be leased for private interests as they are made for public interests. The use of the site's must be reported in the map for the detailed plan, with associated plan regulations that both are legally conclusive. The public spaces should, among other things, also be available for emergency vehicles. Property formations should compliance with the current detailed plan. Minor deviations from the detailed plan can be made if the deviations are compatible with the purpose of the plan, according to the Real Property Formation Act 3:2. It has been questioned if it´s allowed to lease public spaces for private interests. Certain municipalities mean that the purpose with the public spaces disappears if it is leased for a private interest, but other municipalities think that there is a need. The selected authorities' reasons for the leases are minor deviation from the detailed plan, that the purpose of the detailed plan is not counteracted and that the public place's accessibility to the public is not affected that much. This thesis clear that land which is leased temporary regulates in the Order Act of Sweden and is leased with a police license. Permanent leases regulate in the Code of Land Laws forms part of the Statute Book of Sweden as well as in the Property Formation Act and make the leases with a use agreement or an easement. In this thesis public spaces definition that specifies in the Planning and Building Act and the corresponding definition in the Order Act of Sweden. The purpose of the thesis is to describe the legal situation concerning private leases on public places. The study is supposed to describe how four municipalities and two land survey authorities deal with the issue. The study also intends to clarify the underlying motives that the selected authorities have for their decisions. There are several rights to apply for private interests in public spaces. The authors of this thesis have defined to only investigate whether it is possible to grant land for private interests through easements or rights of user. After completing the study, we can conclude that there are shared opinions about whether the legislation should be clarified or changed. The authors of this study can see that the issue of granting public space should be dealt with early in the planning process. To start setting the issue up early, the authorities can avoid a time-consuming and expensive change of plan. We also can see that there is a need to change or clarify the legislation.

Servitut som inte uppfyller något ändamål eller inte använts under väldigt lång tid kallas onyttiga servitut. Ett onyttigt servitut försvinner inte automatiskt från Fastighetsregistret utan kvarstår och skapar en onödig belastning. Syftet med examensarbetet är att utreda hur hanteringen av servitut kan förbättras för att minska antalet onyttiga servitut i Fastighetsregistret. De metoder som används är en litteraturstudie och en intervjustudie. I litteraturstudien undersöks svensk lagstiftning och juridisk litteratur. Utdrag ur Fastighetsregistret och förrättningsakt visas för att ge praktiska exempel. I intervjustudien intervjuas en jurist och tre förrättningslantmätare. Litteraturstudien visar att Fastighetsregistret belastas av många onyttiga servitut. Det rör sig främst om kraftledningsservitut, villaservitut och servitut för skogsfång och mulbete. Förrättningslantmätarnas arbete påverkas av dessa då de fördröjer och fördyrar förrättningar. Olika förslag har lagts fram för att förbättra hanteringen och minska uppkomsten av onyttiga servitut. I februari 2013 överlämnade regeringen en proposition till riksdagen. Propositionen innebär flera olika lagförändringar som tillsammans syftar till att minska antalet onyttiga servitut i Fastighetsregistret. I intervjustudien framkommer att onyttiga servitut påverkar lantmätarnas arbete negativt. Förrättningar fördröjs och fördyras. Intervjudeltagarna tror att lagen om preklusion kommer ge störst effekt. Samtidigt finns en oro för ökad rättsförlust då servitut som inte är inskrivna kan förfalla vid överlåtelse. Denna studie visar att det finns ett stort behov av nya möjligheter att hantera onyttiga servitut. Det är viktigt att Fastighetsregistret är pålitligt då myndigheter, företag och privatpersoner använder uppgifter därifrån. Färre onyttiga servitut i Fastighetsregistret skulle minska lantmätarnas utredningstid och därmed ge lägre förrättningskostnader för sakägarna. / Easements that no longer fulfill a purpose or have not been used for a very long period of time are called useless easements. Useless easement are not automatically removed from the Real Property Register, they remain and creates an unnecessary load. The purpose of this thesis is to investigate how to improve the handling of easements in order to reduce the number of useless easements in the Real Property Register.  The methods used are literature study and interview study. The literature study investigates Swedish law text and legal literature. Extracts from the Real Property Register and cadastral dossier are presented to give practical examples. Three cadastral surveyors and one lawyer were interviewed in the study. The literature study shows that the Real Property Register contains a large number of useless easements. It mainly concerns power line easements, villa easements and easements for clearing forest. Useless easements cause delays and higher cadastral procedure costs. During the last couple of years various propositions have been presented to improve the handling of easements and decrease the number of useless easements. In February 2013 the Swedish Government presented a proposal of change of legislations to the parliament. The proposal presents a variety of changes which together aim to reduce the number of useless easements in the Real Property Register. The interview study shows that useless easements affect surveyors work in a negative way and generate higher costs for interested parties. Interview participants thinks that the proposed law to remove not renewed easements from the register will give the best effect to decrease the number of useless easements in the Real Property. At the same time they fear an increased legal loss. This study shows that there is a large need of new ways of handling useless easements. A reliable Real Property Register is very important for the users. A more reliable register would help the cadastral surveyors work and lead to lower costs for the interested parties.

