När visuell media, såsom film, TV, reklam och liknande produceras så är det många olika konstformer som måste samarbeta för att uppnå det gemensamma resultatet. Det är bland annat författare, konstnärer, designers, dekoratörer, skräddare, fotografer, klippare och ljudläggare. En del i processen för att berätta historien är också att musik ska komponeras. Därför är syftet med detta arbete att utifrån ett subjektivt perspektiv beskriva och diskutera kompositörens uppgift i samband med en större tv-produktion. Kompositörens uppgift är att hjälpa historien att ta reda på rätt känslor och förstärka dem. Om man tittar på en filmsekvens kan musiken vara den avgörande faktorn om betraktaren skrattar eller gråter - beroende på hur man väljer att musiklägga den. Tillsammans med regissör och producent är det viktigt att gå genom serien scen för scen så att alla jobbar med att förvalta samma känslor. Det konstnärliga materialet i detta arbete är originalmusiken till SVT:s Julkalender 2017 Jakten på tidskristallen som jag komponerade och i texten beskrivs arbetsprocessen från första idé till att arbetet var avslutat och utvärderat.

Följande studie har som avsikt att belysa och analysera hur rasifierade maktdynamiker konstrueras genom representation av svarta och vita inom svensk populärkultur. Genom en narrativ analys undersöker uppsatsen den första säsongen av tv-serien "Detektiven från Beledweyne," producerad av SVT 2023. Rasifiering av grupper manifesteras genom differentiering mellan svarta, bruna och vita karaktärer, vilket resulterar i värderingsskillnader och en hierarki av makt. Denna konstruktion är rotad i stereotyper och ger en ensidig bild av de som rasifieras som svarta och bruna. Genom att analysera utvalda scener undersöker studien narrativet i "Detektiven från Beledweyne" med avseende på hur karaktärerna som är rasifierade som svart respektive vit framställs, och hur de jämförs enligt teorier om rasifiering, representation, stereotyper och populärkultur. Detta inkluderar även genus, intersektionalitet och makt. I min narrativa analys av tv-serien "Detektiven från Beledweyne" har jag identifierat flera centrala teman som ger insikter i hur representationen av rasifierade och könsmässiga skillnader påverkar interaktionen mellan karaktärerna och berättelsens övergripande dynamik. En tydlig aspekt som framträder är den intersektionella perspektivet på rasifierade maktskillnader. Huvudkaraktärerna, Tilda och Ibrahim, representerar olika maktstrukturer baserat på deras etnicitet och kön. Tilda, som är en vit och etablerad åklagare, har auktoritet och inflytande i samhället. Å andra sidan befinner sig Ibrahim, en svart asylsökande från Somalia, i en maktlös position som ett resultat av sin flyktingstatus och etnicitet. En viktig aspekt är stereotyper och hur de påverkar karaktärernas agerande och reaktioner. Ibrahim konfronteras med en stereotyp om hjälplöshet och passivitet på grund av sin bakgrund som somalisk flykting. Å andra sidan bryter Tilda mot traditionella kvinnliga stereotyper genom sin självständighet och yrkesfokus. Denna interaktion mellan stereotyper och karaktärsutveckling visar på de komplexa sociala förväntningar som påverkar deras agerande. Sociala roller spelar också en väsentlig roll i karaktärernas dynamik. Begreppet "The magical negro" och orientalism är också närvarande i analysen. Ibrahim framställs ibland som en karaktär som har övernaturliga insikter eller "magiska" lösningar på problem. Slutligen visar min analys på hur dessa teman samspelar och skapar en mångfacetterad dynamik mellan Tilda och Ibrahim. Genom att fördjupa förståelsen för hur representationen av rasifierade och könsmässiga skillnader påverkar deras agerande och interaktion, ger analysen insikter i hur tv-serien speglar och utmanar samhällets förväntningar och stereotyper. Det finns en komplexitet i deras relation som går bortom enkla kategoriseringar och lyfter fram behovet av en medveten och ansvarsfull representation i tv-branschen.

