SAMMANFATTNING Avhoppare är oftast utsatta och ensamma personer. De har oftast inga vänner eftersom vännerna i den före detta sekten inte längre vill veta av de och de lider oftast av psykiska och/eller fysiska problem eftersom avhoppet i sig ger upphov till en mängd frågor såsom ”Vart ska jag ta vägen?” och ”Vad ska jag göra med mitt liv?” De avhoppare som oftast mår sämst är de personer som vuxit upp i en sekt eftersom de inte har några referensramar, de vet inte hur livet utanför sekten fungerar. En av mina intervjupersoner kallar sig för ”praoelev i livet” eftersom hon lär sig nya saker varje dag om hur samhället fungerar, saker som vi andra tar för givet. En person som går med i en sekt frivilligt har känt på livet utanför och på så sätt vet vad samhället har att erbjuda och vad sekten tar avstånd ifrån. En avhoppare kopplar jag samman med den symboliska interaktionismens syn på avvikare. En avvikare är enligt teorin en person som avviker från samhällets normer och värderingar och har man en gång blivit en avvikare är det svårt att ta sig över tröskeln till det normala. Detta stämmer väl in på vad avhopparna själva känner men avhopparna kan få hjälp med att ta steget över tröskeln men det beror helt och hållet på resurserna hos avhopparföreningarna. En av föreningarna, Hjälpkällan, har nyligen startat ett projekt som de kallar för ”Professionell rådgivning” där avhoppare hjälper avhoppare. Men en av de viktigaste slutsatserna jag dragit av denna uppsats är att det inte är avhopparföreningarna som ska erbjuda hjälp utan det är samhället men samhället blundar och säger att avhopparna inte behöver någon specialhjälp men allt tyder på att det är just specialhjälp som behövs för att hjälpa dessa människor. Den här uppsatsen i sociologi c handlar om avhoppare från destruktiva sekter, med ett religiöst budskap, och syftet är att beskriva den personliga problematiken som avhopparna från dessa sekter går igenom och hur problemen kan lösas. Problematiken kommer jag sedan att koppla samman med teorin, symbolisk interaktionism. Som avgränsning har jag valt att enbart studera Sverige och de avhoppare som mår dåligt av sitt avhopp. Som metod har jag använt mig av en litteraturstudie med två intervjuer och en mejlenkät. Med litteraturstudie avser jag här att jämföra, tolka och analysera litteratur, hemsidor och intervjusvar.

This work is a quick look at the overall quality of the teaching program at Växjö University and how the program is viewed by the students, future teachers, who attend it. This work aims to deduce how Växjö University uses it's resources to improve the overall quality of the teaching program. / Examensarbete

Föreningsidrott sysselsätter idag många barn och ungdomar med fysisk aktivitet och 86 % av alla ungdomar mellan åldrarna 13-20 år har någon gång varit aktiva i en idrottsförening. Trots ett stort deltagande väljer många ungdomar att sluta idrotta när de kommer upp i övre tonåren, där avhoppen är större bland flickor jämfört med pojkar. Regeringen har framfört en idrottspolitik som säger att föreningsidrotten ska främja folkhälsan genom att uppmuntra barn och ungdomar till idrottande. Därav satsas mycket pengar på att försöka behålla så många ungdomar som möjligt och försöka förebygga avhoppsproblematiken. Syftet med studien var att undersöka faktorer som påverkar flickor i 15-16 års ålder att sluta spela fotboll. Sju respondenter i tre olika fotbollslag intervjuades. Resultatet analyserades utifrån motivationsteorin Self- determination theory och dess tre motivationsbehov autonomi, kompetens samt samhörighet. Tidigare forskning kring motiv för avslutat deltagande för flickor visade sig bland annat vara minskat intresse för idrotten, tidsbrist och dålig tränare. Resultatet i denna studie visade att de främsta orsakerna till avslutat deltagande var försämrad sammanhållning i laget, upplevd press samt bristande deltaktighet och kommunikation i föreningen. Samhörighet var det mest utmärkande motivationsbehovet i resultatanalysen som inte uppfylldes hos respondenterna och därmed påverkade deras motivation för deltagande negativt och bidrog till avhopp.

