No description available.

Studiens syfte var att undersöka hur rekryterare i Jönköpings län upplevde personlighetstestens användbarhet vid rekrytering. I den vetenskapliga litteraturen framkom en oenighet mellan forskare och yrkesverksamma samt en kritik mot rekryterares bristande kunskap om personlighetstest. Därför syftade studien till att jämföra hur väl rekryterarnas upplevelse stämde överens i förhållande till de antaganden som existerade om arbetspsykologisk testning. Då rekryterares upplevelse av personlighetstest var ett relativt outforskat område, ansågs studien bidra till de kunskapsluckor som förelåg inom forskningsfältet. Genomförandet baserades på en kvalitativ forskningsmetod med semistrukturerade intervjuer. Ett målstyrt urval tillämpades där 13 rekryterare strategiskt valdes ut för att skapa överenstämmelse mellan studiens syfte och urval. Intervjuerna transkriberades och tolkades genom tematisk analys för att bidra med en riklig och detaljerad information. Resultatet visade tre huvudteman, vilka definierades som motiv till användning, användbarhet och risker. Rekryterarna hade en relativt samstämmig bild av den praktiska användningen av personlighetstest. Samtliga rekryterare ansåg att det var en användbar urvalsmetod vid rekrytering under förutsättning att det användes korrekt. Främst betonades vikten av att använda personlighetstest som ett komplement och att det enbart bör vara en del av kandidatens helhetsbedömning. I förhållande till existerande antaganden om arbetspsykologisk testning stämde rekryterarnas upplevelse till viss del överens med den vetenskapliga litteraturen. Skillnaden var att rekryterarna hade en mer stabil syn på personlighet och högre tilltro till att personlighetstest kan predicera framtida arbetsprestation. Dessutom betraktades varken fusk eller kulturella skillnader som en betydande problematik. Att det fanns en inkongruens mellan forskning och praktisk användning förklarades genom att rekryterarna i vissa avseenden hade en bristande kunskap om personlighetstest. Detta framhävdes som en risk, då det i kombination med en vinstinriktad marknad kunde bidra till opålitliga personlighetstest samt en ovetenskapligt förankrad användning.

Sammanfattning Syfte: Syftet med studien är att undersöka fenomenet organisationskultur och få en förståelse för hur värdefullt och betydelsefullt det är hos äldre (60-talister) respektive unga (90-talister) på deras arbetsplatser. Vidare vill vi undersöka om det finns några likheter och eller olikheter när det gäller 60-talisters och 90-talisters syn på fenomenet organisationskultur. Teori: Våra teoretiska utgångspunkter har begränsat fenomenet om organisations-kultur och breddat förståelsen. Främst med hjälp av Scheins (2010) redogörelse för organisationskulturens tre lager: grundläggande antaganden, normer och värderingar samt artefakter. Komplettering görs med hjälp av Alvesson (2015) samt flertalet vetenskapliga artiklar som skrivits inom ämnet. Gemensamt pekar samtliga teoretiker på att en uppdelning av fenomenet är nödvändigt samt att organisationskultur är väsentligt för att företag ska lyckas. I delen om generationer tas främst Jonkman (2011) samt Parment (2016) upp. De båda pekar på stora skillnader mellan de olika grupperna främst inom yrkeslivet. 60-talister menar de är mer plikttrogna och självständiga medan 90-talister ställer helt andra krav, de anses vara mer ansvarslösa och ombytliga. Metod: Studien är av kvalitativ art. Den har utförts med hjälp av halvstrukturerade intervjuer med fem personer som tillhör generationen 60-talister samt fem personer som tillhör generationen 90-talister. Samtliga deltagare arbetar i dagsläget. Båda könen är representerade, så även olika branscher och sektorer på arbetsmarknaden.   Resultat: Det resultat som visade sig i studien är att det finns såväl likheter som skiljaktigheter i hur de tillfrågade 60-talisterna och 90-talisterna ser på och värderar fenomenet organisationskultur. Inom Scheins (2010) kulturlager har normer och värderingar och artefakter värderats högt hos samtliga respondenter men på olika sätt mellan generationerna. Medan grundläggande antaganden är en del som inte varit lika central.