Since its debut 1956 Eurovision Song Contest has been a live televised music competition. Over several decades the contest has evolved and with modern technology the contest is about more than just the musical aspects. There are now many more factors to consider while watching and judging the competing acts. Various modes of communications, such as audio, visual, and performance elements, collectively create meaning and contributes to the overall viewing experience. To understand which elements are more profound in creating meaning, a study of seven Eurovision fans was undertaken in a focus group. The fans got to watch seven handpicked Eurovision performances from within the past decade (2014-2023). The result is a discussion about how this audience perceive and value modes and to which degree these aspects generated meaning for each of them individually. Through a comprehensive analysis of the discussion, the study aims to uncover patterns, preferences, and the evolving role of multimodality in shaping the audience's perception of Eurovision as a multimedia spectacle. The participants were able to speak freely about the subject due to their shared interest of the topic, yet the conversation did not particularly hold any evidence of multimodal patterns nor multimodal grammar.

The theme for this doctoral thesis focuses on how a film editor strives actively to perceptually frame and direct the film viewer’s gaze across film edits. The editor’s (audio-)visual intentions concerning the film viewing correspond to perceptual considerations that the editor makes during film editing. Film editing in this thesis is considered as a kind of design work, foremost motivated by the possibilities of many new approaches, questions, and answers that a design perspective brings, stretching well beyond what previously adopted perspectives have done. The research questions asked, as well as the presented results, are discussed with regard to design theory, established film production field knowledge, and perception research. Apart from considering audiovisual perception in a film editing context, film editing is also discussed as audiovisual design, and tentative implications for the role of perception in other kinds of design work are pointed out. The results of my analyses are that there is reason to consider parts of film production as design work; that properties of an audiovisual material affect the creative space; that perceptual considerations are a significant part of the film editor’s treatment of the audiovisual material; that film viewers’ response to film edits varies with the shape of the edits; and that this variation is possible to link with the film editor’s intention regarding the edits, as well as to the degree of fulfillment of the intention. I conclude that perceptual precision at the edit point is decisive for attaining a desired film-viewing decoding of a film sequence, and that when the perceptual precision is low, it is likely that the perceived continuity of the film fails. The contribution of this doctoral thesis is that it drives the investigation of actual appliance of perception as audiovisual knowledge in film editing. Hence, it also adds to the more general discussion on perception as part of audiovisual thinking, and how audiovisual knowledge is formed. The thesis contributes to the area of Innovation and Design through its mix of methods, since the main study considers the creation of new artefacts, the thinking going on during that process, as well as human responses to the artefacts. Conclusively, the thesis provides a thorough example of how a design research perspective can add to the understanding of film production, and its trades and activities. / Temat för denna doktorsavhandling är hur det går till när en filmklippare aktivt strävar emot att perceptuellt fånga in och styra sin filmtittares blick över filmklipp. Klipparens (audio-)visuella intentioner med filmtittandet motsvaras av perceptuella överväganden som klipparen gör under klipparbetet. Klipparbetet motiveras i denna avhandling som ett designarbete, främst för att ett designperspektiv på filmproduktion har möjligheter att bidra med många nya infallsvinklar, frågeställningar och svar, som sträcker sig bortom vad tidigare tillämpade perspektiv gör. De forskningsfrågor som ställs, och de svar som presenteras, diskuteras sedan gentemot designteori, etablerad filmproduktionskunskap och perceptionsforskning. Utöver att audiovisuell perception beaktas inom filmklippningskontexten, diskuteras även filmklippning som audiovisuell design, och kopplingar görs till annat designarbete och möjliga implikationer för perceptionens roll i dessa sammanhang. Data om klipparbetet har skapats via videoinspelade deltagande observation där även fortlöpande skärminspelningar skett, medan en filmklippare färdigställde en dokumentärfilmsekvens. Utifrån dessa inspelningar har sedan en elicitering med filmklipparen skett. På så vis har klipparens intentioner och möjliga beaktande av perceptuella faktorer fångats in. Klipparens intentioner avseende filmtittare har sedan testats via ögonrörelsestudier där tittarnas ögondata samlats in medan de tittat på den