Syftet med denna studie är att genom fem livsberättelser tolka och förstå problematiken kring studieavbrott på fordonsprogrammet och barn- och fritidsprogrammet. Dessa gymnasieutbildningar är överrepresenterade i den statistik som visar avhopp i den undersökta kommunen. Rektorer och studievägledare för dessa program har intervjuats för att presentera en bakgrund kring problematiken. Som undersökningsverktyg används så kallad narrativ metod, vilket innebär att informanterna, fem ungdomar som hoppat av sina gymnasieutbildningar vid någon tidpunkt, fritt och med så liten styrning som möjligt får berätta om sina livsöden. Resultatet som analyserats utifrån tidigare forskning visar att det finns många olika anledningar och att det inte alltid är negativt att hoppa av sin utbildning. Dock visar sig två faktorer tydligare än andra, nämligen individuell mognad och skolans förmåga att upptäcka och diagnosticera elever som får svårigheter i utbildningen.

Syftet med den här undersökningen är att förstå och få bättre kunskaper om elevers avhopp från moderna språk i grundskolan, samt diskutera vilka faktorer som kan påverka att elever väljer att fortsätta studera moderna språk. Undersökningen är kvalitativ och genomfördes genom att intervjua fyra lärare som undervisar moderna språk, samt gjordes en enkätstudie med 48 elever som läser moderna språk i åk 9. Resultaten har analyserats utifrån Dörnyeis (2009) motivationsmodell, L2 Motivational Self System model, samt Henrys (2012) modell, The Ideal L3 Self.  Studien vill lyfta att elevers avhopp från moderna språk påverkas av olika motivationsfaktorer som kan härledas till externa och interna orsaker, och inte minst till hur språkelever upplever sig själva som framtida målspråkstalande.   Resultaten från studien visar att situationen runt moderna språk är komplicerad och fortfarande relativt outforskad, samt att mer forskning behövs för att bredda perspektivet runt ämnet moderna språk.

Idag är det välkänt att idrott och fysisk aktivitet medför många hälsovinster och positiva effekter som till exempel ökat välmående, bättre självkänsla och ett större välbefinnande. Stark evidens finns för att regelbunden fysisk aktivitet förebygger ohälsa, motverkar skador, sjukdomar, samt fetma och övervikt. Det är viktigt att barn och unga är fysiskt aktiva i tidig ålder, för att bibehålla en aktiv livsstil resten av livet. På senare år har allt fler tonåringar slutat med idrott och fysisk aktivitet. Under tonåren sker många utvecklingsprocesser både fysiskt och psykiskt vilket kan göra denna tid till en känslig period. Syfte Studiens syfte är att undersöka vilka som är de mest frekvent förekommande faktorerna som leder till att tonåringar slutar vara aktiva inom idrott och organiserad fysisk aktivitet. Metod Denna studie är en litteraturöversikt där vetenskapliga artiklar systematiskt söktes för att sammanställa forskningen till ett enhetligt resultat. Sökningarna genomfördes i databaserna: Academic search elite, Discovery och PubMed. Resultat 14 vetenskapliga artiklar inkluderades och genom resultatet kunde fyra olika teman skapas; psykosociala faktorer, fysiska faktorer, socioekonomiska faktorer och könsskillnader. Resultatet av denna litteraturöversikt redovisar att det finns flera olika faktorer som påverkade tonåringarna till att sluta med idrott och organiserad fysisk aktivitet. Slutsats Könsskillnader mellan flickor och pojkar, psykosocialt stöd från omgivningen, fysiskt och psykiskt mående och socioekonomisk status var faktorer som var mest frekvent förekommande och inverkade på ungdomars avhopp från idrotten.

