Denna studie undersöker hur kommunala representanter upplever kommunal samverkan. I en verklighet där trycket utifrån för att samverka är en vardag för kommuner runtom i Sverige så finns det ett intresse i att skapa en förståelse för hur samverkan upplevs och hur projekt blir en del i samverkansprocessen. Denna studie behandlar dessa teman av samverkan och projekt genom att narrativt närma sig berättelser om samverkan inom samverkansorganet Familjen Helsingborg. Studien använder sig av en fallstudie liknande struktur för att lyfta fram berättelser om kommunal samverkan på flera plan inom Familjen Helsingborg. Undersökningen är baserad på tio kvalitativa intervjuer med tjänstepersoner på flera områden inom flera kommuner. Studien ämnar att skapa en berättelse om samverkan genom att identifiera ett antal områden av intresse såsom tid, resurser, informationsflöden och makt. Resultatet av undersökningen visar att en del av att hantera och förstå projekten i rollen av att främja samverkan, blir att skapa mening av kunskap och utbytet av information inom de kommunala gränserna.

Syftet med denna uppsats är att undersöka förutsättningarna för implementeringen av tillitsbaserad styrning och ledning på Arbetsförmedlingen. Vidare ska intentionerna med tillitsbaserad styrning och ledning undersökas för att ställas gentemot tjänstemännens förutsättningar. Implementeringsproblematik är något som kan förekomma om rätt förutsättningar inte finns bland dem som ska implementera. Förutsättningarna har i uppsatsen undersökts med hjälp av Lundquists tre implementeringsvillkor – förstå, kan och vill. Semistrukturerade intervjuer har använts som metod och genomförts med tjänstemän på Arbetsförmedlingen och med organisationschefen för att besvara syftet och frågeställningarna. Uppsatsen redogör för den tidigare forskning som är relevant och går vidare in på det teoretiska ramverket som ligger till grund för studiens analys. Resultatet visar att tjänstemännen förstår vad som efterfrågas av dem och har kompetens för att genomföra arbetssättet. Deras motivation ökar vilket innebär att viljan finns där. Men det finns inte tillräckligt med resurser i form av tid, pengar och personal för att kunna genomföra deras uppdrag utifrån tillitsbaserad styrning och ledning.

Under 2014 genomförde Ryssland framför ögonen på resten av världen en annektering av Krimhalvön i Ukraina. Västvärlden var i det som närmast kan beskrivas som en chock över detta offensiva beteende. Utan någon förvarning så flyttade Ryssland med stöd av "små gröna män" fram sina positioner på Krimhalvön. En ny taktik användes och strider blandades med andra medel och metoder i det som populärt kan uttryckas som gråzonen. Denna undersökning besvarar följande problemformulering med stöd av en kvalitativ textanalys i form av en dokumentundersökning. Utifrån ett säkerhetsstrategiskt perspektiv; Hur kan problamtiken med hybrida hot i gråzonen beskrivas och hur omhändertas dessa i den nationella säkerhetsstrategin? Genom att läsa i empiri och teori om gråzon, hybrida hot och säkerhetsstrategier skapar sig författarna en modell för analys. Denna analysmodell används sedan för att analysera den (Svenska) nationella säkerhetstrategin som publicerades 2017. Analysmodellen grundar sig på de av Treverton identifierade hybrida hoten: Desinformation, cyberattacker, ekonomiska påtryckningar, irreguljära beväpnade styrkor, reguljära beväpnade styrkor.Undersökningen visar att den nationella säkerhetsstrategin, trots en bristande tydlighet inom vissa områden och en bristande balans mellan mål, metoder och medel, identifierar och ger styrningar för omhändertagandet av de identifierade hybrida hoten. Vidare visar säkerhetsstrategin på en bred förståelse och tolkning av begreppen hybrida hot och gråzonen, utan att försöka definiera dessa komplexa begrepp. Då analysmodellen appliceras, belyses en möjlig hotbild; miljöhot. Resultaten av analysen visar också att det kan vara klokt att beskriva just de samtida hoten och utnyttjande av dessa, istället för att argumentera avseende definitioner. Författarna menar att det är av större vikt att skapa en större förståelse för fenomenen, i syfte att åstadkomma en allomfattande ansats för att motverka de verkliga effekterna av hoten. / In 2014 Russia, in front of the rest of the world, claimed and performed an annexing of Crimea. The larger parts of the western world were left in shock. Without any acknowledgment Russia moved forward with “little green men” and implied a different tactic. It was not officially war and nor peace, the fighting and the action took place in what was popularly named as the gray zone. This thesis is answering the following questions by using a qualitative document examination. From a strategic security perspective: How can the problem regarding hybrid threats in the gray zone be described and how does the national Swedish strategy respond to these threats? By reading and concluding existing theory about hybrid threats within the gray zone the authors have created their own model of analysis to utilize on the Swedish National Security Strategy. The model of analysis consists of the five main hybrid threats chosen from the theory presented by Treverton: Disinformation, Cyber-attacks, Economic pressure, Irregular armed forces and Regular forces.The thesis concludes that although unclear and found lacking in coherence regarding ends, ways and means; the National Security Strategy addresses and gives guidance on how to counter the effects of the above-mentioned threats. The Security Strategy also shows a consciousness regarding the complexity of the hybrid threats and the gray zone, without trying to define the actual area or methods utilized. When looked at through the model of analysis, it also highlights a possible new threat to be considered; environmental threats. The results of the analysis also indicate that it might be wise to use the term contemporary threats and the utilization of these, instead of arguing about definitions. The authors argue that it is of greater importance to create a larger understanding of the phenomena, in order to counter the actual effects by employing a truly comprehensive approach.

