Den här studien har undersökt hur väl problemlösningsförmågan testas i prov. Detta har gjorts med två olika slags prov, nationella prov och lärarhandledningsprov. Syftet med den här studien har varit att undersöka hur väl nationella och lärarhandledningsprov testar elevernas problemlösningsförmåga så att lärare kan ha nytta av provens resultat.Innan undersökningen genomfördes gjordes en forskningsgenomsikt på tidigare forskning inom ämnet, vilket visade att inte mycket forskning genomförts. I min undersökning som jag gjorde med nationella prov respektive lärarhandledningsprov visade det att det var 22,1 procent respektive 10,6 procent av uppgifterna som innehöll problem. I undersökningen användes en kvalitativ metod, där dokumentanalys genomfördes på två sorters prov; nationella prov och lärarhandledningsprov. Proven analyserades genom innehållsanalys, där kategorisering gjordes. Studien undersökte omfattning av problemlösningsuppgifter och deras karaktär.

Syftet med detta examensarbete är att ta reda på hur samhällskunskapslärare på gymnasiet både upplever och arbetar med bedömning. Vi kommer att ta reda på vilken syn lärarna har på bedömning, vilka former för bedömning de använder sig av, vilka skillnader de upplever mellan Lpf 94 och Gy 2011 samt hur de ser på avsaknaden av nationella prov i samhällskunskap. För att ta reda på detta har vi använt oss av och besvarat följande frågeställningar: Vilken syn har samhällskunskapslärare på bedömning; Vilka former för bedömning använder sig lärare i samhällskunskap på gymnasiet av; Hur upplever lärare i samhällskunskap på gymnasiet skillnader mellan Lpf 94 och Gy 2011 gällande betyg och bedömning; Hur ser lärare i samhällskunskap på avsaknaden av nationella prov i deras ämne? Vi har genomfört kvalitativa semistrukturerade intervjuer med fem stycken erfarna samhällskunskapslärare. Slutligen har vi sammanställt ett resultat och gjort en analys av resultatet med hjälp av ramfaktorteorin.Vårt resultat visar att lärarnas syn på bedömning skiljer sig åt men att samtliga lärare är överens om att bedömning är svårt och att det är viktigt att få till en så rättssäker bedömning som möjligt. Vidare kom vi fram till att fyra av fem lärare uppger att de försöker ha varierande bedömningsformer och att samtliga av de intervjuade lärarna jobbar med återkoppling i någon form. Därutöver visar vårt resultat att samtliga lärare upplever läroplanen från 2011 som mer tydlig och genomarbetad än den från 1994 och att alla fem lärare är överens om att kraven har höjts med den nya betygsskalan och de uppskattar att det tillkommit fler steg. Slutligen kom vi fram till att endast en av de intervjuade lärarna ställer sig positiv till ett eventuellt införande av nationellt prov i samhällskunskap medan de andra fyra ställer sig kritiska till det. Sammanfattningsvis skulle det vara intressant att ta del av den generella synen hos en större mängd samhällskunskapslärare gällande bedömning och de ramar som påverkar det dagliga arbetet.

Syftet med denna studie är att genom intervjuer undersöka hur lärare arbetar för att främja en likvärdig bedömning. Vilka metoder använder sig lärare av och hur kan nationella prov bidra till en mer likvärdig bedömning. Teorierna är framförallt hämtade utifrån Alli Klapps bok Bedömning, betyg och lärande samt Anders Jönssons bok Lärande bedömning. Båda skriver mycket om betyg, bedömning, sambedömning och nationella prov som samtliga är beståndsdelar i studien. Metoden jag har använt mig av är en kvalitativ metod med en semistrukturerad intervju som genomförs med fyra verksamma lärare. Två av dem arbetar på ett högstadium och två på ett gymnasium. Resultatet visar på hur lärare arbetar med sambedömning för att främja likvärdig bedömning. Det visar också på hur de använder sig av nationella prov men även varför en skola har valt att inte genomföra proven. Resultatet visar även på samstämmighet vad gäller problemet med att tolka och konkretisera kunskapskraven i historia.

