I takt med att världens befolkning åldras ökar också gruppen av äldre användare. För denna användargrupp är ensamhet ett samhälleligt problem som riskerar att förvärras i och med ökande digitalisering. Ensamhet har identifierats som en orsak till flera psykiska och fysiska hälsoproblem. Åtgärder för att minska ensamhet bör fokusera på att stärka användares redan existerande sociala kopplingar; ett sätt att stärka den sociala sammankopplingen för äldre användare är genom hågkomst och berättande i ett intergenerationellt perspektiv. Denna studie undersöker just hur ett digitalt verktyg skulle kunna utformas i syfte att stimulera äldre till intergenerationellt berättande. För detta ändamål skapades en prototyp (“Minnesvandring”) av en möjlig mobilapplikation för intergenerationellt berättande. Denna prototyp undersöktes sedan med hjälp av fyra respondenter (74 - 92 år) i en kvalitativ ansats genom semistrukturerade intervjuer. Det empiriska materialet analyserades sedan med den Stegvis-deduktiva induktiva metoden. Undersökningens viktigaste slutsatser är: minnesberättande är en process; triggers bör utformas med tanke på både de yngre och de äldre; trygghet och kontroll är viktiga; att få respons är motiverande för de äldre. Dessa slutsatser kan tjäna som hjälpmedel för en designer vid design av en tjänst avsedd att stödja äldre i deras minnesberättande. / The world's population is ageing and the number of elderly technology users increases. For this user group loneliness has become a public health concern which is likely to continue growing along with the rising digitalisation. Worsened mental and physical health in elderly users has also been attributed to loneliness. Measures aiming to reduce loneliness should focus on strengthening users’ existing social bonds; one way to achieve this is through intergenerational storytelling and reminiscing. This paper evaluates how a digital artefact could be designed for intergenerational storytelling, with a focus on the elderly users’ engagement. To fulfil this research objective, we created a prototype of a mobile application for intergenerational storytelling. The prototype was tested together with four elderly (74 – 92 years) users in a qualitative study of semi-structured interviews. The stepwise deductive-inductive approach was used to analyse the empirical data.   The most important findings of this study indicate that: storytelling of memories is a process; triggers should be designed together with both the elderly users and their audience; security and control are important; receiving an answer is motivating to the elderly users.  These conclusions can be used as a guide for design of digital services that aim to support elderly users in their intergenerational storytelling.

Syftet med studien är att få mer kunskap runt vad förskollärarnas egna beskrivningar är om hur och varför de på förskolan arbetar med högläsning och berättande och om det ser annorlunda ut för olika åldersgrupper på förskolan. Studiens metod är kvalitativ och består av fyra semistrukturerade intervjuer av förskollärare på två olika förskolor. Resultatet visar att förskollärarna tillsammans med de yngre barnen samtalar och ställer frågor om bilderna i litteraturen och att de yngre barnen får återberätta det som lästs för dem med hjälp av till exempel sagopåsar och tillsammans med de äldre barnen samtalar de även om texten i litteraturen. Högläsning är något som alla förskollärarna gör för barnen oavsett ålder och den sker framförallt spontant under hela dagen. Förskollärarna anger att de har högläsning, berättande och samtal för att de anser att det gynnar barnens språkutveckling samt att barnen bygger en grund för deras senare läs- och skrivinlärning. Resultatet visar även att litteraturen finns tillgänglig för alla barn på förskolan oavsett ålder och att alla förskollärare på något sätt arbetar kring litteraturen tillsammans med barnen i de olika åldrarna. / The aim of this study is to gain more knowledge about the preschool teachers own descriptions of how and why they are working with reading aloud and storytelling and if it is different depending on the age groups in the preschool. The study's methodology is qualitative and consists of four semi-structured interviews of preschool teachers at two different preschools. The result shows that the preschool teachers converses with the younger children, talking and asking questions about the pictures in the literature and lets them retell what was read for them with the help of for example story bags and with the older children also converses about the text in the literature. Reading aloud is something that all preschool teachers do for children in all ages and it occurs primarily spontaneously throughout the day. The preschool teachers say that they use reading aloud, storytelling and conversation because they believe it promotes children's language development and build a foundation for their future learning of reading and writing. The results also show that the literature is available to all children in the preschool regardless of age and that all preschool teachers, in some way, are working with literature together with the children in the different ages.

