Bakgrund: Patienter med långvarig smärta är en stor grupp i samhället. Långvarig smärta avser en smärta som har varat i minst tre månader. Den innebär ett fysiskt, psykiskt och socialt lidande för patienterna. Mötet mellan patient och vårdpersonal påverkar patienternas förmåga att hantera sin smärta och vardag. Det är således relevant att ta reda på patienternas upplevelser av mötet med vårdpersonalen. Syfte: Syftet var att beskriva hur patienter med långvarig smärta upplever mötet med vårdpersonal. Metod: En litteraturöversikt med induktiv ansats. Litteratursökningen utfördes i CINAHL och MEDLINE. Tio artiklar med kvalitativ design som besvarade syftet valdes ut. Artiklarna analyserades enligt Fribergs femstegsmodell och sammanställdes till ett resultat. Resultat: Resultatet visade att patienterna med långvarig smärta upplevde mötet med vårdpersonalen både vårdande och bristande.  I resultatet framkom två kategorier vilka var Ett vårdande möte och Maktlöshet som beskrevs av respektive underkategorier. Slutsats: Patienterna med långvarig smärta behöver bli bemötta med förståelse och bli trodda. Ökad kunskap hos vårdpersonalen om långvarig smärta och patienternas upplevelse av mötet behövs för att patienterna ska uppleva ett vårdande möte. Ett vårdande möte kan leda till att deras hälsa förbättras och lidandet minskar. / Background: Patients with chronic pain are a large group of society. Chronic pain involves suffering to the patient. A meeting between patient and healthcare professionals affects the patient's ability to handle his pain and everyday life. It is thus relevant to ascertain the patient's experiences of the encounter with healthcare professionals.  Aim: The aim was to describe how patients with chronic pain experience the encounter with healthcare professionals. Method: A literature review with an inductive approach. Ten scientific articles with qualitative design were included. Result: The result showed that patients with chronic pain experienced the relationship in the healthcare both as caring and inadequate. In the result, two categories emerged which were  Caring encounter and  Powerlessness described by the respective subcategories. Conclusion: Patients with chronic pain need to be treated with understanding and being believed. Increased knowledge of healthcare professionals about chronic pain and the patient's experience of the healthcare relationship is necessary for the patient to experience a caring relationship. A caring relationship can lead to their improved health and diminished suffering.

Barn i alla åldrar möter sjuksköterskor i vården i såväl planerade som oplanerade möten genom hela uppväxten. Grunden för ett lyckat vårdande möte med barn är tillit. Syftet med denna allmänna litteraturstudie var att beskriva barns och sjuksköterskors erfarenheter av att skapa tillitsfulla vårdande möten. Arbetet genomfördes med deduktiv ansats utifrån Randall, Brook och Stammers (2008) teori Att skapa en god sjuksköterska i omvårdnad av barn. 13 resultatartiklar valdes utifrån sökningar i sju databaser, och granskades för att sedan kategoriseras utifrån teorin Att skapa en god sjuksköterska i omvårdnad av barn. Resultatet mynnade ut i tre huvudteman utifrån teorin. Sjuksköterskor behöver framförallt ha ett lugn i mötet med barn, vara kul och rolig och kunna knyta band till barnen. Även miljön i vilken vården sker är essentiell för ett gott vårdande möte. Slutsatsen av denna litteraturstudie blev att teorin Att skapa en god sjuksköterska i omvårdnad av barn kan vara av stor nytta för sjuksköterskor för att kunna skapa goda vårdande möten med barn. / Children of all ages meet nurses in care, in both planned and unplanned encounters throughout their childhood. The foundation in a successful encounter with children is trust. The purpose of this general literature study was to describe children’s and nurse’s experiences of creating trustful encounters with children. The study was conducted with a deductive approach based on Randall, Brook and Stammers (2008) theory To make a good children’s nurse when caring for children. 13 results articles were selected from searches in seven databases and were reviewed to be categorized based on the theory of creating a good nurse for children. The result emerged in three main themes. Nurses primarily need calmness in the encounter with children, be fun and must connect with the children. The environment in which the care is conducted is also essential in creating a good caring encounter. The conclusion of this literature study is that the theory of creating a good nurse for children could be of great benefit for nurses in their work to create good caring encounter.

