Syftet med uppsatsen var att utforska och beskriva variationen av uppfattningar kring stadieövergångar bland pedagogisk personal som tar emot nya klasser i årskurs fyra och sju. Studien skulle även öka vår kunskap om personalens förväntningar på specialpedagogisk stöttning i samband med stadieövergångar. Datainsamlingsmetoden som användes för studien var semistrukturerade kvalitativa fokusgruppsintervjuer med personal med erfarenhet av stadieövergångar. Vi inspirerades av fenomenografin då vi utforskade uppfattningar och kartlade variationen av dessa uppfattningar. Analys av insamlade data genomfördes med hjälp av tematisk analys. Studiens resultat visar att informanterna ser det som en framgångsfaktor att ha haft tid och möjlighet att bygga relationer med eleverna innan stadieövergången. Personal som hunnit träffa eleverna innan och elever som vet vad som förväntas av dem, innebär en smidig och trygg övergång. Det är viktigt att få kunskap om eleverna för att undvika misstag vid mötet med dem och lägga skolarbetet på rätt nivå. Specialpedagogen spelar en viktig roll vid kunskapsöverföringen mellan stadierna. Informanterna hade olika beredskap för att möta elever vid stadieövergångar. De skolor som hade en handlingsplan kände sig väl förberedda inför stadieövergångar medan de utan fick hitta egna lösningar för att kompensera bristen på genomtänkta rutiner. Resultaten visar även att informanterna hade olika förväntningar på specialpedagogensroll vid stadieövergångar. Specialpedagogen ska ha kunskap om elever, grupper och organisationen för att kunna se helheten och hjälpa till vid fördelning av resurser och insatser i de nya klasserna.

Problematisk skolfrånvaro och dess konsekvenser är ett högaktuellt ämne i skolvärlden. Syftet med föreliggande studie är att öka kunskapen om gymnasielärares beskrivningar av problematisk skolfrånvaro, detta för att möjliggöra för specialpedagoger att fungera som ett viktigt stöd till lärarna i arbetet med elevers frånvaro. Fokus ligger på lärarnas uppfattningar av orsaker till frånvaro och beskrivningar av skolans respektive lärarens eget arbete med problematisk skolfrånvaro. Genom halvstrukturerade intervjuer med totalt åtta gymnasielärare har data samlats in för att sedan bearbetas med hjälp av en tematisk innehållsanalys med induktiv ansats. Tidigare forskning visar att skolan tenderar att härleda frånvarons orsaker till individ- och hem-/familjerelaterade faktorer snarare än skolrelaterade sådana. Forskning visar vidare att en tydlig och strukturerad lärmiljö, goda relationer i skolan, tidiga insatser, samt samarbete mellan skolans olika professioner såväl som mellan skolan och hemmet är viktiga delar i arbetet med frånvaro.  Resultatet i denna studie visar att lärarnas beskrivningar till viss del skiljer sig från tidigare forskning genom att en del av lärarna i studien inte enbart kopplar orsaker till problematisk skolfrånvaro till individ- och hem-/familjerelaterade faktorer, utan även till skolrelaterade faktorer. Resultatet visar också att lärarna lyfter goda relationer som en viktig komponent i arbetet med frånvaro, men att större fokus läggs på skapandet av goda relationer mellan lärare och elever än elever emellan, samt att lärares uppfattning är att rutiner emellanåt brister och/eller inte följs av alla på skolan. I specialpedagogens uppdrag ingår att handleda lärarna i att utveckla undervisningen och lärmiljön i skolan för att främja närvaro. Resultatet i vår studie visar dock att lärarna sällan vänder sig till specialpedagogen i arbetet med problematisk skolfrånvaro, utan snarare till andra professioner i EHT. Här syns ett möjligt, och viktigt, utvecklingsområde.

Syftet med denna studie är att få en fördjupad förståelse av hur specialpedagogisk kompetens kan användas för att förebygga och möta hinder i elevers lärande och utveckling i matematik. Studien utgår från en kvalitativ ansats och för att få svar på studiens frågeställningar har pedagoger med specialpedagogisk kompetens som undervisar inom grundskolans olika stadier intervjuats. Resultatet synliggör två framträdande specialpedagogiska roller. För det första den undervisande rollen som framför allt arbetar med elever enskilt eller i mindre grupp. För det andra rollen som samtals- och samarbetspartner till lärare som undervisar i matematik. Dessa två roller framträder såväl i det förebyggande arbetet som i arbetet att möta hinder i elevers lärande och utveckling i matematik. Det framgår också att organisation, tid och resurser påverkar den specialpedagogiska personalens möjligheter och förutsättningar att förebygga och möta hinder i elevers lärande och utveckling i matematik.

