Syftet med denna studie är att undersöka vårdnadshavares uppfattningar om förskoleuppdraget samt deras upplevelse av möjlighet till delaktighet och inflytande. Studien genomförs eftersom det framkommit att vårdnadshavarnas perspektiv är underrepresenterat i forskning kring förskolan. Studien bygger på semistrukturerade intervjuer där åtta vårdnadshavare från tre olika förskolor i Mellansverige intervjuades för att samla in empiri. Empirin analyserades med en tematisk analys som identifierade fyra olika teman. Studiens teoretiska ramverk utgörs av för forskningsfältet relevanta begrepp vilka är omsorg, undervisning samt delaktighet och inflytande. Dessa begrepp kan kopplas till förskolans uppdrag och har använts genomgående i studiens samtliga delar. Studiens resultat visar på att omsorgsuppdraget ses som mer betydelsefullt och prioriteras över undervisningsuppdraget. I undervisningen framskrivs de sociala vardagsfärdigheterna i sin tur som mer betydande än de akademiska ämneskunskaperna. Generellt ansågs det viktigt att barnens fysiska omsorgsbehov tillgodoses där stort fokus låg vid trygghet och relationsbygge. Vidare framkom i empirin att vårdnadshavarna upplevde att de hade möjlighet till delaktighet och inflytande, dock betraktades det som att de saknade möjlighet till reellt inflytande. En viktig framgångsfaktor som uppmärksammades var dialogen som ett verktyg för att möjliggöra delaktighet och inflytande och här sågs muntlig- och digital kommunikation som nyckelaspekter. Även förskolans roll som komplement till hemmet framkom som en genomgående aspekt i resultatet. Slutligen tolkades pedagogernas och vårdnadshavarnas engagemang vara betydande för mängden delaktighet och inflytande som uppnåddes i verksamheten. / <p>Betyg i Ladok 230619.</p>

Syftet med denna studie har varit att titta på hallens fysiska miljö i en barngrupp med ett till treåringar, samt dialogen mellan barn och pedagogerna i hallmiljön. Vi har tittat på två olika förskolor i samma kommun och i samma åldersgrupp.Hallens miljö är inte alltid utformad efter barnen och deras behov. Dialogen bör fokusera på att hjälpa barnen i deras utveckling av självkompetens i enlighet med Sterns utvecklingspsykologiska teori gällande det kompetenta barnet och Vygotskijs sociokulturella teori.Vi har använt oss av deltagande observationer genom filminspelning och etnografiska studier för att synliggöra dialogerna och den pedagogiska miljöns inverkan på barnens självkompetens i hallen som ett gränsland.Vi har sett att dialogernas betydelse för en ökad självkompetens hos barnen är den viktigaste aspekten att ta tillvara på. När vi talar om dialoger, så syftar vi på dialogerna som sker mellan barn och pedagog, men även mellan pedagoger och föräldrar. För att barnen ska ges bäst möjliga förutsättning till en ökad självkompetens behövs tillit och lyhördhet för barnens erfarenheter, samt att ge barnen tid för att få uttrycka dessa, att våga släppa på kontrollen som vuxen och inta ett barnperspektiv.

Genom en interpretativ fenomenologisk analys av dramapedagogers syn på dramapedagogik som demokratiarbete, syftar studien till att öka kunskapen om hur dramapedagoger upplever demo­kratins väsen och hur detta konkretiseras och utspelas i deras praktik. Uppsatsen syftar bidra till förståelsen av dramapedagogikens potential och didaktik att i praktiken verka i glappet mellan ett svävande och generellt - i styrdokument formulerat - samhälleligt demo­krati­uppdrag och fördjupade, mer komplexa insikter om demokratis väsen.  I bakgrunden lyfts demokratins nedgång globalt sett samt kritik mot att demokrati­perspektiv­en i svenska läroplaner och läromedel rört sig mot ekonom­isk liberalism och ensidigt fokuserar på en formande aspekt. Vidare lyfts beskrivningar av dramapedagogik som ett demokratiskt arbetssätt. Som teoretiska perspektiv på demokrati, dialog, lärande och för­ändrings­processer tas begrepp som dialogism, det flerstämmiga klassrummet, transgressive learning, norm­kritisk pedagogik, trans­kontextualitet, vita activa, etisk stress och paktivitet upp i uppsatsens teoridel via tänkare som Arendt, Bateson, Bornemark, Dewey, Dysthe, Freire och hooks. Det empiriska materialet som består av tre djupintervjuer och ett fokussamtal med dramapedagoger, redovisas och analyseras genom en klustermodell samt en fiktiv tolkande dialog mellan nämnda tänkare. Resultatet stärker tidigare forskning och bidrar med fördjupning om hur dramapedagogik kan ses som ett politiskt, demokratiskt förändringsarbete och möjliggör komplexitet och trans­kontext­ualitet samtidigt som den uppmuntrar ställnings­taganden och demokratiskt hand­lande. I motsats till en nyliberal logik av individualism och konkurrens, kan dramapedagogik sägas förena människor genom samspel mellan individers unika särarter och leda till mångfald och växande. Resultatet lyfter en syn på demokrati och drama­pedagogisk praktik som krävande, gränsöverskridande och normkritiskt förändrande.

