Bakgrund: Inom sjuksköterskors professionskrav ingår skapandet av patientcentrerad omvårdnad, vilket kan grundas i en livsvärldsbaserad omvårdnad. Den ökande internationaliseringen i världen ökar behovet av förmåga till att nå livsvärlden i transkulturella vårdande möten på akutvårdsmottagningar.  Syfte: Syftet var att belysa hur sjuksköterskan når patientens livsvärld i vårdande möten på en akutmottagning med patienter från andra kulturer som ej har svenska som modersmål.Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ design genom individuella semistrukturerade intervjuer med sex informanter, tre kvinnor och tre män. Data analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys.  Resultat: Fyra kategorier detekterades; det transkulturella vårdande mötets olika delar, se patienten som unik, behov av externa resurser samt hinder i det transkulturella vårdande mötet.Slutsats: Kunskap kring hur de framträdande individberoende och organisatoriska faktorerna påverkade tillgången till livsvärld hos patienter med annan kulturell bakgrund kan bidra till förbättrade arbetssätt i de vårdande mötena. Baserat på det ökande antalet transkulturella möten sjuksköterskor på akutmottagningar är ämnet aktuellt att vidare beforska.

Det blir allt vanligare att närstående vårdar patient vid livets slut i hemmet, vilket förändrar de närståendes livsvärld. Den förändrade livssituationen för de närstående kan leda till ett livslidande då den berör hela deras existens. Syftet med litteraturöversikten är att undersöka närståendes behov av stöd vid vård av patient i livets slut i hemmet. Metoden som ligger till grund för studien är en beskrivande kvalitativ litteraturöversikt ur ett vårdvetenskapligt perspektiv. Materialet till litteraturöversikten utgörs av tolv vetenskapliga artiklar som har granskats och analyserats enligt Fribergs modell (2012). Resultatet bygger på fyra huvudkategorier: Hemmets karaktär förändras när vården flyttar in; Delaktighet och kommunikation, grunden till en vårdande relation; Stöd i form av ökad kunskap ger trygghet för närstående; Gemenskap med andra människor i liknande livssituation skapar trygghet.   Litteraturöversiktens resultat visar att närstående som vårdar i hemmet upplever hemmet som en trygghet. I resultatet framkommer att gemenskap med andra i liknande livssituation anses vara stödjande. Sjuksköterskans förmåga att skapa en vårdande relation är betydelsefullt för de närstående eftersom det bidrar till en känsla av delaktighet. Närstående som vårdar i hemmet har en betydande roll i vården av patienten och därför har de således behov av stöd från sjuksköterskan. I praktiken innebär det att sjuksköterskan kan stödja närstående genom att ha ett öppet förhållningssätt och därmed skapa goda vårdande relationer som stärker närstående i sin roll som vårdare. Genom att sjuksköterskan utgår från ett livsvärldsperspektiv där hela människan tas i beaktning känner närstående sig delaktiga och upplever vården som stödjande.

Allt fler är i behov av vård i hemmet då slutenvårdsplatserna på sjukhuset minskar. Hemmet är den platsen där människan kan vara sig själv och där integriteten och självbestämmandet hämtar kraft. Värdigheten är en grundläggande rättighet för alla människor och det är av stor betydelse att den bevaras för att människan inte ska isolera sig från omvärlden. Syftet med litteraturöversikten var att belysa den äldres upplevelse av värdighet vid vård i hemmet. Metoden för studien var en litteraturöversikt med en kvalitativ ansats där 10 kvalitativa artiklar granskades och analyserades för att utgöra resultatet för studien. Under granskningen av artiklarna framkom det tre huvudteman som formade resultatet. Temana var: 1) Upplevelsen av värdighet i en förändrad livssituation, 2) Den vårdande relationen i hemmet, och 3) Gemenskapens betydelse för den äldre. Resultatet visade att många upplevde en minskad känsla av värdighet på grund av sin förlorade kroppsfunktion. Exempelvis att den äldre personen förlorade den fysiska förmågan att utföra aktiviteter och plötsligt var i behov av hjälp för att klara av vardagen. Det framkom att det var lättare att bevara privatlivet och känslan av värdighet när de äldre som bodde på vårdhem hade ett enkelrum. Rummet som då blev den äldres hem var viktigt för att de skulle kunna dra sig undan från andra om behov fanns. Det framkom också i resultatet att de äldre värderade relationen till sjuksköterskan högt. En bra vårdande relation där de fanns möjlighet att uttrycka sina åsikter och vara delaktig i vårdandet kunde bidra till en känsla av värdighet. Det var viktigt att sjuksköterskan såg hela  personen  och  inte  bara  ett  objekt  för  vård.  Därför  anser  författarna  till examensarbetet att det är viktigt att den vårdande relationen utvecklas för att bevara den äldres känsla av värdighet. Resultatet visade också att gemenskapen med familj och vänner var viktig för känslan av värdighet.