<p>Standarden IAS 19, ersättningar till antällda, infördes den 1 januari 2005. Standarden behandlar fyra olika områden, ett av dem är ersättning efter avslutad anställning i form av pensioner. En förmånsbestämd pensionsplan innebär att en anställd vid pensionsavgång får en garanterad förmån. För att företaget på ett tillförlitligt sätt ska redovisa denna framtida skuld, måste de uppskatta ett antal olika aktuariella antaganden. Svårigheterna med dessa uppskattningar och vårt intresse för pensionsredovisning, mynnade ut i denna uppsats problemformulering: Hur sker och uppfattas arbetet med de aktuariella antagandena? Syftet är att genom en enkätstudie med företag på Stockholmsbörsen och telefonintervjuer med aktuarier kartlägga hur arbetet med de aktuariella antagandena ser ut och även skapa oss en uppfattning om hur respondenterna bedömer den nya standarden jämfört med tidigare praxis och norm.</p><p>Vi vill tolka och försöka förstå hur arbetet kan se ut hos de personer som arbetar med de aktuariella antagandena. I enlighet med den hermeneutiska kunskapssynen anser vi att kunskap om detta, inte uppnås genom mätning utan genom att tolka och förstå företagen och aktuariernas utsagor.Därför lämpar sig det hermeneutiska synsättet bäst. Den teoretiska referensramen utgörs av dels en bakgrund till IAS/IFRS och det svenska pensionssystemet och dels av en utförligare beskrivning av redovisningen av de förmånsbestämda pensionsplanerna, där de aktuariella antagandena utgör en viktig del. Eftersom vi ansåg att den tidigare forskningen som fanns var användbar, valde vi ett deduktivt angreppssätt för att ta oss an studiens problem. Studien består som tidigare nämnt av både en kvantitativ undersökning i form av en enkät och en kvalitativ undersökning i form av telefonintervjuer. Anledningen till detta var att vi ville belysa samarbetet mellan aktuarier och företag och på så sätt få en djupare förståelse för ämnet.</p><p>Resultatet av studien visar att aktuarierna fått en mer betydande roll efter införandet av IAS 19, även om många företag uppskattar sina antaganden själva. Personalomsättning ansågs huvudsakligen vara svårast att uppskatta, medan diskonteringsräntan ansågs ha mest effekt på pensionsskulden. Företagen omprövade sina antaganden antingen med ett års eller ett kvartalsvis intervall. Den vanligaste redovisningsmetoden för de aktuariella vinsterna och förlusterna var korriodorregeln. Det var främst de större företagen som hade börjat gå över till den alternativa metoden, direkt mot eget kapital. Den nya standarden ansågs vara mer tillförlitlig och ge en mer enhetlig redovisning. Övergången till den nya standarden hade dock inneburit mycket merarbete och höga kostnader.</p>

<p>Den information som företag lämnar i sina finansiella rapporter ger dess intressenter en möjlighet att analysera företagets verksamhet. Det är då av stor vikt att informationen är tillförlitlig, vilket i sin tur är beroende av egenskaperna hos det som mäts.</p><p>År 2004 kom nya normer för hur redovisning av pensioner skulle ske. En stor förändring var att företagen, istället för Finansinspektionen, skulle ta fram många av de antaganden som behövs vid beräkningen av de förmånsbestämda pensionsplanerna. Dessa antaganden kan ha en stor påverkan på företagens finanser</p><p>vilket innebär en risk att de används i earnings management-syfte.</p><p>Syftet med denna uppsats är att undersöka huruvida ett företags finansiella situation påverkar dess val av aktuariella antaganden vid beräkningen av de förmånsbestämda pensionsplanerna.</p><p>De kvantitativa data som undersökningen bygger på insamlades från</p><p>årsredovisningar från 75 koncerner av ett ursprungligt urval av 272. Det material som hämtades utgjordes av aktuariella antaganden samt andra finansiella variabler som rapporterades i årsredovisningarna för år 2004 och 2005. Koncernerna delades in i två grupper utifrån förhållandet mellan pensionsförpliktelsen och totala tillgångar. Hypoteserna som genererades med stöd av teorier ifrågasätter huruvida</p><p>företag med signifikanta pensionsförpliktelser använder aktuariella antaganden i earnings management-syfte. Hypotes 1 testar huruvida koncerner med signifikanta pensionsförpliktelser i genomsnitt har gjort aktuariella antaganden som, ceteris paribus, ger ett lägre nuvärde på pensionsförpliktelsen. Hypotes 2 testar huruvida</p><p>gjorda aktuariella antaganden hos gruppen med signifikanta pensionsförpliktelser, ceteris paribus, ger ett lägre nuvärde på pensionsförpliktelsen än i gruppen med osignifikanta pensionsförpliktelser.</p><p>Hypotes 1 testades med regressionsanalys och kunde påvisa ett svagt samband mellan gjorda aktuariella antaganden och soliditet. Vid testningen av hypotes 2 användes ett oberoende grupp T-test och här kunde en liten skillnad urskiljas mellan de två grupperna. De samband och skillnader som kunde observeras visade sig dock inte vara statistiskt signifikanta vilket innebär en större risk för att resultaten har naturliga förklaringar.</p><p>I studien dras slutsatsen att det inte finns ett tydligt stöd för att hävda att earnings management förekommer i redovisningen av förmånsbestämda pensionsplaner hos noterade koncerner i Sverige.</p>