Working as a nurse means close contact with dying patients and mourning relatives. To care for severely ill and dying patients is part of the nursing profession and this places great expectations on the nurse to meet the needs of all individual patients and their relatives. Therefore, it is essential that the healthcare professionals have a deeper understanding of all the various needs a human being can have at the end of time. / Att arbeta som sjuksköterska innebär nära kontakt med döende patienter och sörjande anhöriga. Att vårda svårt sjuka och döende patienter kan ses som en del av sjuksköterskeprofessionen och innebär ett stort krav på sjuksköterskan som ska tillgodose olika behov hos alla individuella patienter. Vi tror därför att det är betydelsefullt att sjuksköterskan får kunskap om hur det kan vara att arbeta med människor som är i slutet av livet.

Bakgrund: Allt fler nyanlända och asylsökande söker vård i Sverige. Många bär på traumatiska upplevelser av att fly sitt hemland och lämna sin trygghet. Psykisk ohälsa är vanligt förekommande och flertalet kommer vara i behov av att söka sjukvård i Sverige som i sin tur har skyldighet att ge var och en den vård de behöver, på lika villkor. Syfte: Syftet med denna studie är att beskriva sjuksköterskans upplevelser av att vårda patienter med posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) relaterat till flyktingtrauma. Metod: Studien utfördes som en intervjustudie på livsvärldsteoretisk grund och intervjuerna analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Temat “Svåra möten som berikar” framträdde med fyra subteman där sjuksköterskorna beskriver upplevelser av att känna sig begränsad och inte räcka till i sin vårdande roll, behovet av att bygga relationer till patienter, tyngden av att bära någon annans lidande, men också den hedrande känslan av att få ta del av någons lidande. Sjuksköterskorna beskriver vidare en känsla av att dessa patienter inte får vård på lika villkor och att det finns ett behov av mer kunskap om transkulturell psykiatri och dess roll i vårdandet av denna patientgrupp. Diskussion/Slutsats: Trots sjuksköterskans välvilja om att vårda och göra gott krävs ytterligare kunskap kring området transkulturell psykiatri för att kunna anta de utmaningar dagens hälso-sjukvård står inför. Verksamheter bör därför prioritera tillgång till reflektion och stöd på arbetsplatsen, ombesörja att rätt profession befinner sig på rätt plats samt lägga vikt vid kompetensutveckling.

Bakgrund: Vård i livets slutskede strävar efter att förbättra livskvaliteten hos patienter med livshotande sjukdom och för deras anhöriga. En av sjuksköterskans viktigaste uppgifter är att vårda patienter i livets slutskede samt möta deras anhöriga. Sjuksköterskestudenter är morgondagens sjuksköterskor och därmed bör de besitta kunskap om vårdande i livets slutskede. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskestudenters erfarenheter av vårdande i livets slutskede. Metod: En allmän litteraturstudie utfördes som grundades på 11 vetenskapliga artiklar. Databearbetningen resulterade i fyra kategorier: otillräcklighet vid vårdande i livets slutskede, hantering av svåra situationer vid vårdande i livets slutskede, samverkan vid vårdande i livets slutskede och okunskap om vårdande i livets slutskede. Resultat: Sjuksköterskestudenter blev känslomässigt engagerade i mötet med patienter i livets slutskede och deras anhöriga. De erfor att det fanns olika sätt att hantera de svåra situationerna som uppkom vid vårdande i livets slutskede. Det var också viktigt att skapa relationer med patienter samt inkludera anhöriga i vården. De beskrev dock kommunikationen med patienter och anhöriga som en utmaning. Sjuksköterskestudenter erfor även okunskap och att de inte hade tillräckligt med kompetens om vårdande i livets slutskede. Slutsats: Vårdande i livets slutskede väckte känslor av otillräcklighet, ensamhet och ångest hos sjuksköterskestudenter. Händelserna som uppkom vid vårdande i livet slutskede hanterades genom att vara närvarande eller genom att hålla sig på avstånd under vårdförloppet. Samverkan genom kommunikation med både patienter och anhöriga erfors av sjuksköterskestudenter som betydelsefullt. Dock erfor sjuksköterskestudenter att utbildningen inom vårdande i livets slutskede var otillräcklig. / Background: End-of-life care strives to improve the quality of life for patients with a life-threatening illness and their relatives. One of the nurses’ most important tasks are to provide care for patients at the end of their lives and for their relatives. Nursing students are tomorrows nurses, therefore they need to have knowledge about caring in end-of-life. Purpose: The purpose was to describe nursing student’s experiences of caring in end-of-life. Method: A general literature study based on 11 scientific articles. The data process resulted in four categories: insufficiency about caring in end-of-life, handling difficult situations in end-of-life, cooperation in caring in end-of- life and lack of knowledge about caring in end-of-life. Results: Nursing students became emotionally engaged when they met patients in end-of-life and their relatives. They experienced different ways to cope with the difficult situations that arose when caring in end-of-life. Nursing students also felt that it was important to establish relationships with patients as well as include the relatives in the care, they also described that communication with patients and their relatives could be challenging. However, it was also found that nursing students experienced insufficient skills and knowledge about caring in end-of-life. Conclusion: Caring in end-of-life caused feelings of insufficiency, loneliness and anxiety for the nursing students. Coping strategies included both total involvement in the care, and distancing one’s self from it. Nursing students experienced cooperation with both patients and relatives through communication as meaningful. However, nursing students experienced that the education in end-of-life care are inadequate.

