Detta examensarbete handlar om hur barn kommunicerar med varandra i den fria leken. Studiens syfte är undersöka hur förskollärare upplever barns fria lek och hur viktig de anser att kommunikationen är för barns utveckling och lärande. Syftet med undersökningen är också att studera hur barnen kommunicerar med varandra i den fria leken. Samt studera hur kommunikationen ger uttryck mellan barnen. Studiens tillvägagångssätt och resultat genomsyras av kvantitet. Med stöd av enkäter och strukturerade observationer som empirisk forskningsmetod, har vi kunnat mäta i vilken utsträckning barn kommunicerar, vilka lekar som förekommer mest när barnen själva får välja och förskollärarnas upplevelser av barns fri lek. Vi har kommit fram till att barn ständigt kommunicerar i den fria leken med hjälp av lekhandlingar och leksignaler. Samt att barn tillämpar olika strategier för att visa på att de vill leka. Resultatet visar på att kroppsspråk och verbal kommunikation är det som förekommer mest. Förskollärarna delar en likvärdig syn på att inkludera barns fria lek i undervisningen. Resultaten som vi kommit fram till utifrån våra observationer och enkäter, diskuteras och sätts i relation till de teorier och den tidigare forskning som presenteras i arbetet.

I denna uppsats undersöker vi, genom att göra tematiserade semistrukturerade forskningsintervjuer, hur fem socialarbetare som arbetar med utredningar som rör barns livssituation uppfattar vad som menas med barnperspektiv och hur de använder barnperspektiv i sina utredningsarbeten. Våra frågeställningar är: Vad innebär det enligt socialarbetare som arbetar med utredningar som rör barn att arbeta utifrån ett barnperspektiv, och hur använder de barnperspektivet i sitt utredningsarbete? Finns det möjlighet för barnet att vara delaktigt i utredningen? Påverkar barnets ålder hur socialarbetarna förhåller sig till barnperspektivet? Utgår socialarbetarna från teorier om barns behov i utredningsarbetet? Informanternas syn på barnperspektiv handlar till stor del om att det är viktigt att se barnet och göra dess röst hörd. Samtliga informanter utgår från ett barnperspektiv som är den vuxens syn på barnet och dess bästa. Barnet ges stora möjligheter att vara delaktig i utredningen, men har dock inte någon större möjlighet att påverka den rekommendation som blir resultatet av utredningen. Informanternas syn på den teoretiska förankringen varierar, men BBIC och miljöterapi är de utgångspunkter man har i sitt arbete.

Syftet med studien är att lyfta fram barns röster kring bygg- och konstruktionsutrymmet, men även undersöka huruvida barns aktörskap möjliggörs genom utrymmets utformning. Barndomssociologi har använts i studien som stöd för att skriva fram och närma sig barns perspektiv. Eftersom barns perspektiv har intagits är metoden för den insamlade empirin barnsamtal samt deltagande observationer. För att behandla den insamlade empirin användes tematisk analys. Utifrån den tematiska analysen kodades de teman som var framträdande i barnsamtalen och deltagande observationerna. Det resultat som framkom är att barns aktörskap påverkas av det som utgör dessa tema, nämligen regler, materialtillgång och utformningen av rummen. Hur barns aktörskap främjas eller hämmas beror på barnens delaktighet i bygg- och konstruktionsutrymmet. Barnen uttrycker exempelvis att regler finns kring materialtillgången men att de inte vet varför. På grund av studiens begränsningar har förskolepersonalens resonemang kring varför reglerna finns inte tagits upp, vilket är något som resoneras kring i studien.

No description available.

No description available.

SammanfattningAndersson Nina och Arnesson Hanna (2013). Barn kan...! En studie av förskollärares resonemang kring dilemman som rör barns delaktighet och inflytande i vardagen på förskolan.Malmö: Lärande och samhälle, Malmö högskolaSyftet med denna studie är att diskutera hur några förskollärare resonerar kring dilemman som rör barns delaktighet och inflytande i vardagen på förskolan. Studien har utgått från följande frågeställningar: Hur resonerar förskollärare kring vardagsdilemman som rör barns delaktighet i och inflytande över planerade aktiviteter? Hur anser förskollärare att man kan skapa möjligheter för barnen att påverka aktiviteters innehåll och utformning? För att få svar på våra frågeställningar har vi tagit del av teori och tidigare forskning som har fungerat som ett verktyg för att analysera vår empiri. Några av de teoretiska begrepp som varit användbara för vår studie är Demokrati, Barnperspektiv och barns perspektiv, Bristdiskurs och kompetensdiskurs och utforskande arbetssätt. Vi har intervjuat fem pedagoger vid fem olika förskolor. Pedagogerna betonar att det inte finns något enkelt svar på hur man löser vardagsdilemman på förskolan, utan menar att svaret är situationsbundet. De lyfter också vikten av att ta vara på och planera utifrån barnens intressen, att rannsaka sig som pedagog, samt att våga släppa kontrollen till förmån för det barnen uttrycker. Nyckelord: Barns delaktighet och inflytande, barns intressen, barnsyn, demokrati, pedagogens roll

