Denna uppsats syftar till att undersöka hur två av barnkonventionens fyra grundläggande principer, nämligen barnets bästa och barnets rätt till delaktighet, tillämpas i asylärenden. Det ingår även i syftet att undersöka ifall det går att urskilja några mönster i bedömningen från före och efter barnkonventionens inkorporering i svensk nationell lagstiftning sedan år 2020. Materialet har omfattats av fem domstolsbeslut, relevanta delar från barnkonventionen och utlänningslagen, samt relevant tidigare forskning som kopplar an väl till uppsatsens syfte och frågeställningar. För att besvara syfte och frågeställningar har en rättsdogmatisk metod valts för att granska de fem domstolsbesluten från Migrationsöverdomstolen och Migrationsdomstolen utifrån gällande rätt. Studiens huvudsakliga resultat har visat på en diskrepans mellan lagstiftning och policydokument med avseende hur barnets bästa och barnets rätt att komma till tals tillämpas i praktiska sammanhang. En slutsats som dras är att genom att belysa frågan från ett MR-perspektiv med en rättsdogmatisk ansats, har detta bidragit till att belysa diskrepansen mellan mer abstrakta lagar och dess tillämpning inom asylärenden. / This paper aims to examine how two of the four fundamental principles of the Convention on the Rights of the Child, namely the best interests of the child and the child's right to participation, are applied in asylum cases. The objective also includes investigating whether patterns in assessment can be discerned before and after the incorporation of the Convention into Swedish national legislation since 2020. The material encompasses five court decisions, relevant sections from the Convention on the Rights of the Child and the Aliens Act, as well as pertinent previous research that aligns well with the purpose and questions of the paper. To address the objectives and questions, a legal dogmatic method has been chosen to scrutinize the five court decisions from the Migration Court of Appeal and the Migration Court based on prevailing law. The main results of the study have revealed a disparity between legislation and policy documents regarding how the best interests of the child and the child's right to participation are applied in practical contexts. A conclusion drawn is that by illuminating the issue from a human rights perspective with a legal dogmatic approach, this has contributed to highlighting the disparity between more abstract laws and their application in asylum cases.

In the light of the Convention on the Rights of the Child gaining legal status in Sweden this thesis examines the implementation of the convention on a municipal level, specifically the implementation of Article 12 and children’s right to participate in all matters affecting them. With this purpose objectives and means are examined and compared between two municipalities: the municipality of Uppsala and the municipality of Örebro. By creating a frame of analysis based on previous research and theory on children’s participation, a text analysis has been conducted on key municipal policy documents and a case study has been conducted of municipal channels for participation. In conclusion the implementation of Article 12 differs between the municipalities where the responsibility to realize children’s right to participate is a shared responsibility in Örebro municipality in comparison to Uppsala municipality where the responsibility lies with some departments. In Örebro municipality children’s participation is often defined as a right while it in Uppsala municipality often is defined as an instrument to reach other goals. The case study emphasizes the importance of critically examining who actually participates in initiatives for children’s participation, who has power over the agenda and with what effects. For the realization of children’s right to participate initiatives must be inclusive, important and with clear intentions and effects.

This study aims to describe and analyse the ideas behind and the function of the NGO Maskrosbarn’s advocate services for children (barnombud) during child welfare investigations. The main focus is the advocate services relation to children’s participation. The study has a qualitative case-study approach and contains documents from the local authorities and interviews with eight representatives in six different positions such as child advocates, youth and social workers. An analysis has been made using Shier’ (2001) and Hart’s (1992) theories of child participation and theories about human service organisations (Hasenfeldt, 1983), the New Institutional Theory (Meyer & Rowan, 1977) and the street-level bureaucrat theory (Lipsky, 1980). One main obstacle for child participation in child welfare investigation, shown in the study, is organisational conditions and social workers’ position in public authority. By creating a relationship built on trust, the child advocate supports the child in the investigation process and has the ability to increase the child’s participation and thereby overcome the gap between the social worker and the child. This study highlights the importance of an active cooperation between the child advocate services and the social services, and also of a shared view on the meaning of participation.