Syftet med studien är att bidra med kunskap om förskollärares uppfattning av dialogen mellan förskollärare och barn i förskolan och hur de arbetar för att alla barn oavsett modersmål ska få förutsättningar till att delta i dialogen. Frågeställningar som har besvaras är: Hur beskriver förskollärare sin uppfattning av dialogen i förskolan? Hur beskriver förskollärare att de arbetar för att alla barn ska få vara delaktiga i en dialog? Hur beskriver förskollärare att de möjliggör för barn med annat modersmål än svenska att vara delaktiga i en dialog? Studien är genomförd med hjälp av den kvalitativa metoden fokusgruppmetoden och utgår från två grupper med semistrukturerade intervjuer med tre förskollärare i varje grupp. Studien tar sin utgångspunkt i den sociokulturella teorin och för analys användes’ ’the comparative method’’. Resultatet visar att dialogen inte har en självklar betydelse och benämns med flera begrepp som till exempel kommunikation, samtal och språkande. Förskollärarna menar att det finns två grundläggande syften med dialogen i förskolan, relationsskapandet och språkutvecklingen. Förskollärare har strategier som gynnar alla barns delaktighet i dialogen men inte lika många verktyg som riktar sig specifikt mot barn med annat modersmål än svenska.

I det preoperativa mötet träffar anestesisjuksköterskan patienten och genom att vara närvarande kan en vårdande relation skapas för att inge mod och lindra lidande. Oro och rädsla är något naturligt som alla människor erfar i livet. Studien visar att oro och rädsla preoperativt är vanligt förekommande hos de patienter som ska genomgå generell anestesi. Preoperativoro kan medföra negativa konsekvenser för patienten genom hela det perioperativa vårdförloppet både på kort och lång sikt. Syftet med studien var att belysa omvårdnadsåtgärder för att minska oro inför kirurgiska ingrepp i generell anestesi. För att svara på studiens syfte valdes en systematisk litteraturstudie med kvalitativ design som metod. Studiens resultat presenterades i tre huvudkategorier: Relationens betydelse för att skapa trygghet, den individanpassade informationen samt vårdande handlingar som lindrar oro. Genom att vara närvarande och skapa förtroende samt bekräfta patienten skapades en relation som möjliggjorde en god dialog vilket resulterade i en känsla av trygghet hos patienten. Anestesisjuksköterskan gav adekvat information om anestesin och det kirurgiska ingreppet samt anpassade den utefter varje unik patient för att lindra oro och rädsla. Vårdande handlingar handlade om att ge tillbaka en känsla av kontroll genom att bjuda in patienten till delaktighet. Anestesisjuksköterskan använde även olika avledande strategier samt administrering av lugnande läkemedel för att lindra oro och rädsla. En utmaning var att bemöta oro och rädsla hos patienter med annan kulturell bakgrund eller modersmål än svenska och patienter med kognitiv svikt.

Denna studie undersöker fenomenet bakgrundsmusik i bildklassrum och hur elever upplever att detta inverkar för möjligheterna att arbeta med sitt skapande. Detta görs då fenomenet är vanligt förekommande. Min studie utgick från en fenomenologisk ansats för att få syn på hur elever upplever ett fenomen. Teoretiskt är studien inspirerad av Biestas syn på eleversmöjligheter att handla och vara subjekt. Studiens syfte är undersöka och få syn på hur elever upplever att musik i bildsalen inverkar för deras möjlighet att arbeta med sitt skapande samtbidra med nyanseringar av hur vi kan förhålla oss till fenomenet. Frågor som ställs i studien ärföljande:På vilka sätt inverkar musik i bildsalen för elevers möjligheter att arbeta med sitt skapande?Utifrån denna fråga utvecklades följande frågor:På vilka sätt uttrycker elever att olika musikgenrer som spelas inverkar?Har sättet musik blir tillgänglig för elever inverkan för upplevd delaktighet på bildlektionen och varför? Undersökningen gjordes i en årskurs 9 och metoder för empiriinsamling var deltagande observation, bildelicitering och fältanteckningar. Empirin analyseras med följande teorier och begrepp: subjekt, att stå i dialog, grit och groove. I studiens resultatdel besvaras frågeställningarna. I slutdiskussionen lyfter jag frågor att undersöka vidare. Mitt gestaltande arbete bestod av en workshop på Konstfacks vårutställning. Deltagarna fick utföra enfärgblandningsuppgift samtidigt som olika musik spelade. Vi diskuterade deltagarnas reflektioner om hur de upplevde att olika musik inverkade när de skapade.

