Föreliggande uppsats är en fenomenologisk studie som syftar till att undersöka hur ett urval elever och föräldrar upplevt att beslutet kring ett extra år i skolan gått till, om de upplevt sig delaktiga, samt hur de anser att de extra året påverkat eleven ämnesmässigt, kamratmässigt och känslomässigt. Studien är genomförd via kvalitativa ostrukturerade intervjuer där totalt fyra elevers och två föräldrars livsberättelser fått ta form. Dessa livsberättelser har sedan analyserats narrativt med avsikt att finna svar på studiens frågeställningar samt även utifrån avsikt att finna underliggande framträdande teman. Studiens resultat visar att ett extra år i skolan kan vara lyckosamt om elever och föräldrar upplever sig delaktiga i beslutet, om eleven endast har svårt med ett eller ett fåtal ämnen i skolan samt om hela elevens sociala situation beaktas, inklusive kamratrelationer. Om eleven inte upplever sig varit delaktig i beslutet och om eleven dessutom har flera svårigheter i skolan tyder studien på att ett extra år i skolan kan vara negativt, och att det extra året då kan leda till en negativ påverkan på självkänslan och kamratrelationer, något som i sin tur kan leda till att eleven projicerar sin ilska och besvikelse på skola och lärare.

Studiens syfte var att belysa barns (3-5år) och förskollärares reflektioner kring barns inflytande och delaktighet, gällande reglers roll i förskolan. Frågeställningarna undersökte hur barns delaktighet och inflytande i medbestämmandet och användandet av regler såg ut på förskolan samt hur förskollärares och barns reflektioner kring reglers syfte överensstämde med varandra.  De undersökningsinstrument som användes i studien var kvalitativa intervjuer till barnen och enkäter till lärarna. Sammanlagt intervjuades 32 barn och 16 lärare besvarade enkäter, på fyra olika förskolor. Datamaterialet analyserades och kategoriserades utefter studiens frågeställningar.                                                                                      Det framkom det både skillnader och likheter i barnens och förskollärarnas reflektioner kring ämnet. En stor skillnad som uppmärksammades var att lärarna många gånger påpekade reglerna som ett sätt att skapa ordning och struktur, medan barnen menade att regler var något som lärarna bestämde eller att reglerna fanns för att barnen inte skulle skada sig själva eller andra.  Lärarnas intentioner var att närma sig barnens perspektiv och låta barnen vara mer delaktiga och få mer inflytande i verksamheten, men det famkom att både lärarna och barnen hindrades av reglerna. Trots lärarnas goda vilja verkade det vara svårt att skapa reellt inflytande och delaktighet för barnen.

No description available.

Bakgrund: Varje år sker mer än 61 miljoner vårdmöten i Sverige. Bemötande i vården består främst av kommunikation via samtal och dialog. Mötet är grunden för sjukvårdens verksamhet. Smärta är en vanlig orsak till mötet med vården. Syftet: Syftet med litteraturstudien var att undersöka faktorer som vårdpersonal och patienter uppfattar som viktiga när det gäller uppfattning och skattning av smärta i olika vårdsituationer. Metod: En litteratursökning gjordes där tolv kvantitativa och två kvalitativa artiklar inkluderades. Artiklarna har granskats och vetenskaplig kvalitet bedömts. Resultat: Patienters beskrivning av smärta påverkas främst av om de tillfrågats om sin smärta och hur de tillfrågats. Brister i bemötandet är enligt patienterna främst informationen i vården. Det var viktigt för patienterna att bli sedda utifrån flera dimensioner samt att sjuksköterskan trodde på och förstod det patienten upplevde. Diskussion: Det är viktigt med ett gott bemötande då vårdens kvalité är beroende av detta. Det finns dock hinder när det gäller patienters möjlighet att delge sin version. Ett av dem är att sjuksköterskans och patientens uppfattning ibland skiljer sig kraftigt, vilket kan förhindra en bra interaktion och behandling. Konklusion: Patienter med smärta bör bemötas individuellt med ett holistiskt förhållningssätt. Information och kommunikation är viktiga delar i bemötandet.

