Ett avtalsservitut innebär, enligt 14 kap. 1 § JB, att en inskränkning görs i en fastighet (den tjänande fastigheten) till förmån för ägaren av en annan fastighet (den härskande fastigheten). Servitutets tillhörande befogenheter kan vara såväl positiva som negativa. Bakgrunden till att upplåta ett avtalsservitut är att två parter, exempelvis två grannar, på dispositiv grund, helt utan inblandning av en myndighet kommer överens om att A ska ges rätten av B att nyttja dennes fastighet för ett visst angivet ändamål. Nyttjandet kan exempelvis bestå i rätten att ta en viss väg över grannens fastighet eller begagna en vattenbrunn. Den främsta anledningen till att servitut uppstår är för att förbättra den härskande fastigheten med funktioner som inte kan skapas inom fastighetens egna gränser. Ett avtalsservitut gäller som huvudregel utan begränsning i tiden, enligt 7 kap. 6 § JB. Trots detta stadgande riskerar en rättighet att inte längre kunna göras gällande av rättighetshavaren gentemot förvärvaren av den tjänande fastigheten. Om den fastigheten frivilligt säljs, uppkommer därmed frågan hur det kan påverka rättighetens rättsliga ställning. Gäller rättigheten som tidigare eller vinner den nya köparens intresse av att överta fastigheten utan belastningar? Denna uppsats har skrivits mot bakgrund av att det inte finns någon tydlig bild över hur äldre avtalsservitut kan påverkas av en framtida försäljning av den tjänande fastigheten. Syftet med denna uppsats har varit att belysa hur äldre avtalsservitut kan påverkas vid en framtida försäljning. Det har därmed varit av intresse att undersöka om en rättighet i form av ett avtalsservitut kommer att bestå ograverad eller om den kommer att försvinna i enlighet med köparens intresse av att överta fastigheten utan belastningar. Ett underliggande syfte har varit att klargöra om det finns skyldigheter för de som berörs av en fastighetsöverlåtelse att undersöka och upplysa om belastande rättigheter. Detta för att bringa klarhet i vad som gäller eller bör gälla. Av analysen framgår det att de tre servitutsrekvisiten är av grundläggande förutsättning för rättighetens bestående. Ett avtalsservituts materiella rättsförhållande kommer alltid att bestå i den tjänande fastigheten efter en frivillig fastighetsöverlåtelse. Rättighetshavaren kan dock enbart ges rätt att fortsätta använda rättigheten förutsatt att den erhållit sakrättsligt skydd före själva fastighetsöverlåtelsen. I analysen finner jag att det finns en sakrättslig skyldighet för säljaren att upplysa köparen om belastande rättigheter utifrån kravet på förbehåll i 7 kap. 11 § JB. Denna skyldighet kan i sin tur omvandlas till att bli en undersökningsplikt för köparen beroende på vad köparen ägt eller bort äga kännedom om, dvs. om köparen varit i god eller ond tro. Rättsfallet, mål T 3004-02, pekar på att bestämmelsen i 7 kap. 14 § JB talar för att det finns en långtgående sakrättslig undersökningsplikt för köparen. Att det skulle finnas en sakrättslig undersökningsplikt för köparen bekräftas även av doktrin. Undersökningsplikten får anses innebära att köparen åtminstone måste fråga säljaren för att få klarhet i om det finns några äldre avtalsservitut för att vara säker på att fastigheten säljs ograverad.   Min slutsats är att en rättighet i form av ett avtalsservitut alltid bör gälla i den överlåtna fastigheten, samt att det bör införas ett krav på att servitut måste registreras i fastighetsregistrets inskrivningsdel. Inskrivningsdelen bör i sin tur spegla giltiga materiella rättsförhållanden och vilka parter som äger rätten att använda servitut. Om en rättighet inte finns inskriven i registret bör den inte vara att se som giltig. Jag anser även att det bör införas en regel som tydliggör vem som ska bära en skyldighet att upplysa och undersöka om inskrivna och oinskrivna rättigheter. Genom att tydliggöra plikterna i lag tror jag att framtida tvister och rättsförluster skulle kunna undvikas, om de berörda parterna på förhand vet vad som gäller vid fastighetsöverlåtelser. En lagstadgad plikt skulle säkerligen ibland kringgås och säljaren försöka friskriva sig från eventuella felaktigheter genom garantier, men genom att införa en tydlig lag skulle åtminstone de situationer där det råder oklarhet kunna undvikas. Det blir på så sätt tydligt vilka rättigheter som belastar en fastighet.