Syftet med studien är att genom att testa och vidareutveckla en ny metod för stödjande av barns lust att rita/måla, hitta sätt att få även de barn som inte brukar uppskatta förskolans bildskapande att göra detta. Den nyskapade metoden har givits namnet narrativt bildstöd, och bygger på att barnens fokus riktas mot att berätta. Tillvägagångssättet har inspirerats av aktionsforskning och genomförts genom deltagande barnobservationer i mindre barngrupper. Resultatet visar att de barn som tidigare haft svårt att anpassa sig till förskolans estetiska verksamheter uppmuntrades i högre grad än övriga barn. Studien kom även fram till att om narrativt bildstöd skall stödja som tänkt, bör barnen samverka i berättandet. Detta underlättas om barnen är i samma fas i sin språkutveckling. Att pedagogen bejakar alternativa synsätt på bildskapande visade sig även viktigt. Utifrån studiens resultat identifierades nästa steg i utvecklingsarbetet till att byta ut de små privata papprena mot stora gemensamma.

Att musik väcker känslor är nog något som vi alla kan komma överens om. Musiken kan få oss att skratta, gråta, dansa, ja, alla känslouttryck kan skapas genom den. Och kanske är den ultimata låten den som får oss att känna allting på en och samma gång, och får oss att vilja lyssna på den om och om igen. Vissa låtar med tillhörande musikvideos exploderar och får miljoner, för att inte tala om miljarder, klick. Musiken kan ibland bli mer än bara en låt, och folk kan bli sittandes och diskutera dess mening i timtal. Låten This is America, med tillhörande musikvideo, är en sådan. Den här studien redogör för den videons beståndsdelar, hur den anspelar med den nutida politiska kontexten och vad för eko den har skapat till omvärlden. För att ta reda på hur videon blivit så populär författade vi en övergripande frågeställning som löd: “Hur ska vi förstå meningsskapandet i This is America?”. Utifrån vår forskningsöversikt, kunde vi finna att ett popkulturellt fenomens mångtydighet och öppenhet till tolkning, bäddar för dess popularitet. Genom historien finns det även fog för att musik som är sprungen ur utanförskap och som kritiserar samhället, har möjlighet att bli än mer populär. Mot bakgrund av forskningsöversikten bröt vi ner musikvideon This is America i olika delar för att ta reda på dess innebörd och djupliggande meningar, allt för att förstå dess popularitet. Videon, tillsammans med dess låttext, tar upp ämnen såsom vapenfrågan i USA, spåren efter slaveriet och hur mörkhyade personer fortfarande lever i ett förtryck i landet. Videons enorma popularitet beror förmodligen på att de tecken och de ämnen som den tar upp berör väldigt många människor. I princip vem som än tittar på videon kan se något som de känner igen, oavsett om personen är fem år, eller 105. Barnen känner igen danserna från spelet Fortnite, medan de äldre ser figuren Jim Crow som de associerar till segregationen i det tidiga 1900-talets USA. En musikvideo kan säga oss så ohyggligt mycket mer än vad vi, vid första anblick, tror, vilket den här uppsatsen pekar på. Att skänka en extra blick åt den där musikvideon kan ge en inblick i en värld som vi annars inte alltid kan se in i. Den kan öppna dörren och ge en samhällsskildring som få medier skulle kunna presentera. / The fact that music evoke emotions inside us is something that probably all of us are willing to agree on. Music can make us laugh, cry, dance - every possible expression of emotions can be created through it. Perhaps may the ultimate song be the one that make us feel all of these emotions at once, and make us want to listen to it, over and over again. Some songs and music videos blow up and create millions or even billions of views. At times, music can be more than just a song, making people want to sit down and discuss its meaning for hours. The song This is America and its music video is a good example of this phenomenon. The purpose of this study is to explore the elements of this particular video, how it alludes with the current political context and the aftermath that have aroused from it. To explore the reason behind the enormous popularity of this video, we composed a comprehensive research question, that goes “How are we to understand the meaning in This is America?”. From the background of our research summary, we were able to find that the ambiguousness and the potential of a wide interpretation of a popular cultural phenomenon, is what lays the ground for its popularity. Through history, it can be said that music, that have been made from alienation, have a possibility of becoming even more popular. With our research summary in hand, we broke down the music video This is America into sections, in order to learn its meaning and signification, and to understand its popularity. The video and its lyrics, brings up subjects such as gun politics in the United States, the remaining traces of slavery, and how people of colour still suffer from oppression. The enormous popularity of the video probably comes from the wide range of subjects and signs that it addresses. Basically anyone who watches it will see something they recognize, regardless of if the person is five or 105 years old. Children recognize the dances from the video game Fortnite, while the elder recognize the character Jim Crow, who they associate with the segregation in the United States in the beginning of the 20th century. A music video can tell us more than we originally think, which is also what this essay points to. If given an additional look, a music video might be able to give an insight to a world that is unknown to us. It may even open the door to provide a portrayal of society that regular media rarely presents.

