I föreliggande licentiatuppsats används verksamhetsteori som teoretiskt ramverk (Engeström 1987/2014). Studiens syfte är att bidra med kunskap om förskolans dokumentationspraktiker genom att granska hur två arbetslag som arbetar med de yngsta barnen, (1-3 år), hanterar ökade krav på synliggörande och analys av varje barns lärande i relation till utvärdering av förskolans kvalitet. Intresset riktas mot vad arbetslagen försöker åstadkomma med sina handlingar kopplade till dokumentation, vilka motsättningar som uppstår i arbetet med dokumentation och utvärdering samt hur detta kan förstås utifrån förskolans kulturhistoriska traditioner. Den huvudsakliga empirin består av inspelade samtal där arbetslagen diskuterar den dokumentation som producerats i samband med det systematiska kvalitetsarbetet. Studiens huvudresultat visar att ett gemensamt motiv som driver båda arbetslagens arbete med dokumentation, är att kunna synliggöra barns självständiga lärande. De centrala handlingarna riktas mot att iscensätta miljöer där barnen förväntas utforska det material som iordningställs medan de vuxna avvaktar barns agerande. I det ena verksamhetssystemet dokumenteras barnens lärande främst för att tillfredsställa behovet av extern granskning, och i det andra dokumenteras huvudsakligen för att följa upp undervisningen och för att svara mot behovet av intern utvärdering och utveckling. Den kulturhistoriska analysen har visat hur olika institutionella styrningslogiker fått implikationer på vardagsarbetet, därmed har utvärderingens roll som styrmedel kunnat synliggöras och problematiseras. Analysen har vidare visat hur motsättningar mellan en socialpedagogisk diskurs och en lärandediskurs påverkar arbetet med uppföljning och utvärdering. Studien bidrar på så sätt till att se dokumentationen ur ett vidgat perspektiv och till att problematisera den förenkling av dokumentationens betydelse för förskolans praktik som exempelvis förekommer i olika stödmaterial och i Skolinspektionens granskningar. / <p>The thesis has an English summary</p>

Studiens syfte är att undersöka hur förskollärare konstruerar barns övergångar mellan avdelningar med fokus på barns lärande. Studien börjar med en bakgrund som berör litteraturstudier med historisk tillbakablick och teorier rörande hur förskolan organiserat barngrupper och övergångar. Studien är kvalitativ och grundar sig på semistrukturerade intervjuer och tematiskanalys där vi intervjuat och mottagit dokument av sex förskollärare. Studiens teoretiska utgångspunkt är socialkonstruktionistisk där institutionaliserings perspektivet har nyttjats. Resultatet visar på att förskollärare verksamma i förskolan konstruerar barns övergångar mellan förskoleavdelningar på flera skilda sätt där barns progression av lärande hamnar i skymundan. Resultatet och diskussionen som analyseras genom den socialkonstruktionistiska teorin visar på att förskollärare beskriver en institutionaliserad bild över hur de organiserar barns övergångar inom den egna förskolan. Resultatet visar också på att det som läroplan för förskolan Lpfö 18 (Skolverket, 2018) framhåller om progression av barns eget lärande och helhet i utbildningen inte har blivit institutionaliserat i de flesta av förskollärarnas beskrivningar. Detta synliggör vikten av att förskollärare bör vara medveten om att de val som de gör vid barns övergångar mellan avdelningar kan få konsekvenser.

Syftet med studien är att bidra med kunskaper om förskollärares uppfattning om lärmiljön inomhus. Studien genomfördes som en kvalitativ studie med fenomenografisk ansats. Förskollärare intervjuades med hjälp av semistrukturerade intervjuer. En induktiv analysmetod har använts för att kunna kategorisera resultatet. Analysen stöds även av teoretiska begrepp utifrån den sociokulturella teorin med hjälp av en deduktiv analysmetod. Studien visar sex betydelsefulla faktorer i lärmiljön som stödjer barns lärande. Dessa faktorer är följande: Pedagogiskt förhållningssätt, förskollärares reflektioner, barns samspel, samspel i mindre grupper, pedagogiskt material och barnantalets betydelse. Studien visar också att förskollärarnas uppfattningar skiljer sig åt gällande vilka spår Covid- 19 pandemin satt i förskolans lärmiljö.

