Eighty percent of all adolescents in Sweden aged 13-19 years are physically active in sports associations growing up during their childhood, however, far from everyone continues as they get older. The aim of this study is to increase the knowledge about sports associations views and perceptions regarding why adolescents quit physical activities and how they work to prevent this to occur. Furthermore, this study will examine the perceptions and opinions these sport associations have regarding recruitment of adolescents for coaching and other positions within their association. The data in this study was collected from nine semi-structured interviews with representatives from sports associations in the county of Umeå. The results from the data analysis indicates that the sport associations seems to be aware of this drop out among adolescents and that the reason for this phenomena is complex and individual. Despite this, little action seemed to be taken among these sport associations in order to try to keep young individuals physically active within the club or with recruitment of these individuals as coaches, even if the sport associations considered it as a good solution to the problem. The main conclusion of this study is that if sport associations are in need of preventing youth drop out they have to increase their activities for preventing it. Furthermore they need to start seeing adolescents as resources to the sport association.

Syftet med föreliggande studie är att undersöka anledningar till varför ungdomar mellan 16 19 år slutar att idrotta och vilka konsekvenser detta kan medföra. De två modellerna som studien utgår ifrån är Push/pull/anti-push/ anti-pull modellen (Fernandez, Stephan och Forqereau, 2005) och Holistic athletic career model (Wylleman, Reints & De Knop, 2013). Kvalitativa intervjuer med retrospektiva frågor användes på elva ungdomar från ett idrottsgymnasium i sydvästra Sverige. Resultaten visade på att de vanligaste anledningarna till varför ungdomar valde att avsluta sina idrotter var på grund av skador, tidsbrist, sociala problem utanför idrotten, sociala problem inom idrotten och idrottskulturen. Resultatet visade även på att de mest förekommande konsekvenserna av det idrottsliga avhoppet rörde de psykosociala- och idrottsliga sfärerna. Nästintill alla uppgav att de tappat kompisar från idrotten i och med avhoppet, många angav dessutom att de hade förändrat sitt motionerande. Ytterligare en konsekvens var att eleverna uppgav att de efter avhoppet hade mer tid åt skolan och att de var mer fokuserade när de väl var i skolan, vissa påpekade även att detta givit de bättre betyg. / The purpose of present study was to investigate the reasons why adolescents in the age between 16-19 years dropout from sport and what consequences this may entail. Retrospective interviews were made on eleven adolescents from a sportgymnasium in Southwest Sweden. The two models used in the study were Push/pull/anti-push/anti-pull framework (Fernandez, Stephan & Fouquereau, 2006) and the holistic athletic career model (Wylleman, Reints & De Knop, 2013). The results showed that the most common dropout reasons were injuries, lack of time, social problems outside the sport, social problems inside the sport and the sport culture. The results also showed that the most frequent consequences for dropping out from sport were mainly concerning psychosocial- and sports factors. Almost all participants described that they lost friends from the sport as a result of the dropout, many also indicated that they had changed their type of exercise after the dropout. The participants reported that after the dropout they had more time for school and they were more focused once they were in school, some even pointed out that they got better grades.

Syftet med denna studie var att beskriva hur studie- och yrkesvägledares arbete ser ut inom KAA (kommunala aktivitetsansvaret) för att få ungdomar att återgå till studier. I studien undersöktes vilka åtgärder och insatser som erbjuds de ungdomar som hamnat utanför gymnasiet. I bakgrundsavsnittet presenteras forskning och annan relevant litteratur kring främjande arbete med hemmasittare, på vilket sätt vägledning kan ge positiva effekter i arbetet med hemmasittare samt orsaker till och konsekvenser av hemmasittande. Studien besvarar dessa tre forskningsfrågor; På vilket sätt arbetar studie- och yrkesvägledare som är verksamma inom KAA för att få hemmasittare att återgå till sysselsättning och hur sker samverkan med andra i det arbetet? På vilket sätt kan studie- och yrkesvägledares kompetenser bidra i arbetet med hemmasittare? Vilka är de främsta orsakerna till att någon blir hemmasittare, enligt studie- och yrkesvägledarna? Data insamlades genom kvalitativa intervjuer med nio studie- och yrkesvägledare som är verksamma i det kommunala aktivitetsansvaret. Resultaten visar bland annat att studie- och yrkesvägledarna behöver samverka med andra professioner i arbetet med hemmasittare. Viktiga kompetenser att ha i arbetet inom KAA är samtalsmetodik och kunskap om utbildningssystemet samt förmåga att inge hopp hos ungdomarna. Orsakerna till att någon blir hemmasittare varierar kraftigt från individ till individ. Slutsatserna är att studie- och yrkesvägledares kompetenser är viktiga i arbetet med hemmasittare. Situationen är individuellt varierande för de ungdomar som innefattas av KAA och bland de som blir hemmasittare. Därför är det särskilt viktigt att den som arbetar med att få dessa ungdomar att återgå till sysselsättning har förmåga att lyssna aktivt och en vilja att förstå den unge, samt god förmåga till samverkan med de instanser som behöver bli involverade.