Syftet med studien är att ta reda på lärares syn på och undervisning om litteracitet ur ett medborgarperspektiv. Intervjuerna har genomförts med hjälp av intervjuenkäter med åtta högstadielärare på två olika skolor i Mellansverige. Av resultatet framgår det att lärarna inte enbart uppfattar termen litteracitet som läs- och skrivförmåga utan lägger stor vikt på att det är viktigt med ett kritiskt förhållningssätt till det eleverna tar del av. Resultatet visar att lärarna tillämpar ett varierande arbetssätt som inkluderar olika uttrycksmedel och IT-baserat material för att främja elevernas litterata utveckling och på så vis förbereda dem för framtiden. Arbetets slutsatser är att lärarna kopplar termen litteracitet sett ur ett medborgarperspektiv till att utveckla en god språkförmåga hos eleverna så att de kan tillgodogöra sig sina samhällsrättigheter och fullgöra sina skyldigheter. För att lyckas med detta tillämpar man en varierande undervisning med läsning, skrivande, kritiskt tänkande och sociokulturellt lärande i fokus.

Syftet med studien är att beskriva gymnasiesärskolelevers upplevelser utifrån tidigare skolgång, där de gått integrerat i grundskolan, samt synliggöra hur övergången till gymnasiesärskolan påverkar deras identitetsutveckling. Arbetet ger en översikt av tidigare forskning om utvecklingsstörning, styrdokument, specialpedagogiska perspektiv och identitet och delaktighet. Med hjälp av kvalitativa intervjuer vill jag se vad eleverna upplever som framgångsfaktorer för en lyckad skolgång. Hur eleverna upplever tillhörighet och delaktighet i särskolan, och hur övergången från en skolform till en annan kan påverka identitetsutvecklingen och vad skolformen innebär för elevernas framtid. Det teoretiska ramverket består av två teorier; det sociokulturella perspektivet och teorin om stigma. Dessa valdes eftersom de tydligt kan kopplas till den sociala miljöns betydelse för lärande, och hur den sociala identiteten hos personer med utvecklingsstörning skapas. Studien är kvalitativ och inspirerad av ett fenomenologiskt angreppssätt och bygger på semi-strukturerade intervjuer. I studien framkommer fyra områden som framgångsfaktorer för en lyckad individ integrerad skolgång; Den sociala miljön, lärarens kompetens, upprätthållandet av struktur och regler, samt organisationen av undervisningen. Det framkommer att den formella tillhörigheten till skolformen delar eleverna i två grupper, där upplevelserna skiljer sig åt mellan grupperna. Båda grupperna upplever fördelar med en tillrättalagd undervisning och trygghet i särskolan, men den formella tillhörigheten ses av den ena gruppen som negativt både för identiteten, självkänslan och skapar en begränsning av möjligheterna i framtiden. Genom att få möjligheten att ta del av gymnasiesärskoleelevers åsikter och perspektiv på sin skolgång, har jag fått insikten att de viktigaste frågorna för unga vuxna med utvecklingsstörning är frågor som rör tillhörighet, identitet och framtid. Dessa frågor kommer att vägleda mig i min roll som speciallärare på gymnasiesärskolan och jag hoppas att andra genom min studie kan få ta del av elevernas perspektiv och på så sätt vill jag ge elever med funktionsnedsättningar en röst i samhället. Min förhoppning är att mina insikter ska leda till att samarbetet mellan gymnasieskolan och gymnasiesärskolan stärks och att elevers åsikter alltid respekteras och prioriteras när åtgärder för elever i behov av särskilt stöd diskuteras.

