Studien fokuserar på barns flerspråkighet. Syftet är att fördjupa kunskapen om barns förhållningssätt till flerspråkighet i förskolor med flerspråkiga barn. Studien genomförs i två förskolor som består av flerspråkiga barn. Studiens data har konstruerats med en kvalitativ studie ur ett relationellt perspektiv. Resultatet visar att barnen vanligtvis kommunicerar genom det svenska språket och att goda relationer har en positiv påverkan på barns förhållningssätt till flerspråkighet. Slutsatsen som dras är att relationer har en betydelse i barns motivation till att kommunicera på flera språk.

Syftet med studien är att öka kunskapen om vilka strategier barn i förskolan använder för att skapa utrymme för lek, i tid och rum. Studien ska besvara våra forskningsfrågor: Vad ser barn som avbrott i lek? Vilka strategier uttrycker barn för att fortsätta leka, trots avbrott? Frågorna undersöktes genom individuella barnintervjuer i form av gåturer med tillhörande ritsamtal samt kompletterande observationer av barns lek i förskolan. Empirin har tolkats genom det teoretiska perspektivet agentisk realism och genererat ett resultat. Resultatet visar att barn främst ser andra barn som avbrott i lek. Vid dessa avbrott uttrycker de ofta aktiva strategier för fortsatt lek. Studiens slutsats är att avbrott och strategier är viktiga aktörer i lek. Dessa blir tillsammans med människor, material, tid och rum det som leder till den lek som blir till. Det barn ser som avbrott i lek upplevs dock individuellt och är beroende av var, vad och vilka som intra-agerar. Detta gäller även de strategier barn uttrycker för att fortsätta leka, trots avbrott.

Syftet med studien är att undersöka hur 18 barn ser på inflytande ur deras perspektiv i förskolan. I studien används en kvalitativ undersökningsmetod med semistrukturerade intervjuer. Resultatet visar att barnen relaterar sitt inflytande som mest i den fria leken. Barnen i studien verkar förvänta sig att pedagogerna ska lyssna mer, se från deras perspektiv och vara närvarande. Slutsatsen visar, genom barns uppfattningar, att pedagogers förhållningssätt är viktig för barns möjligheter till inflytande.

Studiens syfte var att belysa om och hur förskollärare arbetar med barns inflytande i förskolan. Webbaserade enkäter användes som metod för att samla in det datamaterial som sedan analyserades kvalitativt. Det framkom att förskollärarna som medverkade i undersökningen visar stort engagemang för att arbeta med barns inflytande och göra dem delaktiga i verksamhetens utformning. Förskollärarna beskrev olika strategier som exempel på tillvägagångssätt de använder i arbetet med barns inflytande. Empirin lyfter förskollärarnas förhållningssätt till sin maktposition som en avgörande faktor för hur mycket inflytande och påverkan barnen får i verksamheten. Med hjälp av ett relationellt perspektiv och relevant litteratur bearbetades empirin i en textanalys. Slutsatsen av vår studie är att genom kontinuerliga diskussioner och medvetenhet hos förskollärarna finns det goda möjligheter till vidareutveckling för barns inflytande inom förskolan.

I undersökningen lyfts förskollärarnas arbete med att ta tillvara på barns intresse i förskolansutemiljö. Vikten av förskollärarens roll vid barns intresse i förskolans utemiljö har en storbetydelse för barns lärande. Utformningen av miljön på förskolans gård har därför storbetydelse för barns utveckling. Undersökningens syfte är att ta reda på hur förskollärare förhåller sig till förskolans utemiljö. En kvalitativ metod har använts i undersökningen, där sex förskollärare har intervjuats. Vi har utgått från undersökningens två frågeställningar när vi skapat intervjufrågorna. Dessa tvåfrågeställningar är: Hur uppfattar förskollärare förskolans utemiljö? Hur framställerförskollärare arbetet med att ta tillvara på barns intresse i förskolans utemiljö. Intervjufrågorna är skapade för att få reda på hur förskollärarna ser på sitt arbete med barns intresse i förskolans utemiljö samt vad en bra utemiljö innebär för förskollärarna. Vidintervjuerna samt insamling av materialet har hänsyn tagits till de fyra etiska principerna. Under bearbetning av det insamlade materialet har kategorier använts för att få framresultatet. I resultatet beskrivs förskollärarnas uppfattningar om hur utemiljön på förskolan bör vara utformad utifrån barns olika behov. Vidare beskrivs förskollärarnas roll i hur de tar tillvara på barns intresse och inflytande i förskolans utemiljö. Detta genom att vara delaktiga samt att bidra med material så att barnens lek kan fortsätta. Sammanfattningsvis framkommer det att barns intresse i förskolans utemiljö är en viktig del i barns lärande.

Denna kvalitativa studie med hermeneutisk utgångspunkt belyser hur yrkesverksamma beskriver deras arbete gällande barnavårdsärenden samt hur de yrkesverksamma beaktar barnperspektivet, barns perspektiv och barns bästa. Via frågeställningar som lyder hur yrkesverksamma beskriver sitt arbete med placeringar av barn i familjehem och hur yrkesverksamma reflekterar över placerade barns känslor, mående och delaktighet under och efter placering, har vi erhållit följande resultat: Yrkesverksamma arbetar utifrån de riktlinjer och lagar som de uppmanas till. I deras arbete tar de hänsyn till barns perspektiv, barnperspektivet och barns bästa. Problematiken föreligger däremot i att yrkesverksamma måste bli tydligare i sitt arbete innefattande att delge information och inkludera barn i deras ärenden. Detta eftersom att barn inte förstår hur deras perspektiv, behov och bästa ligger till grund för beslutet av att bli placerad. Slutsatsen är att det utifrån detta är förståeligt att barn känner att deras rättigheter till viss del försummas.