Studieobjektet för denna studie är summativ bedömning av skrivprov på gymnasial nivå. Tidigare forskning har visat att skrivprov är svårbedömda och att bedömarvariation är mer regel än undantag. Syftet med studien är att undersöka svalärares språkliga bedömning av det nationella provets delprov A i gymnasiekursen svenska som andraspråk 3. För att uppfylla syftet formulerades två frågeställningar: Hur tolkar sva-lärarna provets kravnivå och anvisningar gällande delaspekten Språk och stil? Hur betygssätter de delaspekten och hur motiverar de betygssättningen? Utgångspunkterna för studien har varit att bedömningen av delprovet är summativ, att den följer en analytisk bedömningsmodell, och att denna analytiska bedömningsmodell innebär ett fokus på språklig korrekthet i förhållande till begriplighet.  För att svara på frågeställningarna och uppfylla syftet genomfördes en arrangerad bedömning där åtta sva-lärare bedömde en autentisk elevtext. Materialet inhämtades via ett självadministrerat frågeformulär, och för att analysera materialet användes innehållsanalys. Resultatet av studien är att lärarna betygssätter delaspekten olika, och att de bedömer den språkliga korrektheten olika, men att de visar samsyn när det gäller bedömningen av textens begriplighet. Lärarna har också bedömt annat än det som direkt kan relateras till delaspekten, och de bedömer holistiskt, vilket tyder på att en analytisk bedömningsmodell kan vara svår att omsätta i praktiken. Vidare tyder resultatet på att lärarna behåller sin lärarroll även i denna summativa och externa bedömning. De ser bedömningsverktygen som relevanta för bedömningen, och använder dessa som stöd för bedömningen, men baserar också bedömningen på sitt professionella omdöme. Avslutningsvis är denna studie ytterligare en bekräftelse på att skrivprov är svårbedömda.

Ett av skolans syfte är att lära ut kommunikativ kompetens och göra eleverna till goda, retoriska talare med förmåga att tala i olika sammanhang. Den här studien syftar till att undersöka hur elever använder sig av inledning, avslutning samt ickeverbalt språk i inledning och avslutning i det muntliga nationella provet, samt om ett generellt mönster kan utläsas från eleverna med samma betyg. Analysmetoden bygger på ett antal kriterier kring inledning, avslutning och ickeverbalt språk utarbetade från tidigare forskning angående de tre aspekterna. Materialet för studien utgörs av 13 inspelade tal från kurs 1 och 3 i svenska. Resultatet visade att det helhetsbetyg eleverna fått på provet korrelerade med deras förmåga att använda språkliga medel vid aspekterna inledning, avslut och ickeverbalt språk och att eleverna med samma betyg i stort sett använde sig av samma språkliga medel.

I följande studie undersöks gymnasieelevers retoriska utveckling mellan kurserna svenska 1 och svenska 3. Syftet med studien är att få en inblick i huruvida det sker en retorisk och språklig utveckling under gymnasieåren. Analysmaterialet är tio filmade muntliga anföranden från nationella prov vars inledning, avslutning och röstanvändning analyseras med hjälp av metoden innehållsanalys. De muntliga anförandena transkriberas och analyseras med hjälp av analysscheman som tydliggör skillnader och likheter på ett överskådligt sätt.            Enligt forskning rådet det brist på retorisk undervisning i skolan. Det råder även brist på forskning om elevers retoriska färdigheter, framför allt med fokus på retorisk utveckling. Denna ämnesdidaktiska studie ämnar bidra med ny empiri till forskningsfältet. Resultatet i studien visar att eleverna genomgår en retorisk och språklig utveckling mellan kurserna svenska 1 och svenska 3. Både en utveckling i användning av retoriska funktioner och röstanvändning kan urskiljas efter analys av materialet. Slutsatsen är att eleverna utvecklas retoriskt under gymnasietiden. Anledning till utvecklingen kan vara duktiga lärare och mycket övning i muntliga moment vilket elever i svenskämnet behöver.

Studien är en granskning av ett frisläppt nationellt delprov i matematik och ett läromedel för årskurs 6. Uppgifterna som granskas är muntliga uppgifter där eleverna ska diskutera och resonera. De granskas för att se hur muntliga uppgifter från läromedel och nationella prov är utformade samt om de kan främja ett lärande för elever med matematisk fallenhet. Uppgifterna är hämtade från Delprov A 16/ 17 för årskurs 6 och Favoritsidorna i Mera Favorit matematik 6A.För att svara på frågeställningarna användes ett analysverktyg vid granskningen avuppgifterna för att identifiera kriterier som kan främja ett lärande för elever med matematisk fallenhet. Med analysverktyget blev det synligt att det fanns uppgifter som kan främja lärandet för elever med matematisk fallenhet bland de granskade uppgifterna. För att svara på hur uppgifterna var utformade granskades uppgifternas beskrivning i läromedel och delprov.Resultatet av granskningen var att muntliga uppgifter var ofta utformade för en lekfull repetitionsträning i läromedlet och ett redovisande av kunskaper i Delprov A. Det fanns en uppgift i läromedlet och fyra uppgifter i Delprov A som kan främja lärandet för elever med matematisk fallenhet. Alla uppgifter bjöd in till en formativ möjlighet för läraren och för eleverna att träna sin resonemangsförmåga. Läromedlet saknade kriteriet tidigare kunskaper. Om läromedlets uppgifter används vid tillfällen då eleverna inte använt samma räknesätt nyligen uppfyller läromedlet tidigare kunskaper på alla uppgifter. Att använda sig av muntliga uppgifter kan vara en god idé för att variera undervisningsmetoden i klassrummet och främja lärandet för elever med matematisk fallenhet. För att vara säker på det sistnämnda bör uppgifterna granskas innan användning.