Transport av kritiskt sjuka patienter inom sjukhus innebär risker för patienten. Dessa risker är bland annat påverkan på cirkulation och syresättning. Det finns även rapporter om problem med övervakningsutrustning. Anestesisjuksköterskor arbetar under hälso- och sjukvårdslagen och ska bedriva patientsäker vård. Att säkerställa patientens ventilation och cirkulation är anestesisjuksköterskans ansvarsområde. Det saknas studier om anestesisjuksköterskors upplevelser av transporter av kritiskt sjuka patienter inom sjukhuset. Syftet var att belysa anestesisjuksköterskors erfarenheter och upplevelser av att genomföra en patientsäker transport av en kritisk sjuk patient från akutmottagningen till operationsavdelningen eller intensivvårdsavdelningen. En kvalitativ ansats valdes. Tio stycken anestesisjuksköterskor intervjuades. Alla tio intervjuer inkluderades i resultatet. Analysen av resultatet genomfördes enligt kvalitativ innehållsanalys. Detta resulterade i tre huvudkategorier och åtta subkategorier. Resultatet presenterades genom följande huvudkategorier: Att vara förberedd, Att vårda i ett team och Att vårda när livet står på spel. Det framkom i resultatet att planering inför transport har stor påverkan på hur transporten upplevdes. Det framkom även att patienten är i en utsatt situation. Upplevelsen av transporten varierade mellan anestesisjuksköterskorna, tidigare erfarenheter var en avgörande aspekt. Antalet personer som medverkade i transporten och samarbetet dem emellan kunde påverka anestesisjuksköterskans upplevelse. Det saknas riktlinjer för hur en patienttransport ska genomföras. Om riktlinjer utformas kan det vara ett hjälpmedel för anestesisjuksköterskor. Det framkommer även att patientens integritet är hotad under dessa transporter och att transportvägen upplevs vara lång. Utformning av sjukhuslokaler är en viktig aspekt för att kunna bedriva en patientsäker vård.

Introduktion: Inom den allmänpsykiatriska vården är patienter med självskadebeteende vanligt förekommande. Dessa patienter har ofta olika diagnoser som påverkar patienternas dagliga liv, vilket kan göra att det finna olika faktorer som har betydelse för hur den vårdande relationen skapas. Detta gör också att det ställs högre krav på sjuksköterskor som arbetar med dessa patienter.  Syfte: Syftet är att belysa hur allmänsjuksköterskor inom den psykiatriska vården skapar en vårdande relation till patienter med självskadebeteende.                                                                    Metod: Studien är en kvalitativ intervjustudie. Genom att genomföra intervjuer med allmänsjuksköterskor har vi fått ta del av sjuksköterskornas upplevelser, tankar, åsikter och personliga erfarenheter av patienter med självskadebeteende och hur en vårdande relation skapas med dem.                Resultat: Resultatet presenteras i tre kategorier som är av stor betydelse för hur en vårdande relation till patienter med självskadebeteende skapas: sjuksköterskans förhållningssätt, sjuksköterskornas upplevelser av patienterna och kompetensutveckling.   Slutsats: Ur sjuksköterskors perspektiv är ett öppet förhållningssätt till patienten en förutsättning för att skapa en vårdande relation. Grunden i relationen handlar även om trygghet och tillit. Enligt sjuksköterskorna är reflektion i arbetsgrupp och vidare utbildning i kontext viktiga för att kunna möta behov från patienter med självskadebeteende.