Vår studie handlar om barns valmöjligheter i förskolan. Studien går ut på att få kunskap om barns olika valmöjligheter i förskolan. För att få svar på detta använde vi oss av intervju som metod i studien. Förskollärarna fick möjlighet att sätta ord på begreppet barns valmöjligheter genom att dem fick beskriva praktiska exempel på hur barns val kan ske i praktiken. Vi  kan sedan i analysen jämföra dessa svar och därmed belysa hur förskollärarna förhåller sig till barns val.

Fetma är ett sjukdomstillstånd som ökar i samhället. År 2013 hade 43 miljoner barn i fem års ålder diagnosen fetma. Problem med hormonrubbningar, ökad risk för hjärt-kärlsjukdomar och diabetes är konsekvenser barnen kan få på grund av fetma. Förutom de fysiska konsekvenserna kan en ökad psykisk belastning medföra att individen drar sig undan, upplever känslor av skam och skuld som kan leda till en sämre självkänsla. För att utveckla vården utifrån ett patientperspektiv behövs kunskap om hur barn med fetma upplever sitt tillstånd och vad orsaken till detta beror på, med hjälp av motiverande samtal kan barnen få motivation till förändring. Med denna studie ville författarna få en djupare förståelse kring hur motiverande samtal kan hjälpa barn som lider utav fetma och deras föräldrar. Många barn drabbas av fetma på grund av en påverkan från föräldrarna som ofta själva har viktproblem. Tillsammans kan barnen med deras föräldrar åstadkomma livsstilsförändringar när sjuksköterskan ser till att hela familjen inkluderas och vårdar utifrån ett livsvärldsperspektiv. Utifrån en sammanställning av tidigare forskning har detta arbete utformats till en litteraturstudie. De kategorier som resultatet byggts på är: Motivation; ett steg till förändring, beteendeförändringar i vardagslivet samt föräldrarnas delaktighet och inflytande. Motiverande samtal som ett hjälpmedel visade sig ha en god inverkan för att förändra vardagsbeteenden hos barn med viktproblematik. Barnet behöver tillsammans med detta få uppleva känslor av trygghet och delaktighet. För att detta ska kunna ske krävs det kontinuerlig övning och undervisning kring hur motiverande samtal ska tillämpas tillsammans med en vårdvetenskaplig förankring hos sjuksköterskan. Föräldrarnas delaktighet har varit av betydelse för barnen när det har kommit till att förändra sina gamla vanor.

Syftet med vår studie är att ta reda på hur pedagogerna tänker och handlar kring barns delaktighet och inflytande i utformandet av den fysiska inomhusmiljön Som metod har vi använt oss av enkäter och intervjuer. Enkäterna består av svar från 30 olika arbetslag och intervjuerna består av svar från åtta förskollärare. Resultatet visade att pedagogerna i förskolan tycker att barns delaktighet och inflytande i utformandet av den fysiska inomhusmiljön är viktigt. Slutsatsen av vår studie är att pedagogerna arbetar aktivt med att se till barns intressen och önskemål, vilket sker genom samtal med barnen och observationer i verksamheten. Pedagogerna tycker över lag att barnen ska vara delaktiga och ha inflytande i utformandet av den fysiska inomhusmiljön.

Vår studie syftade till att via intervjuer få fram fem pedagogers föreställningar om hur barn somutmanar samlingen i förskolan bemöts och vilka faktorer som kan påverka samlingen. Våraintervjuer visade att barn som utmanar samlingen i dagens förskola har ett stort inflytande ochkan påverka sin medverkan i samlingen då pedagogerna i vår studie uttrycker att de väljer att sedet positiva i varje barn och fokuserar på det som fungerar. Faktorer som pedagogerna anserpåverkar samlingen är bland annat hur miljön är utformad och hur relationen mellan pedagog ochbarn ser ut. Det centrala som vi har sett i denna studie är att pedagogerna tar det fulla ansvaret förhur barn som utmanar görs delaktiga i samlingen.