The purpose of this study is to examine, through qualitative interviews, how children's librarians see the child's perspective as well as how this is reflected in the reference work of the children's librarian. To do this we have asked the following questions: How does the librarian see the perspective of children? How do they perceive the balance of power between themselves and the patron in question? And how do they feel that the Convention on the Rights of the Child influences their work? We have chosen this approach since the Convention on the Rights of the Child has become part of Sweden's legislation and also, due to the criticism that previously has been directed to the children's libraries ability to put the treaty into practice. Results show that children's librarians do not in fact use a distinctive children's perspective when carrying out their duties as a librarian and during reference talks but in turn use a widened individual perspective where the child is included. At the same time librarians experience that there are clear distinctions between children and adults that are important to bear in mind and be able to discern during a reference talk in order to meet the patrons' on their terms. The differences in power between children and adults at the libraries are however something that the interviewed took a negative stance towards, meaning that children should be respected as individuals and that it is the librarians duty to make sure that they feel heard and understood through their own behavior and also defending the interests of the child enabling them to feel a sense of empowerment in the confines of the library as well as in society. The Convention on the Rights of the Child was something the librarians were positive towards, but they saw it more as something that decision makers were more influenced by rather than something influencing the treatment of the patron and reference talks.

The meaning of this study is to get a perception on young athletes’ opinions about selection and their experience with selection. The study finds its starting point in when the researcher read through articles from evening papers and former studies about the effect’s selection might have on children and young adults. The study was completed by a quantitative method theory and the researcher created an inquiry that had questions who had connections with Children’s convention. Sports clubs were contacted by either email and telephone, sports clubs who accepted a participation later contacted young adults who were between ages fifteen and seventeen. The survey was sent to sports club in Värmland and the number of participants in this survey was 96. Previous research about selection clearly shows violations against the Children’s convention and results are far more important than children well-being, sports clubs explains that it is easier to explain children’s obligations than children’s rights. The result in this study shows that many young adults thinks that selection is positive but not every young adult is experiencing the same thing. Furthermore, the young athletes but not every young adult are accepting that selection is something that should be done in sports clubs in a daily basis, only in youth sports (age 15-16). Few of the young athletes have been experiencing events that is a violation against Children’s convention during a selection process. It must be done more research in this subject to get more results and show more clearly what it is happening in Swedish children and young athletes’ sports and if the Children’s convention can be used as a tool during selection. Finally, I discuss that there perhaps is not a right way for everyone to follow, because some of the young athletes’ think that early specialization works well while other young athletes’ think that you can be active in several sports. / Tidigare forskning om selektering visar tydligt att det har förekommit brott mot barnkonventionen och att resultat är viktigare än barnets utveckling samt mående. Idrottsföreningar har enligt tidigare studier visat sig lättare påpeka barns skyldigheter än barns rättigheter. Studiens syfte är att undersöka unga idrottares åsikter om selektering och deras egna erfarenheter av selektering. Arbetet grundar sig i artiklar från kvällstidningar och tidigare forskning som handlar om selektering och vilka effekter en selekteringsprocess kan ha på barn och ungdomar. Studien genomfördes med hjälp av en kvantitativ metodteori i form av en enkät som hade frågor kopplade till barnkonventionen. Idrottsföreningar blev kontaktade genom mail och telefon. Idrottsföreningar som valde att medverka i studien ombads sprida den till ungdomar som var femton till sjutton år gamla. Enkäten skickades ut till flertalet idrottsföreningar i Värmland, där antalet respondenter som besvarade enkäten var 96. Resultatet i denna studie visade att en del av ungdomarna upplever att selektering är positivt, men inte alla. Trots detta ansåg unga idrottarna som deltog i studien att selektering är något som ska finnas med i idrottsliga verksamheter, men enbart i ungdomsidrott (mellan 15–16 år). Ett fåtal av unga idrottare har varit med om händelser som anses vara brott mot barnkonventionen under en selekteringsprocess. Det behövs mer forskning inom detta ämne för att tydliggöra vad som händer i svensk idrott och ifall barnkonventionen kan användas som verktyg under en selekteringsprocess. Avslutningsvis diskuteras att det inte finns någon exakt väg för alla idrottare att följa, då vissa aktiva upplever att det fungerar bra med tidig elitsatsning inom en idrott medan andra idrottare tycker att man kan vara aktiva inom flera idrotter.