Standarden IAS 19, ersättningar till antällda, infördes den 1 januari 2005. Standarden behandlar fyra olika områden, ett av dem är ersättning efter avslutad anställning i form av pensioner. En förmånsbestämd pensionsplan innebär att en anställd vid pensionsavgång får en garanterad förmån. För att företaget på ett tillförlitligt sätt ska redovisa denna framtida skuld, måste de uppskatta ett antal olika aktuariella antaganden. Svårigheterna med dessa uppskattningar och vårt intresse för pensionsredovisning, mynnade ut i denna uppsats problemformulering: Hur sker och uppfattas arbetet med de aktuariella antagandena? Syftet är att genom en enkätstudie med företag på Stockholmsbörsen och telefonintervjuer med aktuarier kartlägga hur arbetet med de aktuariella antagandena ser ut och även skapa oss en uppfattning om hur respondenterna bedömer den nya standarden jämfört med tidigare praxis och norm. Vi vill tolka och försöka förstå hur arbetet kan se ut hos de personer som arbetar med de aktuariella antagandena. I enlighet med den hermeneutiska kunskapssynen anser vi att kunskap om detta, inte uppnås genom mätning utan genom att tolka och förstå företagen och aktuariernas utsagor.Därför lämpar sig det hermeneutiska synsättet bäst. Den teoretiska referensramen utgörs av dels en bakgrund till IAS/IFRS och det svenska pensionssystemet och dels av en utförligare beskrivning av redovisningen av de förmånsbestämda pensionsplanerna, där de aktuariella antagandena utgör en viktig del. Eftersom vi ansåg att den tidigare forskningen som fanns var användbar, valde vi ett deduktivt angreppssätt för att ta oss an studiens problem. Studien består som tidigare nämnt av både en kvantitativ undersökning i form av en enkät och en kvalitativ undersökning i form av telefonintervjuer. Anledningen till detta var att vi ville belysa samarbetet mellan aktuarier och företag och på så sätt få en djupare förståelse för ämnet. Resultatet av studien visar att aktuarierna fått en mer betydande roll efter införandet av IAS 19, även om många företag uppskattar sina antaganden själva. Personalomsättning ansågs huvudsakligen vara svårast att uppskatta, medan diskonteringsräntan ansågs ha mest effekt på pensionsskulden. Företagen omprövade sina antaganden antingen med ett års eller ett kvartalsvis intervall. Den vanligaste redovisningsmetoden för de aktuariella vinsterna och förlusterna var korriodorregeln. Det var främst de större företagen som hade börjat gå över till den alternativa metoden, direkt mot eget kapital. Den nya standarden ansågs vara mer tillförlitlig och ge en mer enhetlig redovisning. Övergången till den nya standarden hade dock inneburit mycket merarbete och höga kostnader.

