Uppsatsens syfte är att undersöka vilka dramametoder lärare använder i sin skrivundervisning. Vidare är syftet med studien att undersöka vad de medverkande lärarna menar med utveckling av berättande texter samt om de anser att drama kan påverka elevernas utveckling inom andra områden än skrivandet av berättande texter. Vi undersöker även vilka faktorer de medverkande lärarna anser kan hämma eller möjliggöra användandet av drama i undervisningen. Studien baseras på kvalitativa metoder som utgörs av en enkätundersökning som består av både öppna och slutna frågor som besvarades av 14 lärare. Utifrån enkäterna gjordes fem semistrukturerade fördjupande intervjuer. I forskningsbakgrunden presenteras forskning kring drama och drama i skrivundervisningen.   Denna studie visar att flera av lärarna i studien använder sig av att dramatisera olika former av sagor, både befintliga samt egenkomponerade. Det framkommer i resultatet att lärarna anser att dramatiseringarna ger fler fördelar för elevernas utveckling än bara inom skrivandet, även om fokuset för dramatiseringarna låg på den skriftliga utvecklingen. De största faktorerna som påverkar lärares användning av drama i sin undervisning är bristen på kunskap om drama hos läraren och tidsbrist. Alla de intervjuade lärarna anser att mer utbildning behövs för att man ska kunna utveckla drama i undervisningen.

Abstract not available/Abstract ej tillgängligt.

No description available.

I detta examensarbete tar vi reda på lärares, bibliotekariers och professionella berättares uppfattningar om och erfarenheter av muntligt berättande där syftet för det första är att synliggöra om det finns några generella drag för hur fenomenet beskrivs oavsett vilken yrkeskategori de tillfrågade tillhör. För det andra uppmärksammar vi vilken avsikt som intervjudeltagarna har med användandet av berättarmetoden men också i vilka sammanhang den förekommer. Materialet samlades in genom semistrukturerade intervjuer med två personer inom varje profession. Eftersom vi undersöker flera individers erfarenheter av samma fenomen, är en fenomenologisk ansats fördelaktig för att undersöka helhetsbilden av muntligt berättande. I resultatet kom vi fram till att muntligt berättande har flera positiva effekter. Den muntliga berättarmetoden är bland annat språkutvecklande och genom mötet skapas en gemenskap mellan berättare och åhörare. Den anses även engagerande oavsett med vilken intention den utförs och i vilka verksamheter och sammanhang som den används. En av slutsatserna är att de olika professionerna var eniga om att det finns vissa grundläggande egenskaper som måste existera för att aktiviteten ska kunna kallas muntligt berättande och dessa utgör fenomenets essens.

Syftet med studien är att undersöka hur elever skriver berättande texter när de använder sig av analoga och digitala verktyg samt vilket av de två skrivverktygen eleverna själva föredrog att skriva med. Studien har genomförts i två olika kommuner i Sverige och i studien deltog totalt fyra klasser med elever i årskurs 2. Studien baseras på en experimentell undersökning där jämförelsen mellan berättelser skrivna analogt och digitalt undersöks med fokus på skillnader och likheter som uppstått baserat på skrivverktyg. Även en kvantitativ enkätundersökning har genomförts för att undersöka elevernas inställning till de olika skrivmetoderna. Parallellt med detta diskuteras digitala verktygs framväxt i skolan samt Hayes och Flowers modell som speglar den kognitiva processen hos eleverna med fokus på vad som händer under elevernas skrivprocesser. Andra teorier som åberopas är Piagets teori om utvecklingsstadium samt andra teorier kring elevers skrivande i de tidiga skolåren. Resultatet visar att det finns såväl likheter som skillnader i berättande texter skrivna digitalt och analogt av elever i årskurs 2. Studiens resultat visar att den variabel där störst skillnad uppstod var texternas längd eftersom det visade sig att de digitala berättelserna i snitt var längre än de analoga.

