Bakgrund: Beröring kommer alltid att vara en del av vården. Affektiv beröring är en typ av frivillig beröring som kan uppstå såväl medvetet som omedvetet. Denna typ av beröring används av sjuksköterskan i det dagliga omvårdnadsarbetet för att trösta, lugna, vårda och lindra patienters lidande. Sjuksköterskors olika beröringsstilar grundas i deras personlighet, livserfarenhet, kulturella bakgrund, utbildning och arbetsstil. Vidare forskning inom området anses vara av betydelse, då kunskaperna kring affektiv beröring är bristande bland sjuksköterskor. Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt var att belysa vuxna patienters upplevelse av sjuksköterskans affektiva beröring i daglig omvårdnad. Metod: En litteraturöversikt baserad på åtta kvalitativa och två kvantitativa vetenskapliga artiklar. Resultat: Resultatet tematiserades i sex teman: Att knyta band, betydelsen av kommunikation, kroppsdelarnas olika betydelser, att bli berörd med närvaro, beröring och genus betydelse och betydelsen av att ha kontroll över situationen. Diskussion: Resultatet diskuterades mot Virginia Hendersons omvårdnadsteori om människans behov samt relaterades till vetenskapliga artiklar för att stärka resultatet. I denna del diskuteras vuxna patienters upplevelser av affektiv beröring i daglig omvårdnad samt hur sjuksköterskor skall förhålla sig för att patientens hela vårdupplevelse skall upplevas som god.

The purpose of this study is to investigate physical touch and how it effects educators and children at preschool. This is done by answering the questions, “How does educators in preschool use physical touch?” and “What are the educators purpose regarding physical touch? “ The empirical material is collected through qualitative interviews with five different educators.  The empirical evidence showed that the educators see physical touch as an important part of their and the children's everyday at preschool. Touch is used by the educators with the purpose to among others create safety, calm, better relationships and confirm the children. The touch used depends on the situation and is given on the children's terms. The result also shows that many of the educators who have worked with planned contact, such as massage, does not do it at all or to a very small extent at the present time. In the analysis, I have chosen to look at the material from an intercultural and socio-cultural perspective.

Bakgrund: Beröring har betydelse inom vården där patientenställs inför ett akut omhändertagande inom intensivsjukvård. Ett holistisktomhändertagande där vårdpersonalen med respekt och medkänsla berör patient ochnärstående kan skapa en trygghet, minska förekomsten av stress ochlindra lidande. Beröring kan uppfattas negativt om den ges på ettfelaktigt sätt. Syfte: Att beskriva vårdpersonalens upplevelse avden vårdande beröringens betydelse på en intensivvårdsavdelning. Metod: Kvalitativintervjustudie med vårdpersonal från en intensivvårdsavdelning i södra Sverige. Data analyserades med hjälp av en innehållsanalys. Resultat: Vårdandeberöring sker naturligt inom intensivvården och det är viktigtatt hitta rätt förutsättningar för att skapa beröring, då det finns barriärerav olika slag att ta hänsyn till och förebygga. Intensivvårdspersonal uppleveratt vårdande beröring både kan vara positiv och negativ och är därförinkännande genom ett professionellt förhållningssätt i mötet med patient ochnärstående. Beröring kan ge intensivvårdspersonal en bättre kontakt medpatienter och närstående, men ocksåinge trygghet och tröst. Slutsats: Vårdandeberöring ses dels som en nödvändig beröring i samband med vårdinsatser, delssom emotionell beröring med syftet att öka patientens och deras närståendesvälbefinnande. Emotionell beröring ökarvårdpersonalens välbefinnandedå de känner att de kan använda beröring som ett redskap och stöd i vårdandetav sina patienter.

Detta är en kvalitativ studie som utgår från socionomers egna upplevelser och tankar kring fysisk kontakt i mötet med barn som klienter. Syftet med studien är att bidra med fördjupad förståelse inom detta ämne. Genom semistrukturerade intervjuer och vår tolkning av detta material har studien försökt besvara de frågeställningar som syftar till att ta reda på vad som är lämplig respektive olämplig fysisk kontakt. Socionomerna som intervjuas arbetar med barn i 6–21 års ålder inom olika öppenvårdsverksamheter. Tolkningen utgår från ett hermeneutiskt vetenskapsteoretiskt perspektiv samt teorier om etik och moral samt begrepp som diskursetik, dygdetik, pliktetik och nyttoetik. Resultatet i studien pekar på att det som avgör vad som upplevs som lämplig respektive olämplig fysisk kontakt är barnets vilja. Det handlar om att lyssna på sin intuition, lyssna på barnet och respektera dennes behov, samt att låta barnet initiera den fysiska kontakten. Vi kan tolka att de flesta socionomerna i denna studie utgår främst från ett nyttoetiskt perspektiv i hur de tänker om fysisk kontakt med barn som klienter, men det finns drag av alla fyra principer i de flestas resonemang.

