Denna studie har undersökt hur barn pratar om och beskriver begreppet delaktighet inom idrottsrörelsen, i syfte att klargöra barns perspektiv inom detta kunskapsområde. Studien genomfördes med hjälp av en kvalitativ ansats och baserades på tre gruppintervjuer med tolv unga idrottare i åldrarna 10–15 år. Den teoretiska utgångspunkten för studien var delaktighetsteorier, dels utifrån ett statsvetenskapligt samt ett sociologiskt perspektiv, men också specifikt, teorier som rör barns delaktighet (children’s participation) där framförallt delaktighet utifrån Roger Harts (1992) "ladder of participation" har använts. Resultatet för studien visar att idrottande barns beskrivningar av begreppet delaktighet är omfångsrik och innefattar å ena sidan en varierad bild av beslutsprocessen, där beskrivningar av att våga och inte få välja utgör exempel på icke delaktighet medan komma överens, kompromissa, rösta, vara med och bestämma, få välja, bli tillfrågad, få förklaringar, ge feedback, ge förslag och önskemål samt säga vad man tycker utgör barns beskrivningar av delaktighet. Å andra sidan visar även resultatet att idrottande barns beskrivningar av delaktighet går utöver beskrivningar av själva beslutsprocessen och innefattar även ett socialt perspektiv, där känna sig utanför, vara utesluten, och som att man inte finns utgjorde beskrivningar av att inte vara delaktig, medans beskrivningar av att man är med i ett gäng, alla får vara med och att man upplever att man finns till samt blir sedd, lyftes fram som viktiga komponenter för att beskriva delaktighet. Resultatet ligger i linje med tidigare forskning som har indikerat att barn uppfattar begreppet delaktighet som något mer än bara vara en del av en beslutsprocess. Studiens forskningsbidrag är därmed dels en bekräftelse av tidigare antydningar av idrottande barns breda syn på delaktighet men framförallt vad denna breda syn består av, vilket till min kännedom inte har utforskats tidigare. Resultatet ska emellertid beaktas med försiktighet givet det begränsade urvalet för studien. / The aim of this study has been to investigate how children talk about and describe the concept of participation in the sports movement, thus illuminating a child’s perspective of this area, and providing a basis for future quantitative work. The study was conducted using a qualitative approach and was based on three group interviews with twelve young athletes aged 10–15 years. The theoretical starting point for the study was participatory theories, partly from a political science and a sociological perspective, but also specifically, theories concerning children's participation. The results of the study show that athletes’ descriptions of the concept of participation are comprehensive and include, on the one hand, a broad picture of the decision-making process, where descriptions of daring and not being able to choose are examples of non-participation, while agreeing, compromising, voting, participating and deciding, getting to choose, being asked, getting explanations, giving feedback, giving suggestions and wishes and saying what you think, constitute children’s descriptions of participation. On the other hand, the results also show that young athletes’ descriptions of participation go beyond the decision-making process itself and also include a social perspective, where feeling outside, excluded, or that you don’t exist, are descriptions of non-participation, whilst descriptions such as being a part of a group, everyone is included, that you feel that you exist and are seen, were highlighted as important components to describe participation. The results are in line with previous research which has indicated that children perceive the concept of participation as something more than just being part of a decision-making process. The study’s main contribution is therefore firstly a reinforcement of the indications of previous research of children’s broad view of participation and secondly, illuminating what this comprehensive view consists of, which to my knowledge hasn’t been explored before. Further research is however needed given the small sample in this study, in order to strengthen these findings.