Vi ville lyfta fram ämnet eftersom vi i samtal med lärare och specialpedagoger vi träffar på, upplever att deras kunskap är begränsad kring specialpedagogens arbete mot de särbegåvade eleverna. I specialpedagogens och skolans uppdrag står att vi ska ge alla elever en utvecklande skoltid. Studiens syfte var att bidra med kunskap om hur några specialpedagoger ser på sitt arbete kring identifiering av särbegåvning och att utmana de särbegåvade eleverna i grundskolan F-6. Vi valde att göra åtta stycken kvalitativa forskningsintervjuer för att göra studiens syfte mätbart. Studien visar att specialpedagogerna har ganska likvärdiga definitioner av begreppet särbegåvning men deras erfarenheter och kompetens skiljer sig väldigt mycket åt. Samtidigt anser de att alla elever har rätt till lika mycket stöd, stimulans och utmaningar för att växa och utvecklas efter sina förmågor. I studien framkom det att acceleration, berikning och coaching är väldigt viktig delar när man som specialpedagog arbetar med särbegåvade elever men att detta kan ske på olika sätt. Det framkom även att specialpedagogerna överlag anser att det är viktigt att göra eleven delaktig i sitt eget lärande. På så sätt kan eleven tillsammans med specialpedagogen hitta rätt verktyg som ger kunskaper som de behöver för att uppnå kunskapskraven i skolan. Utifrån studiens resultat vill vi komplettera bokstaven D, delaktighet, till det pedagogiska ABC, ABC+D.

Den här studien handlar om elevhälsoarbete i grundskolan och specialpedagogens uppdrag och roll. Studien belyser hur elevhälsoarbete struktureras och genomförs för att möta Skollagens krav om en samlad elevhälsa som arbetar förebyggande och hälsofrämjande. Studiens syfte var att undersöka elevhälsoarbete i grundskolor och specialpedagogens uppdrag och roll. Ett särskilt intresse var att undersöka specialpedagogers arbete i elevhälsoteamet så som det nedskrivits och beskrivits. Studien använde en kvalitativ forskningsansats och utgick från dokument och semistrukturerade intervjuer. Åtta elevhälsoplaner och åtta specialpedagoger deltog i studien. Studiens teoretiska ramverk var utvecklingsekologisk systemteori. Resultatet visade att vissa elevhälsoplaner var mer detaljerade än andra genom att de beskrev både vad elevhälsoarbete ska innehålla och hur det ska genomföras. Resultatet visade även att hälsofrämjande och förebyggande arbete sker på skolor och att en viktig funktion i det arbetet kan vara nedskrivna rutiner och en levande elevhälsoplan som kan användas i det dagliga elevhälsoarbetet. Vidare synliggjordes också specialpedagogers upplevelser av att lärare förväntar sig direkta insatser av dem i arbetet med elever. En implikation till specialpedagoger är att värna att detaljerade elevhälsoplaner utvecklas då de troligen kan stötta elevhälsoarbetet genom att tydliggöra både innehåll och genomförande samt kan ge tydliga arbetsbeskrivningar för professionerna i elevhälsoteamet, men även tydliggöra ansvaret hos lärare och andra verksamma inom skolan.