No description available.

<p>Abstract</p><p>Birgitta Norberg Brorsson. 2007. Man liksom bara skriver. Skrivande och skrivkontexter i grundskolans år 7 och 8. (You just kind of write. Writing and writing contexts in the years 7 and 8 of the compulsory school).</p><p>This thesis deals with writing and writing contexts in the latter part of the Swedish compulsory school and with the interrelationship between the individual and the context, between the pupil, the teacher, the instruction of writing in the short and long perspective and the school as organization and institution. The general aim of the study is to deepen the understanding of school writing and its conditions by describing, analysing and interpreting the writing instruction from the teachers’, the pupils’ and my own perspectives. Fieldwork for my ethnographic study was conducted in two parallel classes, 36 pupils in all, over three terms in which all texts written during Swedish lessons were gathered. The theoretical framework is the sociocultural approach based on research by Vygotsky and Bachtin. Six texts written by three pupils regarding structure, style and teacher’s written response and the instruction in connection with the writing are analysed. The instruction in the long perspective is analysed with regard to what extent it offered the pupils coherence in their studies. To analyse the instruction in an organizational and institutional view concepts from Berg’s studies on school cultures and Langer’s research on effective American schools are used.</p><p>One major result is that the task, the receiver, the teacher’s response and the non-dialogic classrooms are factors with great impact on the pupils’ texts. Most tasks require that the pupil’s private, personal life and experiences are focused, e.g. in the many narrative texts, whereas discursive texts are not represented at all in the material. The instruction in the long perspective can in the main be characterised as catalogues, i.e. it does not lead to knowledge-in-action and is similar to Swedish as a proficiency subject. As to teacher response it is not possible to see any progression during the three terms but the same aspects are commented on in most texts in both classes and do not improve the texts. The culture and traditions of the school are important influencing factors in the teaching. One reason for this is the lack of in-service training of the teachers when the new steering system of the Swedish school was introduced in the middle of the 1990’s. When organizations undergo fundamental changes traditions seem to exercise greater influence on actors than otherwise. Time has great impact on school activities and three conflicting concepts of time are present at school: the pupil’s activity time, the teacher’s linear time and the institutional time. The work teams play a vital role for the teachers but the care of the pupils take most of their time. Pedagogic and didactic discussions are rare and subject matters have no forum at all. Many of the factors in the writing contexts are institutionally influenced and hence difficult to change but teachers and pupils are actors in school as organization and institution. This means that they can reproduce or transform the structures. In this there are developmental potentials.</p><p>Key words: compulsory school, writing contexts, school genres, structure, style, response, knowledge-out-of-context, individual, narrative, in-service training, subject didactics, time, work teams, institution</p>