Ibakgrunden framkommer det att allt fler sjuksköterskor mår allt sämre i sin profession vilket kan leda till förlamande trötthet och känslomässig utmattning.Syftetvar att beskriva sjuksköterskestudenters uppfattningar kring vilka faktorer som kan bidra till att finna kraft i vårdandet.Metoden som användes var en induktiv kvalitativ innehållsanalys där data utgjordes av intervjuer från sju deltagande sjuksköterskestudenter.Resultatet presenteras i kategorierna (1) Att kunna göra skillnad för patienten (2) Tidens möjligheter och begränsningar (3)Arbetsgruppens betydelse, med respektive underkategorier (1)Vara medlidsam och bekräftelse i mötet med patienten (2)Tid för patienten viktigt, tid för reflektion behövs och tid för återhämtning krävs (3)Känna stöd i arbetsgruppen och gemenskap i arbetsgruppen. Slutsatsen är att olika faktorer samverkar för att bidra till att finna kraft i vårdandet. Själva kraften i vårdandet verkar ligga i det utbyte av bekräftelse som uppstår i den förtroendeingivande relation i mötet med patienten. Den förtroendeingivande relationen är beroende av att sjuksköterskan innehar ett medlidsamt förhållningssätt och drivs av en vilja att kunna göra skillnad för varje enskild patient. Yttre miljöfaktorer, som tidens möjligheter och begränsningar samt arbetsgruppens betydelse är lika viktiga samverkande faktorer som bidrar till att finna kraft i vårdandet.

Bakgrund: Prevalensen för ADHD hos barn i skolåldern beräknas vara mellan 3-5%. Barnmed ADHD lider av koncentrationssvårigheter och hyperaktivitet. Det innebär en ökad belastning för föräldrarna. När dessa familjer ska möta vården finns en risk att de inte får det bemötandet och den anpassning som de behöver. Därför är det viktigt att studera hur föräldrarna upplever mötet med vården.Syfte: Syftet med studien var att undersöka hur föräldrar till barn med ADHD upplever mötet med vården.Metod: En kvalitativ intervjustudie som har baserats på sex semistrukturerade intervjuer som därefter har analyserats enligt Lundmans och Hällgren Graneheims (2012) manifesta innehållsanalys.Resultat: När intervjuerna analyserades framkom tre kategorier; Hur sjukhusmiljön påverkar vårdmötet, Föräldrarnas upplevelse av vårdmötet och Hur sjusköterskans kunskap påverkar vårdmötet. Underkategorierna blev; att känna sig delaktig, att känna sig sedd, ej tillräckligt anpassad miljö, önskan om mer kunskap och tillräcklig kunskap.Slutsats: Genom att sjuksköterskan anpassar mötet med familjen efter barnens behov och är lyhörd för föräldrarnas kunskap förbättras vårdmötet. För att kunna anpassa omvårdnaden av barn med ADHD och underlätta för föräldrarna behöver sjuksköterskan ha ökad kunskap om diagnosen och visa intresse för hela familjens mående. Okunskap kan leda till negativa vårdsituationer och försvagat förtroende för vården.

Långvarig smärta är en vanlig förekommande orsak till att människor söker sjukvård. Det innebär ett omfattande lidande som påverkar välbefinnandet och livssituationen. För människor med långvarig smärta är inte bara en god smärtbehandling centralt utan en god vårdrelation har stor betydelse. Tidigare forskning visar på att patienter får dåligt bemötande och inte känner sig lyssnade på. Syftet med studien är att undersöka patienters upplevelse av den vårdande relationens betydelse vid långvarigt smärttillstånd. Studien är en litteraturstudie utifrån Åsa Axelssons modell (2012), där totalt 13 artiklar har använts i resultatet. Resultatet är presenterat utifrån två huvudteman och sex underteman. De två huvudteman är Den stärkande vården och Att inte bli sedd som en unik människa. Resultatet visar på att en god vårdrelation är viktig för att patienter ska känna sig sedda, få stöd, kunna hantera smärtan och få kontroll. Många patienter upplever dock ett dåligt bemötande då de inte blir lyssnade på och blir ifrågasatta i sin upplevelse av smärta. Detta bidrar till att patienter känner sig förminskade och maktlösa och förlorar hoppet på sjukvården. Sjuksköterskans förhållningssätt gentemot patienter med långvarig smärta är avgörande för att patienten ska känna sig stärkt.

