Bakgrund: Omvårdnaden av en människa med demenssjukdom på särskilt boende kräver resurser i form av personal, ändamålsenliga lokaler samt läkemedel. Det behövs adekvat utbildad personal med lämpliga personliga egenskaper för att skapa långvariga relationer med närstående och boende. Syfte: Syftet med den här studien är att undersöka upplevelsen av att vara närstående till en människa med demenssjukdom boende på särskilt boende. Metod: En litteraturstudie genomfördes där tio vetenskapliga artiklar granskades och analyserades efter en modell framtagen av Friberg (2006). Resultat: Fem teman framkom genom analysen; de närståendes upplevelser av omvårdnaden på särskilt boende, upplevelsen av att besöka sin familjemedlem, upplevelsen av aktiviteter, upplevelser av den fysiska miljön och integritet samt upplevelsen av att hantera sin situation. Slutsats: Personliga relationer är av största vikt för upplevelsen av att vara närstående till en människa med demenssjukdom boende på särskilt boende. Utbildning och handledning av personal och närstående kan förhindra missförstånd och hjälpa till att undvika konflikter. / Background: Caring for a person with dementia in special care facilities requires resources like personnel, facilities and medicine. It takes adequate educated staff with personal qualities to create a long-lasting relationship with relatives and residents. Aim: The aim of this study was to examine the experience of being a relative to a person with dementia living in a nursing home. Method: A literature review was conducted in which ten scientific studies were examined and analyzed according to Friberg (2006). Results: Five themes emerged from the analyses describing relatives’ experiences of nursing home care, activities, surroundings and integrity as well as coping strategies. Conclusions: Personal relations are of outmost importance for the experience of being a relative to a person with dementia living in a nursing home. Education and guiding of staff and relatives might prohibit misunderstandings and may help to avoid conflicts.

This essay aims to explore the possibilities for elderly in nursing homes in Örebro municipality toreceive other treatments besides medication in case of depression or anxiety. Issues associated withthe object in this paper and which are discussed are prevalence of drug usage, opportunities forelderlies to receive other treatments, prevalence of other treatments and the elderlies own power orinfluence over the choice of treatment. The survey has been conducted with questionnaires sent outby post to nurses at every nursing home for elderly in Örebro municipality. The results showed thatdrugs are used extensively when treating depression or anxiety among the nursing home residents,and other treatments are never or only occasionally being discussed at more than half of the nursinghomes in this study. The results also show that reminiscence therapy and problem-solving therapyhas been used occasionally, while alternative therapies are used more frequently. It is also unusualfor the elderly to be involved in the choice of treatment, mostly because of cognitive impairmentssuch as dementia. / Denna studie syftar till att undersöka möjligheterna för äldre på särskilda boenden inom Örebrokommun att få annan behandling än medicinering vid depression och ångest. Frågeställningarnasom kopplas till syftet behandlar förekomst av läkemedel, möjligheter till andrabehandlingsmetoder, förekomst av andra behandlingsmetoder samt den äldres inflytande över sinegen behandling. Undersökningen har genomförts med enkäter som skickats ut via post till enomvårdnadsansvarig sjuksköterska på varje särskilt boende i Örebro kommun. Resultaten somframkom visar på att läkemedel används i hög uträckning vid behandling av depression eller ångest,och att diskussion om andra behandlingsmetoder aldrig eller enbart ibland förs vid över hälften avboendena. Resultaten visar även att reminiscensterapi och problemlösningsterapi använts videnstaka tillfällen, medan alternativa behandlingsmetoder används mer frekvent. Det är ocksåovanligt att de äldre får vara med och diskutera valet av den behandling som ska påbörjas, oftast pågrund av kognitiva funktionsnedsättningar som exempelvis demenssjukdom.

