Bakgrund: Kris är en situation som kan uppstå ur ett trauma, både fysiskt och psykiskt. Den akuta krisen består av chock- och reaktionsfasen. Den akuta krisen kan innebära kroppsliga symtom som tillfälligt nedsatt kognitiv förmåga, oförmåga att ta in ny information och frånvaro av visade känslor. En situation som kan skapa en akut krisreaktion är vid svåra diagnosbesked. All personal inom vården, oavsett yrkesroll och arbetsplats, kan behöva bemöta en patient i akut kris. Därför är det av vikt att vårdpersonal har kunskap i området för att kunna bemöta patienterna. Syfte: Syftet var att beskriva akut krisdrabbade patienters upplevelse av hälso- och sjukvårdspersonalens bemötande under och efter ett svårt diagnosbesked. Metod: Studien gjordes genom en litteraturöversikt. Sexton artiklar som kunde svara på syftet användes. Materialet analyserades genom en integrerad analys. Resultat: Fyra vårdbehov identifierades och ställdes i relation till hälso- och sjukvårdspersonalens bemötande: behov av information, behov av begriplig terminologi, behov av socialt stöd och behov av hoppfull personal. Vårdbehoven tycks vara desamma för de flesta patienter i akut kris vid svåra besked. Hur väl vården har mött vårdbehoven har varierat i de olika studierna. Slutsats: När ett svårt diagnosbesked ges uppstår vissa tydliga vårdbehov hos patienterna. Vi ser att vården inte alltid bemöter dessa behov på det sätt som patienter önskar. Fortsatt forskning inom området kan fylla en samhällsnytta.

SyfteStudien syftar till att bidra med kunskap om dyslexi som upptäcks på gymnasiet. Syftet är att få en uppfattning om hur diagnosen dyslexi upptäcks samt vilken betydelse diagnosen har. Vidare är syftet att beskriva hur dyslexi påverkar elevens syn på sig själv. De frågor studien vill besvara är hur gymnasieskolans aktörer uppfattar elever med dyslexi och vilken funktion läs- och skrivutredningar har på gymnasiet. Andra frågor studien vill besvara är hur eleven förhåller sig till sin diagnos och svårigheter samt om stödet är anpassat för eleven.Teoretisk förankringStudien utgår från den sociokulturella teorin men har även ett psykosocialt och salutogent perspektiv. Den sociokulturella teorin vilar på den ryske psykologen Lev Vygotskijs idéer om att människan föds in i ett socialt sammanhang där kunskaper och färdigheter skapas i relation till andra. Med rätt stöd kan individen nå den proximala utvecklingszonen för lärande menar BrunerVygotskij, vilket innebär att man inte ska se begränsningar hos individen (Alexandersson, 2009; Hjörne & Säljö, 2013). Perspektivet innebär också att man måste se lärandet i sitt sociala och kulturella sammanhang och inte låta det skymma och styra individen mot normativa förväntningar.Det psykosociala perspektivet i studien anser att den omgivande sociala miljön påverkar individen och har betydelse för utvecklingen enligt psykoanalytikern Erik Homburger Eriksson och menar vidare att individer utvecklas genom åtta olika faser i livet. I varje fas står individen inför en förändring och svårigheter som måste lösas. Om individen lyckas upplever individen kompetens och om den misslyckas upplever individen en känsla av att inte duga. I ungdomsåren 12-20 år dominerar identitetsutveckling och rollförvirring och det är viktigt att individen har en framtidstro för att en positiv identitet ska utvecklas och individen är bättre rustad inför vuxenlivets utmaningar (Havnesköld & Mothander, 2009).Antonovsky y beskrev det salutogena perspektivet i vilket han menade att man måste se till friskfaktorerna och vad det är som vidmakthåller hälsa. Han kom fram till individens behov av begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet inför livets uppgifter var de komponenter som påverkade hälsan, vilket han kallade för en känsla av sammanhang (KASAM) (Jacobsson, 2008). MetodDatainsamlingen i studien genomutfördes med semistrukturerade intervjuer av med specialpedagoger och elever på gymnasieskolan och en Komvuxenhet. Studien hade en kvalitativ ansats där informanternas berättelser transkriberades och analyserades med hjälp av tematisering av materialet. Materialet bearbetades induktivt samt tolkades sedan hermeneutiskt och rimliga slutsatser drogs. ResultatI studien framkom att specialpedagoger och elever såg olika på diagnosens funktion. Specialpedagogerna på skolorna ansåg att diagnosen inte hade någon funktion för deras arbete med eleverna med några få undantag. Eleverna däremot ansåg att diagnosen var viktig för deras förståelse för problematiken samt att det stärkte dem i deras rätt till stöd. En diagnostisk utredning kunde ge både specialpedagogen och eleven en fördjupad kunskap om styrkorna och svagheterna hos eleven vilket kunde motivera nya sätt att arbeta med svårigheterna. Alla elever i studien tyckte det var märkligt att deras problematik inte hade upptäckts på grundskolan och kände sig svikna. Eleverna menade vidare att mer explicita problem på grundskolorna var orsaken till att de inte blivit synliga som dyslektiker. Ingen av eleverna tyckte att de hade fått tillräckligt stöd på grundskolan. De ansåg däremot att diagnosen hade underlättat deras studier. Stödet eleverna fick på gymnasieskolorna och Komvux var relativt likvärdigt med små variationer.Metoden att upptäckta dyslektiker skilde sig något mellan skolorna där en gymnasieskola använde kommunens screeningsverktyg som en första ingång medan andra skolor förlitade sig på personliga brev skrivna av eleverna eller lärarnas kompetens. Gemensamt var att specialpedagogerna tyckte kommunens screeningsverktyg var ett alltför trubbigt instrument för att hitta dyslektiker.Det framkom i studien att attityder mot dyslektiker lever kvar bland unga människor, att de ser dyslektiker som dummare än andra och att elever med dyslexi har en mer negativ bild av sig själva och sina möjligheter. Specialpedagogerna i studien menade att detta har blivit bättre med åren eftersom kända personer har kommit ut med sin dyslexi och förebilder är viktiga om attityder ska förändras.