Sammanfattning I denna kunskapsöversikt presenteras aktuell forskning gällande betydelsen digitala verktyg kan ha för barns lärande. Både möjligheter och hinder i nyttjandet av digitala verktyg lyfts fram. Betydelsen av digitala verktyg för barnens lärande kan anses viktigt i en utbildning som formas utifrån ett alltmer digitaliserat samhälle. I vissa fall kan förskolan vara platsen där barnen möter digital teknik för första gången. I enlighet med läroplanen för förskolan (Lpfö 18 2018, s. 11) skall förskollärare skapa förutsättningar som tillåter barnen att utforska olika uttrycksformer, digitala verktyg inkluderat. Vi förbereder oss därav för en framtid där förmågor som problemlösning, kritiskt tänkande och digital kompetens kan tänkas essentiellt. Syfte Syftet med kunskapsöversikten är att få en överblick kring forskningsområdet gällande digitala verktygs betydelse, både när det gäller för och nackdelar för förskolebarnens lärande. Utifrån detta syfte ställs huvudfrågeställningen: Hur ser kunskapsläget ut gällande digitala verktygs betydelse för barns lärande i förskolan? Eftersom frågeställningen är omfattande delas den upp i två underfrågor: •På vilka sätt kan digitala verktyg vara möjliggörande för barns lärande? •På vilka sätt kan nyttjandet av digitala verktyg var ett hinder för barns lärande? Metod Tillvägagångsättet för denna kunskapsöversikt har inspirerats av metoden SMART. Denna kunskapsöversikt baseras på 14 nordiska vetenskapliga publikationer. Sökmetoden har utgått från att söka efter vetenskapliga publikationer i olika databaser för att hitta studier som kan besvara syftet och frågeställningar. Sökningarna har avgränsats till nordiska publikationer senaste tio åren utifrån sökord som digital technology, digital tool och digitala verktyg. Sedan har studierna analyserats för att skapa en övergripande bild av forskningsfältet. En djupare analys har slutligen utförts kring resultaten för att urskilja betydelsen för barns lärande. Resultat Resultatet visar framför allt en brist i pedagogisk användning av digitala verktyg vilket forskare anser kan begränsa lärandet. Det går urskilja utmaningar och hinder vilket påverkar vilka möjligheter barnen får till digitalt lärande. Kunskapsöversikten visar att förskollärares och pedagogers förhållningssätt till digitaliseringen är en faktor som påverkar vilken plats tekniken får i förskolan. I studierna framförs vikten av närvarande förskollärare som har digital kompetens och kunskap kring pedagogiska användningsområden. Studiernas resultat visar även möjligheter inom socialt, språkligt och kulturellt lärande. Även hur barns perspektiv och intressen kan lyftas fram med stöd i olika digitala verktyg. Sammanfattningsvis visar resultatet att digitala verktyg kan vara betydande för barns lärande inom flera områden.

Syftet med undersökningen är att undersöka hur förskollärare använder utomhusmiljön i undervisningen för att främja barns matematiska förståelse. Undersökningen genomfördes genom ett kvalitativt tillvägagångssätt med det teoretiska perspektivet utvecklingspedagogik. Datainsamling har utförts genom åtta semistrukturerade intervjuer med förskollärare ifrån mellersta och södra Sverige. Resultatet visar att matematikundervisningen i utomhusmiljön ofta uppstår ur spontana situationer men förekommer också som planerad. Matematikundervisningen blir meningsfull när förskollärare utgår från barns erfarenheter, intressen och behov samt tydliga lärandemål. Slutsatsen är att förskollärarna har en medvetenhet om matematikens innebörd, att den har en viktig funktion i barns matematiska lärande. Utomhusmiljön anses som en kompletterande plats när barnen erfar matematiken.

