Syftet med det här examensarbetet är att kartlägga och analysera hur lagstiftningen gällande landsbygdsutveckling i strandnära lägen (LIS) tillämpas, genom att studera länsstyrelserna i Sverige och kommunerna Mariestad, Färgelanda, Munkedal och Mellerud. Möjligheten för kommunerna att kunna peka ut LIS-områden i översiktsplanerna har funnits sedan 1 februari 2010 och det är länsstyrelsernas uppgift att bevaka att inte strandskyddets syften motverkas på ett oacceptabelt sätt. Ett antal länsstyrelser i Sverige har tagit fram råd för hur kommunerna ska gå till väga vid utpekandet av LIS-områden. Dessa råd skiljer sig något åt, både vad gäller omfattning och innehåll. Vi tror dock att flera av skillnaderna kan bero på att länsstyrelserna omedvetet har uttryckt sig olika och att det i slutändan är möjligt att en prövning, oavsett länsstyrelse, skulle ge samma resultat. Det är tydligt att det finns en intressekonflikt mellan strandskyddets syften och LIS. Länsstyrelserna betonar, i sina råd, vikten av långsiktig planering hos kommunerna och att utpekandet av LIS-områden inte ska göras lättvindigt. De kommuner som vi har studerat har pekat ut ett förhållandevis stort antal LIS-områden, varav ett flertal är belägna vid Vänern. Vid Vänern råder utvidgat strandskydd och dessutom ska LIS användas restriktivt där om det råder ett högt bebyggelsetryck. Kommunernas planering ser olika ut och har olika detaljeringsgrad, vissa har tagit fram detaljerade tematiska tillägg till översiktsplanen medan någon har arbetat fram ett översiktligt tematiskt planeringsunderlag. Av länsstyrelsens yttranden framkommer kritik mot flera av LIS-områdena, som gäller alltifrån detaljer till hela LIS-områdens lämplighet. Kritiken beaktas i olika utsträckning av kommunerna, men vad gäller LIS-områden som länsstyrelsen anser olämpliga väljer oftast kommunen att behålla dessa. Detta, i kombination med kommunernas sätt att beskriva och motivera LIS-områdena, gör att vi ibland ifrågasätter hur stora möjligheterna är till genomförande, åtminstone inom en överskådlig tid.

Syftet med det här examensarbetet är att kartlägga och analysera hur lagstiftningen gällande landsbygdsutveckling i strandnära lägen (LIS) tillämpas, genom att studera länsstyrelserna i Sverige och kommunerna Mariestad, Färgelanda, Munkedal och Mellerud. Möjligheten för kommunerna att kunna peka ut LIS-områden i översiktsplanerna har funnits sedan 1 februari 2010 och det är länsstyrelsernas uppgift att bevaka att inte strandskyddets syften motverkas på ett oacceptabelt sätt. Ett antal länsstyrelser i Sverige har tagit fram råd för hur kommunerna ska gå till väga vid utpekandet av LIS-områden. Dessa råd skiljer sig något åt, både vad gäller omfattning och innehåll. Vi tror dock att flera av skillnaderna kan bero på att länsstyrelserna omedvetet har uttryckt sig olika och att det i slutändan är möjligt att en prövning, oavsett länsstyrelse, skulle ge samma resultat. Det är tydligt att det finns en intressekonflikt mellan strandskyddets syften och LIS. Länsstyrelserna betonar, i sina råd, vikten av långsiktig planering hos kommunerna och att utpekandet av LIS-områden inte ska göras lättvindigt. De kommuner som vi har studerat har pekat ut ett förhållandevis stort antal LIS-områden, varav ett flertal är belägna vid Vänern. Vid Vänern råder utvidgat strandskydd och dessutom ska LIS användas restriktivt där om det råder ett högt bebyggelsetryck. Kommunernas planering ser olika ut och har olika detaljeringsgrad, vissa har tagit fram detaljerade tematiska tillägg till översiktsplanen medan någon har arbetat fram ett översiktligt tematiskt planeringsunderlag. Av länsstyrelsens yttranden framkommer kritik mot flera av LIS-områdena, som gäller alltifrån detaljer till hela LIS-områdens lämplighet. Kritiken beaktas i olika utsträckning av kommunerna, men vad gäller LIS-områden som länsstyrelsen anser olämpliga väljer oftast kommunen att behålla dessa. Detta, i kombination med kommunernas sätt att beskriva och motivera LIS-områdena, gör att vi ibland ifrågasätter hur stora möjligheterna är till genomförande, åtminstone inom en överskådlig tid. / The purpose of this bachelor’s thesis is to chart and analyse how the legislation about countryside development in areas close to shores (LIS) is applied, by studying the county administrative boards in Sweden and the municipalities of Mariestad, Färgelanda, Munkedal and Mellerud. Since February 1 st 2010, it’s possible for the municipalities to point out LIS-areas in the comprehensive plans and it’s the county administrative boards’ responsibility to look after the purposes of the shore protection, so these won’t be opposed in an unacceptable way. A number of county administrative boards in Sweden have written advices about how the municipalities should act when they are pointing out LIS-areas. These advices differ somewhat from each other, both according to extent and content. However, we think that several of these differences may be explained by unintended variances in the county administrative boards’ way of writing and that a trial, irrespective of which county administrative board, possibly could lead to the same result. It’s obvious that there is a conflict of interests between the purposes of the shore protection and LIS. The county administrative boards emphasize, in their written advices, the importance of long-term planning by the municipalities and that the LIS-areas are not to be pointed out carelessly. The municipalities, that we have been studying, have chosen a comparatively large number of LIS-areas, of which several are located by the lake Vänern. An expanded shore protection prevails