Det finns möjligheter för elever i matematiksvårigheter att nå skolans kunskapskrav i ämnet matematik om de får hjälp iform av effektiva interventioner. Därför är det av intresse att undersöka vilka undervisningsmetoder som ingår i effektivainterventioner.Frågeställningarna för denna litteraturstudie är:• På vilka sätt kan lärare stötta elever i matematiksvårigheter?o Vilka undervisningsmetoder har visats vara gynnsamma för elever i matematiksvårigheter?o Vilka representationsformer använder lärare för att stötta elever i matematiksvårigheter?• Hur påverkar undervisnings- och representationsformer elevers matematiska förmågor?I resultatet framkommer det att effektiva interventioner inkluderar muntliga och skriftliga instruktioner (med hjälp avvisuellt stöd), datorstöd, laborativ undervisning och självbedömning samt olika kombinationer av dessa. Hur effektfull enintervention är mäts med hjälp av effektstorlek och alla artiklar som ingår i denna litteraturstudie har i metaanalyserbedömts ha stor effektstorlek. / There are opportunities for students in mathematical difficulties to reach the school’s requirements in mathematics if theyreceive help in form of effective interventions. Therefore, it is of intrest to investigate which teaching methods areinlcluded in effective interventions.The questions for this literature study are:• In what ways can teachers support students in mathematical difficulties?o What teaching methods have shown to be beneficial for students in mathematical difficulties?o What forms of representation do teachers use to support students in mathematical difficulties?• How does teaching methods and reprepresentations influence the mathematical abilities of students?The result shows that effective inteventions include verbal and written instructions (using visual support), computersupport, laboratory teaching and self-assessment, as well as various combinations of the mentioned interventions. Theeffectiveness of an intervention is measured by means of effect size. All articles included in this literature study have inmeta-analyzes been considered to have a large effect size.

Matematikundervisningen är ofta abstrakt och upplevs som svår får många elever att förstå. Denna studie syftar till att undersöka hur en undervisning, där elevens meningsskapande av matematiken används och hur matematiken kopplas till elevernas vardagserfarenheter. Studien undersöker även vad aktiva lärare, åk 4-6, i matematik anser som en meningsskapande undervisning som kopplar till elevernas vardagserfarenheter. Till bas för studien ligger sju stycken semistrukturerade intervjuer från olika skolor i Västernorrlands län. Studien visade att flera av lärarna använder elevernas intressen och tidigare erfarenheter när de undervisar. Något som också framkom i studien är att den faktor som lärarna anser vara viktigast i matematikundervisningen är att eleverna tycker det är roligt och att de finner ett intresse för ämnet. Tanken med studien är att bidra till att kunna ändra matematikundervisningen för att kunna öka elevers förståelse för ämnet och bryta en trend som efter många år av sjunkande resultat äntligen är på väg uppåt igen.

Syftet med studien är att undersöka hur grundskollärare uppfattar och arbetar med formativ bedömning i sin matematikundervisning. Forskare pratar om att formativ bedömning bidrar till att utveckla elevernas möjligheter till att lära, utvecklas samt ta eget ansvar över sina egna studier. Studiens område är valt utifrån mitt egna intresse för formativ bedömning i matematik. Samt för att undersöka hur lärare uppfattar och använder sig av formativ bedömning i matematik. Resultatet redovisas genom fem intervjuer och en enkätundersökning där 21 lärare deltog. Intervjuerna transkriberades från ljudfil till text. Resultatet i studien är att lärare upplever både för- och nackdelar med formativ bedömning. Samtliga lärare är eniga om är att formativ bedömning bidrar till att utveckla elevernas matematiska förmågor. Dock upplever lärarna att formativ bedömning i matematik är tidskrävande och ställer krav på dem på organisation- och institutionsnivå. För att analysera resultatet används både ett sociokulturellt perspektiv samt kognitivistiskt. Återkommande termer i studien är återkoppling, sociala interaktioner, metakognition och ansvarstagande. Slutsatsen är att lärare behöver mer kunskap om formativ bedömning för att kunna tillämpa det i undervisningen på ett fungerande sätt. Det kommer också att krävas att eleverna tar ansvar över sina egna studier för att lära sig och utvecklas.