skapade filmsekvensen. Resultaten av mina analyser är att det finns skäl att betrakta delar av filmproduktion som designarbete, att audiovisuella materialegenskaper påverkar det kreativa utrymmet, att perceptuella hänsyn ingår som en väsentlig del av filmklipparens bearbetning av det audiovisuella materialet, att filmtittares respons på filmklipp varierar med hur klippen är utformade, samt att man kan koppla denna variation till filmklipparens intention med klippen, och graden av intentionens uppfyllelse. Jag drar slutsatserna att perceptuell precision i klippunkten är avgörande för att uppnå en önskad avkodning av en filmsekvens för tittarens del, samt att när den perceptuella precisionen är låg är det troligt att den upplevda kontinuiteten hos filmen fallerar. Doktorsavhandlingens bidrag är att den hjälper till att reda ut den faktiska tillämpningen av perceptionen som audiovisuell kunskap i filmklippning. Men den bidrar därmed även till en mera generell diskussion om perception som en del av audiovisuellt tänkande och formerandet av audiovisuell kunskap. Avhandlingen bidrar till området Innovation och Design genom sin blandning av metoder, eftersom huvudstudien rör skapandet av nya artefakter och tänkande som pågår inom denna process, liksom mänsklig respons på dessa artefakter. Slutligen bidrar avhandlingen med ett genomgripande exempel på hur ett designforskningsperspektiv kan bidra till att förstå delar av filmproduktion, och de yrken och aktiviteter som sker där.

The theme for this doctoral thesis focuses on how a film editor strives actively to perceptually frame and direct the film viewer’s gaze across film edits. The editor’s (audio-)visual intentions concerning the film viewing correspond to perceptual considerations that the editor makes during film editing. Film editing in this thesis is considered as a kind of design work, foremost motivated by the possibilities of many new approaches, questions, and answers that a design perspective brings, stretching well beyond what previously adopted perspectives have done. The research questions asked, as well as the presented results, are discussed with regard to design theory, established film production field knowledge, and perception research. Apart from considering audiovisual perception in a film editing context, film editing is also discussed as audiovisual design, and tentative implications for the role of perception in other kinds of design work are pointed out. The results of my analyses are that there is reason to consider parts of film production as design work; that properties of an audiovisual material affect the creative space; that perceptual considerations are a significant part of the film editor’s treatment of the audiovisual material; that film viewers’ response to film edits varies with the shape of the edits; and that this variation is possible to link with the film editor’s intention regarding the edits, as well as to the degree of fulfillment of the intention. I conclude that perceptual precision at the edit point is decisive for attaining a desired film-viewing decoding of a film sequence, and that when the perceptual precision is low, it is likely that the perceived continuity of the film fails. The contribution of this doctoral thesis is that it drives the investigation of actual appliance of perception as audiovisual knowledge in film editing. Hence, it also adds to the more general discussion on perception as part of audiovisual thinking, and how audiovisual knowledge is formed. The thesis contributes to the area of Innovation and Design through its mix of methods, since the main study considers the creation of new artefacts, the thinking going on during that process, as well as human responses to the artefacts. Conclusively, the thesis provides a thorough example of how a design research perspective can add to the understanding of film production, and its trades and activities. / Temat för denna doktorsavhandling är hur det går till när en filmklippare aktivt strävar emot att perceptuellt fånga in och styra sin filmtittares blick över filmklipp. Klipparens (audio-)visuella intentioner med filmtittandet motsvaras av perceptuella överväganden som klipparen gör under klipparbetet. Klipparbetet motiveras i denna avhandling som ett designarbete, främst för att ett designperspektiv på filmproduktion har möjligheter att bidra med många nya infallsvinklar, frågeställningar och svar, som sträcker sig bortom vad tidigare tillämpade perspektiv gör. De forskningsfrågor som ställs, och de svar som presenteras, diskuteras sedan gentemot designteori, etablerad filmproduktionskunskap och perceptionsforskning. Utöver att audiovisuell perception beaktas inom filmklippningskontexten, diskuteras även filmklippning som audiovisuell design, och kopplingar görs till annat designarbete och möjliga implikationer för perceptionens roll i dessa sammanhang. Data om klipparbetet har skapats via videoinspelade deltagande observation där även fortlöpande skärminspelningar skett, medan en filmklippare färdigställde en dokumentärfilmsekvens. Utifrån dessa inspelningar har sedan en elicitering med filmklipparen skett. På så vis har klipparens intentioner