Uppsatsen tar upp ljudet i utställningen och de problem som uppkommer när ljud används i utställningssammanhang. En studie av fyra utställningar görs för att synliggöra hur ljudet används, för att sedan peka på saker som är bra och saker som är mindre bra med just deras sätt att använda ljud. Vad är en fördel och vad är en nackdel med att använda ljud i utställningar? För att synliggöra detta har en analysmodell konstruerats. Analysmodellen har konstruerats med hjälp av den teori som ligger till grund för uppsatsen. Teorin som används är filmljudsforskning, musikforskning och soundscapeforskning.

Projektet Utställningsdokumentär? består av två delar: dels den vetenskapligt orienterade studie som redovisas här, dels en praktisk gestaltning i form av en serie experimentella utställningar. Projektets syfte som helhet är att belysa utställningsmediets förmåga att gestalta ett dokumentärt innehåll, samt diskutera och experimentera med dokumentära arbetsmetoder i utställningssammanhang. Denna explorativa studie är gjord på kvalitativa grunder och består av intervjuer med professionella dokumentärmakare och museimänniskor, kortfattade analyser av tre aktuella museiutställningar samt en serie utställningsexperiment. Ett försök görs att lägga grunden för ett nytt begrepp och en ny typ av utställningsmetod. Studien visar att utställningsdokumentärer kan vara ett sätt för museet att mer aktivt delta i samhällsdebatten. Utställningarna behöver inte vara objektiva utan ska ge utrymme för personliga tolkningar av ämnen, historiska eller samtida, problematiska, vinklade, med laddade föremål eller helt utan föremål. Kort sagt subjektiva utställningsdokumentärer. Något som är grundläggande för dokumentären är verklighetsanknytningen och ofta är det just den aspekten, att det som visas faktiskt har hänt på riktigt, som berör och fascinerar. Men det räcker inte bara med materialet, en tydlig avsändare som tolkar och berättar, pekar ut riktningar och anger sammanhang, ett subjekt med personlig anknytning till ämnet måste också till för att utställningen ska bli en dokumentär. I denna form blir utställningsdokumentären ett komplement till museets övriga utställningar och ett forum för aktuell samhällsdebatt - något som saknas på svenska museer idag.

Ett sammanfattande arbete med genomförda utställningsprojekt. Här berättas om en attityd till skapande inom fältet utställningsarkitektur. Med ett stort intresse för och arbete med upplevelsebaserat lärande, utforskande via medverkande besökargrupper, utvecklande av utställningsmediet, presenteras ett antal utställningar via text och bild. / A summary of work with completed exhibition projects. It tells about an attitude for creativity in the field of exhibition architecture. With a focus on continuous innovation, experiential learning, exploring new ways through participatory workshops, development of exhibition media,  text and images from several exhibitions are presented.

This work is for the completion of a bachelor's degree in Information design with a focus on Spatial Design. The project has been carried out in collaboration with OpenArt, a biennial art exhibit that occurs across Örebro city center every other year. In this thesis I’ve explored how design in the exhibition space can contribute to visitors wayfinding processes, attract passers-by and how design can contribute to visitor flow. In previous years, the biennial has not worked with clear in-space wayfinding systems for spontaneous orientation. Visitors have experienced difficulties in finding the art works and navigating in the exhibition. A visit is further complicated by long distances and greatly affected by the city's readability. In this work, readability by city elements has been explored in order to identify needs and a specific place to work with. To increase flow, theories about wayfinding and storytelling have been explored to develop a system that connects the exhibition through the spaces between the art works. The system includes node-strengthening track markings with quotes from previous visitors. The system can be used for orientation in the environment through the wayfinding strategy track following. The results have been produced through documentary analyzes, questionnaires and various analyzes of maps, movement patterns and space. Through workshops and close collaboration with OpenArt, the story someone met the city and art has been identified, which is proposed to be the theme of the exhibition space. / Detta arbete är för avläggande av kandidatexamen i informationsdesign med inriktning mot rumslig gestaltning. Examensarbetet har utförts i samarbete med OpenArt, en utställning som breder ut sig över Örebro citykärna vart annat år. Genom arbetet har jag utforskat hur utställningsrummet kan gestaltas för orienterbarhet, för att bidra till flöde och locka besökare. Vid tidigare utställningar har biennalen inte arbetat med tydliga system i stadsrummet för spontan orientering. Besökare har upplevt att det varit svårt att hitta och besöken försvåras ytterligare av långa avstånd och påverkas i högsta grad av stadens läsbarhet,som utforskats i detta arbete för att identifiera behov och en specifik plats att arbeta med. För att öka flöde har teorier kring wayfinding och berättande utforskats för att ta fram ett system som knyter ihop utställningen i rummen mellan verken. Systemet innefattar nodförstärkande ledmarkeringar med citat från tidigare besökare. Systemet kan användas för orientering direkt i rummet genom wayfindingstrategin track following. Resultatet har tagits fram genom dokumentära analyser, enkät och olika analyser av kartor, rörelsemönster och plats. Genom workshop och nära samarbete med OpenArt har berättelsen någon mötte staden och konsten kunnat identifieras, som föreslås vara tema för utställningsrummet.