Syftet med uppsatsen är att beskriva hur poliser i yttre tjänst vid ett visst polisområde genomför ett förhör med en målsägande vid en misshandel och i vilken utsträckning de använder evidensbaserade metoder i sina förhör. Informanterna (N=7) har deltagit i semistrukturerade intervjuer. Informanterna lägger stor vikt vid det fria berättandet under sina förhör. De berättar om ett strukturerat sätt som de genomför sina förhör på. Strukturen liknar PEACE-modellen, vilken är evidensbaserad. Det finns avvikelser från PEACE-modellen när det gäller förberedelser innan förhöret vilket tycks bero på tidsbrist. I PEACE- modellen kan flera fristående metoder inkluderas, vilka också har evidens. En av modellerna som kan inkluderas är den kognitiva intervjun. Den kognitiva intervjun innehåller olika delar, i studien framkommer att två delar av den kognitiva intervjun, perspektiv och kronologiskifte inte används av poliserna. Informanterna berättar att deras teoretiska grund lagts under utbildningen till polis men att de sedan utvecklat sin förmåga under det praktiska arbetet. / The purpose of the essay is to describe how police officers in external service at a police area conduct an interrogation with a plaintiff in an assault and to what extent they use evidence-based methods in their interrogations. The informants (N = 7) participated in semi-structured interviews. They attach great importance to the free narrative during their interrogations. They talk about a structured way in which they conduct their interrogations. The structure is similar to the PEACE model, which is evidence-based. There are deviations from the PEACE model when it comes to preparations before the hearing in the form of lack of time. In the PEACE model, several independent methods can be included, which also have evidence. One of the models that can be included is the cognitive interview. The cognitive interview contains different parts, the study shows that two parts perspective and chronological shift are not used by the police. The informants say that their theoretical foundation was laid during the training for the police, but that they then developed their ability during the practical work.

Auditivt berättande är någonting som Christopher Nolan arbetar mycket med och Shepard-ton är en teknik som han har utnyttjat speciellt mycket i tre av sina största filmer, The Dark Knight (2008), Dunkirk (2008) och Interstellar(2014), Gemensamt använder alla filmerna Shepard-tonen, genom och jämsides med andra ljud för att kommunicera till tittaren om miljön, känslor som uttrycks i scenerna och själva berättelsen. Det grundläggande jag har undersökt är om Shepard-tonen är mer än en ljudteknik, utan också en effektiv berättarteknik. För att jag skulle kunna besvara frågan så gjorde jag en analys av nyckelscenerna från dessa tre filmer. I min analys så har jag sammanfattat att Shepard-tonen leder tittaren till en klimax och att den följer Branigans narrativa schema. Den tar inte bort fokuset från vad vi ser utan leder omedvetet tittarna genom det narrativa. Shepard-tonen är ett verktyg som kommunicerar känslor, information och narrativa symboler i berättelsen.