Inom den fysiska planeringen talas det ofta om barnens perspektiv, men samtidigt har barn och deras åsikter en historia av att bli förbisedda trots att utformningen av den fysiska miljön har en stor betydelse för barns livskvalitet. Det finns en tro om att barn saknar kompetensen som krävs för att uttrycka sina åsikter om fysiska miljöer. År 2020 blir Barnkonventionen i Sverige lag vilket syftar till att barns rättigheter till inkludering inom bland annat den fysiska planeringen ska stärkas. Barn ska inte längre förbises utan måste inkluderas när våra samhällen planeras. Studier och rapporter visar dock att det finns en utbredd osäkerhet i Sveriges kommuner kring vilka metoder som ska användas för att barn ska kunna medverka i den fysiska planeringen och speciellt utsatta visar sig de yngre barnen vara. Ungefär ett år efter att Barnkonventionen blir lag saknar fortfarande 41 % av Sveriges kommuner strategier för implementeringen av lagen.  Barn består av en femtedel av den totala befolkningen i Sverige, men förbises ofta inom den fysiska planeringen och planerare vet inte genom vilka metoder barn ska inkluderas. Denna uppsats utvecklar därför ett exempel på dialogmetod, den så kallade multifunktionella metoden, för unga barn, i åldrarna 4-6 år, samtidigt som de förutsättningar som krävs för att barn ska kunna bidra till den fysiska planeringen samt deras kompetens till detta undersöks. Genom detta framkommer även hur den fysiska planeringen kan anpassas för att unga barn på ett mer självklart sätt ska bli inkluderade i planeringsprocessen för att Barnkonventionen därigenom ska kunna uppnås. Genom en tolkande intervjumetod testas och utvärderas förslaget på multifunktionell metod för dialog med unga barn. Den multifunktionella metoden kombinerar verbala, visuella och fysiska moment i form av dialog, användning av bilder, rita samt rundvandring.  Studien visar att unga barn med stor förståelse kan bidra med åsikter om fysiska miljöer om de sätts in i rätt kontext, får stöttning och tydliga beskrivningar om situationen de förväntas uttrycka sig om. En metod för dialog med unga barn behöver vara utformad utefter barnens personliga kompetenser och på ett sätt som tillåter dem att uttrycka sig på de vis som passar dem, samtidigt som planeraren genom metoden tillåts förstå barnens åsikter. Den multifunktionella dialogmetoden fångar upp en bred grupp av barn och låter dem förmedla sina åsikter på sätt som passar dem samtidigt som planerare får en större förståelse för åsikterna genom att barnen förmedlar dem på olika sätt.  För att Barnkonventionen ska ha möjlighet att uppnås måste det skapas förutsättningar för dialoger med barn kontinuerligt genom planeringsprocessen. Genom att utgå från uppsatsens teoretiska ramverk dras slutsatsen att den svenska planeringen därmed skulle gynnas av att skifta mot en mer kommunikativ, postmodern och tolkande planering. Som teorierna står för behöver den fysiska planeringen ha en accepterande syn på att samtliga invånare, däribland barn, besitter värdefull kunskap som bidrar till en bättre fysisk planering.

Studier visar att svenska elever har en negativ inställning till läsning och skrivning, vilket kan medföra problem för dem. För att vara en aktiv medborgare i samhället ställs det krav på att vara en bra kommunikatör. Att kunna läsa och skriva utgör en naturlig del av att kunna kommunicera. Det är lärarnas uppgift att ge eleverna möjlighet att komma framåt i kunskapsutvecklingen. Därför måste lärarna aktivt delta i språkutvecklande forskning som kan bidra till ett positivt lärande. I studien undersöks hur F-3 lärare kan använda kooperativt lärande för att bidra till elevers kommunikationsutveckling i svenskundervisningen. I studien undersöks även hur svensklärare, genom att använda kooperativt lärande, kan arbeta inkluderande i klassrummet.Studien är genomförd med en sociokulturell teoretisk utgångspunkt. En viktig aspekt i detta synsätt är att människor lär av och med varandra. Språket är en viktig del i att skapa en känsla av sammanhang och tillhörighet. Studien är kvalitativ och utförd med hjälp av en trianguleringsmetod där fokusgrupper/intervjuer, observationer och samtal ingår. Tre lärare som arbetar med kooperativt lärande i F-3 ingår i studien. Intervjuerna, observationerna och samtalen genomfördes på två skolor i södra Sverige.Resultatet visar att genom användningen av kooperativt lärande gynnas främst de svaga eleverna i all kommunikationsutveckling i svenskämnet. Då det gäller muntlig kommunikation främjas även de tysta och blyga eleverna. I det sociala samspelet utvecklas alla elever. De elever som har funktionsvariationer gynnas speciellt av kooperativt lärande, men för att få störst utdelning måste de vara med under hela lektionen.