at Vänern and in addition LIS should be used restrictively if there is a high interest in building. The municipalities planning look different and have different level of details; some have made detailed thematic additions to the comprehensive plans while some has made a comprehensive thematic planning support. In the county administration board’s utterance criticism emerges against several LIS-areas, about everything from details to the suitability of whole LIS-areas. The criticism is considered by the municipalities in varying extent, but BACHELOR’S THESIS iii when it comes to the LIS-areas that the county administration board finds unsuitable the municipalities often choose to keep these. This, in combination with the municipalities’ way to describing and motivate their LIS-areas, makes us question how great the possibilities are to carry through, at least in a foreseeable future.

Syftet med examensarbetet är att bidra med kunskap om svensk och finsk strandskyddslagstiftning och dess tillämpning. Målet är att kartlägga ländernas praktiska tillämpning av strandskydd, planering och möjlighet till exploatering inom strandområden. Metoden som använts i studien är huvudsakligen en komparativ metod baserad på rättsdogmatik (litteraturstudie) och rättssociologi (intervjustudie).  Det svenska strandskyddet regleras i miljöbalken (1998:808) (MB) och är ett generellt skydd som sträcker sig 100 meter från strandlinjen åt vardera håll med möjlighet att utvidgas till 300 meter. Strandskyddet gäller vid alla vattensamlingar och vattendrag och syftar till att skydda djur- och växtliv samt trygga allmänhetens tillgång till strandområden. Kommunen kan bevilja dispens från strandskyddet med förutsättning att särskilda skäl föreligger samt att åtgärden är förenlig med strandskyddets syfte.  I Finland regleras möjligheten till bebyggelse genom planläggningskravet för strandområden i markanvändnings- och bygglagen (132/1999) (MBL). Planläggningskravet innebär att vid uppförande av byggnader inom strandzon- och strandområden krävs en gällande generalplan med rättsverkningar, alternativt en stranddetaljplan. Bredden av strandzonen- och strandområden bedöms oftast till 100–200 meter från strandlinjen. Undantagslov kan beviljas från planläggningskravet med förutsättning att den planerade åtgärden följer angivna bestämmelser i byggnadsordningen gällande byggnadens avstånd, placering och dimensionering. Resultatet visar att Sverige och Finlands lagstiftning har liknande syften. I lagstiftningen finns liknande förbud mot uppförande av byggnader inom strandområden med undantag för byggnationer uppförda i syfte för skogs- och jordbruksverksamhet samt för yrkesfisket. De båda länderna ger även möjlighet att frångå lagstiftningen för nybyggnation samt tillbyggnad inom strandområden. Av intervjustudien har det framkommit att den praktiska tillämpningen beror på olika faktorer, men trots kommunala skillnader har Sverige ett mer restriktivt förhållningssätt gällande dispensgivning och beviljande av bygglov inom strandområden.  Just nu pågår utredningar för både svensk och finsk lagändring. Det finns svårigheter i att bedöma hur de slutliga lagförslagen kommer se ut och därför kan ingen konkret slutsats dras till om ländernas lagstiftning rör sig mot varandra. / The purpose of the degree project is to contribute knowledge of Swedish and Finnish shoreland protection legislation and its application. The aim is to map the countries practical application of shoreland protection, planning and opportunities for land development. The method used in the study is mainly a comparative method based on legal dogmatics (literature study) and sociology of law (interview study). The Swedish shoreland protection is regulated in the Swedish Environmental Code (1998:808) and is a general protection that extends 100 meters from the shoreline in each direction with the possibility of extending to 300 meters. The protection applies to all watercourses and waterbodies and aims to protect animal- and plant life and ensure the publics’ access to the riparian area. The municipality may grant an exemption from the shoreland protection if there are special reasons and that the measure is compatible with the purpose of shoreland protection. In Finland, the possibility of development is regulated by the planning requirement for the riparian zone and the riparian area in the Land Use- and Building Act (132/1999). The planning requirement means that when constructing buildings within the riparian zone, a valid master development plan with legal effects is required, or alternatively a shoreland detailed development plan. The width of the riparian zone and the riparian area usually estimated at 100–200 meters from the shoreline. Exemption permits may be granted from the planning requirement, provided that the planned measure complies with the specified provisions in the building regulations regarding the building's distance, location, and dimensioning. The results show that Swedish and Finnish legislations have similar purposes. The legislations contain a similar ban on the construction of buildings in the riparian zone, except for buildings erected for the purpose of forestry- and agricultural activities and for commercial fishing. The two countries also provide an opportunity to deviate from the legislation for new construction and extension of a building within the waterfront area. The interview study has shown that the practical application depends on various factors, but despite municipal differences, Sweden has a more restrictive approach regarding granting exemptions and granting building permits in riparian areas.