Berättande i förskolan är ett stort och brett ämne, det är något som sker dagligen på en mängd olika vis. Denna studie belyser vad pedagoger samtalar om berättande och hur de konstruerar möjligheter för berättande i förskolan; såväl barns som pedagogers. Vid sökandet av forskning upplevdes en avsaknad kring berättande som begrepp, vilket ledde oss till studiens problemområde. Tidigare forskning var ofta inriktad mot läsning, vilket denna studie vill belysa annorlunda, då berättande innefattar mycket mer än enbart läsning. Studiens syfte är att undersöka vad pedagoger samtalar om kring berättande i förskolan, samt hur de konstruerar möjligheter för att utmana barns berättande. Detta i relation till de normer som råder i förskolan. I föreliggande studie har två forskningsfrågor valts ut, Hur pratar pedagoger om sitt arbetssätt när de beskriver hur de berättar för barn? Samt Hur pratar pedagoger om hur de konstruerar möjligheter för berättande, för att öppna upp och utmana barns berättande? Studiens teoretiska utgångspunkt är socialkonstruktionismen, där allt som ses och upplevs är skapat i sociala relationer. Utifrån den valda teorin har tre begrepp valts ut, Makt, Konstruktion samt Institution. Studien har avgränsats till att endast undersöka pedagoger, vilket gör att dessa utvalda begrepp underlättar för att synliggöra maktutövandet i konstruerandet av berättande i institutionen. Studien har utförts med intervju som datainsamlingsmetod. De medverkande respondenterna är sex pedagoger som är verksamma i förskolan, i samma kommun. De samtal som förts om berättande synliggörs i resultatkapitlet. Under transkribering av intervjuerna uppkom fem nodalpunkter som utgör de rubriker som presenteras i resultatet, Vad pedagogerna berättar om berättande, Att vara en aktiv berättare och lyssnare, Lärmiljön som berättelse-främjande, Att pausa berättandet - reflektion och boksamtal samt Vad pedagogerna berättar om att konstruera möjligheter för berättande. I resultatet åskådliggjordes flertalet betydelsefulla fynd, vilka bearbetas i tre avsnitt i diskussionen, Att vara en aktiv lyssnare, Att konstruera en berättelse-främjande lärmiljö samt Att se alla i förskolan som en berättare. Slutsatsen av studien är att dessa tre fynd möjliggör för att ett berättande ska ske på ett meningsfullt sätt. Med de konstruerade strategier som pedagogerna i denna studie berättar om, och aktivt arbetar efter, så är slutsatsen att pedagogernas strategier även främjar och utmanar barn och pedagogers berättande.

Syftet med uppsatsen är att analysera Edgar Wrights Scott Pilgrim vs. the World (2010) ochhur regissören Edgar Wright skapar ett narrativ med hjälp av olika visuella medel, så kallatvisuellt berättande. Visuellt berättande är någonting som Edgar Wright jobbar mycket med ialla sina filmer. De har alla ett originellt och karakteristiskt bildspråk som berättarinformation genom olika visuella ledtrådar. Det jag primärt avser att analysera är hur filmenskildrar dynamiken mellan de olika karaktärerna och deras känslor med hjälp av visuellaberättartekniker, samt hur Edgar Wright genom filmens bildspråk skapar en egen trovärdigfilmvärld utifrån scenografi och bildutsnitt.

Syftet med denna studie är att undersöka hur elever gör beskrivningar i sina berättande texter och vad dessa beskrivningar ger läsaren för någon information. Syftet är även att ta reda på vilken ordklass de främst använder sig av för att göra beskrivningar. I studien ingår tio elevtexter skrivna vid det nationella provet i svenska för årskurs 3. Elevtexterna har analyserats genom en transitivitetsanalys som är en analysmodell inom den systemisk-funktionella grammatiken (SFG). Genom denna analysmodell och begreppen som ingår i den – deltagare, process och omständigheter – har vi kunnat identifiera karaktärer och miljöer i elevers berättande texter och tittat närmare på hur de beskrivs. Resultatet visar att elever beskriver karaktärer genom deras kön, utseende, ålder, egenskaper, intresse, föremål och känslor. Beskrivning av miljön görs genom att skriva om tiden, vädret, omgivningen, känslorna och den specifika platsen där berättelsen utspelar sig. Resultatet visar även att i vissa fall saknas en beskrivning av karaktärer och miljöer i texterna. När det gäller framställningen av beskrivningarna ser vi att de inte alltid ger läsaren en tydlig bild av karaktären eller miljön i berättelsen, och att det även förekommer missvisande beskrivningar. För att läsaren ska få en tydlig bild av både karaktärerna och miljön är det viktigt att göra medvetna ordval som förstärker den inre bilden. Detta kräver i sin tur att eleverna behärskar orden i sig och vad orden förmedlar i ett specifikt sammanhang. Resultatet i vår studie visar att den ordklass som främst används vid karaktärs- och miljöbeskrivningarna är substantiv. Därför skulle elever kunna uppmuntras till att använda sig av fler adjektiv, verb och adverb för att kunna göra bättre beskrivningar som hjälper läsaren att skapa mentala bilder.