Bakgrunden till undersökningen är att vi har uppmärksammat att en del barn på förskolan har svårt att varva ner. Vi har också sett att en del barn reagerar negativt vid beröring från andra barn. Utifrån dessa aspekter har vi funderat på om massage kan vara en metod för att åstadkomma en positiv förändring i barngrupperna? Syftet är att undersöka om massage kan vara en metod för att hjälpa barn att koppla av och stärka dem i deras sociala samspel.Vi har genomfört en fallstudie där vi har följt tio barns möte med massage genom deltagande observationer, kvalitativa intervjuer samt tre standardiserade frågor.Vårt resultat visar att barnen i vår undersökning upplever att de blivit lugnare. Barnen tycker dessutom att massagen gjort dem till bättre kamrater exempelvis kan de leka med fler barn,som de tidigare inte lekte så mycket med. Dessa svar bekräftas av de observationer som vi gjorde av barnen.För att stärka och hjälpa barn i deras sociala utveckling tror vi att det krävs en kombination av pedagogiska metoder,där massage kan vara en.

Vi är två blivande pedagoger som läser på Lärarutbildningen i Malmö. Genom vår verksamhetsförlagda tid samt genom olika vikariat i förskola och skola har vi fått uppleva massage som ett inslag i den dagliga verksamheten och vill därför fördjupa oss i ämnet. Vår studie avser att undersöka hur pedagoger arbetar med massage i en förskola och i en skola och vilka effekter massage har på barnet och barngruppen. Vi vill även undersöka skillnader och likheter mellan massage i förskolan och skolan. Hur arbetar pedagoger praktiskt med massage i förskolan och i skolan? Och Hur upplever pedagoger i urvalsgruppen att massage påverkar barnet och barngruppen? Vi har valt att använda oss av en kvalitativ metod i form av observationer och intervjuer. Undersökningen är gjord på två syskonavdelningar på en förskola och två 1-3 klasser på skolan. Vi kommer att intervjua fyra förskolelärare, sex barn födda -02, två grundskolelärare, två fritidspedagoger, sex elever födda -98 samt ledning. Både i förskolan och i skolan arbetar pedagoger med massage som ett inslag i verksamheten. Massage är ett återkommande tema och handlar om positiv beröring. Pedagoger förbereder massagetillfällena genom att släcka ner och tända stearinljus för att skapa rätt stämning. Både barn och pedagoger talade om positiva effekter av massage så som mindre oro, bättre kamratanda, minskad aggressivitet, lugnare och avslappnare barn och barngrupper.

Afasi och dysartri är båda kommunikationssvårigheter som kan uppkomma till följd av en förvärvad hjärnskada eller andra neurologiska skador. Hopplöshet och ensamhet är känslor som ofta drabbar personer med kommunikationssvårigheter. I det vårdande mötet ligger ansvaret på sjuksköterskan, att vårda på lika villkor oavsett funktionsnedsättning och med hänsyn till patientens livsvärld. Forskning och områdesbundna organisationer visar att afasipatienter behöver tid och lugn vid omvårdnad och kommunikation för att känna sig förstådda och sedda samt för att sjuksköterskan ska förstå patienten. Syftet med studien är att undersöka sjuksköterskornas kommunikation med patienter med afasi. Studien är en litteraturöversikt med kvalitativ design. Datainsamlingen är gjord i Cinahl och Medline, allt material är kvalitetsgranskat och etiskt godkänt. Resultatet som bygger på sju artiklar visas en mängd olika kommunikationsstrategier finns för att underlätta kommunikationen med afasipatienter så som att ge patienten tid, utrymme och bekräftelse. Beröring visar sig vara en användbar icke-verbal kommunikationsstrategi. Sjuksköterskorna upplever det stundtals utmattande att kommunicera med dessa patienter. Diskussionen lyfter att de aktuella kommunikationsstrategierna även kan applicera vid demenssjukdom. Forskningen på afasi är begränsad och författarna ser ett behov av forskning gällande sjuksköterskornas erfarenheter och upplevelse av att vårda denna patientgrupp. Med denna studie hoppas författarna kunna bidra med förståelse om hur viktigt det är att ta sig tid för alla patienter för att upprätthålla patienternas rättigheter i vården och för att våden ska bli hållbar.