Globalt har cancersjukdomarna ökat de senaste åren. Bara i Sverige drabbas idagungefär var tredje person av någon form av cancer under sin livstid. Därtill ärcancer den näst vanligaste dödsorsaken i Sverige. Syftet med studien var attgranska och sammanställa litteratur om patientens upplevelser av encancerdiagnos och dess behandling. Databassökningen som gjordes i PubMed ochPsycINFO resulterade i tio vetenskapliga artiklar som därefter genomgick enkvalitetsgranskning. Resultatet kunde identifieras i följande kategorier;upplevelser av att få en cancerdiagnos, upplevelser kring behandlingens effekter,cancerns påverkan i det vardagliga livet, familjens betydelse undersjukdomsförloppet och var finner jag mitt stöd? Någon skillnad vad gällerupplevelser kvinnor, män och barn emellan kunde inte ses. Däremot kundenegativa och positiva upplevelser relaterat till cancersjukdomen påvisas.Upplevelserna kretsar inte endast kring sjukdomen, behandling och symtom utanomfattade flera olika aspekter i livet. / Worldwide cancer diseases have increased in recent years. Today about everythird person are affected only in Sweden in some form of cancer in their lifetime.In addition, cancer is the second most common cause of death in Sweden. Thepurpose of this study was to review and summarize literature on patients'experiences of a cancer diagnosis and its treatment. The database searchconducted in PubMed and PsycINFO and resulted in ten scientific articles whichthen went through a quality review. The result could be identified in the followingcategories: experiences of a cancer diagnosis, experiences on the effect oftreatment, the cancer impact in everyday life, family's role in the disease andwhere do I find my support? Any difference in the experiences between men,women and children were not seen. However negative and positive experiencesrelated to cancer detection were shown. The experiences revolve not only aroundthe disease, treatment and symptoms but involved different aspects of life.

