Humor har visat sig ha många positiva effekter för individers hälsa och kan även ge positiv utdelning i arbetet. Den har nämligen visat sig bidra till ökad produktivitet och kreativitet i arbetslivet, därför kan man anta att det från företagens sida kan finnas ett intresse av att undersöka humor i arbetet närmare då det kan ge bättre utdelning från de anställda. Tidigare forskning om humor i arbetslivet riktar sig främst till anställda inom olika serviceyrken samt vård- och omsorg. Av den här anledningen beslutade vi oss för att göra en kvalitativ studie på en arbetsplats inom offentlig sektor och undersöka mer om hur individer upplever och eventuellt använder sig av humor på arbetet. Vår förhoppning är att det kan bli ytterligare ett forskningsbidrag till hur organisationer och HR-avdelningar bör förhålla sig till humor eftersom den kan bidra till mer glada och produktiva anställda. Vi har till en början redogjort för tidigare teorier kring ämnet humor och visat hur forskningen utvecklats genom åren. Det görs även en genomgång av begrepp som ofta används i samma mening som humor, till exempel skratt och skämt. Efter att ha sammanställt flera forskares definitioner så kunde vi till slut göra en egen definition på vad vi kallar positiv humor. Eftersom upplevelser av humor är individuella har vi utgått från ett subjektivt synsätt som låter intervjupersonerna själva avgöra vad humor är för dem. I intervjuerna har vi fokuserat på individernas upplevelser av humor på arbetet samt hur de påverkas, vi upplever att fenomenet inte har undersökts genom det perspektivet i någon större utsträckning tidigare. Resultatet i undersökningen visar att humor används flitigt och är uppskattat på arbetsplatsen. Medarbetarna upplevde att humor fyllde viktiga funktioner vad gäller skapandet av relationer samt som en hjälp att hantera svåra situationer i arbetet. Intervjupersonerna beskrev även positiva effekter både vad gäller hälsa men också arbetsprestationen. Humor visade sig vara en viktig ingrediens för intervjupersonerna som inte kunde tänka sig att vara utan den på sitt arbete.

Bakgrund: Forskningen har visat att humor är ett socialt fenomen som kan ses som ett universellt språk. Den har visat sig påverka en rad faktorer positivt, däribland vårdmiljön, relationen mellan sjuksköterska och patient samt patientens hälsa. Humor är inte enbart positivt i en vårdkontext, däremot finns det tillfällen då den bör undvikas. Syfte: Syftet är att belysa användandet av humor i mötet mellan sjuksköterska och patient.Metod: Examensarbetet är en litteraturöversikt där tio vetenskapliga artiklar valts ut, skillnader och likheter har identifierats och slutligen sammanställts. Resultat: Resultatet består av tre huvudteman: Humorns inverkan på avdelningens vårdatmosfär, interaktion mellan sjuksköterska och patient samt humorns effekter. Under huvudtemat interaktion mellan sjuksköterska och patient hittades två underkategorier: kommunikation mellan sjuksköterska och patient samt förlorade tillfällen till humor. I huvudtemat humorns effekter hittades underkategorierna: humor som strategi samt humor som lindring. Diskussion: I resultatdiskussionen följer en diskussion där resultatet implementeras i Travelbees omvårdnadsteori, Human-to-Human Relationship Theory, men också hur ny forskning förhåller sig till resultatet. Travelbees omvårdnadsteori med dess faser kan användas genomgående i resultatet, vilket också ny forskning till stor del visar. Sammantaget bör sjuksköterskan använda sig av humor i en större utsträckning än vad som är fallet idag. / Background: Research has revealed that humor is a social phenomenon that can be seen as a universal language. It has been shown to affect a number of factors in a positive way including the care environment, the relationship between nurse and patient as well as the patient's health. Humor is not only positive in a nursing context, hence there are times when it should be avoided. Objective: The purpose is to illustrate the use of humor in the meeting between nurse and patient.Method: This bachelor thesis is a literature review where ten scientific articles have been selected, similarities and differences are identified and finally compiled. Results: The result consists of three main themes: The impact of humor on the department's care atmosphere, the interaction between nurse and patient and the effects of humor. Under the main theme of interaction between nurse and patient, two sub-categories were identified: communication between nurse and patient as well as lost opportunities for humor. The main theme of humor effects were identified under the categories: humor as strategy and humor as relief. Discussion: In the resultdicussion a debate will follow in which the results are implemented in Travelbees nursing theory, Human- to- Human Relationship Theory, but also how new research relates to the result. Travelbees nursing theory with its phases can be used consistently in the result, which new research also largely shows. Overall, the nurse should use humor, to a greater extent than is the case today.

