Duplex ultraljud på carotiskärlen utförs på patienter exempelvis vid misstänkt stroke, Transitorisk Ischemisk Attack (TIA), Amaurosis fugax, preoperativt eller som uppföljning vid en sedan tidigare känd carotisstenos. Vid duplex carotisundersökning mäts flödeshastigheter i Arteria Carotis Communis (CCA), Arteria Carotis Interna (ICA) och Arteria Carotis Externa (ECA) och över eventuella plack samt i vissa fall mäts även diametern av kärllumen. Av störst kliniskt intresse är stenos i ICA, och när det refereras till stenos är det alltså stenos i carotis interna som avses. I denna studie ingick 160 patienter som under en 8 veckors period utfört undersökningen på Fysiologiska avdelningen vid Helsingborgs lasarett. Vid datainsamlingens start undersöktes patientjournalerna 4 veckor retrospektivt samt 4 veckor framåt i tiden vilket gav en prospektiv patientgrupp. Resultaten visade på att av totalt 320 undersökta kärl innehöll 23 kärl 40-69% stenos, 27 kärl innehöll 70-99% stenos och 4 kärl hade en total ocklusion, 38 patienter var även remitterade för ett Holter-EKG. Bland de retrospektiva patienterna hade 10 personer 70-99% stenos varav tre åtgärdades kirurgiskt och en medicinskt. 7 av dessa patienter var asymtomatiska, 2 patienter visade vänstersidiga stroke symtom och 1 patient visade andra symtom. 4 av dessa patienter hade en unilateral stenos varav 3 av dessa hade på höger ICA och 1 hade på vänster ICA. I studien ingick 81 kvinnor och 79 män, 8 av kvinnorna och 15 av männen hade en signifikant stenos, 4 av dessa män hade även 70-99% bilateral stenos. Det fanns en signifikant stenos i ett kärl tillhörande patientgrupp 50-59 år (=17), 7 st i grupp 60-69 år (n= 42), 12 st i grupp 70-79 år (n= 59) och 7 st i grupp 80-89 år (n=33). Grupp 0-49 år innehöll 6 patienter samt gruppen >90 år innehöll 3 patienter men i dessa två grupper hade inga patienter signifikant stenos. Diabetes, hypertoni och rökning är 3 välkända riskfaktorer för stroke, och i detta arbete utlästes dessa riskfaktorer från patientjournalerna. 3 patienter beskrevs som rökare, 41 hade hypertoni och 25 var diabetiker.

Syftet är att, utifrån ett elevperspektiv, få fördjupad kunskap om och förståelse av vad mötet med skolans krav innebär för kvinnor som i rollen av grundskoleelever bedömts vara i behov av särskilt stöd och som numer är diagnostiserade med ADHD. Studien är retrospektiv genom att kvinnliga elever som nu har diagnosen ADHD berättar om sin tidigare skolgång. Vidare utgår studien ifrån en kvalitativ ansats där 15 före detta grundskoleelever har djupintervjuats utifrån en strukturerad intervjumall angående sina skolerfarenheter. I resultatet framgår att de tillfrågade kvinnorna överlag bar på upplevelsen av sin skolgång som problematisk och med en känsla av att inte ha blivit sedda och lyssnade på. Faktorer som lyfts fram som har påverkat deras skolgång positivt är tillgången betydelsefulla vuxna, konkret stöd och individuell anpassning samt eget intresse och motivation. Faktorer som lyfts fram som negativa för skolgången är avsaknad av signifikant eller kompetent vuxen, samt känslan av begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. En av studiens slutsatser är att det framkommer ett behov av kunskap hos de som möter unga i behov av särskilt stöd. Skolan måste fortsätta att arbeta med att utbilda personalen för att man ska kunna se alla individers unika behov. Studien lyfter vikten av att skolor har specialpedagoger som kan verka som broar mellan eleverna och pedagogerna där specialpedagogens handledning möjliggör för ett ökat lyckande och en känsla hos eleverna att alla har en plats i skolan.