The UN Committee on the Rights of the Child has repeatedly criticized Sweden for the differences regarding the implementation of the Convention on the Rights of the Child (CRC) at the municipal level. Even so, studies show that there is a political will in the municipalities when it comes to realize the CRC. It indicates that there are challenges in terms of implementation. This thesis examines the implementation process in two Swedish municipalities where the local government has decided to implement the CRC. The purpose is to identify and describe the challenges that exist in the municipalities regarding the implementation and to determine to what extent the challenges can be influenced from the political level. The theoretical framework is grounded on theories of policy implementation and the findings have been compiled through interviews and qualitative text analyses. The study identifies challenges that are related, inter alia, to the ability to evaluate and control the implementation and the findings implies that the majority of the identified challenges can be influenced from the political level.

Vår vetenskapliga essä handlar om vilan bland de äldre barnen i förskolan. Den vänder sig till studenter inom förskoleutbildningar, alla verksamma inom förskolan och andra som vilar med barn. Inledningsvis får vi möta Marlen som ställs inför dilemmat när ett barn som inte får somna, somnar. Vi möter även Maria som får en väldigt stressad vila när organisationen kring vilan brister. Vi upplever att vilan är en av de mest oreflekterade delarna av förskolans verksamhet, ändå har många väldigt starka åsikter om hur den ska gå till. Vi vill med denna essä undersöka hur vi ser på vilan i förskolan idag. Frågor vi undersöker är vad vila är och varför den behövs? Hur kan förskollärare möta barns, föräldrars och pedagogers olika perspektiv kring vilan? Vilka möjligheter ges barn i förskolan till medbestämmande i sin egen vila? Reflekteras det över vilans betydelse i förskolan och hur kan reflektionen i så fall påverka verksamheten kring vilan? Detta undersöker vi genom en hermeneutisk forskningsansats och vi använder hela tiden skrivandet som en metod för att kunna reflektera vidare och söka svar i vår praktiska kunskap. Genom olika teoretiska perspektiv, främst inom etik och reflektion med inspiration från bland annat Eva Johansson och Maria Hammaren får läsaren en bättre förståelse kring problematiken som beskrivs i våra berättelser. Genom reflektion kring detta tittar vi även närmare på barnkonventionen och förskolans läroplan. Vi beskriver hur stressen ökar hos dagens förskolebarn och tittar över olika alternativ till den traditionella vilan som kan motverka detta, så som yoga, massage och miljö. Essän kommer inte fram till något optimalt sätt att vila med äldre barn, vilket inte heller var vårt syfte, utan den undersöker olika alternativ. Vi kommer fram till en förnyad förståelse över hur viktigt det är med tid för återhämtning och att pedagoger reflekterar över vilan och sitt förhållningsätt kring detta.

No description available.

Barns rätt till delaktighet i ärenden som rör dem själva är en av grunderna i FN:s barnkonvention som ratificerades av Sverige år 1990. Tidigare forskning visar dock på brister dels när det gäller att föra fram barns åsikter och barns perspektiv, dels när det gäller att tillskriva barns åsikter betydelse i beslut som påtagligt berör deras tillvaro. I denna kvalitativa studie granskas tio förvaltningsrättsliga domar enligt Lag (1990:53) med särskilda bestämmelser om vård av unga rörande icke-processbehöriga barn. Genom en innehållsanalys undersöks de skriftliga domarnas innehåll utifrån teorier om barns perspektiv, barnperspektiv och maktbegrepp. Studiens resultat visar att vuxnas tolkning och tillskrivning av barns åsikter och behov dominerar över det utrymme barnen själva uttryckligen tillåts ta. Detta har tolkats via kategorier av subjektpositioner och objektpositioner, där domarnas olika aktörer uttryckt sig om barnet som objekt 384 gånger kontra uttryck om barn som subjekt som bara framträdde 55 gånger. Vidare fick barn ur barns perspektiv ett begränsat utrymme i de skriftliga domarna, där barnets representant i rättsprocessen också intog en tillbakadragen roll. I det analyserade materialet dominerade vuxna som intog ett vuxet barnperspektiv eller ett samhälleligt barnperspektiv. Ofta fick vårdnadshavarna ta plats på bekostnad av barnets utrymme. Det är de vuxna som bestämmer vilket utrymme barn tillåts ta vilket ofrånkomligen leder till frågan om barns perspektiv överhuvudtaget existerar i LVU-domar för ickeprocessbehöriga barn, där vuxna aktörer för talan för barnet