Podcasts har blivit större under det senaste decenniet och i takt med utvecklingen har det blivit alltmer intressant att studera. Att delta i en podcast innebär att du som talare möjligtvis reflekterar mer kring ditt medverkande eftersom åhörarskaran är stor. Av den anledningen är skratt intressant att studera i detta format eftersom skrattet kan säga en del om samtalet. Syftet med studien är att utifrån ett samtalsanalytiskt ramverk utforska skrattet som samtalsstrukturerande resurs i podcastavsnitt. Studien söker svar på frågor om mängd, placering och funktion. För att besvara studiens syfte och forskningsfrågor har fyra avsnitt från Nordens största intervjupodcast Framgångspodden fått utgöra empirin. För studien har samtalsanalysen, topiker, kotext, samtalsstöd och socialt ansikte varit viktiga teoretiska utgångspunkter. Dessa har sedan utgjort tolkningsramar för både en kvalitativ och en kvantitativ undersökning. Skrattet har klassificerats utifrån sin kontext och sin funktion.   Resultatet visar att det ensamma skrattet är det vanligast förekommande under den egna talturen och det fyller oftast en ansiktsräddande funktion. Undersökningen visar också att mängden skratt skiljer sig mellan deltagarna och att det således är ett individuellt drag. Resultatet visar vidare att humor inte är det som framkallar mest skratt. Intervjuaren har ungefär samma skrattfrekvens med alla gäster. De skrattfunktioner han tar till i avsnitten skiljer sig däremot åt genom att han bland annat använder skratt för att anpassa sig till gästerna. Det kan vara ett tecken på att han är en erfaren intervjuare som fyller de behov och luckor som behövs. Poddformatet har med största sannolikhet påverkat deltagarnas skrattanvändning.

Scholarly research on comical popular theatre is rare in the Swedish context even though the genre has attracted large audiences throughout the 20th century. Nils Poppe is one of the greatest Swedish actors in the comical genre and he is famous for his playful acting style. With my Master’s dissertation I aim to shed some light on both the genre and this great actor. Another aim of this Master’s dissertation is to gain understanding of what causes the audience’s laughter experiencing Nils Poppe’s comical acting. To understand the audience response to the comical acting I need to study the communication between the actor and the beholders.   In doing this I use Bert O. States phenomenological approach, in which he divides the communication into three modes in which the beholder experiences the action. In each of these modes I then use complementary concepts and theories to analyze the audience’s laughter. My analysis starts with the Representational mode in which the focus is on the fiction of the play. Using semiotics, I discuss Poppe’s characters as a stock character related to the Commedia dell’arte character Harlequin and other clown characters, which are imbedded in the audience’s memory. With examples from a play I show why the audience laugh in different scenes.  In the next chapter, I analyze the Self-expressive mode in which the artist at stage is in focus. While experiencing the fiction of the play the audience simultaneously experiences the reality on stage. The actor is present and Poppe’s real face, body and voice is affecting the audience’s response. The final mode is the Collaborative mode in which the collaboration between the actor and beholder is analyzed. The direction of the play and how Poppe interacts with the audience is increasing the impression of presence among the audience. In his acting, Poppe breaks the theatrical conventions of the separation between fiction and reality, and in improvisations, he challenges both the audience and fellow actor’s notion of theatre. The result of the study implies that some laughter can’t be explained just by studying each of these modes separately. When the character leaves the fictional play and acts within the audience reality, or when the actor on stage is understood as part of the fiction an incongruity is created that tends to make the audience laugh.

I denna uppsats genomförs en samtalsanalys (CA) på två olika avsnitt från podcasten Värvet. Samtalsdeltagarna i materialet är podcastens programledare Kristoffer Triumf samt partiledarna Jonas Sjöstedt och Jimmie Åkesson. Syftet med uppsatsen är att ur ett språkvetenskapligt perspektiv analysera hur uppbackningar, avbrott och skratt fungerar i ett institutionellt mediesamtal där deltagarna har tydliga roller att utgå ifrån. Även samtalets kontext till analyskategorierna analyseras.  Resultatet i analysen visar att samtliga samtalsdeltagare följer de normer som tillskrivs inom ett institutionellt mediesamtal - där både intervjuare och intervjuobjekt integrerar i samspel. Uppbackningar som Mm och Aa används mest av Triumf i syfte att ge en fortsättningssignal till den som talar, samt att han inleder samtalet, ställer följdfrågor och avslutar samtalet. Skratt förekommer av alla samtalsdeltagare - men främst från intervjuobjekten Sjöstedt och Åkesson som verkar använda skrattet i syfte att lätta upp stämningen samt skapa en attityd gentemot sig själva. Avbrott i samtalet sker endast av Åkesson - där syftet verkar vara att försvara sig mot en eventuell kritik. Forskningen kan ligga till underlag för kommande analyser om institutionella mediesamtal där uppbackningar, avbrott och skratt är i fokus.