Ropeways and cable cars are a means of transportation in the air, which is best known for transporting goods and people across natural obstacles such as lakes, mountains and valleys. Ropeways are tightly associated with alpine areas, but in recent years, a new use has emerged for ropeways. Ropeways have evolved into a personal transport in urban environments and are used to bind together neighborhoods that are separated by urban obstacles such as highways, railways and ports. Urban ropeways have been highlighted both as a way to make efficient use of land space and as an ecologically sustainable transport. Urban cableways are common in South America but has also increased in popularity in Europe. Today we can find urban ropeways in cities such as London, Coblenz and Ankara, and now urban ropeways are also planned for in Sweden. The municipality of Sollentuna and the city of Gothenburg are investigating the possibility of integrating urban ropeway in the public transport system. In conjunction with a new transport system in the air in urban environments, many real estate legal issues that need to be addressed. The aim of the master thesis was to investigate the possible and appropriate approach to acquire rights to the air space in urban environments for ropeways. The study has been carried out as a legal study which has its basis in a groundwork study. In addition to this a supplementary interviews with experts in the field, case studies, studies of cadastral documents and case studies of the planned ropeways in Sweden were conducted. A comparison has been made with other types of ropeways which already exists in Sweden, and with other types of public transport in Sweden. This thesis has been able to show that the three-dimensional property is possible for some urban ropeways. The study shows that there is no special legislation is possible to apply to urban ropeways, but that the Expropriation Act and the Real Property Act are applicable. Easements and three-dimensional spaces are shown to be appropriate rights to the aerial space for ropeways, and there is the possibility of forcible land acquisition. Finally, the thesis gives suggestions on how land access for urban ropeways (and other transport systems in the air) should be done continuously. / Linbanor är ett transportmedel i luften som är mest känt för att kunna transportera gods och människor över hinder som sjöar, berg och dalar. Linbanor är tätt förknippat med alpina områden, men under de senaste åren har ett nytt användningsområde växt fram för linbanor. Linbanor har utvecklats till ett persontransportmedel i urbana miljöer och använts för att binda ihop stadsdelar som skiljs åt av urbana hinder såsom motorvägar, järnvägar och hamnar. Urbana linbanor har lyfts fram som ett sätt att effektivt utnyttja markutrymmet och som ett ekologiskt hållbart transportsystem. Urbana linbanor finns till stor del i Sydamerika, men har ökat i popularitet även i Europa. Idag finns urbana linbanor i städer såsom London, Koblenz och Ankara och nu planeras även urbana linbanor i Sverige. Sollentuna kommun och Göteborgs stad utreder möjligheten att integrera urbana linbanor i kollektivtrafiken. I samband med att ett nytt transportsystem kan komma att använda luftutrymmet i urbana miljöer uppstår många fastighetsrättsliga frågor som behöver besvaras. Det här arbetet syftar till att utreda möjliga och lämpliga tillvägagångssätt för att få nyttja luftutrymmet i urbana miljöer för linbanor. Examensarbetet har genomförts som en rättsdogmatisk studie med empiriskt rättshistoriska och rättssociologiska inslag som har sin grund i en förarbetesstudie. Utöver förarbetesstudien har kompletterande intervjuer med sakkunniga inom området, rättsfallsstudier, förrättningsaktsstudier samt fallstudier av planerade linbanor i Sverige genomförts. En jämförelse har gjorts med linbanor för andra ändamål samt andra kollektivtrafikslag i Sverige. Examensarbetet har kunnat visa på att tredimensionell fastighetsbildning är möjligt för vissa urbana linbanor. Studien visar på att det inte finns någon speciallagstiftning som är möjlig att tillämpa på urbana linbanor, men att expropriationslagen och fastighetsbildningslagen är tillämpliga. De rättighetsupplåtelser som är möjliga att tillskapa är servitut och tredimensionella utrymmen, och det finns möjlighet till tvångsvisa markförvärv. Slutligen ger examensarbetet förslag på hur markåtkomst för urbana linbanor (och andra transportsystem i luften) bör ske fortsättningsvis.