Litteraturen visar att dyskalkyli är en specifik form av matematiksvårigheter vars diagnos fastställs genom utredning av medicinsk personal. Ca 3-6% av alla elever har dyskalkyli. Denna studie siktar mot att visa dagens metoder för undervisning av elever med dyskalkyli. Studien är baserad på individuella intervjuer med en specialpedagog och tre speciallärare inom matematik. De svarar på frågor kring vilka didaktiska metoder samt hjälpmedel de som pedagoger använder tillsammans med elever med dyskalkyli för att hjälpa eleverna att utvecklas i sina matematikstudier. Pedagogerna som intervjuats nämner olika typer av hjälpmedel och undervisningsmetoder. I metoderna ingår bland annat att främja den praktiska inlärningen genom lathundar, tabeller och fysiska verktyg så som till exempel att använda en våg för att visualisera matematiken. Det viktigaste är kontakten med eleven och att hjälpa den framåt baserat på dennes individuella styrkor och svagheter i matematiken.

Med bakgrund i tidigare forskning, där det påvisats att flickor med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) ofta missas i skolmiljön, har denna undersökning genomförts i syfte att undersöka hur lärare i låg- och högstadiet uppfattar sin egen medvetenhet om och kunskap i att identifiera och arbeta kring flickor med NPF-relaterade svårigheter i skolmiljön, samt om uppfattningen hos lärare skiljer sig mellan låg- och högstadielärare. Genom en kvalitativ undersökning med semistrukturerade intervjuer med tre låg- respektive högstadielärare ämnar denna studie att undersöka frågor som vad lärare upplever sig besitta för kunskaper kring NPF, diagnosens påverkan på eventuella stödinsatser och lärares egna reflektioner kring hur de arbetar med såväl klassrumsmiljö som med vårdnadshavare. Dessa intervjuer analyserades sedan utifrån ett kritiskt perspektiv och resultatet relaterades till såväl tidigare forskning som skollagen (2010:800). I resultatet framkom en kompletterande syn på fenomenet att flickor missas, då denna undersökning visade på att flickorna blir identifierade tidigt utan att lyftas med elevhälsoteam så länge de når kunskapsmålen och att en diagnos kan vara en avgörande faktor för att dessa flickor ska få rätt stödinsatser.

Mitt syfte med detta arbete är att undersöka en grupp pedagogers inställning till hur man bäst bemöter dyslektiska elever i skolan och hur man kan underlätta deras skolvardag. Jag vill vidare undersöka om det finns en eller flera olika metoder som kan underlätta undervisningen för dyslektiska elever samt vikten av att få en tidig diagnos satt. Det har varit intressant och givande att läsa litteratur och att genomföra intervjuer med pedagogerna verksamma i Vänersborgs kommun. Jag har kommit fram till att något av det viktigaste är att den ansvarige pedagogen finner sitt eget arbetssätt i samspel med den enskilde eleven. Det gäller att känna till flera olika metoder för läs och skrivinlärning, men man kan inte klart premiera någon metod framför den andra. Vidare har jag funnit det oerhört viktigt att man så skyndsamt som möjligt kommer fram till en diagnos så att hjälp och stöd kan sättas in i god tid.

Undersökningens syfte var att ta reda på något om kopplingen mellan dyslexidiagnosen och den hjälp elever får. Vi sökte svar utifrån sex frågeställningar som berör om elever med dyslexidiagnos får mer och/eller annorlunda hjälp än de utan, om det är eleverna med de största läs- och skrivsvårigheterna som har diagnos,om hjälpen går till de elever som behöver den bäst och om föräldrars möjlighet att påverka. En enkätundersökning genomfördes bland 55 pedagoger i två olika kommuner och dessa jämfördes sedan med varandra. Resultatet visade att många pedagoger ansåg att dyslexidiagnosen var viktig. I den ena kommunen fick eleverna med diagnos mer hjälp än de utan. Däremot var det ingen skillnad på vilken typ av hjälp eleverna fick. Pedagogerna var överens om att föräldrarna kan påverka att en dyslexiutredning görs.