Research shows that supportive conversations with elderly who are living in nursing homes isrequested among care personnel, this to satisfy both older people's mental health and socialhealth. The care personnel try to offer the elderly supportive conversation to the extent theyare able to, but they are experiencing obstacles in terms of shortage of time, ignorance and aperceived ambiguity in their profession. The purpose of present study is to describe andanalyze the phenomenon of supportive conversation with elderly living in nursing homes,based on care personnel’s perspective. The study is based on qualitative interviews with thecare personnel working in special housing. The result is analyzed from a phenomenologicalperspective with the lifeworld theory and domain theory as basis. Further on, research is usedto describe and analyze the phenomenon. The results show that care personnel feel that thereis a need for supportive conversation for older people in special housing. However, they don’thave the opportunities to offer this because of shortage of time, lack of knowledge andambiguity about what is included in their work as care personnel. This contributes to theexperienced stress among care personnel and the feeling of inadequacy in their professionalcapacity, which results in a sense of not having the ability to give the elderly a good care. / Tidigare forskning visar att samtal för äldre på särskilda boenden är något som omsorgspersonal efterfrågar, för att tillgodose de äldres psykiska och sociala hälsa. Omsorgspersonalen försöker erbjuda de äldre samtal i den mån de kan, men de upplever hinder i form utav tidsbrist, okunskap och upplevd otydlighet beträffande dagens yrkesroll som omsorgspersonal. Syftet med föreliggande studie är att beskriva och analysera fenomenet samtalsstöd för äldre människor på särskilt boende, sett utifrån omsorgspersonalens perspektiv. Studien har genomförts med kvalitativa intervjuer med omsorgspersonal på särskilda boenden. Resultatet är analyserat ur ett fenomenologiskt perspektiv med utgångspunkt i livsvärldsteorin och domänteorin. Vidare används tidigare forskning för att beskriva och analysera fenomenet. Av resultatet framgår att omsorgspersonalen upplever att det finns behov av samtalsstöd för äldre på särskilt boende. De saknar dock möjligheten att erbjuda detta på grund av tidsbrist, brist på kunskap och oklarheter om vad som ingår i deras arbetsuppgifter som omsorgspersonal. Detta bidrar till att omsorgspersonalen upplever stress och känner sig otillräckliga i sin yrkesroll, vilket resulterar i en känsla av att inte ha möjligheten att ge den äldre en god omsorg.

Bakgrund: Många personer med psykisk funktionsnedsättning har en upplevelse av låg livskvalitet. De har också en sämre utgångspunkt materiellt, ekonomiskt, socialt och hälsomässigt. Att beviljas insatsen särskilt boende innebär att få stöd, service och omsorg i sin vardagstillvaro. Tidigare studier har visat att för att ett stöd ska upplevas stödjande behöver personalen ha både kunskap och vissa egenskaper, lyssnande, medkännande och lyhördhet. Syfte: Att beskriva vårdpersonals erfarenheter och tankar kring hur man utformar vardagligt stöd till livskvalitet för personer som bor i särskilt boende. Metod: Halvstrukturerade intervjuer gjordes där sammantaget tio personal deltog från fem särskilda boenden. Som analysmetod användes kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Personalens erfarenheter av att ge stöd till livskvalitet rörde sig inom tre olika områden. Hur dessa områden, vårdrelation, organisation och miljö var beskaffade och upplevdes påverkade stödets insats och kvalitet. Det framkom att en viktig komponent i det vardagliga stödet utgjordes av ett omfattande motivationsarbete. Det fanns en bristande överensstämmelse mellan de boendes uppfattning om stöd behov och det som personalen ansåg att de behövde. Ett samband som visade sig var personalens uttryckta maktlöshet i vissa stödjande situationer och samtidig frånvaro eller bristande kontinuitet av handledning. Diskussion: Det särskilda boendet har som konstruktion stora utmaningar i att göra anspråk på att vara ett hem och inte en institution. Redan språkbruket etiketterar; man bor inte i en lägenhet utan på ett gruppboende och man är inte hyresgäst utan boende. De yttre strukturerna kan förstärka ett vi och dom tänkande där behov och svårigheter riskerar att bli beskrivna utifrån grupptillhörighet. / Background: Many people with psychiatric disabilities have a perception of low quality of life. They also have lower standard, materially, economically, socially and health-wise. To be granted supportive housing means getting daily support, service and care. Previous studies have shown that the supporting staff have to be knowledgeable and have special features, compassionate, responsive and attentive. Aim: To describe a health care professional experiences and thoughts on how to style casual support to the quality of life for people living in sheltered housing. Methods: Semi-structured interviews were conducted as with ten staff members from five supportive housing. The method of analysis was qualitative content analysis with an inductive approach. Results: The staffs’ experiences of providing support for quality of life was categorized into three different areas. How these areas, care relationship, organization and environment was constituted and perceived made impact on support effort and quality. It emerged that a key component of the everyday support consisted of a comprehensive motivational work. There was a mismatch between the residents' perception of support needs and what the staff felt that they needed. A relationship that turned out was the staff expressed powerlessness in some supportive situations and the absence or lack of continuity of supervision. Discussions: Supportive housing has as major challenges in claiming to be a home and not an institution. The language used; you do not live in your own apartment, but in a group home and you are not a tenant, but a person living there. The outer structures can reinforce an “us” and “them” thinking where the needs and difficulties might be described on the basis of group membership.