Sedan den 1 januari år 2004 är det möjligt att bilda tredimensionella fastigheter i Sverige. Ett av syftena med den nya lagstiftningen var att möjliggöra äganderätt för tunnlar. Tunnlar kan användas till många olika ändamål, bland annat för järnväg. Järnvägen i Sverige har på många sträckningar ett stort behov av kapacitetshöjande åtgärder. När järnvägen byggs ut och byggs om kan det i många fall vara lämpligt med tunnlar, bland annat då den ska passera en stad eller dras i ett kuperat landskap. Till skillnad från när järnvägen går i markplan, där järnvägshållaren äger marken i långsmala fastigheter, har markåtkomsten för tunnlarna traditionellt lösts genom servitut kopplade till järnvägsfastigheterna. I och med lagändringarna år 2004 är det nu möjligt att även äga utrymmena för tunnlarna, då de kan utgöra tredimensionella fastigheter. I detta examensarbete undersöker författarna om de aktuella aktörerna tagit till sig av den nya lagstiftningen, alltså när, hur och varför möjligheten att skapa tredimensionella fastigheter använts. I studien har samtliga järnvägstunnlar vars ansökan om lantmäteriförrättning inkommit mellan den 1 januari år 2004 och den 20 maj år 2018 eller vars järnvägsplan vunnit laga kraft senast den 20 maj år 2018 undersökts angående hur markåtkomsten lösts. Detta omfattar 27 järnvägstunnlar, belägna från Malmö i söder till Umeå i norr. Materialet delades in i två tidsspann för att se om någon förändring skett under perioden angående valet av markåtkomstlösning. Resultatet visar att så är fallet. I det första spannet var det klart dominerande tillvägagångssättet officialservitut, medan det i det andra var övervikt för tredimensionella fastigheter. Studien visar dock att rätten till tunnelutrymme fortfarande ibland säkras med servitut. I examensarbetet har fem intervjuer genomförts varav fyra angående två aktuella projekt, nya Strängnästunneln och Västlänken i Göteborg, för att finna olika motiv bakom valet av markåtkomst. I de två intervjuer som genomförts med förrättningslantmätare som tagit/kommer att ta beslut om markåtkomst för järnvägstunnlarna framkommer att både tredimensionell fastighetsbildning och officialservitut är goda lösningar och att valet dem emellan de facto ligger hos sökanden. De två intervjuade markförhandlarna på Trafikverket delade med sig av relevanta motiv som legat till grund för valen. Både officialservitut och tredimensionell fastighetsbildning har för- och nackdelar, vilket gör att frågan måste avgöras från tunnel till tunnel. / Since 1 January 2004 it is possible to form three-dimensional properties in Sweden. One of the purposes of the new legislation was to enable ownership of tunnels. Tunnels can be used for many different purposes, including railway. The Swedish railway needs improvement regarding the capacity. When the railway is expanded and rebuilt, it may sometimes be suitable to build a tunnel. This may be the case when the railway is passing a city or built in a hilly landscape. Unlike when the railway runs on the ground, where the rail holder owns the land in very long real estate, the land access for the tunnels has traditionally been solved with easements. The changes in the legislation in 2004 makes it possible to own the tunnels in the form of three-dimensional properties. In this bachelor thesis, the authors investigate if the actors concerned are using the new legislation and, if so, when, how and why. In the thesis, all railway tunnels whose cadastral application have been submitted between 1 January 2004 and 20 May 2018 or whose railway plan has become final before 20 May 2018 was investigated regarded the land access. This includes 27 railway tunnels, from Malmö in the south of Sweden to Umeå in the north. The data was divided into two periods to investigate if any change occurred regarding how the land access was solved during the period. The result displays that this is the case. In the first time span, easement was clearly the dominant choice, while three-dimensional properties was the main pick in the second. However, as the study shows, easement is still sometimes used as a choice. Five interviews have been carried out in the thesis, four of which are related to two current projects, the new railway tunnel in Strängnäs and Västlänken in Gothenburg. The purpose behind the interviews was to find different motives regarding the choice of land access. The two interviews with the cadastral surveyors reveals that both three-dimensional property formation and official easement are suitable solutions and that the choice in between de facto lays with the applicant. The two interviewed land negotiators at Trafikverket shared the motives on which the choices were based. Both official easements and three-dimensional property formation have pros and cons, meaning that the choice must be decided for each tunnel apart.

