Denna uppsats behandlar barns sexualitet inom förskolans arena. Syftet är att problematisera förskolebarns sexualitet och analysera förskollärares förutsättningar att arbeta med detta utifrån valda dokument samt hur detta kan påverka barns utveckling. Metoden som används för att besvara forskningsfrågorna är en kvalitativ innehållsanalys. Därtill används både förskolans och grundskolans läroplan för att urskilja hur ämnet sex- och samlevnad behandlas inom utbildningsväsendet. Även Malmö högskolas utbildningsplan tillämpas för att synliggöra förskollärares utbildning angående barns sexualitet och ett dokument som beskriver kommitténs uppdrag samt förslag till ett måldokument gällande de pedagogiska verksamheterna. De teoretiska utgångspunkterna handlar om sexualitet utifrån Foucault tankar, därtill används Donzelots tankar om norm och moral och tillsist behandlas begreppet normalisering. Resultatet visar på att trots att förskolans verksamhet ska utgå från forskning och beprövad erfarenhet så erbjuds inte förskollärare utbildning inom ämnet sex- och samlevnad. Jag för en diskussion kring de eventuella orsaker som ligger till grund för osynliggörandet av ämnet inom förskolans arena. Ämnet sex- och samlevnad tolkas även in i förskolan utan att för den delen förändra förskolans läroplan samt hur det kan gagna barns utveckling. Denna förmån handlar om att främja barns sexuella hälsa för att erbjuda barn en positiv självuppfattning, kunskap om den egna integriteten och sociala koder samt förståelse för sina egna sexuella känslor. Pedagoger får möjlighet att förhindra en begränsande könstillhörighet samt skapa en tolerant miljö inom förskolan. Då pedagoger inom förskola arbetar med ämnet sex-och samlevnad skulle det förekomma en mindre risk att barnen själva får hantera sina sexuella känslor.

TAKK står för Tecken som Alternativ och Kompletterande Kommunikation. TAKK kompletterar det talade ordet för att tydliggöra det som sägs. Syftet med examensarbetet är att undersöka vilken uppfattning pedagoger har om TAKK och dess betydelse för barnens kommunicerande. Det handlar även om att ta reda på hur pedagogerna upplever att TAKK används i förskolorna och på särskolan som ingår i studien samt vilket stöd pedagogerna har i användandet av metoden. Vi besökte en särskola och tre förskolor och gjorde intervjuer med pedagoger som arbetar där. Vi intervjuade även en specialpedagog/logoped som är verksam i ett resursteam som riktar sig mot förskolor och skolor. Det framkommer i vår undersökning att pedagogerna anser att TAKK är ett bra kommunikationsstöd för alla barn, även de utan språksvårigheter. TAKK används i varierande utsträckning och i olika sammanhang och situationer. På vissa ställen används det kontinuerligt under hela dagen medan det på andra ställen mest används vid matsituationen och i samlingen. Vidare visar resultatet att utbildning och kontinuerlig handledning i TAKK är betydelsefullt för de flesta pedagoger för att kunna utvecklas i sitt tecknande. Det framgår att det är osäkerhet, snarare än ovilja, som begränsar pedagogernas användning av TAKK.

Arbetets art: Examensarbete 15 högskolepoäng i Barn Unga Samhälle Sidantal: 38Titel: Dockor eller bilar, Barns resonemang om lek ur ett genusperspektivFörfattare: Lina Nilsson och Maida PilipovicHandledare: Lotta Bergman Datum: 2009-04-27Syftet: Syftet är att ta reda på hur flickor och pojkar resonerar om lek.Metod: I undersökning har vi utgått ifrån en kvalitativ metod som baseras på intervjuer och observationer som stöder till intervjuernaResultat: Vår uppfattning om vad barn har för resonemang om lek stämde bra överens med vad många filosofer och forskare tycker. Slutsatser som vi kan dra utifrån vår undersökning är att både flickor och pojkar uttrycker att lek är något som är roligt och glädjefullt. Barnen har en klar uppfattning om vad som är ”flickigt” och vad som är ”pojkigt” och normerna i barnens omgivning präglar deras resonemang på vad flickor och pojkar bör leka.Diskussion: I det stora hela fungerade vårt arbete bra och vi känner oss nöjda med resultatet. Nyckelord: Lek, Genus och Barns resonemang