Aphasia is a linguistic impairment which affects communication and may have an impact on a person’s narrative ability. The purpose of the present study was to analyse the narrative ability in aphasia by narrative interviews with people with aphasia and their partners. The interviews were scrutinised for strategies used in joint narration involving couples where one of the spouses has aphasia. The definition of strategies was methods to cope with communicative difficulties often due to aphasia. Strategies were also studied in an assessment of independent narration. The specific questions were: Which strategies do couples, consisting of one person with aphasia and their partner, use in joint narration? Which strategies does the person with aphasia use in independent narration? Are there any differences in the use of strategies in joint narration compared to independent narration? Five couples were recruited from conversational groups for people with aphasia in the south of Sweden. The couples were asked questions which were meant to encourage joint narration and the interviews were filmed. In addition to the interview, the narrative ability of the individuals with aphasia was assessed with the Swedish aphasia test A-ning. The interviews and the assessments were transcribed according to principles from conversation analysis. The result showed a variation regarding type of strategies occurring in the couples’ narrations and the frequency of these strategies. In joint narration, repetition was the strategy most commonly used by individuals with aphasia, followed by self-initiated self-repair, word search and gestures. The partners also used repetition to a high extent as well as appendor production. The conclusion of this study is that the narrative ability of the persons with aphasia in independent narration to some extent corresponded with their ability in joint narration. However, there were great differences between how the individuals with aphasia and their partners used strategies to cope with difficulties in joint narration. / Afasi medför påverkan på kommunikationen då den språkliga förmågan är nedsatt, vilket i sin tur inverkar på narrationen. Syftet med föreliggande studie var att undersöka den narrativa förmågan hos personer med afasi genom narrativa intervjuer med personer med afasi och deras partners. Med intervjuerna som utgångspunkt studerades vilka strategier, det vill säga metoder att hantera problem som uppstår i kommunikationen oftast till följd av afasin, som används vid gemensamt berättande i par där en av personerna har afasi samt vilka strategier personen med afasi använder vid självständigt berättande i testsituation. Frågeställningarna var: Vilka strategier används vid gemensamt berättande i par där en av personerna har afasi? Vilka strategier använder personen med afasi vid självständigt berättande i testsituation? Finns det skillnader i det gemensamma och enskilda berättandet vad gäller användningen av strategier? Via samtalsgrupper i södra Sverige för personer med afasi rekryterades fem par till studien. Paren filmades i berättande intervjuer där de fick svara på frågor som uppmuntrade till gemensamt berättande. Utöver intervjun utfördes även en formell testning av personen med afasi med narrationsdelen i A-ning. Både intervjuerna och testningarna transkriberades enligt samtalsanalytiska principer. Resultatet visade att det rådde variation gällande typ av strategier och hur ofta de förekom i parens berättande. De vanligast förekommande strategierna hos personerna med afasi vid gemensamt berättande var repetition, egeninitierad självreparation, ordsökning och gester. Även partners till personerna med afasi använde sig mest av repetition, följt av utökad produktion. Slutsatsen är att personernas med afasi narrationsförmåga i det enskilda berättandet till viss del överensstämde med deras narrationsförmåga i det gemensamma berättandet, samt att det fanns stora skillnader mellan hur personerna med afasi och deras partners använde sig av strategier för att hantera de svårigheter som uppstår i berättandet.