Utveckling sker konstant i Sverige och det innebär fler ledningar i marken vilket leder till fler frågor om juridiska rättigheter. Elnätet är uppdelat i tre olika storlekar; stamnät, regionnät och lokalnät. Elnätet är en viktig del i infrastrukturen och det bör då juridiskt skyddas genom till exempel ledningsrätt eller avtalsservitut. Problematik kan uppstå kring elledningarnas juridiska rättigheter såsom när en överlåtelse sker m.m. Därmed är det viktigt att undersöka hur elledningar juridiskt bör skyddas. Syftet med studien är att undersöka hur elbolagen juridiskt skyddar sina elledningar samt för- och nackdelar med de juridiska rättigheterna utifrån elbolagens och lantmäterimyndigheternas åsikter. Syftet är även att belysa vilket det mest förekommande problemet kring juridiska rättigheter av elledningar är. De frågeställningar som upprättades utefter syftet var: Hur skyddar elbolag juridiskt rätten till sina elledningar? Vilka för- och nackdelar finns det för de olika juridiska rättigheterna utifrån elbolagens samt lantmäterimyndigheternas åsikter? Vilket är det mest förekommande problemet elbolag har kring juridiska rättigheter av elledningar? Genom en kvalitativ metod i form av en intervjustudie kunde underlag till studien fås. Intervjustudien bestod av 16 intervjuer med sakkunniga personer inom området från elbolag och lantmäterimyndigheter. Då studien skulle täcka hela Sverige valdes elbolag och lantmäterikontor med en geografisk spridning. Studien visar att elbolag juridiskt skyddar sina elledningar beroende på dess storlek. Studien visar även på skillnaden mellan elbolagens och lantmäterimyndigheternas åsikter kring för- och nackdelar med de juridiska rättigheterna. Problematik kan uppstå beroende på vem som äger marken där ledningen ska anläggas. / Sweden is constantly developing and it means more lines in the ground, which leads to more questions about their legal rights. The electricity grid is divided into three different sizes; the core network, the regional network and the local network. The electricity grid is an important part of the infrastructure, and it should be legally protected through for example, utility easement or agreement easement.. Issues may arise about the legal rights of power lines such as when a transfer occurs, etc. Thus it is important to examine how the power lines should be legally protected. The purpose of the study is to examine how the electricity companies legally protect their power lines, as well as the pros and cons of the legal rights, based on the aspects of electricity companies and cadastral authorities. The purpose is also to highlight the most common issue regarding the legal rights on power lines. The questions that were formulated according to the purpose were: How do electricity companies legally protect their power lines? What are the pros and cons of the legal rights based on the views of electricity companies and surveyors? What is the most common problem that electric companies have about legal rights of power lines? By using a qualitative method in form of an interview study, the data for the study has been obtained. The interview study consisted of 16 interviews with experts from electricity companies and cadastral authorities. As the study should cover all of Sweden, electricity companies and land surveyors were selected with a geographical spread. The study shows that electricity companies legally protect their power lines depending on their size. The study also shows the differences between the electricity companies and the cadastral authorities ́ views on the pros and cons of the legal rights. Issues may occur depending on who owns the land where the lines are to be constructed.

While land is a limited asset the population are becoming more and more urbanized. As a result, the land in the metropolitan areas become very attractive and volume-limited spaces both above and below the land surface, which in daily speech is called three-dimensional real estate, also get its own unique value. Since 2004, it has been possible in Sweden to create three-dimensional properties, but easements for volume-limited facilities has been used in a similar way for a long time. Since the introduction of the possibility of creating properties in three dimensions, easements have still been widely used for that same purpose. The purpose of the study is to see if there is any agreement in how the conditions are suitably tested between three-dimensional real estate formation and easements formed for the same purpose. In this study both quantitative and qualitative methods are used. A study of the suitability test in 112 cadastral dossiers concerning three-dimensional property formation for public utility spaces is presented in table and diagram form in the result. Two easement dossiers for easements formed for volume-bound spaces have been studied and are presented textually in the result. In connection with the presentation of the two acts of easements, the Supreme Court's ruling of 1978, which is the basis for the subway's continued servitude, is also presented. Nine interviews with people working with three-dimensional real estate have also been conducted and are also presented in the results. In the conclusion, the difficulty is found in connecting easements to spaces that are granted with easement. Before the legislation for 3D property formation came in 2004, various creative solutions were used for linked rights. It becomes clear in the conclusion that there is no practice for how the conditions of suitability in the Property Development Act should be tested and that a practice is requested by several