This essay explored gendered embodiement within the practice of kinbaku, also called shibari or Japanese rope bondage. The research has been done within the Swedish kinbaku community using ethnographic methods consisting of interviews with practitioners of kinbaku and complete participation observations. By using phenomenology of touch as a methodological and theoretical approach together with theories of somatechnics the intimate experiences and relationships practitioners have to kinbaku, the practice of rope bondage can be understood as processes of embodiement through affect, sensation and technology. By using this understanding of kinbaku questions are asked about how these embodied positions are gendered and further what possibilities, restrictions and potential of renegotiating these positions are embedded within the practice.

Background: Touch plays an important role throughout the life of humans. It can be used to comfort, to support and to soothe. It can reinforce what is being said and done. During illness a patient can experience a lack of touch, which can be detrimental to a person's health. Caring touch can then play a significant role. Aim: The aim of this study was to describe adult patients' experiences of caring touch in somatic hospital care. Method: A method to contribute to evidence-based nursing with ground in analysis of qualitative research was performed to get a better understanding of patients' experiences of caring touch. An analysis of eight qualitative articles was carried out. The analysis resulted in five main themes and sixteen subthemes. Results: The main themes were; I am important, my experience of the performance, my feelings, help with my pain and the body starts to function again. The patients' experiences of caring touch show that it is often popular and has positive effects for the patient. Conclusion: Caring touch can give the patient a feeling of being important, that she or he has a value as a human being. If performed with sensitivity and respect the outcome can be beneficial to the patient. The patient's emotions may be positively influenced and a sense of well-being may arise. Personal concerns can be put aside for a moment.

Bakgrund: Beröringen är ett av människans grundläggande behov. Närhet och beröring har betydelse för välbefinnandet. Beröring är en central del i vårdandet, där den är förväntad och accepterad. Att leva med cancer innebär ett stort lidande. Både fysiskt, psykiskt, socialt och existentiellt. Många genomgår tuffa behandlingar med biverkningar, vilket skapar ett lidande för både patient och närstående. Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt var att beskriva beröringens betydelse i vårdandet av cancerpatienter. Metod: En litteraturöversikt, där femton vårdvetenskapliga artiklar har använts, nio med kvantitativ metod och sex med kvalitativ metod. Resultat: Studiens resultat visade att beröring har betydelse i omvårdnaden av cancerpatienter, både i livets slut och hos de som genomgår tuffa behandlingar. Beröring dämpade svåra biverkningar såsom illamående, oro/ångest, smärta samt att lindra lidandet. Patienterna upplevde ökad livskvalitet. Beröringen hade även en positiv betydelse för patienternas relation med både sjuksköterskan och anhöriga. Slutsats: Att drabbas av cancer innebär ett stort lidande, både fysiskt, psykiskt, socialt och existentiellt. Litteraturöversikten visar att beröring som omvårdnadsåtgärd hjälper patienterna att öka sitt välbefinnande på alla dessa fyra plan. Genom att använda beröring inom vårdandet av cancerpatienter kan man öka deras livskvalité och välbefinnande. / Background: Touch is one of human basic needs. Nearness and touch are important for the well-being. Touch is a central element in nursing, where it is expected and accepted. Living with cancer involves great suffering. Physical, mental, social and spiritual. Many undergoes tough treatments with side effects, which leads to suffering for both the patient and the family. Aim: The aim of this literature review was to describe the meaning of touch in care of cancer patients. Method: A literature review, fifteen research papers. Nine of quantitative method and six of qualitative method. Results: The results showed that touch is important in care of cancer patients, both in the final stage of life and fore those who undergoing tough treatments. The touch reduced treatment-related symptoms, such as nausea, anxiety, pain and reduces suffering. Patients experienced improved quality of life. Touch also had a positive impact on patients' relationship to the nurse as well as to the family. Conclusion: To live with cancer involves a great amount of suffering, physical, mental, social and spiritual. The literature review shows that touch as nursing intervention helps patients increase their welfare in all four levels. Using touch in the care of cancer patients, improves their quality of life and well-being.