Touching history – to create interesting entrances is a thesis in the field of information design focusing on spatial design. Many museum experiences have been characterized by the gaze. Different barriers in forms of showcases, ropes and exhortations have made the visitor into an observer. With the digitalization this has become even more noticeable. But humans, no matter how young or old, are still physical beings with different senses which offer different ways to experience the world, also in regards of museum experiences. The purpose of this study is to investigate the haptic experience of an object as an information channel in exhibitions. This has been done to investigate if information that is communicated in the interaction between the body and the object has any significance for children’s interest in history.  The scientific theoretical basis for the study focuses, among other things, on the correlation between cognition, emotion and the physical body. This means theories in embodied cognition and haptic perception and previous research about sensory experiences in museums. The purpose for the methodological work has been to thoroughly explore the subject. The work includes interviews through video call, telephone and e-mail with persons working in the museum sector. This to establish the study firmly into the field it aims to explore, and from a museum perspective receive experiences and important inputs. Moreover different workshops and one prototype test have been conducted, this to explore and get an understanding of the subject from the users perspective and to meet their needs. The workshops and the prototype test have been conducted in collaboration with school classes.  With support from theories, previous research and methodological work a design has been created that aims to provide and make haptic experiences available in an exhibition context. This to arouse interest in children, so that the interest works as an entrance in regards to wanting to know more about history. / Att känna historien – ett skapande av intresseväckande ingångar för barn är ett examensarbete inom informationsdesign med inriktning mot rumslig gestaltning. Många museiutställningar har under en tid präglats av visuella intryck, där olika barriärer i form av montrar, rep och förmaningar gjort besökaren till en betraktare. Detta har genom digitaliseringar av museibesök blivit allt mer påtagligt. Samtidigt är människan, gammal som ung, en fysisk varelse med flera sinnen vilka erbjuder en möjlighet att uppleva världen på flera olika sätt, så även med avseende på museibesöket. Studien syftar till att utforska den haptiska upplevelsen av föremål som informationskanal i utställningssammanhang. Detta har gjorts för att undersöka huruvida information som erhålls i samspelet mellan kropp och föremål har betydelse för barns intresse av historia.   Studiens vetenskapliga teoretiska grund fokuserar främst på samspelet mellan kognition, emotion och den fysiska kroppen. Det innebär teorier om förkroppsligad kognition och haptisk perception samt tidigare forskning om betydelsen av sensoriska upplevelser i museisammanhang. Studiens metodiska arbete har syftat till att utforska ämnet från grunden. Arbetet har inbegripit intervjuer via videosamtal, telefon och mejl med personer verksamma inom museisektorn. Detta för att förankra arbetet i det område vilket det avser att utforska och utifrån ett museiperspektiv erhålla erfarenheter och betydelsefulla insikter. Därtill har olika workshops och ett prototyptest genomförts, detta för att utforska och förstå ämnet ur användarens perspektiv och förankra gestalningsförslaget i de behov som föreligger. Genomförande av workshops och prototyptest har skett tillsammans med två skolklasser.   Med stöd i teori och tidigare forskning samt metodiskt arbete har ett gestaltningsförslag för ett utställningsrum arbetats fram som syftar till att tillhandahålla och tillgängliggöra haptiska upplevelser av föremål i utställningssammanhang. Detta för att väcka intresse hos barn, ett intresse som i sin tur är tänkt att fungerar som ingångar till att vilja veta mer om historien.