cadastral surveyors. / Mark är en begränsad tillgång samtidigt som människan blir mer och mer urbaniserad. Som ett resultat blir marken i våra storstadsområden mycket attraktiv. De volymbegränsade utrymmena både över och under jordytan, det som i dagligt tal kallas tredimensionella fastigheter får därmed sitt eget unika värde. Sedan 2004 har det varit möjligt att i Sverige skapa tredimensionella fastigheter. Servitut för volymmässigt avgränsade anläggningar har använts på liknande sätt under lång tid. Sedan införandet av möjligheten att göra förrättningar i tre dimensioner så har servitut använts i stor utsträckning för samma ändamål. Syftet med studien är att se om det finns någon överensstämmelse i hur lämplighetsbedömning sker vid tredimensionell fastighetsbildning och servitut bildade för samma ändamål. I denna studie används både kvantitativa och kvalitativa metoder. En studie av lämplighetsprövningen i 112 förrättningsakter, avseende tredimensionell fastighetsbildning för allmännyttiga utrymmen presenteras i tabell- och diagramform i resultatet. Två servitutakter för servitut bildade för volymbundna utrymmen har studerats och presenteras textmässigt i resultatet. I anslutning till presentationen av servitutakterna presenteras också högsta domstolens dom från 1978, som ligger till grund för att tunnelbanan fortsätter att vara servitut i stockholmsregionen. Ett antal intervjuer med personer som arbetar med tredimensionell fastighetsbildning har också genomförts och presenteras i resultaten. I slutsatsen konstateras svårigheten med att koppla servitut till utrymmen som redan är upplåtna med servitut. Innan lagstiftningen för tredimensionell fastighetsbildning kom 2004, så har olika kreativa lösningar använts för kopplade rättigheter. Det blir tydligt i slutsatsen att det inte finns någon praxis för hur lämplighetsvillkoren i fastighetsbildningslagen ska prövas och att en praxis efterfrågas av flera förrättningslantmätare. / <p>På grund av Corona pandemin så hölls presentationen online.</p>

Sammanfattning Tredimensionella fastigheter är, i större utsträckning än traditionella fastigheter, beroende av att samverka med omkringliggande fastigheter för att bli lämpliga för sitt ändamål. Av den anledningen finns särskilda villkor för att sådan fastighetsbildning ska få ske. Bland annat måste fastigheten tillförsäkras vissa nödvändiga rättigheter redan vid bildandet. Det här arbetet fokuserar på en specifik typ av nödvändig rättighet som de allra flesta tredimensionella fastigheter har behov av, nämligen elektriska starkströmsledningar. Hur rätten till dem ska tryggas preciseras inte i lagtext, utan är upp till Lantmäteriet att besluta om i de enskilda fallen. Någon tydlig praxis för hur de behandlar frågan har inte vuxit fram och det finns en viss osäkerhet gällande vilken lösning som är mest lämplig för sådana tekniskt komplicerade anläggningar. Det har från Lantmäteriets håll vidare ansetts oklart vilka krav elnätsföretagen (ägarna av elnätet) ställer i dessa avseenden. Det här examensarbetet syftar därför till att utreda vilka rättigheter och skyldigheter elnätsföretagen har samt om de har en gemensam syn på hur de tredimensionella fastigheternas elförsörjning ska tryggas. Detta har skett genom intervjuer med sakkunniga på Sveriges fyra största elnätsföretag, Fortum Distribution, E.ON. Elnät, Vattenfall Eldistribution och Göteborg Energi Nät. Resultatet från intervjuerna har sedan jämförts med varandra och med Lantmäteriets praktiska tillämpning av 3D-lagstiftningen. Avslutningsvis ges rekommendationer för hur frågan lämpligen bör behandlas i framtiden. Arbetet visar att det i dagsläget inte finns några särskilda rekommendationer eller riktlinjer för hur elnätsföretagen ska ansluta tredimensionella fastigheter till sina nät. Anslutningarna sker därför i regel på samma sätt som för traditionella fastigheter, det vill säga med en anslutningspunkt per byggnad. Sakkunniga på E.ON. Nät och Fortum Distribution sitter dock i en arbetsgrupp som i samarbete med Svensk Energi och Elektriska Installatörsorganisationen EIO arbetar med att ta fram nya riktlinjer för anslutningen av tredimensionella fastigheter. De föreslår bland annat att det vid nybyggnation sker en teknikseparering så att varje fastighet får en anslutning var till elnätet. Detta för att minska risken för tvister mellan fastighetsägarna. I befintliga byggnader föreslår de dock att det även i framtiden används gemensamma anslutningar. De betonar dock vikten av att det bildas gemensamhetsanläggningar för att reglera förvaltningen av dessa.  Tidigare studier av Lantmäteriets tillämpning av 3D-lagstiftningen har visat att elektriska starkströms-ledningar ofta tryggas med fastighetsbildningsservitut eller gemensamhetsanläggning, men att redovisningen av rättigheterna i många fall är otydlig. På grund av detta har det i vissa fall varit svårt att i efterhand förstå vilken omfattning rättigheterna har, exempelvis om ansutningen (serviscentralen) ingår eller inte. Detta examensarbetet visar att det är av stor vikt att denna del av anläggningen tryggas och redovisningen bör därför göras tydligare på denna punkt. Vid framtida 3D-fastighetsbildningar är det vidare viktigt att valet mellan servitut och gemensamhetsanläggning görs med omsorg, så att förvaltningen av anläggningen kan skötas på ett ändamålsenligt sätt. Detta examensarbete visar bland annat att antalet anslutningar och elabonnemang påverkar vilken rättighetslösning som är mest lämplig i de enskilda fallen. Det är därför viktigt att Lantmäteriet har kännedom om och tar hänsyn till detta när starkströmsledningar ska tryggas vid 3D-fastighetsbildning.