<p>Utanför Östergarnsholm, öster om Gotland, har mätningar utförts sedan våren 1995. Mätningarna är gjorda med instrument monterade på en 30 m hög mast samt med hjälp av vågbojar. Mätstationerna är placerade så att vid vind från Gotland blir vågorna begränsade av avståndet från mätstation till land (kallat fetch). Då vinden kommer norr och söder om Gotland, kan vågorna antas komma från öppet hav. Denna klara uppdelning på fetch är både till för- och nackdel för studien. En modell gjord och beskriven av Khama (1986), bygger i stora drag på integrering av vågspektrum. Modellen beskriver den signifikanta våghöjdens beroende av vind, varaktighet (den tid det blåst med konstant hastighet över ett område) och fetch. Modellen är indelad i två delar, där den ena är beroende av vind och fetch och den andra enbart av vind, därför att fetchen är så lång att den förlorar signifikans. Storleken på den dimensionslösa fetchen, x, bestämmer gränsen när vågorna beror på fetch och när de kommer från öppet hav. I modellen är denna gräns satt till 22 000, men borde enligt denna studie ligga betydligt lägre. Modellens resultat och mätningar stämmer förhållandevis bra överens vid fetchberoende förhållanden. Dock så underskattar modellen våghöjden en aning, vilket ökar för ökande våghöjd. Vid stor skillnad mellan våg- och vindriktning är det ökad risk för stora skillnader mellan modell och mätningar. Modellen överskattar signifikanta våghöjden 2-3 gånger för öppet hav, eftersom modellen antar att vågor hela tiden kommer från samma håll och inte tar hänsyn till synoptiska förändringar under transporttiden. Modellens funktion för varaktighet ger en större ökning av våghöjd än vad den faktiska ökningen är. Funktionen för varaktighen har därför om, men visar sig endast gälla för ung sjö, med definitionen C_p/U<0.9. Vid dyning då C_p/U>1.2, ökar våghöjden med tiden betydligt mindre än vid ung sjö. Stabilitet har också viss påverkan på våghöjden, dock har inga särskilda skillnader mellan modell och mätningar iakttagits beroende på stabilitet.</p><p> </p><p> </p><p> </p> / <p>By the coast of Östergarnsholm, on the east side of Gotland, measurements have been carried out since spring 1995. The measurements are performed by using instruments on a 30 meter  high tower, but also by means of wave buoys. The measuring stations are placed in such a way that in case of wind from Gotland the waves are limited by the distance from the measuring station to the shore (called fetch). However, when the wind is not by the coast of Gotland, the waves could be considered to originate from the open sea. This obvious division of fetch is both limiting and beneficial for the study. A model created and described by Khama (1986), is more or less based on the integration of wave spectrum. The model illustrates how the significant wave height depends on wind, duration (the amount of time it has been blowing with constant velocity within an area) and fetch. The model is divided into two parts, whereas one is dependent on wind and fetch and the other one is solely dependent on wind, since the fetch is long enough to lose significance. The size of the dimensionless fetch, x, decides the barrier when the waves are dependent on fetch and when they originate from the open sea. In the model this barrier is set at 22 000, but should according to this study be set considerably lower. The measurements and result of the model coincides relatively well in case of fetch-dependency. However, the model is slightly underestimating the wave height, which increases in line with increasing wave height. In case of great difference between wave- and wind direction there is a bigger risk of great differences between the model and the measurements. The model is overestimating the significant wave height 2-3 times for the open sea, since the model suggests that waves always originate from the same direction. Instead of just studying waves from the open sea, that solely are wind-dependent, consideration to duration should also be made. The models function for duration suggests a greater rise in wave height than it actually is. The function for duration is therefore revised, but appears only to be valid for young sea, defined as follows C_p/U<0.9. By swell whenC_p/U>1.2, the wave height is increasing less with time than during young sea. Stability has also appeared to have some effect on the wave height, thus no particular differences between the model and the measurements have been observed depending on stability.</p><p> </p>