och möjliga beaktande av perceptuella faktorer fångats in. Klipparens intentioner avseende filmtittare har sedan testats via ögonrörelsestudier där tittarnas ögondata samlats in medan de tittat på den skapade filmsekvensen. Resultaten av mina analyser är att det finns skäl att betrakta delar av filmproduktion som designarbete, att audiovisuella materialegenskaper påverkar det kreativa utrymmet, att perceptuella hänsyn ingår som en väsentlig del av filmklipparens bearbetning av det audiovisuella materialet, att filmtittares respons på filmklipp varierar med hur klippen är utformade, samt att man kan koppla denna variation till filmklipparens intention med klippen, och graden av intentionens uppfyllelse. Jag drar slutsatserna att perceptuell precision i klippunkten är avgörande för att uppnå en önskad avkodning av en filmsekvens för tittarens del, samt att när den perceptuella precisionen är låg är det troligt att den upplevda kontinuiteten hos filmen fallerar. Doktorsavhandlingens bidrag är att den hjälper till att reda ut den faktiska tillämpningen av perceptionen som audiovisuell kunskap i filmklippning. Men den bidrar därmed även till en mera generell diskussion om perception som en del av audiovisuellt tänkande och formerandet av audiovisuell kunskap. Avhandlingen bidrar till området Innovation och Design genom sin blandning av metoder, eftersom huvudstudien rör skapandet av nya artefakter och tänkande som pågår inom denna process, liksom mänsklig respons på dessa artefakter. Slutligen bidrar avhandlingen med ett genomgripande exempel på hur ett designforskningsperspektiv kan bidra till att förstå delar av filmproduktion, och de yrken och aktiviteter som sker där.

Att få en betald anställning inom tv-produktion kan vara svårt, även om du har en utbildning inom området. Det kan även vara problematiskt för de som anställer att finna personer med den kompetens, erfarenhet eller arbetsmoral som krävs. Därför är det vanligt med praktikarbete som en första väg in i yrkeslivet. Majoriteten av tidigare studier är gjorda utifrån praktikantens position och synvinkel, ofta ur ett kritiskt perspektiv, vilket öppnar upp för argumentation kring varför föreliggande studie behövs. Syftet med föreliggande studie är därför att bidra med kunskap och ökad förståelse kring praktikarbete inom den svenska tv-branschen utifrån två perspektiv; praktikanternas och arbetsgivarnas. Detta för att öppna upp för diskussion och öka utvecklingsmöjligheterna för tryggare anställningsformer. Kvalitativ metod har tillämpats och empirin har samlats in genom åtta semistrukturerade intervjuer med praktikanter och arbetsgivare i tv-produktioner i Stockholm. För att få en tydligare bild över hur fenomenet praktikarbete inom tv-produktion arbete uppfattas av vardera urvalsgrupp, hur praktikarbete kan utveckla faktorer för betald anställning, samt för att definiera eventuella utvecklingsmöjligheter för tryggare anställningsformer har resultatet analyserats genom SWOT-modellen. Resultatet visar på att utbildning nästan inte spelar någon roll alls när det kommer till att få en betald anställning i tv-branschen idag. För att få en betald anställning är det istället kontakter, yrkeserfarenhet och personkemi som värderas högst, vilket i sin tur kan vara svårt att få om man inte tidigare har haft praktik inom tv-produktion. Däremot är utbildning en av de högsta prioriteringarna när det kommer till att få en praktikplats, vilket i sin tur ofta leder till att dessa tre krav eller prioriteringar utvecklas. / It can be difficult to get a paid employment in television production, even if you have an education in the field. It can also be problematic for those who hire people with the skills, experience or work ethic that are required. Therefore, it is common to work as an unpaid runner or intern as a first step into working life. The majority of previous studies are based on the point of view of the trainee, often from a critical perspective, which opens up for argumentation about why the present study is needed. The purpose of the present study is therefore to contribute knowledge and increased understanding of unpaid labor in the Swedish television industry from two different perspectives; interns and employers. This to open up for discussion and increase the development opportunities for safer forms of employment. Qualitative method has been used and the result has been collected through eight semi structured interviews with interns and employers in television production in Stockholm. In order to get a wider perspective of how the phenomenon of unpaid work and internships is perceived by each selection group, the result has been analyzed by using the SWOT-model. The result shows that education almost does not matter at all when it comes to getting a paid employment in the television industry today. In order to get a paid employment, contacts, professional experience and personal chemistry are highly valued, which in turn can be difficult without having had an internship. On the other hand, education is one of the top priorities when it comes to getting an internship, which in turn often leads to the development of these three requirements or priorities.