År 1966 påbörjades bygget av Utvandrarnas Hus. Avsett att rymma Svenska Emigrantinstitutets arkiv, bibliotek och utställningar. Ursprungligen utformades byggnaden av arkitekten Bent Jörgen Jörgensen. Huset har byggts om och byggts till i flera omgångar för att anpassas till rådande omständigheter. Utvandrarnas Hus har många möjligheter men också problem i sin utformning. I denna rapport struderas hur funktionell den befintliga planlösningen är för de verksamheter som nyttjar lokalerna och vilka svårigheter som uppstår i användandet. Identifieringen av problemen sker genom samtal och intervjuer med de som arbetar i och med byggnaden. Som komplement utförs en personlig platsstudie med egna iakttagelser för att försöka förstå arkitekturens funktioner. Målet är att identifiera problem i husets planlösning och ge förslag på hur dessa kan åtgärdas genom att presentera olika gestaltningslösningar.

Denna studie är ett examensarbete som utförs som en del av utbildningen Produktutveckling med inriktning ljusdesign under våren 2018 vid Jönköpings Tekniska Högskola. Studien gjordes för att undersöka hur belysning kan underlätta orientering i mörka utställningsrum, utan att negativt påverka den upplevda atmosfären samtidigt som utställningsföremålen är i fokus för besökarna. Målet är att kunskapen som samlas in från denna studie ska kunna användas för att skapa ett underlag vid planering av belysning på Marinmuseet i Karlskrona. Studien genomfördes först genom en förstudie där problem och förutsättningar för att orientera sig i mörka utställningsrum undersöktes genom en enkät och en observationsstudie på Vasamuseet och Marinmuseet. En huvudstudie genomfördes sedan på Marinmuseet där. Lou Michels teori Visual Objective Theory prövades som ett verktyg för att underlätta orientering i mörka utställningsrum. Huvudstudien genomfördes under två dagar med hjälp av en enkätundersökning och en observationsstudie. Resultatet från enkätstudien antydde att upplevelsen av atmosfär kan påverkas av Visual Objective Theory, dock finns det inget som pekar mot att den påverkas negativt. I övrigt gav enkätstudien inga starka implikationer till en slutsats. Observationsstudien var mer tydlig och gav underlag för att Visual Objective Theory är ett bra verktyg för att påverka besökarnas rörelsemönster. / This study is a thesis performed as a part of the education Product development aligned with Lighting design during the spring 2018 at Jönköping School of Engineering. This study was made to research how lighting can facilitate orientation in dark exhibition rooms, without negatively affecting the experienced atmosphere while at the same time maintaining the exhibition subjects in focus for the visitors. The goal is that the knowledge collected from this study can be used as a basis when planning lighting at the Marine Museum in Karlskrona. The study was first performed through a prestudy where problems and conditions for orienting in dark exhibition rooms was tested with a survey and an observational study at the Vasamuseet and Marinmuseet. A main study was then performed at Marinmuseet, where Lou Michels theory Visual Objective Theory was tested as a tool to facilitate orientation in dark exhibition rooms. The main study was performed during two days, containing a questionnaire and an observational study. The results from the survey implied that the experience of atmosphere can be affected by Visual Objective Theory, however there is nothing implying that the experience is negatively affected. Other than that the results from the survey gave no strong implications for a conclusion. The observational study was clearer and gave support for Visual Objective Theory being a good tool for affecting the visitors movement patterns.