Utanför Östergarnsholm, öster om Gotland, har mätningar utförts sedan våren 1995. Mätningarna är gjorda med instrument monterade på en 30 m hög mast samt med hjälp av vågbojar. Mätstationerna är placerade så att vid vind från Gotland blir vågorna begränsade av avståndet från mätstation till land (kallat fetch). Då vinden kommer norr och söder om Gotland, kan vågorna antas komma från öppet hav. Denna klara uppdelning på fetch är både till för- och nackdel för studien. En modell gjord och beskriven av Khama (1986), bygger i stora drag på integrering av vågspektrum. Modellen beskriver den signifikanta våghöjdens beroende av vind, varaktighet (den tid det blåst med konstant hastighet över ett område) och fetch. Modellen är indelad i två delar, där den ena är beroende av vind och fetch och den andra enbart av vind, därför att fetchen är så lång att den förlorar signifikans. Storleken på den dimensionslösa fetchen, x, bestämmer gränsen när vågorna beror på fetch och när de kommer från öppet hav. I modellen är denna gräns satt till 22 000, men borde enligt denna studie ligga betydligt lägre. Modellens resultat och mätningar stämmer förhållandevis bra överens vid fetchberoende förhållanden. Dock så underskattar modellen våghöjden en aning, vilket ökar för ökande våghöjd. Vid stor skillnad mellan våg- och vindriktning är det ökad risk för stora skillnader mellan modell och mätningar. Modellen överskattar signifikanta våghöjden 2-3 gånger för öppet hav, eftersom modellen antar att vågor hela tiden kommer från samma håll och inte tar hänsyn till synoptiska förändringar under transporttiden. Modellens funktion för varaktighet ger en större ökning av våghöjd än vad den faktiska ökningen är. Funktionen för varaktighen har därför om, men visar sig endast gälla för ung sjö, med definitionen Cp/U&lt;0.9. Vid dyning då Cp/U&gt;1.2, ökar våghöjden med tiden betydligt mindre än vid ung sjö. Stabilitet har också viss påverkan på våghöjden, dock har inga särskilda skillnader mellan modell och mätningar iakttagits beroende på stabilitet. / By the coast of Östergarnsholm, on the east side of Gotland, measurements have been carried out since spring 1995. The measurements are performed by using instruments on a 30 meter  high tower, but also by means of wave buoys. The measuring stations are placed in such a way that in case of wind from Gotland the waves are limited by the distance from the measuring station to the shore (called fetch). However, when the wind is not by the coast of Gotland, the waves could be considered to originate from the open sea. This obvious division of fetch is both limiting and beneficial for the study. A model created and described by Khama (1986), is more or less based on the integration of wave spectrum. The model illustrates how the significant wave height depends on wind, duration (the amount of time it has been blowing with constant velocity within an area) and fetch. The model is divided into two parts, whereas one is dependent on wind and fetch and the other one is solely dependent on wind, since the fetch is long enough to lose significance. The size of the dimensionless fetch, x, decides the barrier when the waves are dependent on fetch and when they originate from the open sea. In the model this barrier is set at 22 000, but should according to this study be set considerably lower. The measurements and result of the model coincides relatively well in case of fetch-dependency. However, the model is slightly underestimating the wave height, which increases in line with increasing wave height. In case of great difference between wave- and wind direction there is a bigger risk of great differences between the model and the measurements. The model is overestimating the significant wave height 2-3 times for the open sea, since the model suggests that waves always originate from the same direction. Instead of just studying waves from the open sea, that solely are wind-dependent, consideration to duration should also be made. The models function for duration suggests a greater rise in wave height than it actually is. The function for duration is therefore revised, but appears only to be valid for young sea, defined as follows Cp/U&lt;0.9. By swell whenCp/U&gt;1.2, the wave height is increasing less with time than during young sea. Stability has also appeared to have some effect on the wave height, thus no particular differences between the model and the measurements have been observed depending on stability.

Captured in the room of Göran Tunström’s spoken language, fenced behind his barrier of manic words. This essay is about the limit of language and world’s necessity to be spoken to be experience, about telling as a manufacturer of meaning and a subject’s motion between fiction and reality. Based on the novel Skimmer from 1996, my purpose is to identify “a linguistic room” in Tunström’s narration and show how this room is given an existential character by its temporal and spatial dimensions. The linguistic room is an abstraction of the virtual experience of a story and how this virtual room seeks to transform into reality, the same way as language tries to capture its reference by being its referent. Using Jacques Derrida’s and Roland Barthes’ structuralist ideas about language as a complex referential medium, Mikhail Bakhtin’s chronotope and Gaston Bachelard’s phenomenological and psychoanalytic theory about the poetics of room, I examine the linguistic room as habitation for the protagonists in Tunström’s novel and how richness of language could turn into experience of insufficiency. Language giving the subject nutrition to prosper and outgrow its existence depends on its ability of making it bigger by recreating, specifying and defining experience of life. Not only living it but also verbalizing it makes the existence vaster but at the same time insufficient since the insight will come about world’s inability to be captured but only referred to by linguistic instruments. Thus this essay studies the relation between language and existence and how narration concretizes this relation into a linguistic room.

CHARLES UNIVERSITY IN PRAGUE FACULTY OF HUMANITIES Department of Electronic Culture and Semiotics Bc. Jakub Turčan Phenomenon Almodóvar (The Interdigitation of "Small Worlds" in the Work of Pedro Almodóvar) Thesis Supervisor: Mgr. Josef Fulka, Ph.D. Thesis Abstract Prague 2013 Abstract The paper focuses on the problem of authorship by means of an in-depth analysis of the film work of the Spanish director Pedro Almodóvar. The analysis is preceded by setting the author's work in the context of its origin, introduction of its so far existing content, as well as the concepts this work employs. Due to the hypertextual character of this postmodern oeuvre, the study is based on the concept of small worlds by Umberto Eco, hence the worlds of fiction with limited content in comparison to the actual world. The complete film work is perceived as a self- contained, yet within its character an ever open Text. The interdigitation of its small worlds is understood as a series of intratextual references, however the work also monitors its intertextual and, as a blend of these two, the transtextual content. Presenting the directors unique signature, combining several known approaches of the film creation with his own style- constituting elements, the analysis adduces the auteurist character - first described by the film...