Studien syftar till att undersöka hur de yngsta barnens kommunikation kan förstås i förhållande till barns delaktighet och inflytande i förskolan. Studien är kvalitativ och den valda metoden är deltagande observationer. Tolkning och analys av resultatet utfördes med utgångspunkt i ett sociokulturellt perspektiv och genomgående i studien har fokus varit på barns kommunikativa kompetenser. Resultatet visar att barn är kompetenta i sin kommunikation på många och varierande sätt och att den kroppsliga kommunikationen ofta är central. I vilken utsträckning och på vilket sätt barnen kommunicerar är beroende av den sociala och fysiska miljö de befinner sig i. Slutsatsen är att barn är kommunikativt kompetenta men att det krävs en social språkmiljö där pedagogerna har ett förhållningssätt som främjar kommunikationen för att kompetenserna ska framträda och därigenom gynna delaktigheten.

I barnens vardag i fritidshemmet och i skolan befinner sig barnen i flera olika gemenskaper där de får olika mycket inflytande hos varandra. Syftet med denna studie var att undersöka vilken betydelse olika gemenskaper får för barns vardag i fritidshemmet. För att undersöka detta ställdes följande forskningsfrågor: Vad får barns kultur för betydelse för barns gemenskaper? Hur upprätthålls och förändras olika roller i barns gemenskaper? Studien har utgått från Goffmans (1959) teori om hur det sociala livet skapas i gemenskaper som sedan satts i relation till Johansson (2003), Qvarsell (2003) och Sparrmans (2006) beskrivning av barns perspektiv och kultur. Studien har tagit sin utgångspunkt i den kvalitativa forskningsstrategin där semistrukturerade intervjuer använts som metod för samtalspromenaderna och fokusgruppsamtalen. Studien visar att begreppet popularitiet innefattar olika egenskaper som att vara duktig och kunnig på flera olika saker. Barnen beskriver att det är skillnad på att vara kompisar och bästa kompisar, en bästa kompisa är någon som barnen beskriver att de känt under en längre tid. Barnen beskriver att avundsjuka är något som kan uppstå mellan varandra om de väljer att leka med andra kompisar eller vid de tillfällen där barnen visar för mycket av sin kunskap inför varandra. Barnen beskriver att de använder sig av olika strategier för att stärka sina kompisgemenskaper vilket kan leda till att barn utesluts från gemenskapen.

Syftet med denna kvalitativa studie är att synliggöra ett- till treåringarnas kommunikativa strategier för att ta kontakt med varandra i den fria leken. Med denna studie vill jag försöka närma mig barns perspektiv och synliggöra hur barn närmar sig varandra utan det verbala språket. Barns kommunikation och språkutveckling ses som komplex och den börjar redan från födseln för att sedan utvecklas med barnet, utifrån barnet och barnets behov. Studien utgår ifrån barns kommunikation innan leken, därmed har även lek en stor betydelse för barnen och barns vardagsliv.  Lek bör inte ses som något enkelt, utan i leken utvecklar barnen många olika förmågor på sina egna villkor. Den teoretiska utgångspunkten i denna studie är sociokulturella perspektiv tillsammans med fenomenologin och teorins om barns livsvärld. Yngre barn kommunicerar på många olika sätt, kroppsspråket är centralt eftersom barnen kommunicerar genom bland annat kroppen, gester och miner. Därmed användes i studien en kvalitativ forskningsansats med observationer som empirisk insamlingsmetod. Jag använde delvis strukturerade observationer med stöd i ett observationsschema i syfte att fokusera på de kommunikativa strategier som barnen använde, eftersom den verbala kommunikationen inte var i fokus. Resultatet visar sju stycken kommunikativa strategier som användes av barnen frekvent, i syfte att ta kontakt med varandra i barns fria lek. Strategierna ses som ett samspel som skapas mellan barnen, de kommunicerar och förstår varandra utan att ha erövrat det verbala språket. Bland annat visar resultatet att barns strategier betyder något utifrån barnets egna perspektiv, därmed blir alla möten som barnen involveras i, både verbala och icke verbala, ett meningsskapande. Kroppen är viktig och central för barns kommunikation eftersom barnen inte utvecklat det talade språket ännu.

Syftet med studien är att undersöka hur barn i förskolan närmar sig teknik och hur deras utforskande kommer till uttryck. Undersökningen grundar sig på en kvalitativ studie där barnen genom att först få lyssna till en saga därefter konstruera fritt utifrån temat rymden i en teknikinriktad aktivitet. Resultatet visade fem fenomenografiska kategorier av hur barn närmar sig teknik. Dessa var: barnen utforskar materialet, barnen fokuserar på att bygga något som har med rymden att göra, barnen planerar vad och hur de ska bygga, barnen fokuserar på hållfasthet, barnen fokuserar på funktionen. Dessa fem kategorier visar att barn utforskar och närmar sig teknik på ett medvetet sätt. Genom en sociokulturell tolkning av datamaterialet visade det sig hur barnen utforskade tekniken genom samspel och verbal men även icke verbal kommunikation. Barnen inspirerades av varandra i sitt konstruerande. Barnens konstruktioner liknade artefakter som redan finns i barnens omgivning. I diskussionen diskuteras att det är viktigt att se barngruppen som resurs i lärandet och att pedagogen uppmärksammar och stödjer detta.