Bakgrund: Cancer är en sjukdom med över 200 olika former och cellgiftsbehandling är en vanlig behandling där cancerceller angrips, men även kroppens friska celler påverkas. Detta resulterar i biverkningar hos patienter som kan påverka livskvaliteten negativt trots att många av biverkningarna är lindriga. Sjuksköterskans primära roll är att arbeta för att främja hälsa och välbefinnande hos patienter. Syfte: Syftet med studien är att beskriva patienters upplevelser av ha biverkningar vid cellgiftsbehandling. Metod: Arbetet har genomförts genom en kvalitativ metod där självbiografier med en narrativ karaktär har studerats. Resultat:  I resultatet framkommer fyra teman. (1) Att orka fortsätta leva; innefattar upplevelser av att orka genomgå biverkningar. (2) Kroppens begränsningar; innefattar upplevelser av hur biverkningar begränsar patienternas liv. (3) Att pendla mellan olika känslor: innefattar upplevelser om hur känslor till biverkningarna är olika från dag till dag. (4) Behovet av stöd: innefattar vikten av stöd vid biverkningar. Resultatet visar upplevelsen av att ha biverkningar vid cellgiftsbehandling. Konklusion: Genom en inblick i upplevelserna kan sjuksköterskan möta och förstå patientens individuella behov av stöd och genom detta förebygga lidande av biverkningar vid cellgiftsbehandling. / Background: Cancer is a disease with over 200 different types. Treatment with cytostatics is common, cancer cells are attacked, but the healthy cells can also be affected. This result in different side effects that can affect the life quality in a negative way, although many of the side effects are minor.  The primary role as a nurse is to work for the protection of health and wellbeing in the patient care. Purpose: The purpose was to describe patient experiences of having side effects in chemotherapy. Method: The study was based on a qualitative method where autobiographies with a narrative quality has been studied. Result: The result show four themes that include experiences about having side effects in chemotherapy. The result also show the experiences about how side effects give limitations in life, experiences about how the feelings to the side effects are different from day to day and the importance of support through side effects. The themes presented in the result together show the experiences of having side effects in chemotherapy. Conclusion: Through an insight into the experiences, the nurse can meet and understand the patient's individual need for support and thereby prevent suffering of side effects during chemotherapy.

Bakgrund: I Sverige insjuknar ca 2000 personer i hjärntumör varje år. En hjärntumör kan vara antingen elakartad eller godartad, varav den förstnämnda är den vanligaste. Symtomen och prognosen vid en hjärntumör varierar beroende av vilken typ av tumör det handlar om och var i hjärnan tumören sitter. Att drabbas av en hjärntumör kan innebära att personens mening och sammanhang blir påverkat. Sjuksköterskans uppgift är att ge personcentrerad vård för att främja hälsa och lindra lidande. Syfte: Syftet med studien var att belysa upplevelsen av att leva med en hjärntumör.  Metod: En litteraturöversikt genomfördes i enlighet med Fribergs metod. Tio vetenskapliga artiklar hämtades från de tre olika databaser Cinahl Complete, Medline och Psycinfo. Artiklarna var av både kvalitativ och kvantitativ design. Resultat: Litteraturöversikten resulterade i fyra teman som belyser upplevelsen av att leva med en hjärntumör. De fyra temana var: anpassningsstrategier,information, relationer och hopp. Anpassningsstrategier tillämpades i vardagslivet och arbetslivet för att tillvaron skulle fungera. Informationen som gavs av vårdpersonalen upplevdes som bristfällig. Det framkom att närstående var ett viktigt stöd genom hela sjukdomsprocessen, vidare beskrivs tryggheten i att få träffa samma vårdpersonal. Trots sjukdom framkom att deltagarna hade ett inneboende hopp.  Diskussion: Diskussionen är uppdelad i en metoddiskussion och en resultatdiskussion. Litteraturöversiktens styrkor och svagheter diskuterades i metoddiskussionen. I resultatdiskussionen diskuterades resultatet utifrån Katie Erikssons vårdvetenskapliga begrepp hälsa, lidande och vårdande. / Background: About 2000 people get diagnosed with brain tumor each year in Sweden. A brain tumor can be either malignant or nonmalignant where the formeris most common. Symptoms and prognosis varies depending on type of brain tumor and where in the brain it is located. The diagnosis of brain tumor could result in impact a person's meaning and purpose. The responsibility of a nurse is to give person-centered care to promote the health of the patient and relieve suffering. Aim: The aim of the study was to elucidate the experience of living with a brain tumor. Method: A literature review was made accordingly with Friberg’s method. Ten scientific articles were collected from three different databases; Cinahl Complete, Medline and Psycinfo. The articles were of both in qualitative and quantitative design. Results: The literature review as a result showed four themes that would enlighten the experience of living with a brain tumor. Those four themes are: Adjustment strategies, information, relations and hope. Adjustment strategies were used in daily life and work situations, to make the everyday life work. Furthermore, the review showed that the information that were given by the nurses were inadequate. The review described that close relatives were an important support throughout the entire process, further describe the confidence of meeting the same health professionals. Regardless of the tumor the participants describe having an inner hope. Discussion: The discussion is divided into a method discussion and a result discussion. The strengths and weaknesses of the literature review is discussed in the method discussion. The result was discussed from Katie Eriksson’s scientific terms Health, Suffering and Care.