Strandområdens attraktivitet skapar intressekonflikter mellan allmänhetens rätt till stranden och privata intressens vilja att bygga vid vatten. Detta skapar ett behov av en fungerande lagstiftning som tillgodoser det olika intressena. Argentina har en lång tradition av att skydda stranden med syftet att lämna utrymme för bogsering och arbete med båtar längs stranden, kallad dragvägen, där längden ursprungligen varit 35 meter men som sedan minskat till 15 meter. Syftet med studien är att undersöka generella problemställningar som bör beaktas i skyddet av strandområden, genom en fallstudie i San Carlos de Bariloche, Argentina. Målet i studien är att ta fram ett underlag för en förbättrad strandskyddslagstiftning i Argentina. Metoderna för studien utgjordes av fyra steg. Steg ett och två var skriftliga intervjuer med tjänstemän och forskare inom juridik i San Carlos de Bariloche där den första besvarade frågor kring nuvarande lagstiftning och den andra kring förbättringar av lagstiftningen. I steg tre gjordes en flygbildsanalys över sjön Nahuel Huapi för att få en översikt över bebyggelse- och grönstruktur. I steg fyra skickades dessutom en enkät ut till allmänheten i San Carlos de Bariloche för att få svar på hur allmänheten upplever tillgängligheten till strandområden och om det finns hinder längs stranden. Resultatet visade att biodiversitet och skyddet av naturen samt översvämningsrisker bör prioriteras högst. Avståndet från strandlinjen till närmaste byggnad för strandskyddet bör bedömas utifrån varje strands förutsättningar och därför bör inte en längd gälla för alla fall. Stranden bör initialt vara fri från byggnation och endast användas för rekreation, men i vissa fall bör dispens kunna ges. Därför har studien tagit fram kriterier för att ge dispens utifrån vad som anses viktigt för strandskyddets syfte. Svaren från enkäten visade att allmänheten upplever problem med tillgången till stranden, främst i form av privatisering av strandremsan och det finns markägare som exkluderar allmänheten från den. Resultatet indikerar att allmänna intressen har fått ge vika för ekonomiska intressen under åren och därför bör detta motverkas. Lagen om dragvägen har fortfarande en viktig funktion att skydda allmänhetens rätt till stranden men bör uppdateras till ett mer aktuellt syfte med fokus på rekreation, sportfiske och turism samt en längd som passar för dessa syften. / The attractiveness of coastal areas creates conflicts between the public’s right to the shore and the private interest’s desire to build close to water. This creates a need for a functioning legislation that accommodate the different interests. Argentina has a long tradition of protecting the shore with the purpose of leaving space for towing work with boats along the shore, called the towpath, where the length originally was 35 meters but then later reduced to 15 meters. The purpose of the study is to study general problems occurring in protection of the shore, through a case study in San Carlos de Bariloche, Argentina. The aim of the study is to produce a basis for an improved shore protection legislation. The method in this study was conducted in four steps. Step one and two were written interviews with officials of the municipality and a researcher in law in San Carlos de Bariloche where the first one answered questions about the current legislation and the second about improvements of the legislation. In step three an aerial photo analysis was conducted over the lake Nahuel Huapi to get an overlook over building- and green structure. Additionally a survey was sent to the public in step four to receive answers about how the public experience the accessibility to shore areas and if there is obstacles along the shore. The result showed that biodiversity and protection of the nature as well as flood risks should be a priority. The length of the shore protection should be judged based on every shore’s condition and that is why there should not be one length for all cases. The shore should initially be free from constructions and only be used for recreation, but in some cases could exemption be made. Therefore, this study has developed criteria for exemptions based on what is considered important for the purpose of the shore protection legislations. The answers from the survey showed that the public’s major problem with access to the shore is mainly privatization of the shore and the landowners that exclude the public. The result indicate that the economic interest has been prioritized over the public interest over the years and must therefore countered. The law of the towpath still has an important function in protecting the public’s right to the shore, but should be updated to a more current purpose with focus on recreation, sports fishing and tourism and also a length that’s appropriate for these purposes.