Utomhusmiljön kommer ofta i skymundan och pedagogers fokus hamnar på inomhusmiljönoch dess betydelse för barns lärande och utveckling. Enligt forskningen i föreliggande studieser inte pedagogerna alltid utomhusmiljö som en undervisningsmiljö samt att de intar en passivroll. Studiens syfte är att bidra med kunskap om vilka diskurser som pedagoger framhåller när de talar om lärmiljöer utomhus och dess betydelse för barns lärande och utveckling.Frågeställningen är; Vilka diskurser kommer till uttryck i pedagogers beskrivningar omutomhusmiljön? Studiens teoretiska och metodologiska utgångspunkter ärsocialkonstruktionism och diskurspsykologi, då det som analyseras är det talande språket. Det empiriska materialet har samlats in med hjälp av semistrukturerade intervjuer med sex förskolepedagoger varav tre stycken arbetar I Ur och Skur förskolor. Med hjälp avanalysverktygen tolkningsrepertoar, kategorisering, retorik, funktion och effekt analyseradesdet inhämtade materialet. Studiens resultat synliggör fyra diskurser: Rörelse i förhållande till lärande, Närmiljön som resurs för lärande, Pedagogens positionering i utomhusmiljön samt Materialets agens och dess betydelse för lärandet. Utomhusmiljön lyfts fram som en positivmiljö för barns lärande och utveckling, särskilt som en miljö för rörelse av hela kroppen där kreativt tänkande frigörs i mötet med naturmaterial. I pedagogers uttalande blir det tydligt att de ser utomhusmiljön i ett vidare perspektiv än enbart förskolegården och närmiljön ses som en viktig och utmanande plats.

Förskollärares syn på utomhusmiljön kan påverkas av flera aspekter. Tidigare forskning inom området samt vårt egna intresse har gett oss motiv till att skapa förståelse för hur förskollärare uppfattar barns lärande i utomhusmiljön.  Syftet med denna studie var  att genom det utvecklingspedagogiska perspektivet undersöka förskollärares syn på utomhusmiljön och dess betydelse för barns lärande. Utifrån vår metod och det teoretiska perspektiv som denna studie baserats på  klassas detta som en kvalitativ studie. I genomförandet av vår studien deltog sex stycken förskollärare från kommunala förskolor i norra Sverige. I vårt resultat framkommer det att förskollärarna anser att utomhusmiljön har betydelse för barns lärande. Förskollärarna anser att deras roll för att främja barns lärande innefattar att inta en aktiv roll som innebär att stötta, vara lyhörd samt medforskande tillsammans med barnen. Diskussionen  lyfter de väsentliga delarna ur resultatet som  innebär att synen på utomhusmiljön kan vara avgörande för hur förskollärare väljer att använda den. Om utomhusmiljön ses som ett komplement till inomhusmiljön kan förutsättningarna för barns lärande vidgas. De slutsatser som har framkommit är att förskolans utomhusmiljö kan vara komplex, eftersom att det är många olika faktorer som förskollärarna bör ta hänsyn till vilket påverkar hur förskollärare ser på lärandet i utomhusmiljön. / <p>2019-12-20</p>

Teknologianvändningen har ökat markant och allt yngre barn använder digitala enheter idag, både i Sverige och andra länder. I juli 2019 togs den nya läroplanen i bruk som där tydligt visar på att barn ska få möjlighet att utveckla en digital kompetens. Av dessa skäl väcktes intresset att undersöka pedagogers upplevelse av användningen av digitala enheter i förskolans verksamhet. Syftet med denna fenomenografiska studie var att visa hur pedagoger upplever fenomenet användande av digitala enheter som främjande respektive hämmande för att bedriva förskoleverksamhet. Metoden som användes var en pappersenkät i kvalitativt format. I resultatet framkom beskrivningskategorier för främjande och hämmande upplevelser. Beskrivningskategorier för främjande upplevelser blev hjälpmedel och undervisning och barn i behov av särskilt stöd. Kategorier som uppstod kring det som pedagogerna upplevde som hämmande var föråldrad teknik, bristande uppkoppling, syfteslös användning och pedagogers behov av kompetens. Resultatet som framkom visade att pedagoger uppfattade användande av digitala enheter inte enbart som främjande eller hämmande för att bedriva förskoleverksamhet. Pedagoger ansåg att det kunde vara både och på samma gång, beroende på hur de använde de digitala enheterna. Baserat på våra studier anser vi att det kan sägas att pedagoger till största delen upplever användandet av digitala enheter som främjande för att bedriva förskoleverksamhet. / <p>2019-12-20</p>