Syftet med detta examensarbete är att synliggöra de karnevaliska aspekterna som yttrar sig i barns lekar på förskolan samt den syn som personalen har på dessa aspekter. I dagens förskola upplevs de karnevaliska aspekterna som störande. De kan upplevas som trots mot personalens auktoritet, vilket resulterar i att de leds bort i förmån för andra lekar. Metoden vi har använt oss av är kvalitativ och det empiriska materialet är insamlat via fältobservationer. Vi har även lämnat enkäter till personalen. Enkäternas frågor är alla, utom en, slutna då en fråga är en öppen fråga relaterad till en tidigare fråga. Materialet har analyserats utifrån stödmaterial såsom tidigare forskning. Vi har även använt oss av artiklar relaterade till karnevaliska aspekter och teoretiska begrepp från bland annat lekforskarna Birgitta Knutsdotter Olofsson och Maria Øksnes. Resultatet visade att personalen generellt ser positivt till de, ibland kaotiska, karnevaliska aspekterna. Brist på utrymme och personal gör dock att dessa lekar leds bort i favör för lugnare lekar med tydligare struktur.

I denna uppsats undersöks likheter och skillnader mellan huvudkaraktärerna i Kerstin Thorvalls Det mest förbjudna (1976) och Martina Montelius Oscar Levertins vänner (2015) utifrån figurationen av den kvinnliga grotesken. Den kvinnliga grotesken är hon som gör ett spektakel av sig själv och omkullkastar hierarkierna genom att inte bete sig enligt den normativa kvinnorollen – hon är en emancipatorisk figuration som har möjlighet att trotsa rådande maktordningar. En komparativ närläsning görs av romanernas huvudkaraktärer utifrån fem valda aspekter: Den manliga blicken, Plikten som kvinna, Kladdet och den groteska kroppen, Skrattet och att göra ett spektakel av sig själv samt Sexuella begär och skam. Uppsatsens teoretiska begrepp hämtas i första hand från Anna Lundbergs Allt annat än allvar - Den komiska kvinnliga grotesken i svensk samtida skrattkultur (2008) och Mary Russos The female grotesque: risk, excess and modernity (1995). Avslutningsvis diskuteras hur båda romanerna skildrar kvinnliga utvecklingshistorier där huvudkaraktärerna bejakar sina inre grotesker och på så sätt undviker samhällets konventioner. Den kvinnliga grotesken har inte förändrats nämnvärt under de senaste 40 åren, utan de kvinnliga plikter och normer som upplevdes tryckande under 70-talet gör sig påminda än idag och den rebelliskt tvära attityden mot dessa är lika stark hos båda huvudkaraktärerna.

I den här uppsatsen analyserar jag protagonisten Jean-Baptiste Clamences moraliska utveckling i Albert Camus’ roman Fallet. Jag använder A.J. Greimas aktantmodell och dennes utveckling av Vladimir Propps funktionsanalys för att nå mitt syfte. Jag föreslår även en kombination av de båda teorierna till ett schema, aktantfunktionsschemat, som jag använder för att tolka Clamences moraliska utveckling. Genom aktant-funktionsanalysen visar det sig hur Clamence gradvis djupnar och växer fast i sitt fall och sin skuld. Han söker den moraliska oskuld som flytt men inser till slut att den har gått oåterkalleligt förlorad. Istället underkastar han sig sin skuld och blir domare-botgörare – en falsk profet som förhärligas i självförgudningen.Men utvecklingen av samtalet går fel. Istället för att bryta ner den andre och tvinga fram dennes bekännelse möter Clamence sin överman i samtalspartnern, och jag argumenterar för att Clamence misslyckas med sitt syfte, underkastar sig samtalspartnern och gränsar till vansinnet. Det mest förvånande resultatet av analysen är hur samtalspartnern måste framstå som den verklige hjälten i historien vilket kräver en ny definition av aktanterna och klargörandet av en bakomliggande historia. Jag föreslår att samtalspartnern kan ses som en ny Kristus men tillstår behovet av vidare forskning. / In this essay I analyse the moral progression of Jean-Baptiste Clamence, the protagonist in Albert Camus’ novel The Fall. I employ A.J. Greimas’ actantial model and his development of Vladimir Propp’s function analysis for my purposes. I also propose a combination of the theories into a new actantial-functional scheme through which I analyses Clamence’s moral progression. Through the actantial-functional analysis it becomes clear how Clamence gradually deepens and grows rooted in his fall and guilt. Though seeking the moral innocence which he has lost he finally realises that it is gone forever and instead he submits to his fate and becomes judge-penitent – a false prophet indulging in self-deification. But the development of the conversation goes wrong. Instead of breaking the interlocutor down and forcing his confession Clamence meets his superior in the interlocutor, and I argue that Clamence fails in his aim, surrenders to the other and borders on madness. The most intriguing result of the analysis is how the interlocutor must stand out as the true hero of the novel which calls for a new definition of the actants in the novel and for the need of a primary story. I suggest that the interlocutor may be seen as an incarnation of Christ but acknowledges the need of further research.