Den svenska allemansrätten syftar bland annat till att stränder ska finnas tillgängliga för alla genom att ge goda förutsättningar för biologisk mångfald. För detta behövs ett strandskydd som skyddar mot exploatering men som kan tillåta ny bebyggelse, bland annat bebyggelse som leder till landsbygdsutveckling.Studien behandlar strandskyddet och landsbygdsutveckling i strandnära lägen (LIS) utmed norrlandskusten utifrån problematiken att utse nya LIS-områden. Landsbygdsutveckling i strandnära lägen är ett tillägg i den svenska strandskyddslagstiftningen och tillkom 2009 med syftet att utveckla landsbygden genom att lätta på strandskyddet och tillåta ny bebyggelse i attraktiva strandområden. LIS infördes som särskilt skäl i Miljöbalken och yrkar på att kommuner ska peka ut LIS-områden i sina översiktsplaner. LIS kan tillämpas i hela Sverige, med vissa undantag, och i LIS-områden är det sedan lättare att få beviljad dispens om åtgärden som dispensen avser bidrar till en utveckling av landsbygdenSyftet med den här studien är att underlätta utpekandet av LIS-områden rent geografiskt, men också på ett långsiktigt hållbart sätt så att landsbygdsutveckling skapas. Tidigare studier visar att det saknas tydliga kriterier som visar hur LIS-områden ska se ut för att nå LIS-tilläggets syfte med landsbygdsutveckling. Målet med studien är därför att ge förslag på kriterier som kan användas när nya LIS-områden ska utses.Studien utfördes som en fallstudie där fyra olika metoder tillämpades. I urvalet utsågs 17 kommuner efter norrlandskusten som var lämpliga kandidater för studien. Därefter genomfördes lagtolkning, enkätundersökning, intervjuer och områdesanalys.Resultatet visar ett flertal kriterier som används för att utse nya LIS-områden. En mall för LIS kriterier har tagits fram för att underlätta arbetet med LIS och för att få en samsyn om hur LIS ska pekas ut i landet. Mallen kan tillämpas i ett geografiskt informationssystem (GIS) som en multikriterieanalys (MCA).Kommuner misstolkar ofta lagstiftningen om LIS som leder till att felaktiga beslut tas om strandskydd och LIS-områden. Kommuner använder sig av kriterier för att utse LIS-områden men kriterierna ser olika ut och tillämpas på olika vis. LIS kan utvecklas så att landsbygdsutveckling nås i större utsträckning i framtiden med gemensamma mål och strategier. / Swedish public law aims to make shores accessible to everybody and provide good conditions for biodiversity. For this, a shore protection is needed that protects against exploitation, but which can allow new development, including buildings that lead to rural development.This essay is about shore protection, rural development in shore sites based on the problems in pointing out new areas for rural development in shore sites. These areas are called LIS-areas, a shortening for Landsbygdsutveckling i Strandnära lägen. Rural development in shore sites is a law from 2009 that made it possible to develop certain areas in the countryside with new buildings. LIS was added to the Environmental code with the purpose to repeal shore protection in rural areas so that municipalities could designate LIS-areas in their comprehensive plans. LIS is applicable throughout Sweden, with few exceptions, and in these certain areas it will be easier to get a dispensation approved if the dispensation will develop the rural area.The aim of this study is to facilitate the designation of LIS areas geographically, but also in a long-term sustainable way so that rural development is created. Previous studies show lack of criteria that show what LIS areas should look like and how large the areas should be in order to achieve rural development. The objective of the study is to provide suggestions on criteria that can be used when selecting new LIS areas.The study was conducted as a case study in which different methods were applied. The selection identified 17 municipalities along the coastline of northern Sweden that were suitable candidates for the study. Subsequently, reviews on LIS-areas, surveys, interviews and interpretation of the LIS-law were done.The result shows a number of criteria used to designate new LIS areas. A template for LIS criteria has been developed to facilitate the work with LIS and to obtain a consensus on how LIS should be identified in the country. The template can be applied in a geographical information system (GIS) as a multi-criteria analysis.Municipalities often misinterpret the legislation on LIS, which leads to incorrect decisions about shore protection and LIS areas. Municipalities use criteria to designate LIS areas, but the criteria look different and are applied in different ways. LIS can be developed so that rural development can be achieved to a greater extent in the future by common goals and strategies.