The purpose of this thesis is to analyze which factors that enables the implementation of UN’s Convention on the Rights of the Child to differ in different places in Sweden. The aim of this study is achieved by analyzing two study objects that both have been implementing the Convention on the Rights of the Child with the help of the implementation theory. The study objects that are analyzed in this case are the municipality of Kalmar and municipality of Örebro. This study uses a deductive- and to some extent also an abductive research method and analyzes the results of the study with the help of implementation analysis. Using the theory of implementation, the author makes assumptions related to the study's empirical study. In order to later serve as explanations for why the implementation has differences in different municipalities around Sweden. The result of this study is based on the municipalities own strategy plans for implementing the Convention on the Rights of the Child, together with the Swedish law about UN’s Convention on the Rights of the Child. The result of this thesis shows that the new legislation requires a joint power collection among all decision-makers. This means that municipalities must actively work to implement the legislation in their operations. The result of this study also shows that there are differences between how the investigated municipalities implemented law about UN’s Convention on the Rights of the Child in their operations. This thesis shows that what separates the study objects in this case it is whether or not there is a political council decision, to which the knowledge-enhancing efforts are directed, number of employees who will work with the Convention on Rights of the child and the intensity of the work with follow-up and evaluation work. In this case, the differences in the implementation can be explained by, among other things, unclear and difficult legislation, a lack of state financial and material instruments, that the implementation has taken place in several stages and a lack of understanding of the policy to implemented. The study highlights that the deciding factor for differences in the implementation of UN’s Convention on the Rights of the Child has to do with the unclear and incomprehensible legislation.

The UN Convention on the Rights of the Child (UNCRC) was adopted in 1989 and became a current topic again when the Swedish government incorporated it into Swedish law on the 1st of January 2020. UNCRC contains 54 articles and one of them is article 12, which states that all children have the right to express their views on any issue that concerns them. Research shows that this is rarely the case within sports clubs, and children struggle to make their voices heard. Therefore, the aim of the study was to bring knowledge about the board of the sports clubs point of view on this issue, and their experience of children's access to the democratic processes. Data were generated through interviews with 9 chairmen within different sports clubs. The results showed that the chairmen had very different definitions of democracy, and therefore their perceptions of children's access to it varied. On this basis a majority of the sports clubs believed the children had good access to the democratic processes within their sports clubs. In the cases where the opinion was that the children did not have good access, explanations were based on children's maturity or the coach's lack of time and knowledge. Another conclusion is that sports clubs in general make decisions based on what they think is best for the child or ask their parents instead, and therefore claim their club activities are good for children.

Because of the newly implemented law regarding the UN Convention on the rights of children this study aimed to examine how young people in sport organizations experience their role in the democratic processes in their sports. This was done by interviewing children between the ages 15-18 by asking them about their experiences and opinions concerning the democracy they encounter in their regular teams, as well as the democracy provided by their organization’s board. The conclusion of this study is that children experience the democracy in their teams as rather good but also that they do not necessarily feel involved in the organization's democratic processes. The conclusion furthermore includes that none of the participants shared their opinion with the board or attended their organization’s annual meetings, since they did not feel invited. Despite this the children expressed an overall satisfaction with the amount of democracy they are involved in. This is a law that Swedish sport organizations supposedly have followed since 2009 but we found in this study that regarding the UN Convention on the rights of children a lot of the organizations seems to not fully follow it to a satisfying degree.

The purpose of this thesis is to compile current research knowledge about the child's participation in decisions regarding placement. The aim is to discover if the child's voice is heard in decisions that are about themselves. The thesis is answering the research question: Is the child given the opportunity to speak and is the child involved in decisions regarding family home placements? The undertaken method is a thematic analysis, which means a compilation of current research regarding the child's participation in decisions. To answer the research question has research published between 2000 – 2020 and two theoretical perspectives used, sense of context (KASAM) and attachment theory. This to understand the empirical data. The results of the study show that communication is considered an important part for the children to understand why they have been placed but also their relationship with social workers so that they can be heard. If the children do not get enough information they will be confused and this together with a lack of contact with the social worker leads to a poor self-esteem. Results also show by making children social actors in their lives by involving them in decision-making can strengthen their self-confidence and promote good development.