ABSTRACT The aim of this study was to examine advantages and barriers that can appear when the municipal employment service and daily activity center work together in close collaboration. The study is based on semi-structured interviews with managers and employees in three municipalities in Värmland. The questions were:  How does the municipal employment service and the daily activity center work together?  Are the respondents experiencing any barriers in the collaboration processes between the municipal employment service and daily activity center?  Are the respondents experiencing any advantages when the municipal employment service and daily activity center work close together? If so, are the advantages primarily economical, professional or individual?  Does the collaboration processes in the three municipalities reflect the factors that supports as well as impedes collaboration that Danemark and Kullberg´s identified in their report (1999)? The results are analyzed from the new-institutional theory by Grapes (2006) and the factors that support and impede collaboration by Danemark & Kullberg (1999). The study shows three completely different ways of collaboration. In Hagfors the two sectors collaborate primarily in daily job tasks, in Grums there are no collaboration at all and in Kristinehamn they collaborate at some extent regarding external work training sites. Furthermore, the results show some of the barriers the municipalities experience such as inadequate information, differences in knowledge as well as economy. The respondents could see great advantages for the individual in enhanced quality, teamwork among staff and in work performance. The summary that compiles factors who supports and impedes collaboration shows that in comparison, Hagfors is best prepared when it comes to collaboration between the two sectors and Grums is least equipped for working together.