Vårt syfte med denna studie har varit att undersöka, analysera och beskriva hur barn upplever sin delaktighet och sitt inflytande på förskolan. Då begreppen har blivit allt mer betydelsefulla i förskolan och dess läroplan har vi valt att gå djupare in på hur barnen i verksamheterna upplever detta. Det finns en del studier på hur vuxna arbetar kring barns delaktighet och inflytande men inte lika många som handlar om barnens perspektiv. Därför har vi i vår studie valt att enbart utgå ifrån barnens upplevelser och tankar kring delaktighet och inflytande. De frågeställningar vi har använt oss av har varit: Hur upplever barn sin delaktighet och sitt inflytande? Och vad vill barn ha inflytande över och vara delaktiga i?För att få svar på dessa frågor har vi använt oss utav kvalitativa intervjuer med barn på tre olika förskolor.Resultatet visar att det är i leken som barn känner sig ha mest inflytande, där upplever de flesta att de på egen hand får bestämma saker som vem de vill leka med och vad de vill leka med, men många av barnen hade gärna velat få bestämma när de skall få leka. Delaktighet känner de också i leken då de får leka tillsammans med sina kompisar.

SammanfattningVi har valt att skriva om fritidshemsverksamheten. Utifrån relevant forsking och vår empiri, bestående av intervjuer med pedagoger och barn och observationer, har vi sett olika saker som vi vill lyfta i vår text. Vi har sett att integreringen av skola i fritidshem har påverkat verksamheten och hur personalen arbetar inom fritidshemmet. Trots att pedagogerna säger att de kan utnyttja alla klassrum, ser vi i våra observationer att klassrummen oftast används av lärare och ”fritids” får hålla till godo med resterande rum. Vi har även utifrån intervjuerna sett att det är viktigt för pedagogerna att lyfta barnets röst och göra dem delaktiga i verksamheten. Även när barnen får vara med och bestämma är det dock pedagogerna som bestämmer ramarna. Dagarnas tema är förutbestämt och tider för mellanmål och när barnen går hem är faktorer som sätter ramar. Vi har även sett utifrån empiri och intervjuer att ett informellt lärande utifrån barnens intressen sker i den undersökta fritidshemsverksamheten. Vilket är något som både pedagogerna och forskare generellt vill lyfta som centralt för fritidshemsverksamheten.

Abstrakt Syftet med följande studie är att bilda kunskap om det inflytande och dendelaktighet barn i åldrarna 3–5 år har gällande dokumentation i förskolansamt hur barnkonventionen implementeras i arbetet med dokumentation.Vidare så undersöks om asymmetrin mellan barn och pedagoger påverkarinflytandet för barnen samt vilka utmaningar förskollärarna kan se iförskolan angående dokumentation. Utifrån ett hermeneutiskt perspektivgenomfördes intervjuer och observationer av sex förskollärare fördelade påtvå olika förskolor i skilda kommuner. Analysen genomfördes med hjälp avbarndomssociologi. I resultatet framkommer att barn oftast är delaktiga idokumentationen, men att det finns tillfällen då pedagogerna dokumenterarpå egen hand. Vid de senast nämnda tillfällena påverkas barnens inflytandeav asymmetrin mellan barn och pedagoger. Slutsatsen vi drar är att barnsdelaktighet och inflytande vid dokumentation till stor del beror på vid vilkenförskola, tillfälle och av vilken pedagog, som dokumentationen görs. Sådanvariation finns också i frågan om huruvida barnkonventionens implementerasunder arbetet. Ibland uppstår utmaningar när barns inflytande ställs emotvarandra, eller utmaningar för förskollärarna när de ska ge barn inflytandeoch låta deras röster bli hörda.

Syftet med denna studie har varit att få en djupare förståelse för förskollärares perspektiv på hur de arbetar med flerspråkiga barns språkutveckling i förskolan. Studien genomfördes utifrån en kvalitativ forskningsansats med semistrukturerade intervjuer. Det empiriska materialet innefattar intervjuer gjorda med åtta förskollärare på fem förskolor i två olika kommuner i Mellansverige. Resultatet visar att förskollärares förhållningssätt skiljer sig åt och att det finns en mängd olika strategier som förskollärare använder sig av i arbetet med flerspråkiga barn. Det framkommer också flera verktyg i arbetet med flerspråkiga barn så som Polyglutt, TAKK med bildstöd, sånger och böcker. Även samverkan med vårdnadshavare lyfts som en del i arbetet med att främja flerspråkiga barns språkutveckling.