Shoreland protection is an important issue in today's urban planning and aims to ensure long-term public access to coastal protection areas while maintaining good living conditions for animals and plants. Shoreland protection was introduced in the 1950s to protect the coasts, and the shoreland protection zone includes both land and water. Shoreland protection  zones generally extend 100 meters inland and 100 meters out into the water from the shoreline, but can be extended to 300 meters. Despite this, an increasing trend of granted exemptions from shoreland protection has been observed. A new report from the Swedish Society for Nature Conservation points out that 93% of the 693 applications for exemption reviewed in 13 exemptions were granted. This has resulted in more than a third of the Swedish coast being exploited, which can negatively affect the natural environment and the conditions for public access to shorelandareas.    This thesis is conducted in collaboration with the municipality of Upplands-Bro, with the aim of comparing and analyzing building permit documents and shoreland protection exemptions. Methods used to answer the study's research questions and problem formulation consist of interviews, literature studies, and an analysis of building permit applications in shoreland  protected areas in the municipality of Upplands-Bro.    Factors such as the placement of the operation, the degree of detail in the drawings, and its impact on the water environment have been identified as decisive for whether an application is approved or rejected. However, the study shows that the decision-making process is not entirely predictable and is also influenced by other factors, such as political agendas.    The results indicate that in order to create a more predictable and fair decision-making process, a strengthening of the current regulations and increased supervision from the County Administrative Board is needed to ensure that the legislation is followed consistently. This study contributes to the ongoing discussion on the application of shoreland protection and provides concrete suggestions on how the process can be improved.

Strandskyddets historiska syfte har sedan införandet av strandskyddslagstiftningen 1950 främst varit att stärka allemansrätten och säkerställa allmänhetens tillgång till friluftsliv och rekreation. Sedan 1975 råder ett generellt strandskydd i Sverige. Det innebär att alla kuster och strandlinjer är belagda med strandskydd. 1994 utvidgades strandskyddets syfte till att även omfatta skydd för djur- och växtliv. Andra lagreformer som genomförts är exempelvis införandet av LIS-systemet, landsbygdsutveckling i strandnära lägen, 2010 som syftade till att göra stradskyddsregleringen mer anpassningsbar och främja Sveriges landsbygdsutveckling. 2014 infördes vissa lättnader i strandskyddet vid små sjöar och vattendrag som skulle bidra till en mer långsiktigt hållbar utveckling av strandskyddet och landsbygderna. I mars 2022 överlämnades den senaste propositionen (2021/22:168) om förslag till nya strandskyddsregler som ska göra strandskyddet mer flexibelt, öka möjligheterna att anpassa regleringen efter behovet av strandskyddslättnader respektive utveckling i hela landet. Det lokala inflytandet föreslås öka och det ska även bli betydligt enklare att bygga i lands- och glesbygd samt i mindre tätorter. Propositionen har fått utstå stark kritik och många riksdagspartier ställer sig negativa till förslaget. Den här uppsatsen behandlar Sveriges strandskyddslagar ur ett historiskt, nuvarande respektive framtida perspektiv. Den analyserar även några utvalda förslag från regeringens senaste proposition. Genom analysen av förarbeten och tillhörande följdmotioner försöker vi utläsa vilka konsekvenserna lagförslaget skulle kunna få vid eventuellt ikraftträdande. Uppsatsen syftar till att svara på frågeställningarna “Hur har strandskyddet utvecklats över tid och varför har utvecklingen sett ut så som den har gjort?” samt “Vilka lagändringar vill regeringen nu genomföra och varför? Vilka konsekvenser skulle ändringarna innebära i förhållande till de nuvarande bestämmelserna?” I dagens lagstiftning finns många gränsdragningsproblem och benämningar som öppnar upp för stora tolkningsskillnader. Det finns grund för att tro att regeringens proposition inte kommer röstas igenom eftersom det uttryckliga stödet från flera riksdagspartier är svagt. Det återstår att se när regeringsförslaget kommer röstas om i kammaren. Det är svårt att dra några konkreta slutsatser, då detta är en fråga om politik och i sin förlängning valstrategi. Uppsatsens slutsats är att ett strandskydd är nödvändigt men att det bör regleras mer efter lokala förutsättningar och exploateringsgrader. / This essay interprets the Swedish shore protection laws from a historical, current and future perspective. Since the introduction of the shore protection legislation in 1950 the historical purpose of shore protection has mainly been to fortify the right of public access and ensure the public's access to outdoor life and recreation. In 1994, the purpose of shore protection was extended to include the protection of animal and plant life. Since 1975, there has been shore protection in place in Sweden which means that all coasts and shorelines are protected from exploitation. Other law reforms that have been implemented are, for example, the introduction of the LIS system (rural development in coastal locations) in 2010. In 2014, certain reliefs to the shore protection legislation was introduced regarding small lakes and watercourses that would contribute to a more long-term sustainable development of shore protection alongside the countryside. In March 2022 the latest bill (2021/22:168) was submitted. The proposals for new shore protection legislation included rules that will ensure a more flexible shore protection law which takes rural development into account. The new proposal also aims to increase the possibility of adapting the regulations based on the local need for shore protection. The new legislation will increase the municipal authority and influence and