Syftet med följande studie är att belysa hur elever kategoriseras i samtal om lärares professionella verksamhet och vad detta kan betyda för det specialpedagogiska fältet. Arbetet visar på hur lärare i samtal om arbetsplanering kategoriserar elever för att göra sitt arbete begripligt. Jag har fått tillgång till ett intervjumaterial som har gjorts delvis i ett annat syfte och anser att jag har fått ett material som i avseendet kategorisering påminner om naturligt tal. Jag har tagit mina teoretiska utgångspunkter från Foucaults tankar om styrningsrationalitet, normalitet, och disciplinär makt. Föreställningen att kategorier lagrar en stor del av mänsklig kunskap men är situerade i särskilda praktiker har haft betydelse för mitt arbete. Resultaten har jag fått fram genom diskursanalys som bygger på analys av talad text i transkriberad form för att hitta mönster i kategorier som redan finns. Några sätt att kategorisera framträder och de är diagnoser, könsrelaterad, kategorisering utifrån kunskapsnivå, kategorisering av större grupper, andra svårigheter som elever beskrivs utifrån och koncentrationsstörningar. De dominerande grupperna av kategorisering är kategorisering efter grupptillhörighet och andra svårigheter som elever beskrivs utifrån. Anmärkningsvärt är att lärare inte använder diagnoser i samma utsträckning som övriga kategoriseringar. Den institutionella diskursen är den dominerande, alltså den som handlar om hur arbetet på skolan bäst ska organiseras.

Öhberg, Carina (2009). Dyslexidiagnos på gymnasiet (Dyslexia diagnosis at upper secondary school). Skolutveckling och ledarskap, Specialpedagogik, Lärarutbildningen, Malmö högskola. Att få diagnos dyslexi när man går på gymnasiet påverkar både elevens studiesituation och den bild eleven har av sig själv. Den här undersökningen baseras på halvtstrukturerade intervjuer med sju elever som alla fått diagnos dyslexi sedan de börjat på gymnasiet. Eleverna har klarat av sina studier på grundskolan trots sina svårigheter med läsning och skrivning. Syftet är att undersöka och problematisera kring elevernas erfarenheter och upplevelser av att ha läs- och skrivsvårigheter och att få dyslexidiagnos. Resultatet av undersökningen visar att grundskoletiden präglas av sporadiskt särskilt stöd för eleverna. Osäkerhet vad de egna svårigheterna beror på leder till dåligt självförtroende. Diagnosen på gymnasiet blir sedan en utgångspunkt för olika åtgärder, vilket ger eleverna möjlighet att få kontroll över sin skolvardag. Ökad motivation i och med vald utbildning i kombination med den hjälp och det stöd eleverna nu får bidrar till förbättrade studieresultat. Detta resulterar i sin tur i en mer positiv självbild hos eleverna. Nyckelord: (diagnos, dyslexi, gymnasieskolan, självbild, specialpedagogik, studieresultat)

I detta examensarbete har vi undersökt vilka förutsättningar det finns för elever med dyslexi att arbeta integrerat i klassrummet tillsammans med övriga klasskamrater och hur pedagoger arbetar ute på skolorna med elever som har diagnosen dyslexi. För att få en djupare förståelse har vi tittat närmare på diagnosens betydelse, vilka hjälpmedel som finns att tillgå för att underlätta arbetet i klassrummet för dyslektiker samt om det finns någon förebyggande pedagogik mot specifika läs- och skrivsvårigheter.Vi har genom kvalitativa intervjuer med pedagoger och specialpedagoger fått fram hur detta arbete kan se ut i dagens skola. Undersökningen genomfördes i två olika F-6 verksamheter belägna i Svedala kommun. Slutsatsen vi har dragit efter vår undersökning är att det idag finns stora möjligheter för elever att arbeta integrerat i klassrummet under alla av arbetsdagens timmar. Men vi ställer oss ändå något tveksamma inför detta. Vi anser att det bästa borde vara att hitta en balans mellan individuell undervisning och integrerat arbete tillsammans med övriga klasskamrater. Detta för att eleven ska ha möjlighet till adekvat hjälp i sin skolutveckling.