Bakgrund: Äldre personer över 65 år står för största delen av läkemedelskonsumtionen i Sverige. Läkemedelsanvändningen har ökat kraftigt och syns främst bland äldre på särskilda boende. Sannolikheten att drabbas av biverkningar bland äldre ökar ju fler läkemedel en person använder. Att flera äldre vårdas på sjukhus som ett resultat av effekter av olika läkemedel tyder på ett stort behov av information och undervisning i läkemedelshantering. Detta ställer allt högre krav på sjuksköterskans roll med avseende på läkemedelsinformation på särskilda boenden. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors syn på äldres läkemedelsinformation inom särskilda boenden. Metod: Uppsatsen har genomförts som en intervjustudie med kvalitativ design och omfattar intervjuer med sex legitimerade sjuksköterskor. Samtliga deltagare arbetar på olika särskilda boenden inom Stockholmsområdet. Metoden för analysen var en induktiv kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet består av fyra huvudteman med tillhörande sju teman. Huvudteman indelas i Betydelsefulla aspekter inför läkemedelsinformation, Äldres intresse att få information styr vilken uppmärksamhet och tid de får, Tidsbrist och stress påverkar förmågan att ge och ta emot information och Sjuksköterskans etiska och moraliska reflektioner. Diskussion: Det kognitiva hälsotillståndet hos de äldre verkade vara avgörande för hur och om informationen skulle ges. Sjuksköterskornas möjlighet och sätt att informera de äldre påverkades även av andra faktorer. Många av svårigheterna som hindrade en adekvat kommunikation i samband med läkemedelsinformation var mest kopplade till sjuksköterskans höga arbetsbelastning och tidsbrist.