Den information som företag lämnar i sina finansiella rapporter ger dess intressenter en möjlighet att analysera företagets verksamhet. Det är då av stor vikt att informationen är tillförlitlig, vilket i sin tur är beroende av egenskaperna hos det som mäts. År 2004 kom nya normer för hur redovisning av pensioner skulle ske. En stor förändring var att företagen, istället för Finansinspektionen, skulle ta fram många av de antaganden som behövs vid beräkningen av de förmånsbestämda pensionsplanerna. Dessa antaganden kan ha en stor påverkan på företagens finanser vilket innebär en risk att de används i earnings management-syfte. Syftet med denna uppsats är att undersöka huruvida ett företags finansiella situation påverkar dess val av aktuariella antaganden vid beräkningen av de förmånsbestämda pensionsplanerna. De kvantitativa data som undersökningen bygger på insamlades från årsredovisningar från 75 koncerner av ett ursprungligt urval av 272. Det material som hämtades utgjordes av aktuariella antaganden samt andra finansiella variabler som rapporterades i årsredovisningarna för år 2004 och 2005. Koncernerna delades in i två grupper utifrån förhållandet mellan pensionsförpliktelsen och totala tillgångar. Hypoteserna som genererades med stöd av teorier ifrågasätter huruvida företag med signifikanta pensionsförpliktelser använder aktuariella antaganden i earnings management-syfte. Hypotes 1 testar huruvida koncerner med signifikanta pensionsförpliktelser i genomsnitt har gjort aktuariella antaganden som, ceteris paribus, ger ett lägre nuvärde på pensionsförpliktelsen. Hypotes 2 testar huruvida gjorda aktuariella antaganden hos gruppen med signifikanta pensionsförpliktelser, ceteris paribus, ger ett lägre nuvärde på pensionsförpliktelsen än i gruppen med osignifikanta pensionsförpliktelser. Hypotes 1 testades med regressionsanalys och kunde påvisa ett svagt samband mellan gjorda aktuariella antaganden och soliditet. Vid testningen av hypotes 2 användes ett oberoende grupp T-test och här kunde en liten skillnad urskiljas mellan de två grupperna. De samband och skillnader som kunde observeras visade sig dock inte vara statistiskt signifikanta vilket innebär en större risk för att resultaten har naturliga förklaringar. I studien dras slutsatsen att det inte finns ett tydligt stöd för att hävda att earnings management förekommer i redovisningen av förmånsbestämda pensionsplaner hos noterade koncerner i Sverige.

Vårt syfte med denna studie är att undersöka organisationskulturen på Getinge Sterilization AB för att se om det förekommer skillnader i grundläggande antaganden för arbetarna, tjänstemännen och ledningen d.v.s. om det skiljer sig åt avseende deras uppfattning om sin vardagsverklighet, vilka dessa skillnader är och varför de uppstår. Vi vill även förstå hur dessa skillnader kan påverka organisationers möjlighet till framgång. Vi har tillämpat en kvalitativ ansats i syfte att nå en djupare förståelse för hur informanterna uppfattar organisationskulturen på fallföretaget. För att nå en sådan förståelse har vi sammanlagt gjort 12 semistrukturerade intervjuer med elva olika personer samt tre observationer. Vi har även granskat olika interna och externa dokument. Vi har valt ett abduktivt förhållningssätt i vår undersökningsprocess. Genom hela forskningsprocessen har vi använt en kartläggningsmodell (Scheins trefaktormodell) och vid analysstadiet har denna använts som ett verktyg för att bearbeta den insamlade datan. Vi har funnit att arbetarnivån uppvisar några unika drag i organisationskulturen som till viss del delas av tjänstemannanivån medan ledningen uppvisar en relativt ordinär ledningskultur. Detta innebär att det finns tydliga skillnader i grundläggande antaganden mellan de olika nivåerna i företaget. De tydligaste skillnaderna finns mellan arbetarnivån och ledningsnivån med tjänstemannanivån ofta någonstans emellan. Skillnaderna beror troligtvis på att arbetarna, tjänstemännen och ledningen har olika vardagsverkligheter att förhålla sig till. Dessa skillnader kan medföra problem i framtida förändringsarbete när företaget behöver anpassa rådande organisationskultur till mer moderna omständigheter. Organisationskultur, vardagsverklighet, grundläggande antaganden, subgrupper, kvalitativ. / The aim of this study is to examine the organizational culture at Getinge Sterilization AB to see if there were differences in the basic assumptions for the workers, the clerical staff and the management, that is; Is there a difference regarding their everyday reality? What are these differences and why do they occur? We also want to understand how these differences affect the company’s ability to succeed. We have applied a qualitative approach in order to reach a deeper understanding of how respondents perceive the organizational culture at Getinge Sterilization AB. To reach such an understanding, we have made a total of 12 semistructured interviews with eleven different people. We have also conducted three observations. Finally we studied various internal and external documents. We have chosen an abductive approach in our research process. Throughout the research process, we used a mapping model (Schein’s three factor-model) and at the analysis stage has this been used as a tool to process the gathered data. Our findings shows that the working level exhibits some unique features in the organizational culture, which to some extent is shared by the clerical staff-level while the management show a relatively ordinary management culture. This concludes that there are clear differences in the basic assumptions between the different levels in the organization. The most obvious differences exists between the working level and the management level with the clerical staff-level somewhere in between. The differences likely occur because workers, clerical staff and management relate to different everyday realities. This differences can cause problems in future organizational change processes when the company needs to adapt the existing organizational culture to more modern circumstances. Organizational culture, everyday reality, basic assumptions, subgroups, qualitative.