Miljonprogrammet tillkom genom en storslagen politisk satsning under det expansiva 60-talet. Produktionen lades utanför städerna och vilade på funktionalism och stordriftsfördelar. Trots minutiös social ingenjörskonst hade ingen kunnat förutse att många av de hyresgäster, som befolkade miljonprogrammet till en början, inom några år skulle flytta till egna småhus. Kvar blev de socioekonomiskt svagare hyresgästerna. Dessa områden präglas idag överlag av många in och utflyttningar. I Sverige finns ett miljonprogramsområde i varje medelstor stad. Dessa områden kännetecknas av samma typ av problematik; hög arbetslöshet, höga ohälsotal och lågt valdeltagande. I den politiska debatten väcks ofta förslag om att man ska bygga om eller riva delar av miljonprogrammen. Andra menar att problemen bekämpas genom att åtgärda makroekonomiska problem i samhället i stort. Få av dessa förslag kretsar kring teorier om socialt kapital och vad det sociala kapitalet enligt vissa välkända statsvetare kan åstadkomma i samhällen. Syftet med denna uppsats är således att kvalitativt beskriva det sociala kapitalet i ett miljonprogramsområde i Linköping. Vi vill även studera huruvida det sociala kapitalet kan bidra till en demokratisk utveckling i stadsdelen. Det är vår förhoppning att våra slutsatser kan generaliseras till andra miljonprogramsområden i Sverige. Det sociala kapitalet beskrivs och analyseras utifrån tretton genomförda intervjuer med tjänstemän och föreningsrepresentanter i stadsdelen. Det görs med teoretisk hjälp av statsvetarna Robert D. Putnam och Bo Rothstein samt sociologen James S. Coleman. Vi kommer fram till att det förekommer stora variationer av socialt kapital i stadsdelen. Det finns en stor mängd av det Putnam kallar för sammanbindande socialt kapital. Samtidigt uppvisar stadsdelen en brist på det överbyggande sociala kapitalet, som på allvar skulle kunna bidra till ett demokratiskt lyft i stadsdelen. Det menar vi beror på etniska grupperingar och stora omflyttningar, som gör det irrationellt att investera i socialt kapital för den enskilde. Särskilda politiska insatser kan av de skälen motiveras i stadsdelen. / “The million programme”, an ambitious housing programme, took place in Sweden between the years 1965-1974. During this period 1006000 dwellings were built, which represents about a quarter of the contemporary housing stock in Sweden. The programme was due to a strong political will from the Social democratic party to erase the demand surplus on housing that had existed in Sweden until then. The production of the housing took place in the outskirts of the cities and was based on ideas of functionalism and scale economy. Despite extensive social engineering no one had been able to foresee that after a couple of years many of the tenants moved away from the new residential areas, choosing instead to live in single-family, detached houses. Those who were left behind were mostly families of low socioeconomic status. Most Swedish medium sized cities still have a residential area from this period. These areas are nowadays often characterized by a lot of passing tenants, high unemployment and unhealthy rate. Few of the residents visit the polls on election day. Many politicians argue that the socioeconomic problems in these areas can be improved by restorement or deconstruction of housing. Others mean that in order to solve the socioeconomic problems in these areas you have to tackle the macroeconomic problems in modern society. Few of the proposals revolve around social capital and the ideas that well-known political scientists have about the importance for wellbeing in societies. The aim of this essay is therefore to qualitatively describe the social capital in a residential area built as a part of the million programme in the town Linköping and see how it can contribute to the democratic process. Hopefully our conclusions can be generalized to other similar residential areas in Sweden. The description of the social capital consists of the tellings of county officials and representatives of local associations. The information they have provided was analyzed with the help of theorists Robert D. Putnam, Bo Rothstein and James S. Coleman. We conclude that there exist substantial variations in the social capital in the residential area that we have studied. There exists an extensive amount of what Putnam calls bonding social capital in the neighbourhood, but there is also a lack of bridging social capital that could significantly improve the democratic process in the area. This is due to ethnic groupings and great numbers of passing residents which makes investments in social capital irrational for the individual. Specific political support for these residential areas can therefore be motivated.

Studien utgår från två fall av gruvetablering, Rönnbäcken och Kallak, vilka har liknande utgångspunkter men resulterat i olika utfall. Respektive länsstyrelse har i de två fallen yttrat sig jakande respektive nekande. Studien är ett fall av myndighetsutövning i två fall av bearbetningskoncession och syftar till att förklara varför olika beslut fattats i fallen Rönnbäcken och Kallak. Det teoretiska ramverket utgår från Punctuated Equilibrium theory vilket belyser fyra faktorer av vikt för beslut, yttranden och processen i sig i de två fallen. Utgångspunkten är teoriprövande där det teoretiska ramverket används förklarande i och med de olika utfallen. Studien använder sig av processpårning och analyserar därigenom kvantitet såväl som innehåll och tendenser i bland annat artiklar, protokoll, lagar och yttranden.   Studien utgör ett bidrag till existerande forskningslitteratur inom området gruvnäring och stärker i och med slutsatser, förklaringspotentialen hos Punctuated equilibrium theory. Ytterligare slutsatser innefattar att det avstyrkande yttrandet och beslutet i fallet Kallak tyder på policyförändringar där fallet Kallak mycket väl kan påverka utkomsten i fallet Rönnbäcken. Attention och New participants ses som de viktigaste faktorerna i initiering av policyförändring.