I svenska fritidshem idag väljer majoriteten av de inskrivna barnen att sluta i åldrarna 10–12 år. Syftet med denna studie är därför att undersöka vilka förhållningssätt personal på fritidshem har till att barn i åldrarna 10–12 år slutar. Studien undersöker även vilka orsaker personalen ger till att detta sker. Frågeställningarna studien utgår ifrån är följande: “Hur förhåller sig fritidshemspersonal till att barn i åldrarna 10–12 väljer att sluta på fritidshem?” och “Vilka möjliga orsaker ser fritidshemspersonalen till att barn i denna ålder slutar på fritidshem?”. Studien bygger på kvalitativa intervjuer med 12 fritidshemspersonal uppdelat på fem tillfällen. Intervjuerna genomfördes i början av 2019 och var av semistrukturerad karaktär. Analysen av den samlade empirin genomförs med utgångspunkt i ett socialkonstruktivistiskt perspektiv och personalens svar ställs även mot fyra olika barnsyner för att ge en djupare förståelse för hur personalen uppfattar barn och deras utveckling i fritidshemmen. Resultatet visar att den intervjuade personalen i huvudsak har två olika förhållningssätt till när barn väljer att sluta på fritidshem. Man tänker sig att det är naturligt att barn i åldrarna 10–12 år slutar då det är en del av deras progression mot att bli självständiga. Personalen påpekar även deras ansvar för att göra verksamheten meningsfull för barnen. Resultatet visar också på att personalen använder sig av tre olika förklaringsmodeller för att förklara varför barn väljer att sluta på fritidshemmet. Den första som anges är “mognad” där personalen menar på att barnet nått en viss grad av mognad och vill klara sig själv. Den andra är “ålder” där personalen ser att det finns vissa förändringar som sker med den stigande åldern som påverkar deras vilja att sluta. Den tredje är “annat som lockar” där personalen ser att det finns aktiviteter utanför fritidshemmet som kan ses som mer lockande och med en större dragningskraft än vad fritidshemmet kan erbjuda. / In Swedish leisure time centers today, the majority of the enrolled children choose to quit between the ages of 10 and 12 years. The purpose of this study is therefore to investigate what attitudes staff in the leisure time centers has toward this phenomenon. The study also examines which possible causes the staff sees to why this happen. The questions this study asks are the following: "What attitudes does staff in leisure time centers have towards that children aged 10-12 choose to quit at the leisure center?" And "What possible reasons do the staff at the leisure time centers see for children of this age to quit at leisure time centers?". The study is based on qualitative interviews with 12 staff members at leisure time centers divided into five different interviews. The interviews were conducted in early 2019 and were of a semi-structured nature. The analysis of the collected empirical data is carried out on the basis of a social constructivist perspective and the staff's answers are also set against four different perceptions of children to give a deeper understanding of how the staff perceives children and their development in the leisure time center. The result shows that the interviewed staff mainly have two different approaches to when children choose to quit at a leisure time center. It's thought that it is natural for children aged 10-12 to quit because it is part of their progression towards becoming independent. The staff also points out their responsibility for making the leisure time at the center meaningful for the children. The result also shows that the staff uses three different explanatory models to explain why children choose to quit at the leisure center. The first mentioned is "maturity" where the staff says that the child has reached a certain degree of maturity and wants to be independent. The second is "age" where the staff sees that there are some changes that occur with the rising age that affects their willingness to quit. The third is "more attractive activities" where the staff sees that there are activities outside the leisure time center that can be seen as more attractive and with a greater attraction than the leisure time center can offer.

Syftet med denna uppsats är att förstå och diskutera elevers avhopp från moderna språk. Vilka anledningar uppger eleverna till att de hoppat av? Hur såg eleverna sig själva som språkinlärare inför språkvalet och hur förändrades den bilden? Hur ser lärare och specialpedagog på avhoppen?Genom intervjuer med elever och lärare på en skola har jag velat belysa vad som föregår elevers beslut att hoppa av undervisningen i moderna språk och förstå de bakomliggande orsakerna till det. Denna uppsats utgår därför från ett hermeneutiskt perspektiv och metoden som använts är kvalitativ. Resultatet har analyserats med hjälp av Henrys (2016) tillämpning av Dörnyeis modell L2 Motivational Self System. 

Motivation har en central plats vid språkinlärning. Kan man förstå vad som händer under vägen och vilka faktorer som styr, är det också möjligt att göra något åt det. Eleverna anger stress, prov och läxor som de viktigaste anledningarna till deras avhopp. Även täta lärarbyten anges som orsak. Men framför allt talar eleverna om att det är svårt och att de inte hänger med. Lärarna är entydiga: det blir för svårt.Det finns ett antal riskfaktorer som kan leda till avhopp. Sådana riskfaktorer är stökiga klassrum, lärarbyten, att eleverna inte känner sig sedda, inte förstår och därför inte hänger med samt rädsla för att inte klara av studierna. Det är därför viktigt med en engagerad lärare som uppmuntrar och ser alla elever, även de som inte hänger med. Det är också viktigt att som lärare reflektera över sin egen lärarroll.