Syftet med denna uppsats är att undersöka svenska noterade företags val av aktuariella antaganden och om det föreligger samband mellan dessa antaganden och tjänstepensionsplanens finansiella ställning. Funna samband antas indikera resultatmanipulation. För att beräkna nuvärdet av pensionsskulden krävs att företag uppskattar ett antal finansiella respektive demografiska variabler, vilka får en effekt på både balans- och resultaträkning. Genom att använda paneldata för företag noterade på Nasdaq OMX Stockholm under perioden 2013–2016 analyseras de finansiella aktuariella antagandena genom multipel regressionsanalys. Sambanden som undersöks är mellan de beroende variablerna lönetillväxt, prisinflation samt diskonteringsränta och de företagsspecifika oberoende variablerna fonderingsnivå samt pensionsskuldsnivå. Vi finner varierande stöd för dessa tre antaganden. Avseende antagandet för lönetillväxt finns inga signifikanta samband med de oberoende variablerna. Vårt resultat stödjer de förväntade sambanden mellan prisinflation och fonderingsnivå (+) samt mellan prisinflation och pensionsskuldsnivå (-). Vi finner vidare samband mellan företags val av diskonteringsränta och fonderingsnivå (+), samt mellan diskonteringsränta och pensionsskuldsnivå (+). Utifrån detta konstateras att det föreligger ett samband mellan pensionsplanens finansiella ställning och aktuariella antaganden hos svenska noterade företag. Dessa samband indikerar att viss resultatmanipulation förekommer.

Bakgrund: Homosexuella har historiskt sett en rad lagar som motsatte deras mänskliga rättigheter. I Sverige finns hälso– och sjukvårdslagen om rättvis vård, trots denna lag får inte alla samma vård. För en god omvårdnad av patienten behöver sjuksköterskan besitta en god kunskapsbas, detta då deras viktigaste område är omvårdnaden.   Syfte: Syftet med litteraturstudien var att undersöka homosexuellas erfarenheter av bemötande med vårdpersonal och beskriva de inkluderade artiklarnas undersökningsgrupp.   Metod: Den föreliggande studien var en litteraturstudie med deskriptiv design vilket baserades på 12 kvalitativa vetenskapliga artiklar från sökmotorn MedLine och manuella sökningar.   Huvudresultat: Resultatet i denna litteraturstudien påvisade negativa samt positiva bemötanden av sjukvårdspersonal. De faktorer som påverkade hur mötet upplevdes var personalens attityder och kunskap inom området samt om de använde heteronormativa ordval i mötet. Majoriteten av inkluderade artiklarna tog upp deltagarnas ålder och inklusionskriterier. Den största andelen av deltagarna var kvinnor och nio av tolv studier utfördes i Europa.   Slutsatser: Homosexuellas erfarenheter av bemötande med vårdpersonal har kartlagts i de inkluderade artiklarna, vilket visade att det bemötande patienterna fick kan bero på vårdpersonalens kunskap, attityder och värderingar. De homosexuella personerna beskrev både positiva och negativa upplevelser där heterosexuella antaganden, ordval och känslor av osäkerhet hade förekommit. Ökad kunskap och utbildning om frågor som berör homosexuella och deras upplevelser av mötet med sjukvården kan främja att den grundutbildade sjuksköterskan utvecklar en förmåga att ge ett mer invid anpassat och ett positivare bemötande till homosexuella personer. / Background: Homosexuality historically had a series of laws that spoke against their human rights. In Sweden, a healthcare law about fair treatment exists, however, not everyone got the same care. A nurse's key area of expertise is the care and understanding of patient treatment.   Aim: The aim of the literature study was to explore homosexual experiences of treatment in the meetings with healthcare professionals and to look at the included articles sample groups.   Method: Literature study with descriptive design based on 12 qualitative scientific articles from the search engine MedLine and manual searches.   Main results: The results showed both negative and positive experiences of meetings with healthcare professionals. The elements that influenced how the meetings were experienced were the professionals' attitudes, knowledge about the subject and usage of heteronormative words. Most of the included articles informed about the participants' ages and inclusion criteria. The largest part of participants were women and nine of twelve articles were made in Europe.   Conclusion: This have shown that the treatments homosexual patients got could have been influenced by the healthcare professionals’ knowledge, attitudes and personal values. The homosexuals described both positive and negative experiences where heterosexual assumption, certain word choices and feelings of doubt have occurred. An increased knowledge and education about questions concerning homosexual’s and their experiences in the meeting with healthcare can help the undergraduate nurses to develop the capability for a more individual and positive encounter for homosexual people.