Denna studie syftar på att undersöka hur förskollärare respektive specialpedagoger beskriver att de ser, bemöter och arbetar med flerspråkighet och flerspråkiga barn. Metodologiska delen består av kvalitativa intervjuer med förskollärare och specialpedagoger som syftar till att samla ihop deras tankar och beskrivningar av flerspråkighet och flerspråkiga barn. Material bearbetas utifrån en hermeneutisk tolkningsmetod som innebär att analysera och förstå vad en skrift eller ett svar betyder i förhållande till den fråga som har ställts. Studien utgår ifrån ett sociokulturellt perspektiv enligt Lev Vygotskij och de centrala begreppen stöttning, imitation, mediering, additiv och subtraktiv språkmiljö och interkulturellt förhållningssätt. Dessa används för att analysera resultat som besvarar studiens frågeställningar: ”hur uttrycker sig förskollärare och specialpedagoger att de ser på och bemöter flerspråkighet och flerspråkiga barn?” och ”vilka arbetssätt uttrycker sig förskollärare och specialpedagoger att de använder för att arbeta med flerspråkighet och flerspråkiga barn?”.  Under tidigare forskning redovisas vetenskapliga avhandlingar och en vetenskaplig artikel som behandlar ämnet flerspråkighet. Studiens resultat visade att förskollärare och specialpedagoger besitter en positiv syn på flerspråkighet som leder till att barnen blir bemötta med stöttning, uppmuntran och stimulans i deras flerspråkiga utveckling. Förskollärarna och specialpedagogerna delgav många arbetssätt som möjliggjorde en flerspråkig utveckling för barnen. Exempel på dessa är bland annat högläsning genom digitala appar, kroppsspråk, TAKK som hjälpmedel och ordlistor. Den gemensamma faktorn är att flerspråkigheten används som en resurs av både barn, pedagoger och vårdnadshavare. Deltagarnas svar tyder på att de arbetar på ett sätt som leder till att barnens modersmål och majoritetsspråk utvecklas i stöd av varandra. De nämner även utmaningar i arbetet med flerspråkighet, som bland annat utgår ifrån de enspråkiga pedagogernas bristande kommunikation med barn och vårdnadshavare som inte kan svenska, tidsbrist, alltför stora barngrupper och flerspråkiga pedagoger som inte kan tala eller undervisa på svenska. Pedagogers medvetna förhållningssätt och goda syn på flerspråkighet belyses vara av vikt, då det kan ha stora konsekvenser på hur barnen i förskolemiljön blir bemötta och själva ser på flerspråkighet.

Syftet med studien är att undersöka hur grundskolelärares levda erfarenhet av handledning ledd avspecialpedagog ser ut. Studien har en fenomenologisk ansats byggd på åtta semistruktureradeintervjuer med grundskolelärare, vilka uppgivit att de har erfarenhet av handledning ledd avspecialpedagog. Eftersom studien har en fenomenologisk ansats har vi valt att utgå från Giorgiosanalysmetod med syfte att hitta väsentliga teman för att nå fram till den så kallade essensen avfenomenet. Vi har funnit att essensen utgörs av sju teman, vilka är handledningens ramar, anledningtill handledning, förväntningar på handledning, handledningens verklighet, missnöje, svårigheter ochmotstånd, vad handledning bidragit till och vinst för elever.Resultatet visar att de lärare som intervjuats uppfattar handledningsbegreppet som rådgivandegrupphandledning, vanligtvis ledd av extern specialpedagog. Utifrån litteratur som behandlarhandledningsbegreppet framkommer att begreppet handledning är svårdefinierat. En slutsats vi kan draär att ansvaret att klargöra begreppet handledning framför allt vilar på specialpedagogen i sin roll somhandledare gällande att tydliggöra ramar och syfte för handledningen. Det kan skapa realistiskaförväntningar på handledningen. Vidare framkommer att informanterna i studien överlag är nöjda medden handledning som de erfarit, men uppger att vissa kollegor visat på motstånd. Informanternaupplever att handledningen de erfarit bestått av råd och tips, bekräftelse och stöttning samt insikt ochkunskap. Detta uppges ha bidragit till vidareutveckling av deras lärarprofession. Handledningensbidrag kan därför anses vara långvarig. Informanterna uppger att den handledning de fått även gynnatelever, därmed bör handledning prioriteras inom skolan, både för lärare och elevers skull.

Denna studies syfte är att titta på hur lärare och specialpedagoger arbetar med extra anpassningar ochsärskilt stöd och elever som har NPF i grundskolan samt hur dessa följs upp och utvärderas. I studienhar halvstrukturerade intervjuer med 4 lärare från 4 olika grundskolor, 2 olika mellanstadieskolor och2 olika högstadieskolor och 4 specialpedagoger/speciallärare. Av de medverkandespecialpedagoger/speciallärare arbetar 3 centralt vid kommunens elevhälsa medan en arbetar på en avkommunens skolor. Samtliga deltagare arbetar inom en medelstor kommun i Mellansverige. Resultateti denna studie tyder på att en mängd olika arbetssätt kan användas i klassrummet tillsammans medelever som har NPF-problematik t.ex. anpassat material eller att arbeta tillsammans med en annanpedagog utanför klassrummet. Elever med NPF-problematik får stöd utanför klassrummet men inte ispeciella klasser. I likhet med tidigare forskning av Angel Ford (2016) verkar deltagarna i den härstudien lyfta fram samarbete mellan skolans olika professioner samt föräldrar som en viktig faktor föratt elever som har NPF ska få det stöd de behöver i undervisningen. Andra framgångsfaktorer isamband med extra anpassningar och särskilt stöd för elever med NPF var när läraren hade en tydligstruktur i klassrummet samt i sin undervisning verkar vara andra framgångsfaktorer liksom att lärarenanpassar miljön och undervisningen utifrån elevernas behov. En sista viktig faktor somuppmärksammats är vikten av att skapa en god relation med eleverna för ett förtroendefullt samarbetemellan lärare och elev.