Idrottandet inom idrottsföreningar har minskat de senaste 20 åren och allra minst aktiva inom idrottsföreningar är den vuxna målgruppen. Samtidigt har tränandet via privata gym ökat. Vuxna tränar även till stor utsträckning på egen hand. Riksidrottsförbundet har förstått detta problem om att de tappar medlemmar och har därför satt upp en målbild om att de vill att människor ska idrotta lika mycket i idrottsföreningar i alla åldrar genom hela livet. De vill alltså få fler vuxna att idrotta inom idrottsföreningar. Därför är syftet med denna studie att få en ökad förståelse om varför vuxna slutar idrotta inom idrottsföreningar för att idrotta på andra alternativ som via privata gymverksamheter eller på egen hand. Målbilden med studien är att den ökade förståelsen för detta fenomen skall ligga till grund för rekommendationer för hur Riksidrottsförbundet skall kunna uppnå sitt mål om att få fler vuxna att idrotta i idrottsföreningar livet ut. Den ökade förståelse skall även kunna ligga till grund för rekommendationer för alla idrottsorganisationer som vill organisera idrott för vuxna. Detta är en kvalitativ intervjustudie där fem stycken vuxna i åldern 24–42 år har intervjuats, tre män och två kvinnor. Respondenterna har alla idrottat lagsporter i idrottsföreningar i sitt liv men har slutat från dem i vuxen ålder och tränar nu via privata gym och på egen hand. Resultatet av denna studie visar på att vuxna slutar idrotta inom idrottsföreningar på grund av tidsbrist samt att de har andra åtaganden och prioriteringar i deras liv som arbete, studier, barn, familj och andra intressen. Vuxna tränar på gym och på egen hand därför att det är självständigt, flexibelt, tidseffektivt, de håller sig i form och det fungerar med övriga åtaganden i deras liv. Vad vuxna vill ha i sitt idrottande är självständighet, flexibilitet, fysisk träning, gemenskap och ha roligt. Slutsatsen av denna studie är att vuxna kan ha många hinder i sina liv som gör det svårt för dem att idrotta efter idrottsföreningars krav. Därför sätter det stora krav på idrottsföreningar och att anpassa sig efter vuxnas liv om vuxna ska kunna idrotta mer hos dem.

Det är många elever som gör avhopp från gymnasiet och forskning visar att genom bland annat satsningar på studie- och yrkesvägledare minskar felval och avhopp på gymnasiet. I denna uppsats undersöks studie- och yrkesvägledares uppfattning om avhoppare och hur de arbetar med elever som vill hoppa av skolan. Syftet med vår studie är att undersöka hur studie- och yrkesvägledare i grundskolan och gymnasieskolan upplever avhoppare och hur de arbetar för att förhindra skolavhopp. Vår frågeställning lyder:  Hur uppfattar studie- och yrkesvägledaren skolavhoppare? På vilka sätt uppfattar studie- och yrkesvägledare sina möjligheter att förebygga skolavhopp? För att uppfylla syftet och frågeställningarna använde vi kvalitativ metod där vi intervjuade sex studie- och yrkesvägledare. Teoretiska begrepp som vi använde för att analysera resultatet var följande: begriplighet, hanterbarhet, meningsfullhet, pragmatiska och rationella beslut, habitus, handlingshorisont, fält, brytpunkter och rutiner. Det resultat som framkommit är att studie- och yrkesvägledarnas upplevelse av en avhoppare är en ensam person som mår dåligt psykiskt och gör fiktiva val. Studie- och yrkesvägledaren upplever också att avhopparen har kunskapsluckor och har hög frånvaro som skapats över en längre tid. Denna studie beskriver studie- och yrkesvägledarens känsla av maktlöshet i sin yrkesutövning och med det hoppas vi kunna öka förståelsen för studie- och yrkesvägledarens arbete med avhoppare och därmed öka resurserna och höja statusen på yrket.