Dekonstruktion bezeichnet ein durch den poststrukturalistischen Philosophen Jacques Derrida entwickeltes Lektüreverfahren, das sich gegen den tradierten hermeneutischen Ansatz richtet. Es stellt eine letztgültige, im Text enthaltene Bedeutung in Abrede, legt Brüche und Verwerfungen frei und postuliert die Unabschließbarkeit des Interpretationsvorgangs. Statt selbst einen Sinn zu behaupten, erfüllt sich der Zweck der Dekonstruktion in der Prozessualität, das heißt im Akt des Fragens selbst.

Dekonstruktion bezeichnet ein durch den poststrukturalistischen Philosophen Jacques Derrida entwickeltes Lektüreverfahren, das sich gegen den tradierten hermeneutischen Ansatz richtet. Es stellt eine letztgültige, im Text enthaltene Bedeutung in Abrede, legt Brüche und Verwerfungen frei und postuliert die Unabschließbarkeit des Interpretationsvorgangs. Statt selbst einen Sinn zu behaupten, erfüllt sich der Zweck der Dekonstruktion in der Prozessualität, das heißt im Akt des Fragens selbst.

Unter dem Begriff des Poststrukturalismus wird eine disparate, auf den Axiomen des Strukturalismus aufbauende und diese zugleich überwindende Strömung verstanden, die sowohl innerhalb der Sozial- und Kulturwissenschaften als auch in interdisziplinär organisierten Feldern wie den Gender Studies von großer Tragweite ist. Geteilt wird die Auffassung, dass kulturelle Phänomene allgemein sprachlich strukturiert sind. Seine Tendenz, unter die Oberfläche vermeintlich stabiler, monolithischer Strukturen zu schauen, qualifiziert den Poststrukturalismus für eine Anwendung auf genderwissenschaftliche Kategorien wie Weiblichkeit und Männlichkeit, deren Bedeutung nicht aus sich selbst erwächst, sondern die als Signifikate innerhalb eines (phallokratischen) Systems zu denken sind.

Syfte och frågeställningar. Syftet med studien var att hos äldre studera förändring av fysisk kapacitet, i början och i slutet av en tvåmånadersperiod utan ledarledd träning eller rådgivning. Frågeställningarna ser ut som följande: Ses någon förändring av olika kroppsmått och fysiologiska testresultat (kondition, styrka, rörlighet och balans) i början jämfört med i slutet av en åttaveckorsperiod utan ledarledd träning? Hur skiljer sig förändringen mellan för- och eftertester för personer som fått ledarledd träning och rådgivning jämfört med en grupp som inte fått det men genomfört samma fysiologiska tester under motsvarande tidsomfång? Metod. I Testgruppen fullföljde 18 personer (7 män och 11 kvinnor) med en medelålder på 71 (66-78) år. Motsvarande siffror för Träningsgruppen, deltagare i hälsoprojekt vårterminen 2013, var 37 (16 män och 21 kvinnor), 70 (64-84) år. För att kunna mäta och jämföra eventuella förändringar utförde deltagarna två standardiserade förtest innan projektets start och åtta veckor senare ett eftertest varpå det kunde noteras eventuella förändringar utan att deltagarna påverkats mellan testerna med varken fysisk aktivitet, rådgivning eller kosthållning. Dessa resultat kunde sedan jämföras med deltagarna som fått ledarledd träning och rådgivning mellan testerna. Resultat. Både Testgruppen och Träningsgruppen visade en signifikant, om än liten, minskning i midjemått, höftmått och bukhöjd mellan andra förtestet och eftertest, som dock var något mer utpräglad för Träningsgruppen. Styrketester såsom Axelpress, Ryggtest och Buk/höftböjtest påvisade signifikanta förbättringar för Testgruppen, men inte vid benstyrketestet Uppresningar från stol. Träningsgruppen visade signifikanta förbättringar, vanligtvis i liknande omfattning, i alla dessa tester för uthållighetsstyrka, förutom i Buk/höftböjtestet. Konditionstesterna med cykelergometer och pyramidtestet samt balans- och rörlighetstester förbättrades signifikant enbart för Träningsgruppen, men inte för Testgruppen. Procentuella förändringar för de båda grupperna presenteras i arbetet. Slutsats. Slutligen kan konstateras att vissa förbättringar i fysisk kapacitet kan ske genom enbart fysiologiska tester som följs upp efter en tvåmånadersperiod med förnyade mätningar för motiverade relativt friska äldre deltagare. Flera av testerna för styrka, 6-minuters-gångtest samt buk- och höftmått gav förbättrat resultat vid eftertestet jämfört med förtest hos Testgruppen. Testgruppen visade inga anmärkningsvärda förbättringar vid konditionstesterna. Möjligen kan det vara så att ledarledd träning krävs för att konditionsförbättringar ska ske, medan det måhända kan vara lättare att öka sin styrka på egen hand om regelbundna fysiologiska tester sker.