Projektarbetsformen blir allt vanligare samtidigt som fler och fler organisationer arbetar i projektform. Inom dessa multiprojektmiljöer bör man kontinuerligt säkerställa att kunskap och erfarenheter förs vidare mellan olika projekt för att bli framgångsrik inom sin marknad. Trots att fördelarna med kunskapsöverföring länge erkänts i projektbaserade organisationer så varierar effektiviteten kring fenomenet. Detta tros bland annat bero på svårigheterna med att gå från teori till praktik samt att de modeller och teorier som finns saknar struktur för själva genomförandet. Efter ett försök att kartlägga litteraturen inom detta mångfacetterade fält hittade vi en kunskapslucka angående hur kunskapsöverföring kan te sig inom tv-branschen. Därfär har en kvalitativ fallstudie gjorts på ett tv-produktionsbolag. Studien syftar till att bidra till ökad förståelse kring hur kunskap överförs mellan projekt samt hur man säkerställer kunskapsöverföring. Studien utgår ifrån att kunskap definieras enligt Nonaka och Takeuchis (1995) teori om implicit och explicit kunskap. Studien bygger på kvalitativ forskning i form av sex intervjuer med projektledare och VD, två fokusgrupper med tio projektanställda samt en dokumentanalys på överlämningar skrivna av projektdeltagare. Resultatet visar att det finns många olika typer av kunskapsöverföring inom organisationen. Den kunskap som överförs mellan projekt i organisationen är mestadels kunskap med explicit karaktär i form av dokument. I dagsläget är det huvudsakligen projektledarna som ansvarar för att kunskapsöverföring sker mellan projekt, i huvudsak genom att uppmana projektdeltagare att göra skriftliga överlämningar. Hos projektdeltagarna finns det god vilja att bidra till kunskapsöverföringen men organisationen saknar en huvudsaklig strategi. Slutsatserna konstaterar att ledningen bör implementera ett systematiskt arbetssätt angående organisationens kunskapsöverföring för ett effektivt arbete mot ett organisatoriskt lärande. Slutsatserna belyser även att synen på kunskap är mångtydig och att det handlar om mer än bara explicit och implicit kunskap. För att diskussionen om kunskapsöverföringen inom organisationen ska kunna utvecklas måste organisationen identifiera kunskapstyperna ytterligare samt förstå dessa för att konkretisera dem. / Project work is becoming more common as more and more organizations are working in project form. Within these multi-project environments, one should continuously ensure that knowledge and experience are passed on between different projects in order to be successful in their markets. Although the benefits of knowledge transfer have long been recognized in projectbased organizations, the effectiveness of the phenomenon varies. This is believed to be due, among other things, to the difficulties in moving from theory to practice as well as to the existing models and theories lacking a structure for implementation. Following an attempt to map the literature in this multifaceted field we found a gap in knowledge regarding how knowledge transfer can look within the television industry. Therefore, a qualitative case study has been done at a television production company. This study aims to contribute to an increased understanding of how knowledge is transferred between projects and how to ensure knowledge transfer. The study assumes that knowledge is defined in accordance with Nonaka and Takeuchi’s (1995) theory of implicit and explicit knowledge. This study is based on qualitative research in the form of seven interviews with project managers and CEO, two focus groups with ten project employees and a document analysis submission written by project participants. The result shows that there are many different types of knowledge transfer within the organization. The knowledge that is transferred between projects in the organization is mainly knowledge with explicit character in the form of documents. Currently the project managers are responsible for the transfer of knowledge between projects, which is done by inviting project participants to make written submissions. The project participants are glad to contribute to the transfer of knowledge, but the organization lacks a main strategy. The conclusions state that management should implement a systemic approach to the organization’s knowledge transfer for effective work towards organizational learning. The conclusions also highlight that the view on knowledge is ambiguous and that it is about more than just explicit and implicit knowledge. In order for the discussion of knowledge transfer within the organization to develop, the organization must further identify the types of knowledge and understand them in order to make them concrete.