The aim of this study is to examine the temporary museum exhibit World of the Vikings (Welt der Wikinger), created by Sweden’s Statens Historia Museum (SHM), through the lenses of  gender and pedagogical analysis. The exhibit which was planned to be showcased in the German city of Kiel in time for the sailing Olympics in 1972 and had several goals in mind. The primary goals were to showcase models of Viking ships and achievements of their ship art (to coincide with the sailing Olympics), provide an overview of the Viking Age and showcasing all its different aspects as opposed to just the infamous warrior. Using a gender theory and the overarching analyst method ‘The Feminist Museum Hack’, primarily utilizing a discourse analysis and a visual method (as well as comparative reading, a quantitative method and content analysis, depending on which objects were analysed), this study examines archival material of the exhibit in order to unveil both gender and pedagogical aspects. The material used, consisting of protocols, memos, exhibition texts, booth overviews (consisting of photographs), catalogues and letter correspondents, provide an extensive look into the exhibit, its purposes as well as the overall structure. The main findings of this study are that the exhibit had a clear pedagogical goal in mind, as its content was divided into different parts and chapters to detail various parts of the Viking Age, including their everyday life. Several artifacts collected from various museums were showcased, and the exhibition texts were designed to both educate its visitors and inspire to seek further knowledge. Nuancing gender roles was not part of its purpose, which is confirmed by a gender analysis of the exhibit. A significant portion of the Nordic people mentioned were men while only a few women were mentioned, but  most of the featured men and women were also from a higher hierarchical standing. In terms of expression of gender and gender roles, men were the primary focus in describing and showcasing everyday Nordic life, whereas the women remained passive and secondary. Through the exhibit material, it is clear the roles and chores performed by men were deemed of a higher importance.

Persona through persona – to interest non-inducted for film history is a thesis in information design with a focus on spatial design. The work has been done in collaboration with the Bergmancenter at Fårö, which wanted a design proposal for the renewal of its basic exhibition about Ingmar Bergman and Fårö. The current base exhibition is based on the perspectives of Fårö inhabitants, which makes it difficult for other target groups to find the red thread. The theme of the exhibition is unclear. The exhibition shows large amounts of text and photographs. Movie clips appear on TV-screens. Other ways of disseminating information are lacking, which limits the target group for the exhibition. Bergmancenter wants to reach a broader target group, that Ingmar Bergman is highlighted as a person and artist, that Bergman's films recorded on Fårö come out more clearly while preserving Bergman's connection to Fårö and the Fårö inhabitants. The wishes of the client were among other things to get suggestions for designs that highlight the interesting stories that do not appear in today's exhibition. The work has focused on one of these stories, behind the camera on the filming of the movie Persona. The purpose of this thesis is to develop information design solutions that can be used in spatial design of stories in small-scale exhibition environments. This to create interest in people without knowledge of a subject and to stimulate memorable experiences. The persona method was used to create an image of the intended target group. By using affordance in the creation of spatial storytelling, a design proposal was created for part of the basic exhibition. The result was a design proposal created in the form of a spatial story containing several small stories, which highlights the film Persona, innovative film technology, Bergman as a person and the Fårö inhabitant’s participation in the film. / Persona genom persona – att intressera oinsatta för filmhistoria är ett examensarbete inom informationsdesign med inriktning mot rumslig gestaltning. Arbetet har skett i samverkan med Bergmancenter på Fårö som önskade ett gestaltningsförslag för förnyelse av sin basutställning om Ingmar Bergman och Fårö. Nuvarande basutställning utgår från Fåröbornas perspektiv, vilket gör det svårt för andra målgrupper att finna den röda tråden. Tematiken i utställningen är otydlig. I utställningen visas stora mängder text och fotografier. Filmklipp visas på tv-skärmar. Andra sätt att förmedla information saknas, vilket gör att målgruppen för utställningen begränsas. Bergmancenter vill nå en bredare målgrupp, att Ingmar Bergman lyfts fram som person och konstnär, att Bergmans filmer inspelade på Fårö kommer fram mer tydligt samtidigt som Bergmans koppling till Fårö och fåröborna bevaras. Önskemål från uppdragsgivaren var bl.a. att få förslag på gestaltning som lyfter de intressanta berättelser som inte kommer fram i dagens utställning. Arbetet har fokuserat på en av dessa berättelser, bakom kameran på inspelningen av filmen Persona. Syftet med arbetet har varit att finna informationsdesignslösningar som lämpar sig vid spatial gestaltning av berättelser i småskaliga utställningsmiljöer. Detta för att skapa intresse hos människor utan förkunskap om ett ämne samt för att stimulera till minnesvärda upplevelser. Metoden persona användes för att skapa en bild av den tilltänkta målgruppen. Genom användning av affordance i skapandet av spatial storytelling skapades ett gestaltningsförslag för en del av basutställningen. Resultatet blev ett gestaltningsförslag skapat i form av en spatial berättelse innehållande flera små berättelser, som lyfter filmen Persona, innovativ filmteknik, Bergman som person och Fåröbornas medverkan i filmen.