Syftet med den här undersökningen är att bidra till en fördjupad förståelse av implementering av FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen). Detta har genomförts genom en undersökning av implementering av barnkonventionens artikel 31 i barnverksamheten vid sex svenska folkbibliotek och av hur tre särskilda faktorer: handlingsfrihet, ansvarighet och resurser, som valts med utgångspunkt i närbyråkratperspektivet, påverkat implementeringen. En kvalitativ, intensiv, få-fallsundersökning har genomförts. Undersökningens material omfattar intervjudata som samlades in genom kvalitativa halv-strukturerade forskningsintervjuer med utbildade bibliotekarier som arbetar vid olika folkbibliotek och av utvalda styrdokument som reglerar de olika bibliotekens verksamheter. Ett huvudsakligt resultat i undersökningen är att de folkbibliotek som ingick i undersökningen har gjort ett omfattande arbete med att implementera barnkonventionens artikel 31 och att barnets rätt till deltagande i det kulturella och konstnärliga livet och uppmuntrandet av tillhandahållandet av lämpliga och lika möjligheter för kulturell och konstnärlig verksamhet samt för rekreations- och fritidsverksamhet är aspekter av artikel 31 som särskilt tydligt kan relateras till och har kommit till uttryck i de olika bibliotekens verksamheter. Ytterligare ett huvudsakligt resultat är att de tre faktorerna handlingsfrihet, ansvarighet och resurser tydligt har påverkat implementeringen vid de folkbibliotek som ingår i undersökningen. Ansvarighet och handlingsfrihet påvisades vara faktorer som främst har möjliggjort implementeringen medan tillgången till resurser påvisades vara en faktor som både kan möjliggöra och hindra implementeringsarbete. / The aim of this study was to contribute to a deeper and more thorough understanding of the implementation of the United Nations Convention on the Rights of the Child (UNCRC). It specifically examined implementation of Article 31 of the UNCRC in six Swedish public libraries using the Street-level bureaucracy approach. The study then selected three specific factors to explore implementation, namely discretion, accountability and resources. A qualitative case study approach was chosen. The research foundation of this consisted specifically of interview data collected through qualitative semi-structured interviews with professionally trained librarians from the six libraries involved in the study. It also included selected documents concerning the regulation of their activities. The study’s primary finding was that these libraries make great effort to implement Article 31 of the UNCRC. The research analysis showed that two particular aspects of Article 31 of the UNCRC are very much apparent in the libraries that were studied. These aspects were the right of the child to participate freely in cultural life and the arts, and the encouragement of the provision of appropriate and equal opportunities for cultural, artistic, recreational and leisure activity. It also found that it was indeed the fact that each of the three chosen factors, discretion, accountability and resources, have specific effects on implementation. The analysis showed that accountability and discretion are indeed factors that enable the implementation and that the availability of resources affected implementation either positively or negatively.

Med denna vetenskapliga essä presenterar jag först situationer ur det praktiska arbetet i förskolan och reflekterar sedan över dessa situationer med hjälp av bland annat tidigare forskning, barnkonventionen och läroplanen. Mitt dilemma handlar om hur jag som pedagog förhåller mig till barns skiftande vistelsetider och hur mitt arbete kring föräldrasamverkan och läroplanen ser ut. Å ena sidan vill jag redogöra för allt det positiva med förskolans verksamhet, men å andra sidan vill jag inte försumma föräldrarnas viktiga roll för barnen. Syftet med essän är att undersöka hur jag som pedagog påverkar föräldrarna och deras barns vistelsetider med hjälp av bland annat förskolans läroplan. Denna essä handlar även om hur läroplanen förväntas användas för att höja förskolans status inför föräldrar och samhälle. Jag belyser även hur läroplanen kan användas i samverkan mellan hem och förskola och reflekterar över dess för och nackdelar. Reflektionerna i essän tar även upp de förväntningar som finns i samhället, att barnen ska tillbringa mycket tid i förskolan för att de ska vara väl förberedda inför skolstart. Jag nämner och reflekterar även över de barn som knappt spenderar någon tid alls i förskolan. Jag lyfter mina egna värderingar från min berättelse som jag kopplar ihop med anknytningsteorin och utifrån den reflekterar jag över barnens vistelsetider i förskolan redan från låg ålder. Läroplanen är under ett skifte och jag jämför delar från den äldre läroplanen med delar från den nya läroplanen som handlar om samverkan mellan hem och förskola. I min slutsats framkommer att läroplanen är tolkningsbar och i vissa avseenden även otydlig, vilket i sig gör att det kan bli problematiskt i arbetet med föräldrasamverkan. Dilemmat över hur förskolan presenteras inför föräldrarna kan, utifrån min slutsats, även grunda sig i brist på andra styrdokument som kan erbjuda en bredare grund att som pedagog luta sig tillbaka mot. / With this scientific essay, I first present situations from the practical work in preschool and then reflect on these situations with the help of, among others, previous research, the Convention on the Rights of the Child and the curriculum. My dilemma concerns the way in which I, as an educator, deal with children's changing residence times and how my work with parental collaboration and the curriculum looks like. On the one hand, I want to describe all the positive things about the preschool's activities, but on the other hand I do not want to neglect the parents' important role for the children. The purpose of the essay is to investigate how I, as an educator, affect the parents and their children's residence times by means of, among other things, the preschool's curriculum. This essay also considers how the curriculum is expected to be used in elevating the preschool's status for the parents and society. I also highlight how the curriculum can be used in the collaboration between home and preschool and reflect on its pros and cons. The reflections also address the expectations that exist in society, according to which the children should spend a lot of time in preschool in order for them to be well prepared for school start. I even scrutinize my own values ​​from the situations, which I associate with attachment theory, and, on the basis of that, I reflect on the residence times in preschool of children of very young age. The curriculum is currently undergoing a shift and I compare the paragraphs on the collaboration between home and preschool from the old curriculum with those from the new curriculum. In my conclusion, it is revealed that the curriculum is interpretable and, in some respects, also unclear, which in itself means that it can become problematic for parental collaboration. Based on my conclusion, the dilemma over how the preschool is presented to the parents could be founded on a lack of other governing documents that would offer a broader basis for pedagogues to rely on.