När en ledningsägare behöver ta en annan markägares mark i anspråk görs det oftast genom att upprätta ett avtalsservitut, nyttjanderätt eller genom en ledningsrättsförrättning. Det kan då uppstå problem när förrättningslantmätaren ska bilda en ledningsrätt då det avtal som ligger till grund antingen kan innehålla för få eller för många avtalspunkter som inte är möjliga för Lantmäteriet att besluta om. Det kan även resultera i utredningar gällande vilka sakägare som innehar avtal samt vilka som saknar avtal. En kostnadsutredning kan krävas som antingen har sin värdetidpunkt i samband med förrättningen eller vid en tidigare tidpunkt i de fall ledningsägaren redan har påbörjat sitt arbete enligt överenskommelse med markägaren men inte beslutat om ersättning. Då behöver förrättningslantmätaren utföra en uträkning med hjälp av konsumentprisindex (KPI). Det är mycket ovanligt att ett avtalsservitut i sin helhet kan omvandlas till ledningsrätt, även om detta enligt lag är möjligt. Ibland upplöses avtalsservituten i samband med förrättningen, medan de i vissa fall ligger kvar vid bildandet av ledningsrätt och därmed finns gamla rättigheter kvar som sedan väcks till liv igen i de fall ledningsrätten upphävs. Det förekommer även att servitutet är till förmån för ett annat bolag än de som söker ledningsrätten på grund av att det har skett ett ägarbyte av anläggningen sedan det ursprungliga avtalet. Den slutsats författaren kommit fram till är att ett förberedande avtal med markägaren båda kan underlätta eller försvåra arbetet för förrättningslantmätaren som handlägger förrättningen. Detta eftersom förrättningen kan kräva längre tid och bli mer kostsamt i de fall omfattande utredningar samt bedömningar behöver göras, samtidigt kan ett förberedande avtal även underlätta handläggningen i de fall delar av förrättningen redan är beslutade mellan ledningsägare och markägare. Intervjuer med förrättningslantmätare, ledningsägare och en studie av förrättningsakter har visat att det stora problemet grundar sig på att parterna ställer olika krav på avtalen. Genom de intervjuer som genomförts framkom det även att ledningsrättsförrättningar ofta uppfattas som enkla ärenden och lämnas då åt nyblivna och oerfarna förrättningslantmätare som är i större behov av stöttning och handledning. Genom denna studie har författaren fått uppfattningen av att det finns ett behov av en tydligare dialog mellan Lantmäteriet och ledningsägarna. / When a utility owner needs to take over another landowner's land, this is usually done by establishing a contractual easement, right of use or through a management right transaction. Problems can then arise when the administrative surveyor is to form a management right as the underlying agreement can either contain too few or too many agreement points that are not possible for the National Land Survey to decide on. It can also result in investigations regarding which stakeholders have agreements and which do not. A cost assessment may be required that either has its value date in connection with the transaction or at an earlier time in cases where the management owner has already begun his work in agreement with the landowner but has not decided on compensation. Then the business surveyor needs to perform a calculation using the consumer price index (CPI). It is very unusual for a contractual easement in its entirety to be converted into management rights, even if this is possible by law. Sometimes the contractual easements are dissolved in connection with the procedure, while in some cases they remain at the formation of management rights and thus old rights remain which are then revived in cases where the management rights are revoked. It also happens that the easement is in favour of a company other than the one seeking the right of management due to the fact that there has been a change of ownership of the facility since the original agreement. The conclusion the author has reached is that a preparatory agreement with the landowner can both facilitate or complicate the work for the administrative surveyor who handles the procedure. This is because the procedure may require longer time and become more costly in cases where extensive investigations and assessments need to be made, at the same time a preparatory agreement can also facilitate the processing in cases where parts of the procedure have already been decided between management and landowners. Interviews with administrative surveyors, management owners and a study of administrative documents have shown that the most essential problem is based on the parties placing different demands on the agreements. Through the interviews that were conducted, it also emerged that management rights services are often perceived as simple matters and are then left to new and inexperienced business surveyors who are in greater need of support and guidance. Through this study, the author has gained the impression that there is a need for a clearer dialogue between Lantmäteriet and the management owners.