The purpose of this study is to investigate experiences that teachers in religion has about the subject’s potential to function as an arena for development of relationships between teachers and students. Through interviews and qualitative content analysis has this essay tried to respond to this. It turns out that student’s negative approach against the subject affects the opportunities for conversations. And based on Martin Buber and Jonas Apelin’s theories of relationships then the chances of what they call an interpersonal meeting reduces, where relationships develop when the interpersonal sphere primarily is established through conversations. At the same time as the student´s positive attitude towards certain content such as existential questions, ethics and morals can encourage just such interpersonal encounters, as the students are perceived to experience this as relevant and interesting and also participate in other ways in the discussions. A particularly exiting result was that several of the teachers experienced that relationships improved through student’s religiosity, and the conversations that arouse thanks to students faith. Knowledge and understanding of how relationships work and can develop in the context of certain school subjects like religion is an unexplored, therefore this study can contribute to further research.

Denna studie är genomförd för att få insyn i vilka kommunikationsmönster som finns i tre klassrum. Den studerar även vilka röster som hörs i dessa tre klassrum. Vi har utifrån Lev Vygotskijs teori om kunskap och språkutveckling analyserat vår empiri. Studien tittar också på hur turtagningen, vem som får ordet samt hur de får ordet. I analysen av turtagningen används Catrin Norrbys modell som utgångspunkt. Resultatet visar att de tre klasserna följer samma kommunikationsmönster där läraren tar upp majoriteten av den talade tiden i klassrummen. Studien synliggör också att läraren är den har kontroll över vem som pratar. Även att autentiska frågor är en avgörande faktor för hur mycket elever pratar.

I denna uppsats undersöks hur elever i årskurs 3 förhåller sig till de nationella proven, med fokus på känslor, upplevelser samt hur eleverna uppfattat informationen om proven. Vår teoridel fokuserar på det utvecklingspsykologiska perspektivet. Vi valde att intervjua barn i årskurs tre för att få en bild av hur de ser på de nationella proven, detta genom att sätta oss in i barnens perspektiv. Det gjordes genom enskilda intervjuer samt en gruppintervju. Resultatet av undersökningen visar att barnen tycker nationella proven är spännande men känslor av stress och nervositet tar över. Eleverna uppfattar att de inte fått tillräckligt med information kring proven och det kan också vara en bidragande faktor till varför de fick dessa negativa känslor. Deras prestation på proven kan även ha att göra med vilka känslor de kände innan, under och efter proven. Vi diskuterar hur man som lärare kan förhindra uppkomsten av negativa känslor inför prov.

Syftet med den här studien är att få kunskap om på vilket sätt dialogen förekommer i ett specifikt klassrum med fokus på lärarens praktiska arbetssätt i att skapa möjligheter för dialoger i klassrummet. Studien har samtidigt ett syfte att försöka förstå lärarens undervisning genom att höra lärarens tankegångar kring dialogens förekomst och betydelse i undervisningen. Studiens fokus riktar sig mot lärarens undervisning ur ett dialogiskt perspektiv och tar sin utgångspunkt i att undersöka de frågor som läraren ställer till eleverna och vad som vidare görs med elevernas svar, samtidigt som undersökningen dessutom vill få syn på om och hur läraren uppmuntrar eleverna till att initiera en dialogisk interaktion. De begrepp som i studien därför är centrala är frågor, uppföljning, dialog och dialogisk undervisning. Studiens empiri samlades in genom kvalitativa forskningsmetoder där observation av undervisningens dialogiska aspekter utgjorde det huvudsakliga underlaget i materialet. En intervju med den medverkande läraren utfördes dessutom för att försöka få en bredare bild av det insamlade materialet och för att få ta del av lärarens synsätt angående dialogiska aspekter. Studiens resultat uppvisar en undervisning som inte är dialogisk i den bemärkelsen som studiens teoretiska ståndpunkter påstår. Resultatet visar ändå en undervisning där dialoger mer eller mindre förekommer. Lärarens frågor varierar och har olika syften, men ställs främst för att kontrollera elevernas kunskaper. Uppföljning är ovanligt men respons ges vanligtvis på elevernas svar. Elevernas svar används inte ofta som ett underlag för diskussion eller som ett bidrag till nästkommande fråga. Lektionerna innehåller sällan moment där dialogen i klassrummet är en utgångspunkt för kommande arbete. Återkommande visar ändå empirin en strävan, en vilja, tankegångar och intressanta exempel på att läraren ser en betydelse av att driva en dialogisk undervisning. Några generella stora slutsatser av studien går naturligtvis inte att dra, eftersom studiens omfattning är begränsad. Det gick däremot att framhålla mindre slutsatser och betydelsefulla insikter som kan bidra till vidare forskning och ge kunskap för yrkesverksamma lärare. Några exempel är att dialogisk undervisning kräver ett arbetssätt där kommunikationen är central, att öppna och autentiska frågor krävs för att skapa vidare diskussioner och att det faktiskt är lätt att tro att man som lärare ställer öppna och autentiska frågor fastän de egentligen är slutna.