should also make it easier to exploit in rural and smaller urban areas. The bill has received strong criticism and many parliamentary parties are negative to the proposal. By analyzing preparatory work and associated follow-up motions, we try to forecast what the consequences of the bill could be in the event of its entry into force. The purpose of the essay is to answer the issues “How has shore protection legislation developed over time and why has the development looked the way it has?" and “What legislative changes does the government now want to implement and why? What consequences would the changes have in relation to the current regulations?” In today's legislation, there are many demarcation problems as well as legal concepts which can create large differences in the interpretation. There is reason to believe that the government's bill will not be voted through because the explicit support from several parliamentary parties is weak. It remains to be seen when the government proposal will be voted on. It is difficult to draw any concrete conclusions as this is a matter of politics and, by extension, an election strategy. The essays' conclusion is that shore protection plays a necessary role in today's urban planning but that it should be regulated more according to local conditions and degrees of exploitation

Det är tack vare strandskydd som möjligheten att promenera längs stränder, bada, fiska, åka skridskor och även gå i land från en båt finns. Skyddet bistår även med skydd för både djur och växter som lever på och i närheten av stränderna, samt i vattnet.  Inom ett strandskyddat område finns det en del förbud och regler gällande vad man får och inte får göra. Önskar man ändå bygga, ändra eller åtgärda något inom ett strandskyddat område kan man ansöka om dispens från strandskyddet hos sin kommun. För att få igenom dispens krävs att man har särskilda skäl. Länsstyrelsen ska granska alla beslut om dispens som kommunen tagit, och de har rätt att både överpröva samt upphäva en dispens i syfte att tillvarata det allmänna intresset som strandskyddet utgör.  Årligen ser man artiklar gällande beslut om dispens från strandskydd, som blir både omdebatterade och ifrågasatta. Debatten handlar bland annat om att reglerna kring strandskydd inte tillämpas lika, och att länsstyrelsen inte fattar konsekventa beslut. Kan det vara så att bestämmelserna i lagstiftningen innehåller vaga definitioner och svårtolkade rekvisit, som i sin tur leder till en olikartad tillämpning?  Syftet med analysen är att undersöka länsstyrelsens hantering av beslut avseende dispens från strandskydd, för att ta reda på om den nämnda myndigheten är konsekvent i sitt sätt att hantera ärenden där kommunen givit dispens. En avgränsning kommer dock att göras till enbart ärenden på Gotland, under en begränsad tidsperiod. Utredningen bygger på en kvalitativ studie där resultatet arbetas fram genom att en komparativ fallstudie utförs. Studien bygger främst på material från olika offentliga handlingar och juridiska ärenden/rättsfall, som analyseras i syfte att se ett samband, eller inte, mellan hanteringen av olika ärenden avseende en och samma juridiska fråga, strandskyddsdispens.  Resultatet visar på att vaga definitioner och otydliga kriterier i lagen, kombinerat med bristande dokumentation och underlag i bedömningar och beslut, ger upphov till en olikartad tillämpning i ärenden om strandskyddsdispens. Bilden av en olikartad tillämpning är inte nödvändigtvis något som skett aktivt och genomtänkt, utan det mest sannolika är att det lämnas för mycket utrymme för tolkning och egen bedömning åt de beslutande myndigheterna. Det som saknas är tydliga riktlinjer, definitioner och kriterier för att kunna få ett mer konsekvent beslutsfattande. Framförallt krävs tydligare och mer omfattande dokumentation i länsstyrelsens bedömningar och beslut, detta för att skapa en naturlig mall för framtida bedömningar. / Thanks to the shoreline protection we have the possibility to walk along the beach, swim, go fishing, ice-skate and even go ashore from a boat. It also assists protection for both animals and plants who live close to or on beaches, as well as in the water.  Within the shoreline protection there are some prohibitions and rules. If you want to build or change anything within the area you have to get an exemption from your municipality. To get an exemption you need to have special reasons for it. The county administration needs to review all the decisions from the municipality, and also have the right to reexamine and even repeal the decision.  Yearly, we see articles about the given exemptions from the shoreline protection that get debated and questioned. The debates are often about how the rules are not applied consistently. Can it be that the laws are too vague or difficult to interpret? And that is why it is applied inconsistently? The purpose with this analysis is to examine the county administration's way of dealing with shoreline protection exemptions, to see if they’re consistent or not in the decision making. I’ve delimited this study to cases only on Gotland, all decided on during a specific period of time. This analysis will be a qualitative investigation where the results will come from a comparative case study. The study is built on material from public and legal documents, which will be analyzed with the purpose to find connections between similar cases about exemption from the shoreline protection. The result shows that vague definitions and unclear criterias in the law, combined with insufficient documentation in assessments and decisions, is what have resulted in an inconsistency in the matter. The picture of an inconsistent decision making is not necessarily an active choice, more likely are the authorities left with too much possibility to interpret the matter. What is needed is clear guidelines, definitions and criterias to be able to make consistent decisions.  Most of all there needs to be a lot more comprehensive documentation from the authorities, in both their assessments and final decisions. This, to get a template for future assessments.