An easement is a right for a real property unit to use another real property unit in a specific way. There are two types of easements: agreement-based easements and official easements. Agreement easements are created by agreements between property owners and official easements are created through, for example, a cadastral pro- cedure by the local cadastral office. Sometimes there may be ambiguities and disputes about the meaning and extent of an easement. In order to establish what an easement mean and extent, the property owners can sub- mit a written application to a local cadastral office or a plaint to a district court. The local cadastral office will then start a property definition procedure and the local court will start a civil dispute case. The two processes handle similar issues and problems, but in different ways. The property defini- tion procedure is mainly regulated by the provisions in the Property Formation Act. The civil dispute case is mainly regulated by the provisions in the Swedish code of judicial procedure. The aim of this work is to de- scribe and to make a comparison of the property definition procedure and the civil dispute case from a time and cost perspective. In this thesis five civil dispute cases concerning easements and 10 property definitions concerning easements have been studied. For the civil dispute cases, the time and costs have been assessed and then compared with the time and costs for the property definitions. The study shows that the civil dispute cases are more time consuming than the property definitions and that the parties’ costs are much higher in the civil dispute cases than in the property definitions. An important rea- son for that the civil dispute cases are more time consuming is that the number of persons involved in the han- dling are more in a civil dispute case. One reason for that the parties' costs are higher in the civil dispute cases is that the parties have legal representatives, which are costly. In a property definition the parties usually just pay the cost of the property definition and legal representatives are less common. / Ett servitut är en rätt för en fastighet att på ett visst bestämt sätt utnyttja en annan fastighet. Det finns två typer av servitut; avtalsservitut och officialservitut. Avtalsservitut bildas genom avtal mellan berörda fastighetsägare och officialservitut bildas vid t.ex. lantmäteriförrättning hos Lantmäterimyndigheten. Ibland kan det uppstå oklarheter och tvister om vad ett servitut omfattar och innebär. För att få fastställt vad ett servitut omfattar och innebär kan fastighetsägarna ansöka om fastighetsbestämning hos Lantmäterimyndigheten eller ansöka om stämning hos en tingsrätt. Hos Lantmäterimyndigheten inleds då en fastighetsbestämningsförrättning och hos tingsrätten inleds en tvis- temålsprocess. Två processer där liknande frågor och problem hanteras, men på olika sätt. Vid en fastighetsbe- stämning används förrättningsförfarandet som främst regleras av bestämmelserna i fastighetsbildningslagen. Vid en tvistemålsprocess används rättegångsförfarandet som främst regleras av bestämmelserna i rättegångs- balken. Syftet med detta arbete är att redogöra för och göra en jämförelse av rättegångsförfarandet och förrätt- ningsförfarandet utifrån ett tids- och kostnadsperspektiv. I arbetet har fem tvistemål som berör servitut och 10 fastighetsbestämningar som berör servitut studerats. För domstolsmålen har tidsåtgången och kostnaderna uppskattats och sedan jämförts med tidsåtgången och kostnaderna för fastighetsbestämningarna. Studien visar att domstolsmålen är mer tidskrävande än fastighetsbestämningarna och parternas kostnader vid domstolsmål är mycket högre än vid fastighetsbestämningar. En viktig orsak till att domstolsmålen är mer tidskrävande är att antalet personer som är involverade i handläggningen är fler i ett domstolsmål. En orsak till att parternas kostnader är högre vid domstolsmål är att parterna har ombud, vilka är kostsamma. Vid en fastig- hetsbestämning betalar parterna normalt bara kostnaden för fastighetsbestämningen och ombud är mindre van- ligt.