Alla föreningar jobbar annorlunda med elit- och breddverksamhet. Syftet med den här studien är att se hur ungdomsverksamheten i en ishockeyförening påverkar ungdomarnas beslut om att fortsätta eller sluta. Studien är gjord från spelarperspektivet och berör ämnen som idrottsmiljön, machokultur, selektering, TV-pucken och anledningar till att sluta. Anledningen till de ämnena är att de har fått mer utrymme i media under den senaste tiden och är aktuella.  Studien består av intervjuer med tolv spelare, jämnt fördelade i föreningens U15-lag och U16-lag. De har fått ge sin bild av hur deras tid i ungdomslagen har varit samt varför deras lagkamrater har slutat i föreningen. Utifrån resultatet framkom det att de har en positv bild av föreningen, det erbjuds en bra miljö med förutsättningar för att utvecklas. Respondenterna hade olika upplevelser av hur selekteringen påverkar individer men en genomgående uppfattning är att det är en anledning till att deras lagkamrater valt att sluta. Det framkom inte någon överdriven mängd av machokultur utan hellre att den stämningen som är i omklädningsrummet bidrar till en gemenskap. Det framkom även att de känner av en ökad press desto äldre de blir och att ishockeyn inte bara är roligt längre. I slutet av studien läggs det även fram konkreta förslag för framtiden.

Syfte med denna studie har varit att närmare granska och analysera hur studie- och yrkesvägledare på gymnasieskolor arbetar med att motivera elever för att förebygga avhopp. I samband med detta har även avsikten varit att undersöka vilka faktorer som antas kunna påverka gymnasieelevers motivation till att fullfölja sina studier. För att besvara studiens syfte har vi genomfört kvalitativa intervjuer med sex verksamma studie- och yrkesvägledare på två gymnasieskolor i norra Sverige. Som analysram för det insamlade materialet har vi använt oss av två olika karriärteorier: Social cognitive career theory (SCCT) och Self determination theory (SDT). Vi har även använt oss av tidigare forskning som kunskapsorientering för att ringa in och positionsbestämma syftet men även för att kunna tolka och förstå vårt resultat. Det resultatet indikerar är att tiden till att arbeta med motivation i förebyggande syfte för att motverka avhopp i dagsläget är begränsad. Trots detta finns en stark önskan om att arbeta mer med detta bland studiens medverkande studie- och yrkesvägledare. Resultatet indikerar också att intresse och relationer är två stora faktorer när det kommer till gymnasieelevers motivation till att fullfölja sina studier.

Bristen på lärare påverkar samhället i flera avseenden. Eftersom skolorna har svårt att rekrytera behöriga lärare blir barnens utbildning lidande och kan ge konsekvenser i deras framtida utmaningar på utbildnings- och arbetsmarknaden. För att förbättra utsikten för rekryteringen av behöriga lärare behövs en förståelse för varför stor andel lärarstudenter väljer att inte fortsätta sin påbörjade lärarutbildning. Denna studie har haft som syfte att ta del av de tankar och känslor som lärarstudenterna vid Umeå universitet har haft inför att ta ett beslut att avsluta sina studier. I denna studie har ett antal teman kunnat hittas i informanternas berättelser. Felval och brist på god studie- och yrkesvägledning har varit ett genomgående problem. Detta analyseras och diskuteras i studien för att hitta eventuella områden som kan vara intressant att undersöka vidare.

<p>Min postenkätstudie har riktat sig till 65 icke-aktiva vid Magisterprogrammet i pedagogiskt arbete vid IBL, Linköpings universitet. En distansutbildning med relativt låg genomströmning.Syftet med enkäten har varit att försöka finna orsaker till varför den som påbörjat utbildningen inte fullföljer den, vilka det är som påbörjar men inte avslutar, varför man söker sig till programmet och vad som skulle kunna få den som inte är aktiv, eller som har valt att sluta, att återuppta studierna igen.Min enkät möjliggjorde en indelning av de icke-aktiva i tre grupper; avhopparna, pausarna och tvekarna. Avhopparna har valt att avbryta studierna utan avsikt att återuppta dem. Pausarna är inaktiva men har för avsikt att återuppta studierna. Tvekarna är även de passiva men de har inte bestämt sig för om de ska fortsätta sina studier eller sluta helt.Resultatet av min enkätstudie visar bl.a. att tidsfaktorn, förpliktelser gentemot familj och arbete samt arbetsgivarens attityd är viktiga för om studierna fullföljs eller inte. Detta är gemensamt för samtliga tre grupper. Studien visar också att det är kvinnliga lärare med kommunen som arbetsgivare som dominerar i grupperna.</p><p><strong><p> </p><p> </p></strong></p>