The purpose of this essay has been to understand the conditions for parents who are victims of domestic violence to deal with legal demands in custody disputes, and thereby understand how authorities risk reproducing vulnerability. Our qualitative research has been conducted by analyzing life stories through autobiographical literature and podcastinterviews. The results of the study show that the perpetrator, social networks and the authorities are important for understanding aggravating and enabling circumstances in custody disputes for victimized parents. Furthermore, the results show that parents who have experienced violence manage paradoxical demands from authorities in custody disputes through both adaptation and resistance. Yet, regardless of the strategy, they still need to adapt to the authorities. This leads to the lack of power for parents trying to protect their children from an abusive parent and authority decisions that put their lives, safety and health at risk. Consequently, authorities risk unintentionally reproducing the vulnerability for parents and children who are victims of domestic violence.

År 2021 trädde en ny lag om barnfridsbrott i kraft, vilket innebär att det är straffbart att barn bevittnar brott i nära relationer. Studiens syfte var att undersöka socialsekreterares upplevelser och erfarenheter av hur barnfridsbrottslagen påverkat det praktiska arbetet med barn som har bevittnat våld i nära relationer. För att uppnå syftet valdes en kvalitativ ansats och sju semistrukturerade intervjuer med socialsekreterare genomfördes. Empirin analyserades med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys. Som teoretisk utgångspunkt för analysen valdes organisationsteori ur ett Human Resource-perspektiv samt begreppen “barnperspektivet” och “barnets bästa”. Resultatet tolkades även mot bakgrund av tidigare forskning om barnfridsbrottslagen och socialtjänstens praktiska arbete med barn som upplevt våld. Resultatet visade att ett fåtal av socialsekreterarna upplevde sig ha tillräckligt med kunskap om lagstiftningen och majoriteten önskade mer kunskap. De mest påtagliga förändringarna i arbetet efter införandet av lagen var att socialsekreterare bör överväga om polisanmälan ska göras, det blir tydligare i kommunikation med föräldrar att det är brottsligt för barn att bevittna våld samt att lagen möjliggör att kunna bryta det våldsamma mönstret. De mest framträdande utmaningarna var att det krävs ett grundbrott, att det är svårt att närma sig våldsproblematiken med både föräldrar och barn samt att polisförhör tenderar att dröja. Förbättringsmöjligheter som socialsekreterare önskade var tydligare beskrivningar på; centrala begrepp och ansvarsfördelningar mellan olika professioner. Slutsatsen var att socialsekreterare är i behov av mer stöd och resurser för att kunna arbeta med barnfridsbrottslagen på bästa sätt och för att de ska kunna ha en samsyn kring arbetet. / In Sweden, since 2021, it is illegal to let children witness domestic violence. In this qualitative study, we investigate social workers’ experiences regarding the question of how the respective law affects their work with children and adolescents. We conducted seven semi-structured interviews with social workers. The data was analyzed through a qualitative content analysis. The theoretical starting point of the analysis was organization theory from a Human Resource-perspective and the concepts “child perspective” and “best interest of the child”. We also refer to previous research on the new law and the practical work of the social services. The results of the study show that a few social workers feel that they have enough knowledge of the legislation and the majority wish for more knowledge. The most obvious change is that social workers need to consider filing a police report, that it can be clearly communicated that it is criminalized to let children witness domestic violence and a possibility to break the violent pattern. Challenges with the law was that a fundamental crime is required, to approach the problem of violence with parents and children and that police interrogation tends to be delayed. Suggestions for improvements are clearer descriptions of central concepts and distribution of responsibilities between different professions. The conclusion was that social workers need additional support and resources to be able to work with the new law in the best way to be able to have a consensus regarding the work.

