Abstract This study explores how well teachers think they succeed in their mission to include children with special needs into their ordinary groups of children. Interviews were carried out with five teachers in practice of the public school (year 2,3,5 and 6). The teachers were asked what support they have got from the schools manager, initially and ongoing, (information, necessary education, supportive expertise personnel, assistant teacher to the child and schoolmaterial.) The teachers were also asked how inclusion is arranged by three indicators of participation: physically, socially (interaction) and didactically -in educational situations of reading and writing. One finding of the study was that inclusion is difficult to arrange if  parents of included children demand secrecy of the diagnosis their child has. Three cases reveal severe problems of acceptance for the included child by the peers. In the other two cases the groups show great understanding and allowance. Furthermore, in the first mentioned groups the child was forced to be physically excluded from the peers and the group. All teachers were questioning if an included school form is the best for the child. There are few signs of progress due to inclusion and a lot of these children’s problems depend on low cognitive ability. Peers don´t have much response from their included friends.  All teachers lack time, education and support for their mission to include a dysfunctional pupil. A dilemma perspective was employed to highlight the findings.

Syftet med uppsatsen är att göra en undersökning av diskurser om delaktighet i förskolan. Metoden för datainsamlingen är kritisk diskursanalys utifrån Norman Fairclough (1992). Det är en diskursanalys av texter och inte en undersökning av diskurser hämtade från verkligheten i någon förskola. Diskursanalysen görs på fem akademiska avhandlingar, som studeras i förhållande till barns delaktighet. Urvalet av avhandlingarna baseras på att de är relevanta för ämnet delaktighet. Slutsatser i studien är att diskurser av struktur, individualitet och makt- och kategoriseringsprocesser är övergripande områden som påverkar barns delaktighet. Diskurserna inom respektive områden uppvisar tydliga tendenser på att vara öppna för förändring inom forskningen genom avhandlingarna. Fyra av de fem avhandlingarna visar på resultat om att barns delaktighet har stora svårigheter att få genomslag ute i förskoleverksamheterna. Den femte (Hamerslag) beskriver delaktighetsmöjligheterna vara mer framtidspositiva. Specialpedagogik finns med som teoretisk utgångspunkt i de avhandlingar som är undersökta. Specialpedagogiken med dess mångfaldighet kan till synes vara med och påverka de pedagogiska svårigheterna i rätt riktning. Det krävs då att samspelet fungerar mellan olika parter i förskolan, och med det omgivande samhället.

Aktionsforskningens syfte är att öka elevers delaktighet i ämnet idrott och hälsa genom att involvera dem i planeringsprocessen. Detta eftersom elever sällan tillåts vara delaktiga i utformandet av undervisningen och därmed saknar förståelse för dess syfte och innehåll. Studien präglas av ett relationellt perspektiv i strävan efter visionen om En skola för alla. Tidigare studier visar fördelar med elevinflytande och skriftliga planeringar i syfte att medvetandegöra elever om sitt lärande. I ämnet idrott och hälsa beskrivs att förutsättningar för detta många gånger saknas. Två aktioner, ett träd som konkretiserar kursplanens innehåll och en planeringsmall som skapar tillfälle för eleverna att involveras, planerades och genomfördes tillsammans med en medforskande idrottslärare. Aktionerna dokumenterades genom observationer, loggböcker, två reflektionssamtal samt en intervju med idrottsläraren och två reflektionsskriv av eleverna. Resultatet presenteras i kategorierna delaktighet, planering, tid och lärarens förhållningssätt. Slutsatserna är att eleverna förvaltar möjligheter till involvering genom att lyssna på instruktioner, svara på frågor och därefter presentera egna förslag och idrottsläraren beskriver denna involvering som positiv då den ökar elevernas medvetenhet. Studiens didaktiska implikationer är att grovplaneringar bör lämna utrymme för elevinflytande samt att införandet av nya rutiner måste få ta tid.

The ambition to involve younger people in future planning processes in order to get full participation of all groups in the society requires a deep and well-planned dialogue. Although, participation not always means inclusion. The purpose of this study was to analyze how the younger generation in the society is included in the future work. This is based on a case study of the developmental work in the municipality of Skellefteå. Questions that were answered were how the municipality has made the participation possible? To what extent has the younger generation been involved? How did this group experience their participation? The methodology consisted of mixed methods that include observations, surveys to the session leaders and to the participants in the dialogue and three interviews with two participants and one municipal civil servant. The result showed that the open information didn´t reach the younger generation to the open dialogues although the dialogue design gave good conditions for participation. Also the younger had highrepresentativeness of the dialogue thanks to outreach meetings, but that a greater ambition to get them to the open meetings may lead to greater inclusion in the future work of the municipality.