Sammanfattning Denna studie behandlar området högläsning i förskolan. I forskning framkommer det att högläsning är ett område som borde ingå i förskolans undervisning dagligen. Det konstateras att högläsning oftast sker som ”läsvila” eller väljs bort med argument om för stora barngrupper (Alatalo &amp; Westlund 2019, ss. 424, 431; Pihlgren 2017, ss. 99, 111). Syfte Syftet är att undersöka hur ett antal förskollärare beskriver och motiverar sitt arbetssätt med högläsning i planerad undervisning. Vidare undersöks vilka olika kunskapsområden förskollärarna beskriver att högläsning främjar. Metod Studien baseras på en kvalitativ metod, för att synliggöra och lyfta fram respondenternas perspektiv på högläsning i förskolans planerade undervisning. För att samla in empirisk data genomfördes semistrukturerade intervjuer med sex förskollärare från olika förskolor. Fem av sex intervjuer genomfördes fysiskt på respektive arbetsplats. En intervju genomfördes digitalt på grund av sjukdom. Resultat I resultatet för studien redovisas hur förskollärarna själva beskriver att de tillämpar högläsning i planerad undervisning. Förskollärarna ger även uttryck för vad de anser är viktigt att tänka på vid planeringen inför undervisningssituationen samt vilken roll förskolläraren själv har. Resultatet presenterar även tre exempel på rekvisita som förskollärarna beskriver att de tillämpar för högläsning som pedagogiskt verktyg. Rekvisitan är konkret material, Polyglutt samt uppleva och bearbeta högläsning genom olika uttrycksformer såsom lek, drama och lärmiljö. Som avslutande del lyfter resultatet fram vilka kunskapsområden förskollärarna beskriver och motiverar att högläsning främjar. De är enade om att högläsning bidrar till ett språkligt, kognitivt och socialt lärande hos barnen.

Syftet med detta arbete är att undersöka hur pedagoger ser på lek och dess relation till barns lärande. Frågeställningarna som vi i studien utgår ifrån är följande: Hur ser pedagogerna på barns lek? Hur ser pedagoger på relationen mellan barns lek och lärande?Vår uppsats är en traditionell studie med en kvalitativ ansats med intervjuer som metod. Empirin samlades in genom intervjuer, intervjuerna genomfördes i en sexavdelnings förskola i Skåne, till intervjuerna medverkade fyra förskollärare med långa yrkeserfarenheter. Vi använde oss av ljudinspelningar när intervjuerna genomfördes.Vi har använt oss av två kända teoretiker, Lev Vygotskij (1896-1934) och Jean Piaget(1896- 1980) samt skandinaviska nutida forskare, för att analysera, förstå och fördjupa oss i det som pedagogerna har delat med sig av under intervjuerna.Resultatet av arbetet visar att pedagogerna anser att leken är en viktig del i förskolan och menar att det är i leken som barn utvecklar sitt mångsidiga lärande i olika ämnesområden så som matematik, natur, teknik, språk och även skapar sociala färdigheter. Men det händer ständigt att lärandet avbryts på grund av inplanerande aktiviteter och måltider. / The purpose of this work is to investigate how teachers views at the play and its relationship to children's learning. The questions that we study is based on the following: - How do the teachers on children's play? -What are the educators of the relationship between children's play and learning? Our paper is a traditional study with a qualitative approach with interviews as a method. The empirical data were collected through interviews, the interviews were conducted in a sexavdelnings preschool in Skåne, the interviews involved four preschool teachers with long professional experience. We used the audio recordings when the interviews were conducted. We have used two well-known theorist Lev Vygotsky (1896-1934) and Jean Piaget (1896-1980) and Scandinavian contemporary researchers, to analyze, understand and immerse ourselves in what educators have shared during the interviews. The results of this work show that teachers believe that play is an important part of pre-school and believes that it is in the game as a child develops his versatile learning in different subjects such as maths, science, technology, language, and also creates social skills. But it happens constantly that learning is disrupted by inplanerande activities and meals.