This study examines how well the children’s perspective is taken into account in modern day urban planning, according to professionals within the field. It highlights both positive and negative experiences of the implementation of this perspective, in order to distinguish both flaws and strengths in the current methods. The study shows that some adults still regard children’s ideas as unnecessary, and that this is caused by the misconception that children’s wishes have a tendency to be unrealistic. Despite this image still occurring, there is often a willingness to include the children’s perspective. However, the resources to do so are often lacking, resulting in an unsatisfactory inclusion of children and their thoughts, in favor of more demanding and technical perspectives. Because of this, what is phrased as a children’s perspective is sometimes rather the image of what adults believe the children want, without actually having communicated with them. The analysis furthermore shows that the children’s perspective is often considered only after issues have arisen, when important decisions have already been made. In order to emphasize the importance of the children’s perspective, the UN:s Convention of the Rights of the Child has been acknowledged as a law in Sweden. However, the actualization of UN:s convention into planning procedures is lagging, possibly because it has not been properly adapted for the planning context, and is therefore difficult to apply to real life planning. The Swedish Planning and Building Act (PBL) has however not been adapted to incorporate the values of the UN:s convention in an urban planning context. Even though PBL requires affected parties to be consulted during the planning procedures, children are not mentioned as a specific group and are therefore sometimes forgotten. The study concludes that the planning procedures today do not fully live up to the intentions of the UN:s convention. However, the development seems to be heading in the right direction, even though the change is taking time. / I denna studie undersöks, genom en nulägesanalys, hur väl yrkesverksamma planerare och BKA-konsulter upplever att barnperspektivet tas hänsyn till i dagens samhällsbyggnadsprocesser. Ambitionen är att identifiera god praxis för inkludering av barnperspektivet, genom att lyfta positiva erfarenheter av, och brister i, implementeringen av barnperspektiv i dagens planeringsarbete. Rapporten utforskar vidare till vilken grad det deltagande som sker idag upplevs leda till meningsfull förändring, och vad som kan vara anledningar till att barnperspektiv ibland fastnar i välvilliga ord i lagstiftning och styrdokument snarare än att omsättas i praktiken. Genom att belysa dessa frågor är ambitionen att rapporten ska bidra till en bättre diskussion angående inkludering av barnperspektivet i den fysiska planeringen. Synen på barn och barns deltagande lyfts under studien som problematisk. Det framgår att vissa aktörer i beslutsfattande roller har en förutfattad mening om att arbete med barnperspektiv inte är meningsfullt, eftersom man antar att barnens önskemål kommer vara orealistiska. Detta anges vara en av anledningarna bakom varför diskussioner med barn ibland inte förs, och är en bidragande faktor till att andra perspektiv ofta prioriteras högre. Trots denna bild finns det ofta en vilja att involvera barn i dagens planeringsprocesser, men det saknas i många fall resurser att kunna göra detta fullt ut. Både mer tid och ekonomiska resurser behöver avsättas för att barnperspektivet ska kunna analyseras i tillfredsställande grad. Ett resultat av det ibland otillräckliga arbetet med barnperspektiv är att mycket av det som presenteras som barnperspektiv ofta inte alls är barnens perspektiv, utan istället en bild vad vuxna tror att barnen vill ha, då man aldrig kommunicerat med barnen. En identifierad ofta motarbetande kraft sett till barnperspektivet, är dagens höga ambitioner på bostäder, kombinerat med en kommersiell planprocess, som båda tar fokus från barnperspektivet. Barnperspektivet undersöks ibland inte i tillräcklig grad i standardprojekt, utan ofta kommer ofta först in om och när problem uppstått och viktiga beslut redan fattats. Analysen visar därutöver att barnkonventionens inkorporering i dagens planeringsprocesser ligger efter, trots att barnkonventionen är antagen som svensk lag och därför bör följas. Ett problem med att lyfta in barnkonventionen som lag utan att anpassa den till en planeringskontext är dock att den blir svårapplicerad. Barnkonventionen är i sin natur generellt formulerad, vilket gör att den efter dess inkorporering blir svårtillämpad. Den säger inte så mycket eftersom den varken ställer krav eller mer specifik vägledning i planeringsfrågor. Däremot finns det sedan länge kravställning i PBL som uttrycker att samråd ska ske med berörda parter. Barn som specifik grupp nämns dock inte här och glöms därmed ofta bort, antingen avsiktligt eller omedvetet. Sammanfattningsvis visar studien på att dagens planeringsarbete inte fullt ut lever upp till barnkonventionens intentioner. Trots detta noteras att utvecklingen går i rätt riktning, om än långsamt.