Studien som följer nedan kommer att belysa matematik med bilder och teckningar som hjälpmedel. En enkätundersökning har gjorts med lärare kring huruvida de använder sig av bilder och teckningar som hjälpmedel i matematikundervisning. Denna undersökning har sedan analyserats utifrån lärarnas olika egenskaper, såsom yrkesverksamma år samt huruvida lärarna har gått någon form av kompetensutbildning eller inte. Analysen visade på en skillnad i lärarnas arbetssätt samt åsikter när det kommer till en användning av bilder och teckningar som berodde dels på huruvida länge lärarna varit yrkesverksamma samt om de hade någon kompetensutbildning inom matematik eller inte.

Den svenska skolan karakteriseras av en stor språklig mångfald, med mer än en fjärdedel av alla elever som har rätt till modersmålsundervisning. Enligt betygsstatistikerna som samlas av Skolverket, och resultaten av internationella mätningar som PISA och TIMSS, presterar dessa elever i genomsnitt sämre än sina jämnåriga som har svenska som modersmål. I den offentliga debatten förklaras ofta denna skillnad mellan resultaten genom att poängtera till elevernas bristande språkkunskaper och till deras utländsk bakgrund. Det finns ändå inte så mycket akademisk forskning inom matematikdidaktik kring denna problematik. Forskningen är underutvecklad i synnerhet när det gäller att analysera hur dessa elever upplever matematikundervisningen. I denna uppsats vill jag följaktligen sätta elevernas perspektiv i fokus. Genom att intervjua elever som har svenska som andraspråk, samlar jag in intressanta berättelser kring deras upplevelser av att läsa matematikpå svenska. Mitt syfte är att utreda vilken roll språket egentligen spelar i matematiklärande, och att analysera på vilket sätt bristperspektivet påverkar deras möjligheter att lyckas med matematiken. Studiens resultat visar att elevernas språk ibland kan bli ett problem i lärandet, men att det är bristperspektivet och dess konsekvenser som utgör de huvudsakliga hindren till lärande.

Denna studie syftar till att belysa vilken tillit politiker och forskare från Sverige och Finland har till PISA-undersökningarna i matematik. I studien undersöks också vilka förändringar som har förespråkats från politiskt håll samt vilka förändringar som har genomförts för att förbättra de svenska och finska elevernas matematikresultat i PISA. Studien har utgått ifrån en kvalitativ textanalys innehållande ett flertal analytiska frågor där material från främst svenska och finska forskare har analyserats. Det som framkommer i studien är att både svenska och finska politiker har haft hög tillit till PISA-undersökningarna. Tilliten till PISA-undersökningarna framgår tydligt då det har skett ett flertal skolreformer i både Sverige och Finland där besluten har tagits utifrån bland annat elevernas PISA-resultat. Bland de svenska och finska forskarna framkommer det däremot att tilliten till PISA-undersökningarna varierar något och att det framstår som väldigt individuellt huruvida tilliten är hög eller låg. / This study aims to illustrate which trust politcian and scientists from Sweden and Finland has towards the PISA studies in mathematics. The study also examine which changes that has advocated from a political point of view and which changes that has been carry through in order to improve the Swedish and Finnish pupils mathematic results in the PISA studies. The study is based on a qualitative text analysis containing several analytical questions where material from mainly Swedish and Finnish scientists has been analyzed. What emerges in the study is that both Swedish and Finnish politcian have had high trust towards the PISA studies. Several school reforms has been made in Sweden and Finland based on pupils result in the Pisa studies which clearly show the trust towards the PISA studies. Among the Swedish and Finnish scientist however, it appears that the trust towards the PISA studies is either high or low and it varies a lot between the diffrent scientists.

Det här är en kvantitativ studie i form av en enkätundersökning som undersöker om lärare i årskurserna F-3 använder sig av estetiska lärprocesser integrerat i sin matematikundervisning och i så fall hur de har arbetat med det. Detta undersöks med bakgrund av att läroboken är dominerande i matematikundervisningen och elever ska få en undervisning som är varierande, motiverande och som väcker en nyfikenhet. Matematikundervisningen ska också ha inslag av estetiska uttrycksformer. Tidigare forskning har visat att ett arbete med matematik integrerat med musik eller dans kan gynna eleverna i deras matematikinlärning. Matematiken återfinns i både musik och dans. Undersökningen grundar sig också i ett transdisciplinärt perspektiv där ett lärande utvecklas när elever får arbeta med kroppen och tänkandet samtidigt och där den matematiska diskursen blandas med andra diskurser, som musikens och idrottens diskurser. Det är 56 lärare som har deltagit och resultatet visar att det görs en viss integration av sång/rytm i undervisningen av taluppfattningen och talmönster av en större del av de deltagande, däremot inte alltid en medveten integration. Några gjorde det som ett roligt inslag för att eleverna tyckte det var roligt, medan några gjorde det för en varierad undervisning med ett matematiskt innehåll som syfte. Däremot är det färre som gör en integration av dans i matematikundervisningen. Det visade sig även att de flesta som inte har gjort en medveten integration är obehöriga i ämnena musik och idrott där sång och dans ingår.