De nationella provens betydelse för betygsättningen i grundskolans årskurs 9 skärptes i Skollagen år 2018 genom en formulering om att de ska särskilt beaktas (Skollagen 2010:800, 20a). Denna omformulering har i tidigare forskning visat sig i hur en allt större andel lärare upplever att dessa prov påverkar undervisningen i en hög grad. Med denna studie har vi för avsikt att undersöka hur de nationella proven kan komma att påverka lärares planeringsarbete och genomförande av sin undervisning samt vilken betydelse proven och den förberedande undervisningen har ur ett likvärdighetsperspektiv. Studien har avgränsats till svenskämnet i årskurs 9 och belyser lärares resonemang kring i vilken omfattning de planerar sin undervisning utifrån de nationella proven i svenska samt konsekvenserna som denna riktade undervisning får för likvärdigheten i undervisningen och den slutliga bedömningen.De metoder som har valts för vår undersökning är kvalitativa, semistrukturerade intervjuer med sex respondenter, med ett kompletterande kvantitativt inslag i form av en enkätundersökning med 100 informanter. För oss har urvalet av respondenter varit av största vikt. Vi har därför efterfrågat verksamma behöriga ämneslärare i svenska i årskurs 9 som har arbetat med de nationella proven. I både enkät- och intervjuundersökningen grundar sig frågorna på studiens frågeställningar: hur beskriver medverkande lärare att de nationella proven i svenska styr deras planering, utformning och genomförande av undervisningen i ämnet i årskurs 9, och hur resonerar medverkande svensklärare i berörd årskurs kring omfattningen av direkt förberedande undervisning inför de nationella proven, och dess inverkan på slutbetyg?Resultatet som denna studie har uppnått visar att proven har en stor påverkan på lärarnas planering och genomförande av undervisningen. Lärarna är också medvetna om skollagens skärpta formulering och många av de medverkande lärarna menar att de tar hänsyn till detta som ett led i likvärdighetsarbetet kopplat till bedömning. Slutsatserna är att det finns en tydlig washbackeffekt av de nationella proven i svenska i årskurs 9, men att det även finns en hög grad av medvetenhet kring det faktum att provet inte täcker hela kursinnehållet. Därmed är riskerna för en negativ washback begränsade samtidigt som effektens positiva aspekter kopplade till likvärdighet lyfts.

Syftet med detta examensarbete är att studera några olika lärares underlag för slutbetyg i matematik i grundskolan och hur viktningen av olika delar i detta underlag går till. Undersökningen är baserad på kvalitativa intervjuer med fem matematiklärare vilka analyseras och jämförs med styrdokument och tidigare forskning för att få en bild av hur det ser ut i praktiken och hur det bör se ut i teorin. Utsagorna kategoriseras utifrån olika tillvägagångssätt hos de fem lärarna och diskuteras huruvida de följer styrdokument och Skolverkets föreskrifter eller ej. Vad som framkommer är olika beroende på lärare, men att det över lag är provdominerande underlag de använder sig av vilket oftast inte testar de kunskaper som ska testas enligt styrdokumenten. Några lärare sätter även betyg på delvis fel grunder, genom att till exempel använda nationella provet som en direkt avgörande faktor för betyget.

Vi har i detta arbete undersökt vilka syner på framtiden svenska elever har på integrationen av romer i det svenska samhället. Vi har också undersökt om det finns några skillnader mellan pojkar och flickor. Rent teoretiskt har vi huvudsakligen utgått från Reinhart Kosellecks två begrepp erfarenhetsrum och förväntningshorisont, Jörn Rüsens fyra berättelsetypologier, samt David J. Staleys olika tidssyner. Som metod har vi genomfört en dokumentstudie och innehållsanalys av 63 elevsvar på en fråga från det nationella provet i historia från 2014 som berör begreppen kontinuitet och förändring. I innehållsanalysen kodades elev svarar och analyserades utifrån ett antal narrativa teman som korresponderar med Rüsens berättelsetypologier. Våra resultat visade att de flesta elever hamnade på de traditionella och exemplariska kompetensnivåerna, medan en väldigt liten andel hamnade på den högsta genetiska kompetensnivån. Den lägsta kompetensnivån präglades av en tydlig uppdelning i “vi och dem”, vilket skulle kunna tyda på framtida problem vad gäller jämlikhet och demokratiska värderingar. Vad gäller flickor och pojkar så hamnade fler flickor på den genetiska kompetensnivån, samtidigt som de flesta flickor och pojkar hamnade på någon av de lägre kompetensnivåerna. Våra slutsatser är att många svenska elever har svårt att använda begreppen kontinuitet och förändring för att argumentera för hur integration kan se ut i framtiden.