Enligt beslut i riksdagen ska FN:s konvention om barns rättigheter ges ställning som svensk lag 1 januari 2020. Tidigare forskning visar att det råder en oenighet om huruvida en inkorporering av barnkonventionen som lag är bra eller inte. Syftet med studien var att undersöka vad olika professioner som jobbar med barn och unga har för inställning till att barnkonventionen inkorporeras till svensk lag, synen på barnets roll samt vilka utmaningar de upplever finns när det gäller att följa barnkonventionen. Studien är kvalitativ och grundar sig på sex intervjuer med olika professioner som arbetar med barn och unga. Studiens teoretiska utgångspunkt är systemteori och socialkonstruktivism. Ur intervjuerna framkom tre teman: En förändringsprocess, rättighetsbärare i beroendeställning och tillämpningens komplexitet. Studien visar att en inkorporering av barnkonventionen är en förändringsprocess där professionerna har en positiv inställning till att stärka barns rättigheter men åsikterna kring om barnkonventionen som lag är det bästa tillvägagångssättet är tudelade. Barnet ses som en rättighetsbärare samtidigt som det befinner sig i en beroendeställning i ett vuxenorienterat samhälle. Att följa barnkonventionen är en komplex utmaning där samverkan mellan lagstiftning, myndigheter och samhället behöver förstärkas för att tillgodose barns rättigheter. Sammantaget visar studien att barnet har en central roll som rättighetsbärare där en förändringsprocess är nödvändig samtidigt som tillämpningen är komplex då barnet hamnar i en beroendeställning gentemot vuxna, myndigheter, lagstiftning och samhället. / The Swedish government decided to introduce the UN Convention on the Rights of the Child (CRC) into Swedish law on January 1, 2020. Previous research shows different opinions about turning CRC into Swedish law. The purpose of the study was to investigate different professions’, who are working with children and adolescents, opinions of incorporating CRC into Swedish law, their view of the child’s role as well as challenges they see with complying with CRC. The study is qualitative and is based on six interviews with different professions working with children and adolescents. The theoretical basis of the study is system theory and social constructivism. The study's analysis resulted in three themes: Process of change, rights carrier in deprivation and complexity of application. The study shows that an incorporating of CRC is a process of change there professional´s have a positive attitude towards strengthening children's rights, but their views on whether CRC as a law is the best approach or not are unclear. The child is seen as a rights carrier while it is in a deprivation position in an adult-oriented society. Adhering to CRC is a complex challenge in where cooperation between law, government and society needs to be strengthened to accommodate children's rights. Overall, the study shows that the child has a central role as a rights carrier, where a change process is necessary while the application is complex when the child is in a state of dependence towards adults, authorities, legislation and society.