SammanfattningI mitt examensarbete har jag undersökt barns meningsskapande i förhållande till sina egna (lek)saker utifrån deras berättelser. Jag har beskrivit vilka teman som förekommer i deras berättelser om sina (lek)saker och dessa visade på vad barnen skapar mening om och hur de skapar mening. Jag refererar min studie till tidigare forskning med relevans för mitt syfte som mediering genom artefakter, olika perspektiv på leksaker, barns olika leksakspreferenser utifrån kön och skapande av kön. Jag använder mig i min studie av en kvalitativ metod och jag genomförde totalt tio semistrukturerade intervjuer med barn på två förskolor i en kommun i södra Skåne. Resultatet visar att barns (lek)saker inte bara är ting, de är kulturella artefakter i barns meningsskapande. Det empiriska materialet delades in i två teman. Det första temat handlar om ”vad” (innehållet) i barns meningsskapande. Det visade sig att barn skapar mening om kön och identitet (att bli till som någon) och om kunskap (barnen förstår på så sätt och får tillgång till den gemensamma kulturen de lever i genom till exempel symboler, läsning och kategorisering). Det andra temat handlar om ”hur” barn skapar mening. Det visade sig att barns meningsskapande görs på ett visst sätt, det vill säga barnen skapar ny mening med hjälp av kreativitet (fantasin), genom reproduktion och meningsproduktion.

Syftet med vår undersökning är att ta reda på hur och om barn och pedagoger använder tredimensionella material på två förskolor. Vårt intresse för skapande material uppstod då vi gick sidoämneskursen Det tredimensionella konstruerade arbetet inom slöjd/hantverk, då vi själv fick arbeta och bekanta oss med tredimensionella material. Genom våra diskussioner inom ämnet blev vi intresserade av att ta reda på om dessa material fanns ute på förskolorna. För att ta reda på detta gjorde vi en undersökning med kvalitativa observationer och intervjuer med åtta barn och fyra pedagoger. Vi stödjer oss främst på Granbergs, Tragetons och Vygotskijs teorier och forskning om skapande verksamhet.Vår slutsats är att tredimensionella material finns ute på förskolorna, men att de sällan används. Vi tror att detta kan bero på att pedagogerna har lite intresse och erfarenheter kring materialen, vilket kan medföra att barnen inte får möjligheter att få kännedom om materialens egenskaper.

Barn har enligt barnkonventionens 12:e artikel rätt att få sina röster hörda. Utifrån detta är syftet med denna uppsats att se hur denna rättighet efterföljs, genom att undersöka hur barns röster representeras i förvaltningsrättens domar om tvångsvård enligt 2 § Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU).  Genom att analysera 26 LVU-domar från Linköpings förvaltningsrätt, avseende barn i åldern 4–12 år, undersöker uppsatsen hur barnets röst representeras och värderas i dessa domar. Med begreppet röst avser vi barnets åsikter, vilja och det som barnet har sagt. Den valda analysmetoden är tematisk innehållsanalys, då det empiriska materialet tolkas med utgångspunkt i det teoretiska perspektivet barndomssociologi. I domarna studeras såväl hur barnets röst representeras och framställs i text, som hur barnets röst beaktas och används som skäl för beslutet. Studien utgår från en socialkonstruktionistisk vetenskapsteoretisk utgångspunkt, då rätten betraktas som en social konstruktion som har inverkan på samhällets normer. Vi använder barndomssociologi som analytisk teori, vilket betonar barnets roll som aktiv aktör i samhället. Begreppet barnperspektiv används också i studien, som handlar om attbeakta barnets bästa. Resultatet av studien visar att barnets röst finns representerad i 20 av 26 domar. Vi tar upp på vilka olika sätt vi identifierat att barns röster representeras. Genom vårt resultat ser vi att representationen av barns röster i LVU-domar är bristfällig och att det finns utvecklingsområden. I sex av de undersökta domarna framkommer inte barnets röst alls. I endast sju av de studerade domarna framkommer barnets berättelse som skäl för det fattade beslutet. Detta indikerar inte nödvändigtvis att barnet har blivit delaktigt i beslutsprocessen, men det belyser hur barnets röst värderas. Trots att förvaltningsrätten inte kan ta direkt hänsyn till vad barnet säger och göra som barnet säger, argumenterar vi för att barnets röst borde väga tyngre samt tas i beaktande och framhävas på ett tydligare sätt.  Barnets röst är central för att fatta beslut som är till barnets bästa. Ökad delaktighet för barn och förståelse av delaktighetens olika aspekter är viktigt inom socialt arbete. Genom att involvera barnet kan socialarbetare fatta beslut som gynnar barnet. Förhoppningen är att denna analys kan bidra till ökad medvetenhet och förbättring av barnets rättigheter och skydd inom socialt arbete och rättsväsendet.

Denna studie handlar om barns inflytande i förskolan och vad detta kan innebära utifrån olika synsätt. Studien syftar till att undersöka hur barns inflytande kring den fysiska miljön på förskolan kan framstå i praktik. I denna kvalitativa studie undersöks pedagogers och barns egna tankar och reflektioner kring barns inflytande i förskolan. För att ta reda på detta har två metoder använts varav den första är enkäter till pedagoger och den andra är semistrukturerade intervjuer med barn. Studien utgår från den barndomssociologiska teorin med tillhörande centrala begrepp där barnperspektiv och barns perspektiv används för att kunna besvara studiens forskningsfrågor. Resultatet av denna studie indikerar att barns inflytande över den fysiska miljön uppvisar likheter och skillnader utifrån ett barnperspektiv och barns perspektiv. Den visar bland annat på att pedagoger ger barn inflytande genom att vara lyhörda för deras intressen men att ekonomiska aspekter kan begränsa i vilken utsträckning som barnen kan ges inflytande. I intervjuerna med barnen framkom det att barnen upplever att det till största del är pedagogerna som bestämmer över hur miljön ska utformas och vilket material som ska finnas. Barnen uttrycker bland annat att de skulle vilja få vara med och påverka hur olika rum byggs upp men även att få mer inflytande över det material som beställs in till avdelningarna.