Specialpedagogens yrkesroll och uppdrag kan upplevas otydligt i de styrdokument som staten författar. Det är någonting som påverkar den specialpedagogiska professionen men även synen på yrkesrollen och uppdraget från andra aktörer inom skolan. Specialpedagogen grunduppdrag är det samma oavsett vilken huvudman som ansvarar för skolan. Friskolans vara eller icke vara debatteras i media, vilket lyfter frågan, hur ser specialpedagogernas yrkesroll och uppdrag ut inom friskolan. Syftet med den här studien är att bidra med kunskap om hur specialpedagoger på friskolor beskriver sin yrkesroll och sitt uppdrag inom friskolans sfär. Studien har två frågeställningar som berör specialpedagogens yrkesroll och uppdrag. Empirin har samlats in genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer med åtta specialpedagoger verksamma inom olika friskolor. Frirumsteorin användes för att synliggöra de yttre och inre gränserna som sätter ramarna för specialpedagogernas yrkesroll och uppdrag, samt se hur och vilket handlingsutrymme de får däremellan. Resultatet visar att specialpedagogens uppdrag och handlingsutrymmet ser olika ut på de aktuella friskolorna i studien. Det visar sig i att tjänstens utformande påverkar specialpedagogens handlingsutrymme. Det vill säga hur stor del av tjänsten som är riktad mot det specialpedagogiska uppdraget. Resultatet visar på att handlingsutrymmet blir större för specialpedagogen på friskolan om rektor och organisationen också förstår gränserna för yrkesrollen och uppdraget, samt att tid ges till uppdraget. När alla aktörer, specialpedagog, lärare och rektor har en samsyn resulterar det i en position för specialpedagogen inom friskolan som är mer övergripande. Specialpedagogen skapar då ett handlingsutrymme och möjlighet att på organisation-, grupp- och individnivå bedriva ett utvecklingsarbete.

Abstract Lundén, Annika (2021). Skolutvecklingens olika betydelser. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö Universitet, 90 hp. Syfte och frågeställning Syftet med aktuell studie är att undersöka vad begreppet skolutveckling innebär för olika professioner. Frågeställningar:  Vad innebär begreppet skolutveckling? Hur tillvaratas den specialpedagogiska kompetensen i skolutvecklingsfrågo? Vilka faktorer ger möjlighet eller hindrar specialpedagogers arbete med skolutveckling? Teori Studien har genomförts med ett systemteoretiskt förhållningssätt. Metod Jag har valt att använda mig av en kvalitativ forskningsmetod i form av semistrukturerade intervjuer med fyra specialpedagoger, två rektorer samt en verksamhetschef. Resultaten är uppdelade i teman som analyserats utifrån teori och tidigare forskning.  Resultat Studiens analys av resultat visar att alla intervjuade är överens om vad begreppet skolutveckling innebär, nämligen att utveckla skolan och att förbättra måluppfyllelsen. På vilket sätt skolorna organiserar för skolutveckling, både generellt men även med utgångspunkt från specialpedagogernas kompetens, ser olika ut på de olika skolorna. Anledningen till differensen anses bero på den kunskap som finns kring specialpedagogens examensordning samt statens införande av karriärsreformen, 2013.  Specialpedagogiska implikationer En avgörande betydelse för mig som specialpedagog, är att jag och min rektor har en samsyn kring mitt uppdrag och vad det ska innebära utifrån den specialpedagogiska utbildningen. Ytterligare en förutsättning för det organisatoriska arbetet är att hela verksamheten har kännedom om min roll som specialpedagog. Som specialpedagog har jag i uppgift att arbeta både på individ-, grupp- och organisationsnivå. Om helhetsperspektivet saknas finns det en risk att arbetena separeras. Jag behöver ha kännedom om hur jag på min arbetsplats arbetar utvecklande på alla nivåer för att kunna bidra till ett mer skolutvecklande arbete.  Nyckelord kollegialt lärande, skolutveckling, specialpedagog, specialpedagogik, systemteori