Pupils’ participation and influence in school by means of recess. We believe that recess and recess activities are an important arena for the leisure center'steaching. Therefore, in this study, we have investigated students' and teachers' perceptions of recess activities and its possibilities to offer students the right to democratic exercise from a leisure center perspective. Through interviews and surveys, students who do not feel involved within recess have been made visible.The thoughts and expressions of these students and educators have a joint contribution to insight into the possibility of recess activities as an arena for inclusive work, but also what obstacles exist. By having activated a relational perspective, a norm-critical perspective as well as children's perspective and child perspective in our analysis, our conclusion is that a broader intercultural approach, a distinct professional language and clearer consensus in the design of recess are needed. We hope that this study will contribute to a professional development of recess. A development where established terms and concepts regarding participation and influence become part of educators' daily work. We believe this would lead to more extensive democratic work where more students are enabled to participate and exercise influence.

Denna kvalitativa studie ämnar till att undersöka hur bibliotek som plats verkar för barns rättigheter i samhället, och hur bibliotekarier inom olika bibliotekstyper ser på detta. Det empiriska materialet består av en kortare dokumentstudie av tre styrdokument för biblioteksverksamheten i Stockholms stad, samt två intervjuer med personal på ett folkbibliotek och ett barnbibliotek. Med en beskrivande idéanalys analyseras det empiriska materialet med hjälp av teoretiska verktyg från Giroux’s teori om gränspedagogik och radikal demokrati. Som komplement har även begreppen barnperspektiv och barns perspektiv lyfts in som teoretiska verktyg. Studien visar att bibliotekarier tänker på liknande sätt kring barns rättigheter och bibliotek som plats, men att skillnaderna i arbetet mot barns rättigheter i rummet ligger i utrymmet och de resurser biblioteket har. Studiens centrala slutsatser är att barns rättigheter bör vara en grundbult i biblioteksverksamheten för barn, att barnens eget inflytande får ta plats, och att relationsskapande och trygghet är viktiga komponenter. Även att skapa separatistiska platser för barnen och att personalens barnperspektiv formats utefter barnens perspektiv. / This qualitative study aims to examine how the public library can function as a place for children’s rights, and librarians’ views on this. The empirical material is based on a shorter document study of three governing documents for the City of Stockholm, and two interviews with personnel at a public library and a children’s library. The empirical material is analyzed with a descriptive idea analysis, using theoretical tools based on Giroux’s theory on border pedagogy and radical democracy. As a complementary theoretical tool, the concept of child perspective and children’s perspective have also been brought in. The study shows that librarians’ thoughts about children’s rights and the library as place is similar, but that there is a difference in the work towards children’s rights which lie in the space of the room and the resources given. Central conclusions of the study show that children’s rights should be a cornerstone of library operations towards children, that children’s own influence is allowed to take place, and that creating relationships and safety are important components. As well as creating separate places only for the children, and that the child perspective is shaped with the children’s perspective in mind.

The State Institution for Education of Feebleminded Girls was one of the two swedish educational institutions established under state management in the 1920s and came to be the starting point for further government operations for the mentally deficient. The purpose of this paper was to investigate the activities of the State Institution for Education of Feebleminded Girls, out of what needs the institution filled in Sweden’s care for the mentally deficient. The institution has tried to be understood from the view of eugenics and the perspective of children that was current during the 1900s first half.To fulfill the purpose of the study, the archives for the State Institution for Education of Feebleminded Girls was studied and analyzed with basis of previous research on Sweden’s care for the mentally deficient and the impact from eugenics and Sweden’s child perspective.The study shows that the State Institution for Education of Feebleminded Girls mostly existed to educate students and adapt them to the community, which the institution did by education, disciplinary interventions and sterilizations. It is found in the study that the institution didn’t have any regular care of individuals in any great extent, which is also consistent with what previous research have reported concerning Sweden’s care for the mentally deficient. The study further shows that the State Institution for Education of Feebleminded Girls was largely coloured by the perception of mentally deficient as a threat to society. It appears that the institution primarily focused upon the interests of society and therefore often reduced the individual's interests and autonomy.