Många äldre som bor på särskilda boenden behöver ofta hjälp med sin munvård. Tidigare studier och rapporter beskriver vårdpersonalens bristande kunskap om och inställning till munhälsa och munvård. Syftet med den här studien är att beskriva sjuksköterskors uppfattningar av arbetet med äldres munhälsa på särskilt boende i en kommun. Metoden var kvalitativ med fenomenografisk ansats. Femton informanter från elva särskilda boenden intervjuades. Resultatet från informanternas olika uppfattningar av arbetet med äldres munhälsa bestod av sju kvalitativt skilda beskrivningskategorier: ansvar, skötsel av munvård, organisation och arbetsledning, tillgänglighet, autonomi och integritet, kunskap och kompetens samt information och samarbete. Ansvaret delades mellan flera yrkeskategorier, munvårdens skötsel varierade och organisation och arbetsledning fungerade bra. Tillgänglighet till tandvården underlättade arbetet med äldres munhälsa, medan autonomi och integritet kunde utgöra ett hinder. Det fanns ett behov av utbildning om demens för tandvårdens personal, om munhälsa och munvård för vårdpersonal på boende. Information och samarbete mellan sjuksköterskor och tandvården varierade. Slutsatser: Rutiner och riktlinjer behöver förbättras och tydliggöras vad gäller sjuksköterskans ansvar för och arbete med äldres munhälsa på särskilda boenden. Sjuksköterskor behöver även förbättra sina kunskaper om och bedömning av äldres munhälsa. Även vårdpersonal behöver mer kunskap om äldres munhälsa och munvård, som ofta sköts bristfälligt men som fungerar bra i välorganiserade verksamheter. Trots att tandvårdens tillgänglighet beskrivs underlätta arbetet med äldres munhälsa, tycks samarbetet mellan sjuksköterskor och tandvården inte alltid fungera, vilket behöver förbättras. / Older people living at nursing homes often need help with their oral care. Earlier studies and reports describe a lack of knowledge among the nursing staff about caring about and the attitude towards oral health and oral care. The purpose of this study is to describe nurses’ perceptions of the work with old people’s oral care in nursing homes in a municipality. A qualitative method with a phenomenographic approach was used. Fifteen informants from eleven nursing homes were interviewed. The result from the informants’ different perceptions of the work with old people’s oral health comprised seven qualitative divided description categories: responsibilities, management of oral care, organization and leadership, access, autonomy and integrity, knowledge and competence, information and cooperation. The responsibility was divided between several trade categories, the management of oral care varied and organization and work management functioned well. Accessibility to the Dental service facilitated the work, while autonomy and integrity could be an obstruction. There was a need of education about dementia for Dental service’s staff. Nursing home staff needed education about oral health and oral care. Information and collaboration between the nurses and the Dental service varied. Conclusion: Routines and guidelines need to be improved and clarified regarding nurses’ responsibilities for the work with older people’s oral care in nursing homes. Nurses also need to improve their knowledge and assessment of older people’s oral care. Nursing staff also need to improve their knowledge of older people’s oral care, which often was deemed inadequately, but was adequately done in well-organized establishments. Even though Dental service’s availability supposedly improves the work with older people’s oral care, the cooperation between nurses and Dental service occasionally did not functioned, which need to be improved.

Detta är en diskursanalytisk studie som undersöker hur diskurser om ansvar för skydd för våldsutsatta kvinnor konstrueras bland politiker och tillsynsmyndigheter och vilka följder dessa diskurser får i den sociala praktiken. Jag har kartlagt diskurser inom officiella dokument från regeringen och tillsynsmyndigheter. Det förekommer motsättningar och spänningar både inom och mellan diskurserna vilket medför att ansvarsfrågan blir otydlig och ansvaret förskjuts från staten till kommunerna och slutligen till frivilligorganisationerna. När jag kopplar samman diskurserna med Connells teorier om könsordning blir det tydligt att se att våldsutsatta kvinnor är en oönskad målgrupp med låg status och låg prioritet och att ingen officiellinstans önskar att ansvara för deras skydd. Det ses som en självklarhet att de ideellt drivna kvinnojourerna står för en övervägande majoritet av det skydd som finns tillgängligt för våldsutsatta kvinnor. Dessutom nämns aldrig alternativet att skyddade boenden till övervägande del skullekunna drivas med kommunala eller statliga medel. Konsekvensen av dessa diskurskonstruktioner är att våldsutsatta kvinnor tvingas förlita sig på det skydd som erbjuds av frivilligorganisationer med bristande resurser och utan krav på utbildad personal. Dessutom nödgas den kvinnliga personalen till att arbeta gratis. Jag hävdar att det finns starka patriarkala krafter som tjänar på att situationen förblir oförändrad.

No description available.