No description available.

Bakgrund: Traumavård är en del av den svenska hälso- och sjukvården. Patienter som råkat ut för ett trauma vårdas utifrån allvarlighetsgraden av skadebilden.  Enligt nationella riktlinjer indelas trauma i två olika nivåer, där trauma nivå-1 är det allvarligaste som ofta kräver livräddande vårdinsatser. Operationssjuksköterskan är en av medarbetarna i teamet och är delaktig i de operativa åtgärderna. Vårdandet ställer krav på yrkeskompetens och stresstålighet i det pre- och intraoperativa arbetet.    Syfte: Syftet med studien var att belysa operationssjuksköterskor erfarenheter av att vårda patienter med trauma nivå-1 på operationssal med fokus på förutsättningar. Metod: I studien användes kvalitativ metod där datamaterialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Datamaterialet insamlades genom tio intervjuer med operationssjuksköterskor från ett regionalt traumacentrum och ett traumamottagande sjukhus. Resultat: Analysen av datamaterialet gav ett övergripande tema som är operationssjuksköterskans delaktighet i vårdandet och trygghet i professionen. Temat framkom utifrån tre kategorier; personliga och professionella resurser, lärande resurser och organisatoriska resurser med tillhörande underkategorier. Konklusion: I resultatet framkommer att fungerade teamarbete, förtrogenhet i yrkesrollen och olika former av lärande är förutsättningar för vårdandet. Organisatoriska delar som struktur och chefskap är andra förutsättningar som har betydelse för ett fungerande samarbete och för att operationssjuksköterskan ska kunna utföra sitt arbete i samband med traumavård nivå-1. / Background: Trauma care is included in Swedish healthcare services. A patient in need of trauma care is treated by the severity of injuries. According to national guidelines trauma is divided into two different levels, level-1 being the most severe that often require lifesaving efforts. Operating theater nurses is one of the team members that is part of the operative care. Professional competence is required along with stress resistance in the pre- and intraoperative care. The aim: The aim of the study was to illustrate experiences of operating theater nurse´s care of patients with trauma level-1 with focus on qualifications.   Method: A qualitative method was used where the data material was analyzed with qualitative content analysis. The data is based on interviews with ten operating theater nurses from a University hospital and a regional hospital. Results: One main theme with three underlying categories emerged. Operating theater nurses participation in provided care and sense of safety is an overall theme that contains three categories which are personal and professional resources, learning resources and organizational resources, each with associated subcategories. Conclusion: Participation in the trauma care, sense of safety and a variety of learning sources was evident as qualifications for care. Structure and leadership was further conditions that emerged as important parts for collaboration that enhances the possibility for the operation theater nurse to perform trauma care level-1.

Bakgrund: Suicid är ett vanligt förekommande folkhälsoproblem världen över. Människor som överlevt suicidförsök vårdas ofta inom psykiatrisk heldygnsvård. Sjuksköterskan har ett stort ansvar för omvårdnaden och likaså ett yrkesansvar att skapa vårdande möten med patienten och vårda utifrån ett patientperspektiv. Eftersom vi av tidigare forskning vet att sjuksköterskan är en viktig del av relationen till patienten är det av största vikt att lyfta dennes känslor och upplevelser och hur de i sin tur påverkar patienten. Syfte: Att beskriva sjuksköterskans upplevelse av att vårda patienter inom psykiatrisk heldygnsvård efter ett suicidförsök. Metod: Datainsamling utfördes genom intervjustudier som analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkommer två huvudkategorier; Uppleva känslor som är svåra och Uppleva känslor som berikar, med ett överskridande tema, Utmaning och motivation-det paradoxala vårdandet. I vårdandet upplever sjuksköterskan en mängd olika känslor och även tvära kast dem emellan. Bland de svåra känslorna nämns exempelvis frustration och ilska. Känslor av positiv karaktär stärker å andra sidan sjuksköterskan i sin yrkesroll och ger drivkraft till att fortsätta vårda. Diskussion/Slutsats: Vårdandet av patienter efter ett suicidförsök är en mycket svår situation att ställas inför då vårdandet är komplext och mycket känsloutmanande även för en sjuksköterska eller specialistsjuksköterska med mångårig yrkeserfarenhet. Trots detta bemannas ofta psykiatriska heldygnsvården av mindre erfarna sjuksköterskor. Verksamheter bör därför prioritera kompetensutveckling och tillgång till handledning och reflektion på arbetsplatsen för att kunna möta patienter i svåra och komplexa situationer och ge en trygg och säker vård som baseras på kompetens och erfarenhet.