I barnmorskans kunskapsområde ingår att vårda kvinnor före, under och efter förlossning samt att ge stöd i föräldraskapet. Oftast sker vården efter ett barns födelse på BB. Enligt WHO ska vården innefatta hela familjen. Tidigare forskning visar att kvinnor som får barn i en samkönad relation önskar att båda kvinnorna blir bekräftade som likvärdiga föräldrar av vårdpersonal, samt att ett öppet, intresserat och kompetent förhållningssätt som utgår ifrån den enskilda familjens behov är betydelsefullt. Det finns begränsat med forskning som enbart handlar om den icke-bärande kvinnan i samband med barnafödande. I den forskning som finns framkommer dock att det finns en bristande kunskap hos barnmorskor för den icke-bärande kvinnans roll, och att kvinnorna ibland bemöts utifrån ett heteronormativt synsätt genom att ses som pappan i relationen. Syftet med studien är att beskriva hur vården på BB upplevs vid första barnets födelse av den icke-bärande kvinnan i en samkönad relation. Kvalitativ metod med en induktiv ansats har använts där datainsamlingen gjorts genom intervjuer med 14 kvinnor. Datan har analyserats med kvalitativ innehållsanalys och resulterat i temat Att bli stärkt eller begränsad i föräldrarollen. Under temat har de två kategorierna Vikten av att bli inkluderad i vården och Att möta vården utifrån att inte tillhöra heteronormen samt sju underkategorier presenterats. Studiens resultat påvisar vikten av att den icke- bärande kvinnan inkluderas i vården. För att den icke-bärande kvinnan ska uppleva en god vård krävs kunskaper om barnafödande i samkönade relationer samt ett öppet förhållningssätt för olika familjekonstellationer hos vårdpersonalen. Barnmorskan på BB har möjlighet att stärka den icke-bärande kvinnan i sin föräldraroll, samtidigt som negativa upplevelser i vården kan resultera i att kvinnan upplever sig begränsad i sin föräldraroll.

En förlossning är en kraftfull upplevelse som kommer påverka kvinnans hälsa och självkänsla. Ibland uppstår komplikationer med mor eller barn som gör det nödvändigt att avsluta förlossningen med kejsarsnitt, vilket kan leda till en traumatisk upplevelse. Antalet akuta kejsarsnitt ökar för varje år och det är viktigt att få en ökad förståelse för hur kvinnor upplever denna oförberedda situation. Syftet är att undersöka kvinnors upplevelser av en förlossning som avslutas med ett akut eller ett urakut kejsarsnitt. Studien är en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats, baserad på nedskrivna berättelser från 16 kvinnor. I resultatet presenteras fynden i två huvudkategorier; ”Att världen vänds upp och ned” samt ”Varierad information och stöd”. Dessa resulterar sedan i sju underkategorier; Blandade reaktioner i samband med beslutet, Känsla av ensamhet,  Mötet  med  barnet  blev  inte  som  förväntat,  En  omställning  i  den  nya vardagen, Ett gott stöd av partnern, Brister i vårdandet samt Otillräcklig information. Ett akut/urakut kejsarsnitt upplevs olika beroende på omständigheterna till kejsarsnittet samt vad kvinnan bär med sig för erfarenheter sedan tidigare. Det kan leda till en traumatisk och negativ förlossningsupplevelse som kan påverka kvinnans syn på sig själv samt sin sexuella och reproduktiva hälsa. Upplevelsen av information och stöd under en förlossning har stor betydelse för kvinnans förlossningsupplevelse. En vanlig upplevelse vid ett akut/urakut kejsarsnitt är att kvinnan känner sig ensam i sin situation, och att hon ligger ensam på post-operationsavdelningen utan information om vad som har hänt och hur hennes barn mår. Barnmorskebristen i Sverige gör att alla kvinnor inte får möjligheten till en närvarande barnmorska med kontinuerligt stöd, vilket också påverkar kvinnors trygghet under förlossningen. Partnern blir istället ett stort stöd och vid en komplex situation som akut och urakut kejsarsnitt är det inte ovanligt att kvinnan oroar sig för sin partner.