I föreliggande studie undersöktes kommunikativa resurser i samtal mellan tre personer med afasi och deras respektive logoped/anhörig. Syftet var att identifiera och analysera resurser som samtalsdeltagarna gemensamt använde för att uppnå intersubjektivitet. Vidare undersöktes om det, utifrån vem personen med afasi samtalade med, fanns någon inverkan på hur de kommunikativa resurserna användes. Sex dyader spelades in och samtalsanalys användes för att studera materialet. Samtalsämnen valdes fritt av samtalsdeltagarna. Analysen resulterade i identi¬fie¬ring av tre bevarade resurser hos personerna med afasi; upprepningar, gester och skratt. Det gemensamma för dessa resurser var; att de förekom i den naturliga sekventialiteten i samtalet, att deras kommunikativa funktioner uppstod i samarbetet mellan samtalsdeltagarna och att de bidrog till intersubjektiviteten. Resurserna visade även på en social kompetens hos deltagarna med afasi som ofta döljs av de språkliga hindren. Då de kommunikativa resurserna fick liknande funktioner i de olika dyaderna, är resultatet troligen generaliserbart till annan interaktion där personer med afasi deltar. Resursernas kommunikativa funktioner föreföll inte bero på vem samtalspartnern var. Slutsatsen var att språklig kompetens hos personer med afasi framför allt bör ses ur ett inter¬aktivt perspektiv och att ett sådant förhållningssätt är önskvärt i logopediskt behandlingsarbete. / Analysis of Talk-in-Interaction involving People with Aphasia and Speech and Language Pathologists/Spouses: The Use of Communicative Resources in Collaboration toward Intersubjectivity. In the present study, communicative resources in conversations involving three persons with aphasia and their speech and language pathologists/spouses were investigated. The main purpose was to identify and analyse collaboratively used resources for achieving intersubjectivity. In addition, possible changes in the use of the communicative resources depending on conversational partner were investigated. The conversations of six dyads were recorded and analysed. Conversational topics were chosen by the participants. Through the analysis three preserved resources for participants with aphasia could be identified; repetitions, gestures and laughter. All resources occurred within the natural sequentiality of the conversation, their communicative functions emerged in collaboration of the participants and contributed to intersubjectivity. The social competence of the persons with aphasia, often concealed by the language impairment, was also revealed. The results may possibly be generalised to other communicative activities where persons with aphasia participate, since similar communicative functions were achieved through the same resources in different dyads. The functions of the resources were not determined by conversational partner. To conclude, it may be argued that linguistic competence of persons with aphasia should mainly be considered in an interactive perspective and that this view is preferred in language therapy.

Att skapa attraktiva program är en av TV-producenternas huvuduppgifter. Mycket i detta arbete handlar om att etablera och behålla kontakt med TV-tittare genom tilltal, dvs. olika sätt att involvera TV-tittare i handlingen i programmen, i vilket studiopublikens skratt spelar en viktig roll. Deras skratt påverkar liveness som är TV-tittarnas känsla av spontanitet. I denna studie analyseras tilltal i situationer kring studiopublikens skratt i pratshower med kändisar som är orienterade mot humor och underhållning ("Hellenius hörna" och "Robins"). Interaktionen i dessa situationer studeras med hjälp av Conversation Analysis, Grices teori om samtalsprinciper samt Goffmans teorier om ramar och ansikte. Syftet med studien är att analysera det tilltal som skapar studiopublikens skratt och på detta sätt engagerar TV-tittarna, samt att upptäcka återkommande mönster i tilltalsstrukturer. Resultaten av studien visar att skratt skapas i samarbete mellan värden, gäster och studiopubliken, att olika slags avvikelser (rambrott) från bl.a. samtalsnormer, som skapar kontrast och skratt samt leder till frekventa orienteringskiften (ramskiften), är normen för denna sorts interaktion och tilltal. Småprat är den kategori som innehåller flest avvikelser, som därmed skapar mest skratt och bidrar mest till liveness. Olika typer av småprat, mönster i dem samt andra mönster identifierades.