Syftet med studien var att beskriva hur äldre personer som bor i ordinärt boende och har matsdistribution genom kommunen upplever sin matsituation. Studien har genomförts genom ostrukturerade intervjuer med åtta personer som var över 75 år som bodde i hemmet och hade matdistribution genom kommunen. Data bearbetades genom kvalitativ manifest innehållsanalys. Resultatet redovisas i fem olika kategorier som handlar om matens beskaffenhet och innehåll, interna och externa förutsättningar, anpassning, behov och strategier och beroende av andra personer. De äldre personerna upplevde att de saknade socialt sällskap vid måltider. De upplevde att matdistributionen var ett bra sätt att få i sig mat när man inte klarade det själv. Det största missnöjet med matlådan var att potatisen inte upplevdes smaka bra. Upplevelsen att inte känna hunger var särskilt märkbar bland de som upplevde att hälsan var försämrad, var nedstämd, hade få sociala relationer, hade fysiska begränsningar och var i behov av mycket hjälp från hemtjänsten. Hemtjänsten beskrevs vara en viktig social kontakt, men alla informanter upplevde att personalen var stressade. Studiens slutsats visar att informanter önskar aktivare personal som stöd vid måltider och att matlådans portion bör minskas. Den minskade portionen ska innehålla näringstät kost för de som är i behov av det. Matlådorna och potatisen bör göras mer aptitlig för att äldre ska få ökad aptit. Nyckelord: äldre människor, undernäring, matdistribution, ordinärt boende. / The aim of the study was to describe how older people living in ordinary housing and had food distribution by the municipality was experiencing its meal situation. The study has been carried out through unstructured interviews with eight people who were over 75 years who living in their own homes and had food distribution by the municipality. Data were analysed using qualitative manifest content analysis and five categories revealed: about food's nature and content , internal and external conditions , adaptation, needs and strategies and being dependent on other people. The informant felt that they missed having social companionship at mealtimes. They felt that the food distribution was a good way to ingest food when you were unable to do it youself . The biggest gripe with the mealbox was that the potatoes were perceived not tasting good. The informant also described not feeling hungry this was particularly noticeable among those who felt that their health was deteriorating , was miserable, had few social relationships, had physical limitations and was in need of much help from home care services . Home service was described as an important social contact, but all informants felt that the staff was stressed. The study's conclusion indicates that informants wish more active staff support at mealtimes and that lunchbox portion should be reduced. The reduced portion should contain nourished diet for those who are in need of it. Lunch boxes and the potatoes should be made more appetizing to older should get increased appetite Keywords: older people , malnutrition, food distribution, ordinary housing .

I Sverige har personer som saknar tillstånd att vistas i landet, så kallade papperslösa, sedan den 1 juli 2013 laglig rätt till både skolgång och viss sjukvård. Men att som papperslös få tillgång till skydd undan våld förefaller däremot svårt. Detta slår särskilt hårt mot papperslösa kvinnor, som till följd av sitt kön, juridiska status och som invandrare löper särskilt hög risk att utsättas för olika former av våldsbrott.  Syftet med den här studien är därför att undersöka huruvida Svenska staten både utifrån internationella åtaganden och nationell lagstiftning kan anses ålagd att även tillhandahålla skydd för våldsutsatta papperslösa kvinnor. Parallellt ämnar studien undersöka lagens tillämpning och hur kvinnornas möjlighet till skydd ser ut i praktiken. En geografisk avgränsning har gjorts till Stockholm, Göteborg och Malmö samt till att främst studera möjlighet att tillgå skyddat boende. Studien antar ett genusrättsvetenskapligt perspektiv och undersökningens genomförande omfattar en rättsutredning, litteraturöversikt samt åtskilliga intervjuer med bland annat anställda på kvinnojourer och socialkontor. Vad som framkommit är att det rimligen kan hävdas att det föreligger ett ansvar för Svenska staten och landets kommuner att även skydda våldsutsatta papperslösa kvinnor. Detta genom att stödja sig på landets internationella åtaganden men också nationella jämställdspolitiska mål samt socialtjänstlagen med socialstyrelsens tillhörande riktlinjer. Samtidigt visar studien hur hanteringen av fall med våldsutsatta papperslösa kvinnor både skiljer sig mellan och inom kommuner och att ideella kvinnojourer till följd av saknad statlig finansiering har svårt att placera papperslösa på sina skyddade boenden. Kvinnojourernas osäkra finansiering leder också till att fler jourer endast tar emot ”säkra” placeringar, förmedlade och finansierade av kommunens socialtjänst. Detta innebär att våldsutsatta papperslösa kvinnor får det än svårare att tillgå skydd då de av rädsla för utvisning undviker kontakt med myndigheter.