År 2009 kom en ändring av strandskyddslagen, där bland annat 7 kap. 14 § miljöbalken(MB) fick en ny formulering. Den nya lydelsen innebar en skärpning av kravet för att få utvidga strandskyddet. I samband med lagändringen gav regeringen i uppgift till Länsstyrelsen att utföra en översyn av de utvidgade strandskydden i Sverige och ta nya beslut i de fall som behövdes. Länsstyrelsen fick fram till 31 december 2014 på sig att genomföra översynsarbetet. Eftersom arbetet nyligen är avslutad, finns ännu ingen sammanställning av resultatet på nationell nivå. Naturvårdsverket rekommenderar i sin handbok "Utvidgat strandskydd – en vägledning till underlag och beslut" att Länsstyrelserna tar hjälp av kommunerna vid översynsarbetet. Handboken är dock frivillig för Länsstyrelserna att följa och de kan ha använt sig av olika arbetssätt under översynsarbetet. Studien syftar till att kartlägga hur det utvidgade strandskyddet i Sverige har förändratsunder tiden för översynen, samt kartlägga vad kommunerna anser om Länsstyrelsernasarbete med översynen av det utvidgade strandskyddet. De frågeställningar som besvaras i studien är: • Hur har det utvidgade strandskyddet i Sverige förändrats efter Länsstyrelsens översyn?- Hur skiljer sig förändringarna åt i olika delar av Sverige? • Hur ser kommunerna på det utförda arbetet och dess resultat? En kvantitativ metod har använts, där arealer för utvidgat strandskydd har bearbetats för kartläggningen samt en enkät skickats ut för att besvaras av kommunerna. Resultatet av studien visar att det utvidgade strandskyddet i Sverige över lag har minskat. För enstaka län har en ökning, eller ingen förändring av strandskyddsarealen skett. För hela strandskyddet, det vill säga strandskyddet på land och i vatten sammanräknat, har totalt sett en minskning av arealen skett i 13 län. För två län gäller en ökning och för ett län ingen förändring. Resterande fem län har inte rapporterat in resultatet av översynen och ingår därför inte i kartläggningen. Trots minskningen av arealerna har omkring hälften av Länsstyrelserna beslutat om nya områden för utvidgat strandskydd. Enkätundersökningen visade på blandat resultat. Av 290 kommuner valde 179 att besvara enkäten. Av de svarande var majoriteten, ungefär två tredjedelar nöjda med Länsstyrelsens samarbete, medan ungefär en tredjedel av kommunerna inte var nöjda. / In 2009, an amendment was added to the Shore Act, which included a new formulation for14 § Environmental Code in chapter 7. This reformulation meant a tightening of the requirements to obtain expanded shore protection. In connection with the amendment, the Swedish government tasked the county governments to conduct a review, which would involve extended shore protection in Sweden and take new decisions regarding the shore protection in the cases that where needed. The county governments were given until December 31 2014 to conduct and implement this review process. Since the review recently has been completed, there is yet no compilation of the results. In their manual, "Utvidgat strandskydd – en vägledning till underlag och beslut", the Environmental Protection Agency recommends that each individual county government collaborates with the town governments for further help during the review process. The manual for this process is optional for the county governments to follow; therefore, the county governments may have conducted the review process in various ways. This study aims to identify how the expanded shore protection in Sweden has changed during the time of the review. Furthermore, it identifies the opinions of the town municipalities regarding the county governments review. The issues addressed in the study include: • Based on the Swedish county governments’ review, how has the expansion of shore protection changed?- How do the changes show in the different parts of Sweden? • What is the town governments’ opinion about the changes and results? Within this study a quantitative method was used. Areas for expanding the shore protection were processed for the survey and a questionnaire was developed and sent to town governments to be answered. In general, the results of the study concluded that the expanded shore protection in Sweden overall has declined. Whereas some counties experienced an increase, others have shown no change at all. The shore protection study,which includes the protection on land and in water, demonstrated a reduction of acreage in 13 counties. Two counties reported an increase in acreage, and one county reported no change. The remaining five counties have not reported the results of their review and therefore were not included in the survey. Despite reduction in area, approximately fifty percent of the participating county governments decided on new areas for extending their shoreline. The survey has showed mixed results. Sweden consists of 290 town governments, and 179 chose to answer the questionnaire. About two-thirds of the respondents were satisfied with the cooperation of the county governments, and about one-third was not satisfied.