<p>Syftet med denna studie är att genom fem livsberättelser tolka och förstå problematiken kring studieavbrott på fordonsprogrammet och barn- och fritidsprogrammet. Dessa gymnasieutbildningar är överrepresenterade i den statistik som visar avhopp i den undersökta kommunen. Rektorer och studievägledare för dessa program har intervjuats för att presentera en bakgrund kring problematiken. Som undersökningsverktyg används så kallad narrativ metod, vilket innebär att informanterna, fem ungdomar som hoppat av sina gymnasieutbildningar vid någon tidpunkt, fritt och med så liten styrning som möjligt får berätta om sina livsöden. Resultatet som analyserats utifrån tidigare forskning visar att det finns många olika anledningar och att det inte alltid är negativt att hoppa av sin utbildning. Dock visar sig två faktorer tydligare än andra, nämligen individuell mognad och skolans förmåga att upptäcka och diagnosticera elever som får svårigheter i utbildningen.</p>

<p>SAMMANFATTNING</p><p>Avhoppare är oftast utsatta och ensamma personer. De har oftast inga vänner eftersom vännerna i den före detta sekten inte längre vill veta av de och de lider oftast av psykiska och/eller fysiska problem eftersom avhoppet i sig ger upphov till en mängd frågor såsom ”Vart ska jag ta vägen?” och ”Vad ska jag göra med mitt liv?” De avhoppare som oftast mår sämst är de personer som vuxit upp i en sekt eftersom de inte har några referensramar, de vet inte hur livet utanför sekten fungerar. En av mina intervjupersoner kallar sig för ”praoelev i livet” eftersom hon lär sig nya saker varje dag om hur samhället fungerar, saker som vi andra tar för givet. En person som går med i en sekt frivilligt har känt på livet utanför och på så sätt vet vad samhället har att erbjuda och vad sekten tar avstånd ifrån.</p><p>En avhoppare kopplar jag samman med den symboliska interaktionismens syn på avvikare. En avvikare är enligt teorin en person som avviker från samhällets normer och värderingar och har man en gång blivit en avvikare är det svårt att ta sig över tröskeln till det normala. Detta stämmer väl in på vad avhopparna själva känner men avhopparna kan få hjälp med att ta steget över tröskeln men det beror helt och hållet på resurserna hos avhopparföreningarna. En av föreningarna, Hjälpkällan, har nyligen startat ett projekt som de kallar för ”Professionell rådgivning” där avhoppare hjälper avhoppare. Men en av de viktigaste slutsatserna jag dragit av denna uppsats är att det inte är avhopparföreningarna som ska erbjuda hjälp utan det är samhället men samhället blundar och säger att avhopparna inte behöver någon specialhjälp men allt tyder på att det är just specialhjälp som behövs för att hjälpa dessa människor.</p><p>Den här uppsatsen i sociologi c handlar om avhoppare från destruktiva sekter, med ett religiöst budskap, och syftet är att beskriva den personliga problematiken som avhopparna från dessa sekter går igenom och hur problemen kan lösas. Problematiken kommer jag sedan att koppla samman med teorin, symbolisk interaktionism. Som avgränsning har jag valt att enbart studera Sverige och de avhoppare som mår dåligt av sitt avhopp.</p><p>Som metod har jag använt mig av en litteraturstudie med två intervjuer och en mejlenkät. Med litteraturstudie avser jag här att jämföra, tolka och analysera litteratur, hemsidor och intervjusvar.</p>

Min postenkätstudie har riktat sig till 65 icke-aktiva vid Magisterprogrammet i pedagogiskt arbete vid IBL, Linköpings universitet. En distansutbildning med relativt låg genomströmning.Syftet med enkäten har varit att försöka finna orsaker till varför den som påbörjat utbildningen inte fullföljer den, vilka det är som påbörjar men inte avslutar, varför man söker sig till programmet och vad som skulle kunna få den som inte är aktiv, eller som har valt att sluta, att återuppta studierna igen.Min enkät möjliggjorde en indelning av de icke-aktiva i tre grupper; avhopparna, pausarna och tvekarna. Avhopparna har valt att avbryta studierna utan avsikt att återuppta dem. Pausarna är inaktiva men har för avsikt att återuppta studierna. Tvekarna är även de passiva men de har inte bestämt sig för om de ska fortsätta sina studier eller sluta helt.Resultatet av min enkätstudie visar bl.a. att tidsfaktorn, förpliktelser gentemot familj och arbete samt arbetsgivarens attityd är viktiga för om studierna fullföljs eller inte. Detta är gemensamt för samtliga tre grupper. Studien visar också att det är kvinnliga lärare med kommunen som arbetsgivare som dominerar i grupperna.