Syftet med studien är att belysa upplevelser och erfarenheter hos elever med fysiskfunktionsnedsättning samt hos idrottslärare som arbetar dessa elever. Studien har även syftet attställa dessa delstudier mot varandra. Då varken läroplanen eller lärarutbildning ger något konkretstöd hur man ska bemöta dessa elever i undervisningen i idrott och hälsa så vill vi belysa dennafråga med följande studie. I ett reportage från handikappförbundet skriver ordförande IngridBurman att elever med en funktionsnedsättning får sämre utbildning än andra elever och får intemöjlighet att utvecklas så långt som möjligt utifrån sin egen förmåga. Även Skolinspektionenrapporterar att skolor i Sverige har stora svårigheter med att anpassa lärandemiljön efter enskildaelevers behov samt att lärare förlitar sig på att eleverna själva tar ett eget ansvar att informera omsina svårigheter. Elever med en funktionsnedsättning saknar samma möjligheter till idrott ochmotion som andra elever och därmed blir skolan en viktig källa till fysisk aktivitet. Genom attbåde intervjua elever med en funktionsnedsättning och idrottslärare tog vi del av båda parternasupplevelser och erfarenheter av undervisningen i idrott och hälsa. Resultatet visar att elever meden fysisk funktionsnedsättning tycker att idrott och hälsa är som roligast då de blir inkluderade.Gruppen och kommunikationen med idrottsläraren är en förutsättning för delaktighet. Vidareresultat visar att materiellt stöd finns men lärarnas saknar tidsrelaterade stöd såsom merplaneringstid eller fler lärare per lektion. Det visade sig även att idrottslärarna är i ett stort behovav kontinuerlig kunskap inom detta område.

Årligen rapporteras det in ungefär 320 fall av cancertumörer bland barn och ungdomar mellan åldrarna 0-18 år. I vården av cancersjuka barn är förutom barnen, även föräldrarna i stort behov av stöd. För att öka vårdkvalitén behöver föräldrarnas upplevelser av stöd när barnet har en cancerdiagnos belysas. Syftet med denna studie var att belysa föräldrarnas upplevelser av stöd när barnet har en cancer diagnos. Metoden som användes var en systematisk litteraturstudie där resultatet av 11 vetenskapliga artiklar sammanställdes. Tre kategorier framkom: Information till föräldrarna, Delaktighet för föräldrarna samt Bemötande gentemot föräldrarna. Upplevelser av stöd under barnets sjukdomstid var individuella men majoriteten av föräldrarna fann stöd i att samtala med vårdpersonal samt andra föräldrar till cancersjuka barn. Ytterligare upplevde föräldrar stöd i att få lov att vara med sitt barn på sjukhuset. Det behövs mer forskning kring hur kvalitén på stödjande åtgärder till föräldrarna kan utvecklas

No description available.

No description available.

Syftet med studien har varit att undersöka hur arbetet i förskolan och skolans tidigare år ser ut för att göra barn med ADD mer delaktiga i verksamhetens olika aktiviteter.Den metod som valdes var att genomföra en kvalitativ studie för att på så sätt få ökad kunskap om förskole- och annans personals bild av hur arbetet och mötet med dessa barn kan se ut.I studien har fem stycken kvalitativa intervjuer genomförts och varade 20-30 minuter och spelades in med hjälp av diktafon.Resultatet från intervjuerna har visat att det finns en rad olika arbetssätt för underlätta barn med ADD och deras vardag. Det har till exempel visat sig att det går att använda sig av ”picto-bilder” för att beskriva för barnen vad som kommer ske under dagens lopp.Flickor med ADHD (ADD) är mer tystlåtna och mindre utåtagerande än pojkar med samma diagnos. Deltagarna ansåg att det är viktigt att lyfta fram barnens bra egenskaper eftersom det får positiva effekter för barnens personliga utveckling. Det har även blivit tydligt att barn med ADD oftast först uppmärksammas i högstadiet eller vuxen ålder. I studien har det även blivit uppenbart att det i dag finns ett stort motstånd mot att sätta en alltför tidig diagnos på barn eftersom detta kan få negativa följder för dem.

BAKGRUND: Att inkludera närstående är en viktig del inom palliativ vård. SYFTE: Studiens syfte var att undersöka i vilken utsträckning närstående till patienter som vårdas på en specialiserad palliativ enhet önskar vara delaktiga i omvårdnadsmoment. Vidare avsågs att undersöka i vilken utsträckning närstående vill bli informerade om vården, om de får tillräckligt stöd för att möjliggöra delaktighet samt om det finns några skillnader beträffande vilka omvårdnadsmoment barn och make/maka vill vara delaktiga i. METOD: Teorierna ”Delaktighet i ljuset – delaktighet i mörkret” och ”Känsla Av SAMmanhang” (KASAM) används som teoretiska referensramar. En enkät där deltagarna fick gradera påståenden om delaktighet, information och stöd samt ett fält för övriga synpunkter användes för undersökningen. RESULTAT: Närstående ansåg att delaktighet vid måltider var viktigt. Att delta i omhändertagandet av sin anhörigs kropp efter döden önskades i högre grad av make/maka än barn till den som vårdades, men var av samtliga mycket lågt värderat. Att få information om vården, förändringar i tillståndet samt den medicinska behandlingen värderades högt, likaså att delta i brytpunktssamtal. Närstående fick tillräckligt med stöd för att ha förutsättning att delta i vården, även tillräckligt med stöd och tröst efter att deras anhörig avlidit. SLUTSATS: Att delta vid måltider värderades högt, förutsättningar för normala måltidssituationer bör därför ges. Intresset för att delta vid omhändertagandet av kroppen efter att döden inträffat rapporterades som litet. Vårdpersonal bör därför lägga större vikt vid att ge förutsättningar för närvarande och delaktighet efter att döden inträffat eftersom att det kan underlätta sorgearbetet.