This thesis aims to study how Hezbollah acted just or unjustly in the 2006 Lebanon War to conclude if their warfare was just or unjust. That leads to a better understanding of Hezbollah's warfare in the 2006 Lebanon War and if they thereby have culpability in the war. If Hezbollah want to be taken as a serious and legitimate force in war, they should be held accountable to the same standards of warfare as states and be shown that there are consequences for their actions. The theory that will be used in order to do so, is the Just War theory. It is divided into two categories: Jus ad Bellum, the right to go to war, and Jus in Bello, the right conduct in war. Hezbollah seemed to have failed to meet the criteria of Jus ad Bellum, by failing to fulfill the criteria just cause, right intention, the proportionality of ends, and a reasonable prospect of success. They only managed to fulfill the criterion of right authority and mostly the last resort criterion, due to their constitutional right to wage war and their prior intents of a prisoner exchange. The organization also failed to meet the criteria of Jus in Bello: proportionality of means and discrimination. They had no proportionality regarding the goal, nor did they differentiate between military goals and civilians. It was therefore concluded that Hezbollah acted unjustly in the 2006 Lebanon War, by not having the right to go to war, but also because the conduct in the war was unjust as well. That contributed to the more significant understanding of Hezbollah's warfare in the 2006 Lebanon War including its culpability, and the importance of holding them accountable for their actions in war. / Krishantering och säkerhet

I denna uppsats undersöks hur statens föreställningar om civilsamhällets roller i välfärden avspeglas i en offentlig utredning om idéburet offentliga partnerskap (IOP). Detta är särskilt intressant givet hur den tidigare civilsamhällesforskningen pekar på att staten alltmer värderar organisationer i det civila samhället likt aktörer på en marknad samtidigt som välfärdssystemen utvecklats på ett sätt som ignorerar organisationernas särart. IOP togs fram som ett försök att avhjälpa problematiken med en felriggad välfärdsmarknad och inramningen i Idéburen välfärd (SOU 2019:56) ger insyn i hur denna problematik förhandlas om i förslag för organisationernas ökade deltagande i välfärdsproduktionen. I en kritiskt granskande ansats kombineras Carol Bacchis policymetod What’s the Problem Represented to be (WPR) med en analytisk modell av statens föreställningar om civilsamhället. Angreppsättet låter undersöka statliga förhållningssätt till civilsamhällets inflytande i välfärdsproduktionen. Studien visar att civilsamhällets organisationer anses ha en avsaknad på inflytande i allt från behovsanalys till de premisser som välfärdstjänster utförs på. Den idéburna partens särart antas komma till rätta i IOP och spelar in i önskan om att främja deltagande på mer ömsesidiga grunder. För detta framstår dock vikten av att vara på rätt sida juridiken som avgörande. I den tvetydiga bedömningen av lagrummet för IOP identifieras en diskrepans mellan utredningens föreställningar och lösningsförslag. Det resulterar i ett förhållningssätt som värdesätter idéburnas särart men undgår att föreslå regleringar som förändrar möjligheten till inflytande i eller genom IOP.

The Swedish Act concerning Support and Service for Persons with Certain Functional Impairments (known as LSS) is said to hold strong rights regarding support intended to empower people with severe disabilities. This study investigates to which extent children are attributed rights in the preparatory work for the LSS and in the administrative court’s judgments. Using qualitative content analysis, this study finds that there is a strong disa-bility rights perspective in the preparatory work but a general ambiguity concerning whether the perspective covers children. The absence of a disability rights perspective in court records concerning children can be under-stood in light of this ambiguity. Other findings include a strong parent perspective and an absent or weak chil-dren's rights perspective in both the preparatory work and court judgments. Children are seldom given a voice or made visible as social actors with rights of their own. Instead, children are described as family members and the care responsibilities of parents – who, in turn, have a voice and are seen as in need of support. The thesis con-cludes that there is a need to clarify the rights of the child in the LSS and how these should be prioritized against parents' interests.

No description available.