This dissertation is a degree project for a bachelor's degree at Media Producer Education, 180 credits, Umeå University. The study is about identifying and describing how the assistant roles differ from first, second and third and how the work is structured and distributed during a television and film production in Sweden, the United States and England. The study also shows the similarities and differences that exist between the countries. The report is initiated with a part in which the background to the study and the questions that gave rise to the study are presented. Then the method chosen for the study is presented. Through participation in a television drama production, interviews and literature studies have research material has been collected for the study. The conclusion of the study shows that in the United States and England the AD professions and what they include are pretty much the same, However, it differs in Sweden. In Sweden, the role of First AD is the same as in the United States and England, but the others have become more optimized to suit Swedish television or film production. In Sweden, the United States and England the First AD is the directors right hand person and the link between the crew and the director. The first AD is the one who controls the recording site and its main task is to lead and coordinate the film team and support the director in its work. A Second AD in the United States and England works directly under the First AD and acts as his or hers the right hand person. The second AD’s main task is to ensure that the First AD's directives is performed in time and by the right person, that the schedule for actors is held and put together every recording day's call sheet. In Sweden, the Second AD can act as the First AD right hand person, or have responsibility for the background actors. Then the Second AD under pre-production books extras for each scene, schedules costume tests and during production, the second AD has responsibility for the extras and directs the extras according to the director's wishes. In the United States and England the third AD works directly under the First AD and the Second AD and its main responsibility is to assist the First AD and Second AD. The Third AD is also the one that has the responsibility for the background actors. In Sweden, the Third AD works directly under the First AD and Seond AD, if the Second AD isn’t in charge of the background actors. However if the Second AD is in charge of the Extras, then the Third AD works closer to the first AD and fills up for the responsibilities that the Second AD would otherwise have. / Rapporten är ett examensarbete för en kandidatexamen vid Medieproducentutbildningen, 180 hp, Umeå Universitet. Studien handlar om att identifiera och beskriva hur regiassistentrollerna skiljer sig ifrån först, andra och tredje och hur arbetet struktureras och fördelas under en tv-produktion respektive filmproduktion i Sverige, USA och England. Studien visar även på de likheter och olikheter som finns mellan länderna. Rapporten inledes med en del där bakgrunden till studien och de frågeställningar som legat till grund för studien presenteras. Därefter presenteras metoden som valts för studien. Genom praktiskt deltagande i en tv-dramaproduktion, intervjuer och litteraturstudie har det samlats in underlag till studien. Resultatet av studien visar på att mellan USA och England skiljer sig yrkesrollerna och vad de innefattar nästintill ingenting, dock skiljer sig Sverige ifrån USA och England. I Sverige är FAD:ens roll den samma som i USA och England men de övriga har blivit mer optimerade för att kunna passa svensk tv-eller filmproduktion. I USA, England och Sverige är FAD:en regissörens högra hand och hen fungerar som en länk mellan filmteamet och regissören. FAD:en är den som styr inspelningsplatsen och dess viktigaste uppgift är att leda och koordinera filmteamet och stödja regissören i dess arbete. SAD:en I USA och England arbetar direkt under FAD:en och fungerar som hens högra