En grupp som har svårt att påverka i samhället är barn. Sedan barnkonventionen blev lag 2020har detta kommit att prägla den svenska stadsplaneringen, då lagen säger att barn ska varadelaktiga i beslut som rör dem. Syftet med uppsatsen är att undersöka hur barn och ungainvolveras i den fysiska planeringen, samt vad barnet har för rätt att påverkaplaneringsprocessen och hur dessa rättigheter tillgodoses. Fokuset ligger på att studera hur treolika kommuner ser på barns delaktighet, vilka tillvägagångssätt kommunerna använder, samtfördelar och utmaningar som följer. Teorierna som ligger till grund genom uppsatsen ärkommunikativ planeringsteori, delaktighetsperspektivet samt rättighetsperspektivet.Uppsatsen bygger på en kvalitativ forskningsmetod, där en flerfallstudie av kommunernagenomförs. Utöver detta är dokumentstudie och intervjuer de metoder vi använder oss av. Idokumentstudien studeras kommunala planhandlingar, och intervjuerna utförs medtjänstepersoner på kommunerna. I intervjuerna uppger samtliga kommuner att de arbetar medbarns och ungas delaktighet i den fysiska planeringen. Kommunerna nämner även att barnsdelaktighet i planeringen medför utmaningar, men de har förslag på hur utmaningarna kanhanteras. Kommunerna har flera olika tillvägagångssätt för att öka barns delaktighet, vilkaanpassas beroende på barnens ålder. De uppvisar även en osäkerhet på hur barnkonventionenska integreras i arbetet. I resultatet framkommer det dock att det finns stora skillnader mellankommunerna och hur arbetet med barnperspektivet ser ut inom planeringen. Slutsatserna somkan dras av resultatet och diskussionen är att samtliga kommuner har mycket kvar att utvecklaoch arbeta med, och att en gemensam utarbetad strategi, med tydliga riktlinjer för hurbarnkonventionen ska implementeras i kommunernas arbete, är något som bör framställas inomen snar framtid. / One group that has difficulty influencing society is children. Since the Convention on theRights of the Child became law in 2020, this has come to characterize Swedish urban planning,as the law states that children must be involved in decisions that affect them. The purpose ofthe thesis is to investigate how children and young people are involved in physical planning,as well as what the child has the right to influence the planning process and how these rightsare met. The focus is on studying how three different municipalities view children'sparticipation, what approaches the municipalities use, and the benefits and challenges thatfollow. The theories on which the thesis is based are communicative planning theory, theparticipation perspective and the rights perspective. The thesis is based on a qualitative researchmethod, where a multiple case study of the municipalities is carried out. In addition to this,document study and interviews are the methods we use. In the document study, municipalplanning documents are studied, and the interviews are conducted with officials at themunicipalities. In the interviews, all municipalities state that they work with children's andyoung people's participation in physical planning. The municipalities also mention thatchildren's participation in planning entails challenges, but they have suggestions on how thechallenges can be handled. The municipalities have several different approaches to increasechildren's participation, which are adapted depending on the children's age. They also showuncertainty about how the Convention on the Rights of the Child should be integrated into thework. The results show, however, that there are major differences between the municipalitiesand how the work with the child perspective looks in planning. The conclusions that can bedrawn from the results and the discussion are that all municipalities have much left to developand work with, and that a jointly developed strategy, with clear guidelines for how theConvention on the Rights of the Child should be implemented in the municipalities' work, issomething that should be presented in the near future.

The purpose of this study was to investigate how the social workers work with the best interests of the child has changed since the incorporation of the Convention on the Rights of the Child(CRC) in 2020. It was also to see how their work with the child's right to participation, and how the social workersroom for action has been affected by the incorporation of the CRC. To answer the questions of the study, we chose a qualitative method. The collected data came from interviews with social workers who work in different areas and in different parts of Sweden. As a theoretical frame of reference, we used the concept of room for action and Lipsky´s theory of grassroots bureaucrats. The results showed that the more the respondents worked with children, the smaller the difference and the less they worked with children, the bigger the difference.Something that has changed since the CRC became law is that there has been greater clarity around the best interests of the child. Something that the study shows is how lack of resources has affected the work with the best interests of the child. The reason why those who work with children did not experience any difference in their work before and after the CRC became law is to some extent due to the social workers working method, the childs need in center (BBIC). / Syftet med denna studie var att undersöka hur socionomernas arbete med barnets bästa förändrats sedan inkorporeringen av barnkonventionen 2020. Syftet var också att undersöka hur socionomerna arbetade med barnets rätt till delaktighet, samt hur socionomernas handlingsutrymme påverkades av inkorporeringen av barnkonventionen. Som teoretisk referensram använde vi oss av begreppet handlingsutrymme samt Lipskys teori om gräsrotsbyråkrater. För att besvara studiens frågeställningar valde vi att använda oss av en kvalitativ metod. Empirin samlades in genom intervjuer med sju socionomer som arbetade inom olika områden inom socialtjänsten och i olika delar av Sverige. Resultatet visade att i de verksamheter respondenterna arbetade direkt med barn blev skillnaden i arbetet mindre medande som arbetade i verksamheter som inte vände sig direkt mot barn märkte större skillnad. En av skillnaderna respondenterna såg sedan inkorporeringen var att det blivit tydligare vad som är barnets bästa. Något som under studiens gång tydligt framkom var hur resursbrister påverkade arbetet med barnets bästa. Anledningen till att de som arbetar med barn inte upplevde någon markant skillnad i arbetet före och efter inkorporeringen av barnkonventionen som lag beror till viss del på arbetsmodellen Barns behov i centrum (BBIC).