Denna studie analyserar läromedel för att undersöka hur ofta eleverna i årskurs 2 får träna och utveckla de fem matematiska förmågorna. I och med studiens storlek så ligger fokus endast på additionsuppgifterna som finns i läromedlen. Det visar sig att eleverna får olika mycket utrymme att träna och utveckla alla fem förmågor, samt att det är begreppsförmågan och metodförmågan som tar mest utrymme i dessa läromedel. Kommunikationsförmågan, problemlösningsförmågan och resonemangsförmågan är de förmågor eleverna får träna och utveckla minst i de olika läromedlen, vilket då innebär att lärare måste komplettera så eleverna även får utveckla dessa förmågor lika mycket. Resultatet visar samtidigt att de fem matematiska förmågorna ofta går in i varandra och att enskilda uppgifter inte enbart låter eleverna utveckla en specifik förmåga.

Syftet med denna studie är att undersöka vilka möjligheter elever i årskurs 1–3 har för att utveckla en förståelse för likhetstecknet samt vilken förståelse för likhetstecknet elever i årskurs 1–3 visar att de faktiskt har. Tre observationer genomfördes hos en lärare för att se hur läraren undervisade om, benämnde och förklarade likhetstecknet. Därefter genomfördes ett test med sjutton elever för att undersöka vilken förståelse för likhetstecknet de har. Som uppföljning av testet, intervjuades nio elever i grupper om tre för att undersöka vilken förståelse för likhetstecknet eleverna har. Observationerna, testet och intervjuerna visade att läraren benämner likhetstecknet som ”lika med” samt att majoriteten av eleverna har en relativt välutvecklad förståelse av likhetstecknet, då de med egna ord kan förklara och visa på att det ska vara lika mycket på vardera sida av likhetstecknet för att likhetstecknet ska kunna användas. Genom intervjuerna med eleverna framkom det att eleverna fått arbeta med olikhetstecknet ”skilt från” och att det underlättade deras förståelse för likhetstecknets betydelse. De har även fått arbeta med klossar och brukar regelbundet arbeta med likhetstecknets betydelse i undervisningen, främst i deras lärobok där det är ständigt återkommande.

Detta är en studie som undersöker hur elever i årskurs 1 löser aritmetiska uppgifter med konkret material som tiobasmaterial eller pengar, samt utan konkret material. I studien har klasslärarna intervjuats för att ta reda på elevernas undervisningsbakgrund som rör bland annat elevernas bekantskap med konkret material. Därefter har observationer genomförts där elevgrupper har löst uppgifter inom addition och subtraktion, både inom och utom det talområde eleverna är vana vid. Två elevgrupper har använt pengar som konkret material, två elevgrupper har använt tiobasmaterial och två elevgrupper har varit utan konkret material, men de har haft tillgång till papper och penna. Utifrån dessa observationer har det visats sig att det konkreta materialet tenderar till att eleverna samtalar mer kring uppgiften, eftersom i elevgrupperna utan konkret material löser de uppgifterna enskilt i tystnad. Det visade sig även att eleverna som använde pengar som konkret material lättare fastnade i materialet och använde sig inte av inlärda algoritmer i samma utsträckning som de andra elevgrupperna gjorde. Vid vissa tillfällen fastnade eleverna med pengar som konkret material i att diskutera vilken valör de skulle visa ett tal med, samt att de fick problem att växla till lämpliga valörer. Slutsatsen för studien är att pengar kan vara användbart som konkret material, men främst för att visa på en vardagsanknytning. Det behövs samtal i undervisningen kring hur pengarna kan användas som verktyg, samt för val av lämpliga valörer och växlingar mellan valörer.