Inkluderandet av barn i planeringsprocesser är en aktiv diskussion i samhället då barn som grupp ofta blir åsidosatta i sitt deltagande. Barn utgör ungefär 25 procent av befolkningen men de utgör 100 procent av vår framtid, vilket innebär att de bör ges möjlighet att påverka det samhälle de växer upp i. År 2020 blev barnkonventionen en svensk lag som främjar barns rättigheter och skyddar barnets bästa. För att uppnå barnets bästa och inkludera barn i planeringsprocesser finns metoden barnkonsekvensanalys. Denna metod analyserar planeringsprojekts konsekvenser, bedömer hur barn påverkas av planeringssituationer samt presenterar lösningar för att uppnå den mest gynnsamma miljön för barn. Denna uppsats syftar till att undersöka möjligheter och utmaningar med barnkonsekvensanalys i planeringsprocesser genom att implementera metoden i Trafikverkets planering för en ny vägplan (väg 684). Undersökningen genomförs baserat på metoderna barnkonsekvensanalys och aktionsforskning för att både möjliggöra en implementering och en reflektion av processen. Tillvägagångssättet för metoderna består av workshops, gåtur och intervju varpå dess resultat analyseras och reflekteras över. Resultatet diskuteras utifrån teorier om barns rättigheter, både i den fysiska miljön samt i planeringsprocesser. Uppsatsens slutsats är att det finns ett flertal utvecklingsmöjligheter för barnkonsekvensanalys som bör beaktas för att metoden ska uppnå sin fulla potential. Detta inkluderar exempelvis att öka förståelsen för barnens perspektiv och ge barnkonsekvensanalys ökat utrymme inom planeringsprocesser. Implementeringen av barnkonsekvensanalysen i Trafikverkets planering ger slutsatsen att förslagen för vägplanen gynnar barnets bästa. Det finns dock utmaningar med metoden som måste hanteras för att barnens delaktighet ska förbättras, exempelvis gällande utformningen av kunskapsinhämtning. / The inclusion of children in planning processes is an active discussion in society as children as a group often become disregarded in their participation. Children constitute about 25 percent of the population, but they constitute 100 percent of our future, which means that they should be given the opportunity to influence the society in which they grow up. In the year 2020, the Convention on the Rights of the Child became a Swedish law that promotes children’s rights and protects what is best for the children. To fulfill the children’s best interests and include children in planning processes, there is a method called child impact assessment. This method analyzes the consequences of planning projects, assesses how children are affected by planning situations, and presents solutions to achieve the most advantageous environment for children. This thesis aims to investigate opportunities and challenges with child impact assessment in planning processes by implementing the method in the Swedish Transport Administration’s planning for a new transportation plan (road 684). The thesis is conducted based on the methods of child impact assessment and action research to enable both an implementation and a reflection of the process. The implementation of the methods consists of workshops, child-led tour, and interview, after which the results are analyzed and reflected on. The results are discussed based on theories about children’s rights, both in the physical environment and in planning processes. The thesis’ conclusion is that there are several development opportunities for child impact assessment that should be considered for the method to reach its full potential. This includes, for example, improved understanding of children’s perspectives and giving child impact assessment more space in planning processes. The implementation of the child impact assessment in the Swedish Transport Administration’s planning gives the conclusion that the proposals for the transportation plan benefit children’s best interests. However, there are challenges with the method that must be addressed in order for the children’s participation to be improved, for example regarding the design of knowledge acquisition.