I enlighet med barnkonventionen artikel 12 har alla barn i Sverige en rättighet att få vara delaktiga, att få sin röst hörd i frågor som rör dem. Syftet med denna uppsats har varit att se hur Sverige implementerat denna rättighet. Frågeställningarna som väglett arbetet är hur den rättsliga regleringen gällande barnets rätt till delaktighet ser ut, hur socialtjänsten arbetar för att uppfylla denna rättighet, hur FN:s barnrättskommitté ser på Sveriges uppfyllande av artikel 12 samt vilka möjliga hinder eller problem som kan uppstå när det gäller att säkerställa rättigheten. Den rättsdogmatiska metoden har använts för att uppfylla syftet med uppsatsen, vilket främst innebär att studera de allmänt accepterade rättskällorna. Av resultatet framgår att socialtjänsten i vissa fall lyckas säkerställa rättigheten, men att det fortfarande finns brister i deras praktiska arbete. Barn har upprepande berättat att deras åsikter varken kommer fram eller beaktas i frågor som rör dem. Sverige har gjort lagändringar, upprättat handböcker och kunskapsstöd, vilket visar att arbetet går framåt. Det är dock fortfarande lång väg kvar för att säkerställa rättigheten i det praktiska arbetet och därmed möjliggöra en fullständig tillämpning av artikel 12. Barnets rätt att bli hörd utgör idag en bra tanke på pappret, men omsättningen till praktiken är otillräcklig.

Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur förskollärare beskriver barns delaktighet i rutinsituationen samling på förskolan. I tidigare forskning ligger fokus på förskolläraren sätt att arbeta med delaktighet. Frågeställningar som besvaras i denna studie är: Hur beskriver förskollärare rutinsituationen samling? Hur beskriver förskollärare barns möjlighet till delaktighet i samlingen? Studien har genomförts med hjälp av kvalitativ metod som i denna studie är semistrukturerade intervjuer med sju förskollärare. Den teoretiska utgångspunkten i studien är ett sociokulturellt perspektiv där fokus ligger på begreppen samspel, interaktion och kulturella redskap.   Resultatet visar att samling är en vardaglig situation på förskolorna och att samtliga förskollärare lyfter att de har en grundstruktur. Det finns olika syften med varje samling men att huvudsyftet är att göra någonting tillsammans. Förskollärarna beskriver barns delaktighet på liknande sätt, att barn ska få vara delaktiga utifrån sina förutsättningar och intressen. Resultatet visar att det finns utmaningar och flera olika metoder att bidra till barns delaktighet, det framkommer också att barnens delaktighet kan synas på olika sätt.

Synen på barns behov och föräldraskap varierar i takt med att samhället förändras och varje samhälle har sin syn på barn och föräldrar. Det existerar debatter i samhället gällande vad sociala problem är och när samhället behöver ingripa för en individs skydd. Årligen omhändertas tusentals barn i Sverige för vård utanför det egna hemmet. Denna uppsats syftar att genom ett diskursanalytiskt perspektiv undersöka görandet av barns behov och föräldraskap i 2 § LVU-domar från 2015 samt hur tvångsomhändertaganden motiverades med hjälp av dessa konstruktioner. Frågorna som ämnar besvara syftet är; hur talas det om barns behov och föräldraskap samt vilken betydelse tillmäts barn och föräldrars utsagor i domarna? För att besvara detta genomfördes en diskursanalys av 21 domar som avgjordes av Luleå förvaltningsrätt 2015. Utifrån analysarbetet framträdde en diskurs om barns behov och en diskurs om föräldraskap. Diskurserna visade sig både vara beroende och i ständig påverkan av varandra. Inom barndiskursen sågs barn främst som skyddsvärda medan det aktiva aktörskapet var nedtonat. Inom föräldradiskursen sågs föräldrar som oförmögna och de befann sig i försvarsposition där deras trovärdighet ifrågasattes. Beroende på vilka beskrivningar som framfördes om familjerna och hur deras trovärdighet bedömdes gavs parternas utsagor olika utrymme i domarna.