Det har skett en betydande folkökning i Stockholm under de senaste åren. För att kunna hantera ökningen ska tunnelbanan byggas ut. Stockholmsförhandlingen resulterade i planering och finansiering av ett antal nya sträckningar. Sträckningarna kommer mestadels att gå underjord och kräver markåtkomst och tillträde. För att tvångsvis få markåtkomst till järnvägstunnlar finns det två konkurrerande möjligheter antigen används tredimensionell fastighetsbildning eller servitutsrätt. När mark exproprieras eller på annat sätt tvångsvis överlåts ska ersättning utgå. Intrångsersättningen ska motsvara marknadsvärdeminskningen som intrånget gör.     Syftet med studien är att jämföra överlåtelseformerna servitut och tredimensionell fastighetsbildning vid tvångsvis markåtkomst för järnvägstunnlar samt även bestämma lämplig ersättning för överlåten mark eller rättighet. En kvalitativ studie har används för att svara på syftet och frågeställningen. Metoden har inkluderat en undersökning av rättssituationen, fallstudier och intervjuer. Järnvägstunnlar i Stockholm, Göteborg och Malmö har studerats som lämpliga fall. I intervjuerna tillfrågades representanter från Stockholms Statliga och Kommunala lantmäteri, Trafikverket samt även en fastighetsvärderare. Frågorna som behandlades var om tunnelns intrång, lämplig ersättning och skillnaderna mellan servitut och tredimensionell fastighetsbildning.  Undersökningen resulterade i att det är juridiskt möjligt att bilda både en tredimensionell fastighet och servitut men utifrån fallstudierna och intervjuerna har tredimensionell fastighetsbildning fördelar framför servitutsbildning. Eftersom järnvägsägaren blir fastighetsägare över tunneln så blir ansvarsfördeliningen tydligare vilket förenklar den framtida förvaltningen. När det gäller ersättningen bör den bestämmas utifrån den faktiska marknadsvärdeminskningen om det går men för de fastigheter där det är svårt att påvisa en värdeminskning kan schablonbelopp användas. Undersökningen kom fram till att intrånget blir lite större när tredimensionell fastighetsbildning används och bör resultera i lite högre ersättning. / The population of Stockholm has increased over the last few years and will continue to increase in the near future. In order to facilitate a continuing development of Stockholm the Metro will expand. The Metro expansion will run mostly underground and requires access to underground space. There are two different options to receive access either through three-dimensional property or easements. Depending on which method is used there are different consequences for the railway owner and the property owners.  The purpose of this thesis is to describe the reasons for using either ownership or easements and the consequences of the choice, the effect an underground tunnel has on the property value, and if there is a difference in the effect on property value depending on which method is utilized.    A qualitative study has been employed to answer the research questions. The research consisted of case studies and the interviews. Three cases have been studied; the cases are railway tunnels in Stockholm, Gothenburg and Malmö. Interviews have been held with the cadastral authorities in Stockholm, the Transportation administration, and a property evaluator specializing in infrastructure. The research concludes ownership is a more suitable for railways and makes the maintaining easier. However it can be considered more intrusive and thus the compensation received should be a little higher. The compensation values that Norell came up with are appropriate for the seized space.

Officialservitut är en rättighet där en fastighet får nyttja annans fastighet för ett speciellt behov. Sådana servitut bildas genom beslut av lantmäterimyndigheten eller domstolen. När ett servitut inte längre behövs eller används för en fastighet förfaller det inte automatiskt. Om servitutet inte upphävs blir det onyttigt. Idag finns det många onyttiga servitut som belastar fastighetsregistret och på så sätt även förrättningsverksamheten. Syftet med det här arbetet är att öka kunskapen om onyttiga officialservitut samt att bidra till att på sikt minska förekomsten av belastande officialservitut. Eftersom det bildas relativt många gemensamhetsanläggningar idag kan många servitut komma att bli onyttiga när en anläggning bildas och servitut inte upphävs. Därför är det intressant att analysera varför servitut inte alltid upphävs i en sådan situation samt om någon förändring skulle kunna göras för att minska antalet onyttiga servitut. Genom en minskning av dessa skulle förrättningar bli effektivare och kostnaderna mindre. De metoder som har använts i arbetet är: (1) en litteraturstudie där tidigare forskning, svensk lagstiftning och propositioner studerats; (2) en granskning av förrättningsakter för att analysera hur förrättningslantmätare har hanterat vägservitut som blivit onyttiga vid bildandet av gemensamhetsanläggningar; (3) en intervjustudie för att analysera hur lantmätare idag behandlar onyttiga servitut när de påträffas vid bildandet av gemensamhetsanläggningar. Resultatet visar bland annat att förrättningslantmätare inte kan ta officialinitiativ för att upphäva onyttiga servitut vid en anläggningsförrättning. För ett upphävande krävs en ansökan, överenskommelse eller ett yrkande. Det har också framkommit att fokus kanske inte ligger på att upphäva onyttiga servitut när en gemensamhetsanläggning bildas. Slutsatsen av vad som har störst påverkan på att onyttiga servitut inte alltid upphävs är enligt studien, tid och kostnad. För att på sikt minska förekomsten av onyttiga officialservitut skulle en ”pott” av anslagspengar kunna skapas som lantmätare kan nyttja för att upphäva sådana servitut. Ytterligare ett förslag kan vara att införa en ny paragraf som ger lantmätare rätt att ta eget initiativ till att upphäva servitut som blir uppenbart onödiga vid bildandet av gemensamhetsanläggningar. De berörda fastighetsägarna borde inte bli missnöjda eftersom anläggningen ska tillgodose samma rätt som servitutet gjorde.