Mitt examensarbete är genomfört som en undersökande designprocess, vars syfte är att undersöka vilka krav en VR-upplevelse, med hög immersion, ställer på den fysiska miljön för att sedan omsätta dessa krav i ett färdigt koncept av ett fysiskt rum som ska fungera självgående. Med det fysiska rummet syftar jag till det verkliga rummet i vilket det virtuella rummet finns tillgängligt att uppleva via VR-utrustning. Det fysiska rummet är i detta fall också platsspecifikt då jag har jobbat med beställarna Länsmuseet Gävleborg samt Region Gävleborg, men konceptet går att anpassa till andra miljöer, utefter kraven som dessa ställer.  Detta rum kommer främst att användas för visning av olika världsarv i VR, och världsarvet som inviger rummet är Hälsingegården Bortom Åa, även kallad Fågelsjö Gammelgård. Det virtuella innehållet har delvis påverkat rummets utformning, främst i valen av grafisk utsmyckning.  Designprocessen har bestått av ett kontinuerligt researcharbete, problemanalys, användarobservationer, idégenerering som innefattar workshop, deltagarobservationer, prototypbygge, konceptutveckling och sammanställande samt visualiserande av färdigt koncept.  Jag har under processen arbetat med det fysiska rummet i dessa fem problemområden: planlösning, säkerhet, inbjudande och inkluderande, utrustning samt instruerande. Något som har präglat min process mycket är kravet om att rummet ska fungera självgående, det vill säga att ingen extra instruktör eller övervakare ska behövas för användning av rummet. Detta är ett krav från Länsmuseet Gävleborg och är av ekonomiska och praktiska skäl. En viktig poäng med mitt arbete har varit att tillgängliggöra kulturella upplevelser för de som inte har möjlighet att ta sig till den verkliga platsen. Av den anledningen har jag jobbat mot att rummet bör vara tillgängligt för så många som möjligt. Genom att presentera ett världsarv via en modern och spännande teknik kan det bidra till ökat intresse av historia och kultur bland unga samt generera fler besökare till museet och i förlängningen ekonomiskt gynna kulturutvecklingen i Gävle. Det kan även minska klimatpåverkan genom att resor till platser långt bort inte behöver genomföras, så som studiebesök.  Mitt examensarbete har resulterat i ett innovativt koncept av ett rum tillägnat offentliga utställningar i VR, med vissa plats- och situationsspecifika detaljer, så som storlek och val av vissa grafiska detaljer. Det fysiska rummet består i sin helhet av två mindre delrum. I de rummen finns både rent tekniska, visuella och sensoriska lösningar som behandlar de olika problemområdena.  Detta rum har presenterats med renderingar, illustrationer samt skalmodell. I skrivande stund har konceptet i sin helhet redan förverkligats på Länsmuseet Gävleborg och finns där att besöka, men det jag presenterar i denna uppsats är arbetet som ledde fram till konceptet.