hand. Dess huvuduppgifter är att se till att FAD:ens direktiv utförs i tid och av rätt person, att tidsplanen för skådespelare hålls och att göra i ordning varje inspelningsdags Call sheet, dagbesked. I Sverige kan SAD:en fungera som FAD:ens högerhand eller vara statistansvarig. Som statistansvarig arbetar SAD:en under förproduktion med att boka statister för varje scen, att styra upp mask och kostymprovningar. Under produktion har SAD:en ansvaret för att statisterna och SAD:en regisserar statisterna efter regissörens önskemål. I USA och England arbetar TAD:en direkt under FAD:en och SAD:en och dess huvudansvar är att assistera FAD:en och SAD:en. Ett huvudansvar som faller på en TAD i USA och England är att vara statistansvarig. I Sverige arbetar TAD:en direkt under FAD:en och SAD:en, om SAD:en inte fyller rollen som statistansvarig. Fyller däremot SAD:en rollen som statistansvarig, arbetar TAD:en närmare FAD:en än vad den gör SAD:en. TAD:en fyller då ofta upp för de funktioner som SAD:en annars skulle haft.

Studien ”Kvinnor kan också prata hockey” ämnar undersöka C Mores expertstudio för hockeysändningar. Syftet är att undersöka hur maktbalansen ser ut i två studiosamtal utifrån samtalsstrukturen. Materialet som analyseras i studien är två samtal tagna från C More Hockey som sänder den svenska hockeyligan [SHL] under hösten 2021. Teorierna som vi har använt oss av i studien är makt, samtalsanalys och genus. Allt material har transkriberats och för att kunna avläsa innehållet har vi använt oss av metoden samtalsanalys. Vidare kommer vårt analysschema hjälpa oss att identifiera studiosamtalens samtalsstruktur, vilka maktstrategier som används av deltagarna och ifall det finns några skillnader baserat på köns olika samtalsstilar.    Resultatet av analysen visade att samtalen i expertstudion på C More följer en speciell struktur. De samtalsstarstrategier som användes för att ta makt var: turindelningar, samtalstid, uppbackning, avbrott och argumentation. Genom ämneskontroll behöll både den manliga och kvinnliga samtalsledaren makten genom att styra samtalet på ett intelligent sätt. Samtalsstilen följde i de båda samtalen de typiska dragen utefter samtalsledarens normativa kön. Anmärkningsvärt var att det visade sig i slutsatsen att de kulturella och sociala föreställningarna om det normativa könet utmanades i samtal 1 med en kvinnlig samtalsledare och att de upprätthölls i samtal 2 med en manlig samtalsledare. / The study ”Women can also talk hockey” aims to examine C Mores expert studio for ice hockey. The purpose is to investigate what the balance of power looks like in two studio conversations based on the structure of talk. The material analyzed in this essay is two conversations taken from C More Hockey, which broadcasts the Swedish hockey league [SHL] during autumn of 2021. The theories that we use in this essay is power, conversation analysis and gender. All material has been transcribed and to be able to understand the content, we have used the method of conversation analysis. Our analysis scheme will help us identify the structure of the studio conversations, which power strategies are used by the participants and if we can distinguish any differences based on genders´ conversational styles.     The results of the analysis showed that the conversations in the expert studio at C More follow a special structure. The conversation strategies used to seize power were turn divisions, talking time, agreements, interruptions and argumentation. Through subject control, both the male and female conversation leaders retained power by controlling the conversation in an intelligent way. In both conversations, the conversation style followed the typical features along the conversation leader's normative gender. It was remarkable that it turned out in the conclusion that the cultural and social notions of the normative gender were challenged in conversation 1 with a female conversation leader and that they are maintained in conversation 2 with a male conversation leader.