Världens kuster och stränder har en viktig roll i samhället, både för ekonomin, gröna områden för rekreation och naturliga aspekter. Viktiga aspekter som även kan medför negativa konsekvenser för världens stränder. I Sverige skyddas stränderna genom strandskyddslagstiftning, som har till syfte att trygga allmänna och enskilda intressen samt trygga goda förhållanden för djur- och växtlivet. Strandskyddslagstiftningen är en from av naturvårdföreskrifter som alltid ska beaktas vid fastighetsbildning. Strandskyddet är generellt vilket medför att alla stränder och vattendrag i Sverige berörs. Strandskyddet utgår från strandlinjen och 100 meter upp på land och 100 meter ut i vattnet. Vid fastighetsbildning tillämpar Lantmätare den berörd lagstiftning samt samråd med berörda myndigheter för att inte motverka strandskyddets syfte. Examensarbetets syfte är att analysera tillämpningen av strandskyddet i fastighetsbildning, utifrån lässtyrelens och Lantmäteriets beslut. Målet är att finna skillnaden mellan hur länsstyrelsen och Lantmäteriet tillämpar strandskyddslagstiftningen i fastighetsbildning. Metoden till studien består av en kvalitativ analys, en juridisk analys och en litteraturstudie. Studiens utgångspunkt låg i att granska strandskyddslagstiftningen utifrån lantmäteriförrättningar och länsstyrelsens yrkanden till överklagandena. Vilket genomfördes av den juridiska analysen samt delar av litteraturstudien. Den kvalitativa studien bestod av ett frågeformulär som skickades till alla medverkande länsstyrelser i Sverige samt intervjuer med lantmätare. Studien skulle ha genomförts i hela Sverige men genomfördes enbart i Hälsingland. Resultatet av studien visade att skillnader finns i tillämpningen av strandskyddslagslagstiftningen i Hälsingland. Skillnaden kan bero på att strandskyddslagstiftningen är svårtolkad och ger utrymme för olika tillämpningar vid olika fastighetsbildningsåtgärder. / The coasts and shoreline of the world have an important role in society, both for the economy, green areas for recreation and natural aspects. Important aspects that can also adversely affect the world's shoreline. In Sweden, the shoreline is protected by shore protection laws, which aims to protect public and private interests and ensure good conditions for animal and plant life. Shore protection laws is a form of conservation regulations that must always be taken into account when registration of property. The shore protection is generally, which means that all shore and waters in Sweden are affected. The shore protection starts from the shoreline and 100 meters up to land and 100 meters into the water. When registration of property, the surveyors apply the applicable legislation and consult with the relevant authorities in order not to counteract the purpose of shore protection. The purpose of the thesis is to analyze the application of the shore protection laws in registration of property, on the decision of the country administrative board and the Swedish Mapping, Cadastral and Land Registration Authority, Lantmäteriet. The goal is to find the difference between how the county administrative board and the Lantmäteriet applies the shore protection in registration of property. The method of the study is based on a qualitative analysis, a legal analysis and a literature study. The purpose of the study was to review the shore protection laws regulations from Lantmäteriet and the county administrative board's claims to the appeals, which was carried out by the legal analysis and parts of the literature study. The qualitative study consisted of a questionnaire sent to all participating county administrative boards in Sweden and interviews with surveyors. The study would have been carried out throughout Sweden but implemented only in Hälsingland. The result of the study showed that there are differences in the application of the shore protection laws regulations in Hälsingland. The difference may be due to the fact that the shore protection of the is difficult to interpret, which allows for different applications for different registration of property.