Syftet med denna uppsatts är att utreda hur befintliga servitut påverkas vid fastighetsbildning– vad som gäller enligt svenskt regelverk och hur det tillämpas praktiskt. Fastighetsbildning innebär förändring av fastigheter, genom antingen nybildning eller ombildning. Ett servitut är en begränsad rättighet som är belägen på en fastighet, som belastas av rättigheten, och som får nyttjas av en annan fastighet, som har förmån av rättigheten. I samband med fastighetsbildning kan befintliga servitut komma att påverkas på olika sätt. De metoder som använts är: (1) en litteraturgranskning där den svenska lagstiftningen studeras; (2) en fallstudie där utförda förrättningar studerats om huruvida befintliga servitut påverkats vid fastighetsbildning och (3) en intervjustudie med yrkesverksamma förrättningslantmätare som arbetar på Lantmäteriet. Undersökt litteratur visar att Jordabalken och Fastighetsbildningslagen reglerar hur befintliga servitut påverkas vid fastighetsbildning. Utredningen visar att olika typer av servitut påverkas på olika sätt, och att olika lagrum tillämpas för olika typer av fastighetsbildningsåtgärder. Resultaten från litteraturstudien presenteras i en sammanställning som kallas Lagrumsguide för hantering av befintliga servitut vid fastighetsbildning. Fallstudien uppvisar att följderna för verkan på servitut vid fastighetsbildning grundas på lagstiftningen, men det är ovanligt att laghänvisningar anges i förrättningsakterna. I intervjustudien framkommer att Lantmäteriet har egna riktlinjer för hantering av servitut, men att riktlinjerna inte direkt visar vilka lagrum som hanteringen grundar sig på. Studien uppvisar att den praktiska hanteringen av befintliga servitut vid fastighetsbildning fungerar väl inom Lantmäteriet, med undantag för att det råder tolkningssvårigheter av vissa begrepp. Lagrumsguiden som skapades kan ses som ett komplement för att underlätta arbetet för många yrkesverksamma förrättningslantmätare och vara behjälplig i utbildningssyfte, eftersom lantmätarna inte alltid är säkra på vilka lagrum som faktiskt tillämpas. / The purpose of this thesis is to investigate how existing easements are affected when a property is reforming, according to Swedish real estate law and how the easements actually are dealt with in practice. Property formation implies modification of property, either as creation of new property units or the change of already existing properties. An easement is a limited property right, located on a property which serves another property with an advantageous right to utilize this located area in a specific way. In connection with property formation, existing easements can be affected in different ways. The methods used are: (1) a literature study of the Swedish Real Estate Law with connected literature; (2) a case study of authority documents, in which affections of existing easements within property formation are studied; and (3) an interview study in which interviews are performed with land surveyors from the Swedish Ordnance Survey (Lantmäteriet).  The results from the literature review show that different forms of easements can be affected diversely according to the Swedish Land Code (Jordabalken) and the Real Property Formation Act (Fastighetsbildningslagen), and different sections of the law are relevant for different kinds of property formation. The results from the literature study have been summarized in a quick reference guide, called Guide to sections of law for handling of existing easements within real property formation. The case study shows that the effects of the easements within property formation are grounded in the legislation, but it is unusual with references to sections of the law in the authority documents. The interview study shows that Lantmäteritet has its own guidelines for handling of the easements, but it does not show which sections of law the handling is based on. This study shows that most of the practical handling of existing easements when property is reformed is well-operated within Lantmäteriet, with the exception of some translation confusions regarding certain concepts. The reference guide which has been created can be used as a facilitating supplement for many land surveyors in their work, and that it can be helpful in education, as not everyone is sure of which part of the law that is actually used in the decisions.