Syftet med denna studie är att med hjälp av en didaktisk design bidra till befintlig skrivforskning med ytterligare kunskap om hur verktygen dator respektive penna i år 4–6 påverkar textelement i två olika texttyper, nämligen berättande och beskrivande texter. Den didaktiska designen utfördes i en årskurs 4, där eleverna fick skriva två stycken texter, med respektive verktyg, en berättande och en beskrivande text. Sedan analyserades och jämfördes texterna utifrån en bedömningsmall. Efter genomförandet av den didaktiska designen visade resultaten att eleverna skriver längre texter men även färre felstavade ord när de skriver med dator som verktyg. Det visade även sig att majoriteten av texterna behöll samma struktur med de olika verktygen. Dock fanns det några texter där strukturen blev bättre och därför genererade ett högre betyg med verktyget dator. Vid användandet av dator behövde inte eleverna lägga sin kognitiva förmåga på att forma bokstäverna, utan de kunde istället lägga den på innehållet och strukturen. Denna studie har bidragit med ytterligare kunskap om hur verktygen dator respektive penna har påverkat textelement på två olika texttyper, nämligen berättande och beskrivande texter.

Med detta kandidatarbete strävar vi efter att utveckla en förståelse och ett intresse för ljuddesignens berättande funktion. Detta strävar vi efter genom att tillämpa ett rhizomatiskt perspektiv i vår designprocess samt försök till att närma oss en icke-linjär designmetodik. Det rhizomatiska perspektivet används som en källa för inspiration, en väg till att finna nya lösningar och verktyg till berättandet. Vårt prövande av ljuddesignen gjordes i en filmproduktion där vi som ljuddesigners gjorde försök till att väva in ljuddesign under hela projektets gång och arbeta proaktivt för att skapa utrymme för vår design. / With this bachelor thesis we seek to expand the understanding and interest of the narrative potential in sound design. We aim to do this by applying a rhizomatic perspective to our design process and attempt to approach a non-linear design method. The rhizomatic perspective is used as a source of inspiration, a way of finding new narrative tools and solutions. The testing of sound design was made in a film production where we, as sound designers, made attempts to weave sound design into the whole course of the project and work proactively to create space for our design.

Det finns en likriktning i de berättelser som görs synliga genom konstnärligt arbete idag, där storstäder utgör centrum och orter runt om i landet inte sällan glöms bort. Många verksamhetssatsningar på ungas konstnärliga skapande har gjorts i storstadsområden för att öka intresset för konst och design bland ungdomar i förorter. I detta arbete har jag tillsammans med en studiekamrat Anna sett att det finns ett behov av verksamhetssatsningar även längre ut i landet. Därför har vi provat vingarna för en mobil verksamhet som har tagit sig ut i landet med ambitionen att utjämna mellanrummet mellan centrum och periferin, och skapa plats för fler berättelser i kulturens centrum. Mina frågeställningar har varit: Hur kan en mobil estetisk verksamhet skapa utrymme för ungas berättelser och synliggöra platser i periferin? På vilket sätt kan denna verksamhet bemöta en hotad bildundervisning? I undersökningen har jag tagit mig tillbaka till min uppväxtort Värnamo där jag genom ett a/r/t/ographiskt förhållningssätt tagit mig an platsen. Jag har genom att uppleva, filma och fotografera tagit nya perspektiv vid en ny tidpunkt på en gammal plats vilket har varit en del i designandet av de workshopar som vi hållit både i Värnamo, och i Kiruna. Syftet med workshoparna har varit att stärka deltagarna till att berätta sina berättelser genom konstnärligt skapande och ta plats. Undersökningen tar ett intersektionellt perspektiv där platsen är i fokus, och där normer kring centrum och periferi undersöks. Mobila Designfabriken gestaltades på Konstfacks vårutställning i Tellusgången 16, där besökarna fick möjlighet att ta plats i en buss och uppleva resan mellan Kiruna och Värnamo. Deltagarnas visuella och auditiva berättelser fanns representerade och verksamhetens webbsida fanns att titta på digitalt. Genom arbetet med verksamheten har vi kunnat visa att en mobil plattform kan nå ut till fler människor på platser som kanske inte har samma tillgång på kultur som i storstaden.