This case study seeks to examine citizen participation in urban planning by closely examining The purpose of this case study is to examine how citizen participation has worked in the planned construction project on Hammarby in Västerås and the effects the citizen participation has had. The theoretical framework of the study is rational and collaborative planning theory and a combination of Arnstein’s ladder of citizen participation and SKR’s participation stair. The method used for the study is a combination of semi structured qualitative interviews and asynchronous interviews. The parties that the study examines include politicians from byggnadsnämnden, officials from stadsbyggnadsförvaltningen and citizens from Hammarby stadsdelsförening. The findings of this study are that all respondents were positive towards the concept of citizen participation from a theoretical point of view but that the dialog between the city and the citizens did not work as intended. However, the citizens did have a major influence in cancellation and subsequent rework of local plan 1858. It was apparent that the citizens favoured one form of citizen dialogue while the city favoured another. The citizens wanted a more deliberate approach to citizen dialogue while the politicians and officials favoured an approach based on rational planning theory. Put simply the citizens wanted the dialogues to take place in a larger forum while the politicians wanted to split the meetings into smaller groups to get a wider variety of comments from the citizens. / Syftet med fallstudien är att undersöka hur medborgardeltagandet fungerade vid det planerade bygget på stadsdelen Hammarby i Västerås samt då vilken effekt den förda medborgardialogen hade. Studiens teoretiska anknytning är rationellt och kommunikativ planeringsteori samt en kombination utav Arnsteins deltagarstege samt SKR:s deltaktighetstrappa. Metoden som har används i undersökningen är en kombination utav semistrukturerade kvalitativa intervjuer samt asynkroniska intervjuer. Aktörerna som medverkat i undersökningen är politiker från byggnadsnämnden, en tjänsteman ifrån stadsbyggnadsförvaltningen samt medborgare ifrån Hammarby stadsdelsförening. Undersökningens slutsats är att samtliga respondenter var positivt inställda till medborgardeltagande ur ett teoretiskt perspektiv men främst dialogen mellan medborgare och Västerås Stad fungerade däremot inte på ett önskvärt sätt. Medborgarna hade däremot stort inflytande i och med att detaljplan 1858 lades på is och numera omarbetas. Det var däremot tydligt att medborgare förespråkade en typ av medborgardialog medan politikerna och tjänstemannen föredrog en annan. Medborgarna ville ha en mer kommunikativ och deliberativ dialog medan politikerna och tjänstemannen i större omfattning drevs utav den rationella planeringsteorin. I mer konkret bemärkelse så ville medborgarna att medborgardialogerna skulle bedrivas i betydligt större forum medan politiker och tjänstemannen föredrog att dialogen skulle föras i mindre grupper för att på sådant sätt kunna samla in en större bredd i medborgarens synpunkter.

Ambitionen med utvecklingsarbetet är att planera och genomföra schackundervisning i en förskola samt analysera aktiviteterna utifrån ett didaktiskt perspektiv, i syfte att utveckla och vidga mitt, som blivande förskollärare, arbetssätt att uppnå läroplanens mål i matematik. Huvudsakliga teorier innehåller didaktik och matematikdidaktik. Arbetet utgår ifrån en hermeneutisk ansats och experimentell observation har varit arbetets främsta metod.Resultaten visar att barnen under schackaktiviteter har utövat följande matematiska mål i läroplanen (2016): rumsuppfattning; grundläggande egenskaper hos mängder och antal; mätning; reflektion omkring olika strategier och problemlösningar; urskiljande; förklaring. Under aktiviteterna har barnen visat följande svårigheter för undervisningens innehåll: förstår inte hur man flyttar pjäsen springare; har svårt att kombinera varierade sätt att flytta damen för att undersöka det optimala sättet att uppnå målen; visar inte tillräcklig förståelse att behandla flera problem synkroniserat. Monologen är det dominerande kommunikationsmönstret under aktiviteterna, vilket innehåller en liknade modell. Jag styr monologen och erbjuder barnen ungefär lika många chanser att utrycka sig och delta i aktiviteterna. Dialogen sker mellan mig och barnen, samt mellan barnen. Initiativ till dialog tas i regel av barnen och påverkas endast minimalt av mig. Antalet dialoger skiljer sig dramatiskt åt bland barnen. Metakognitiv dialog uppstår endast under den sista aktiviteten. Jag utgör en viktig roll i metakognitiv dialog för att handleda barnen kring att vara medvetna om sin egen lärandeprocess.Schackaktiviteterna erbjuder en rik möjlighet för barnen att upptäcka och undersöka matematik med ett kritiskt tänkande samt erfara sina brister i schack. Det finns många meningsfulla moment där barnen tar initiativ till att bidra till att utveckla och fördjupa undervisningsinnehåll. En del av barnens funderingar och undersökningar är inspirerande för mitt framtida arbete.

I detaljplaneprocessen som regleras enligt plan- och bygglagen, PBL ställs kvar på samråd. Syftet med samrådet är att samla information, önskemål och synpunkter som berör planförslaget och överväga dessa i ett tidigt skede av detaljplanearbetet. Kommunen ska samråda om ett förslag till detaljplan med bland andra länsstyrelsen, lantmäterimyndigheten, kända sakägare och boende som berörs. Kritik riktas mot att gällande lagstiftning medför att samrådet ofta kommer in alltför sent i detaljplaneprocessen, när möjligheten att påverka har begränsats. En tidig dialog i samband med detaljplanering är inte reglerad i PBL. Den genomförs i vissa kommuner som ett verktyg i detaljplaneprocessen. Syftet med examensarbetet är att ur en fastighetsrättslig utgångspunkt undersöka varför, hur och i vilken omfattning som svenska kommuner använder sig av någon form av dialog med medborgare före det lagstadgade samrådet i detaljplaneprocessen. För att besvara den frågan genomförs litteraturstudier av plan- och bygglagstiftningen, med fokus på detaljplaneprocessen, dialog och samråd, tidigare forskning och undersökningar kopplad till dialog och samråd samt deltagar- och delaktighetsmodeller. Efter det följer empiriska studier i form av intervjuer med planchefer och planarkitekter i sju kommuner i Stockholms län och sex kommuner i Västra Götalands län. Utifrån 13 genomförda intervjuer är det tolv av de som intervjuats som företräder kommuner som använder sig av någon form av dialog tidigt i detaljplaneprocessen. • I några få kommuner har medborgarna ett visst inflytande utifrån dialogen. • I flera av kommunerna har medborgarna ett deltagande utifrån dialogen. • I några få kommuner medför inte dialogen att medborgarna får ett deltagande utan mera att de är informerade. • För många kommuner är den tidiga dialogen ett sätt att hämta kunskap och information från de som bor och verkar i ett område inför en detaljplanering. • Flera kommuner har rutiner för att utvärdera en dialog. • Flera kommuner saknar en strategi för dialogen. / In the process with the detailed development plans that is regulated in accordance with the Planning and Building Act, there is a requirement for consultation. The purpose of the consultation is to gather information, wishes and views that concern the plan proposal and consider these at an early stage of the detailed development plans work. The municipality shall consult on a proposal for a detailed development plan with, among others, the county administrative board, affected parties and residents who are affected. Criticism is directed at the fact that current legislation means that the consultation often comes in too late in the detailed development plan process, where the opportunity to influence has been limited. An early dialogue in connection with detailed development plans is not regulated in the Act. It is implemented in some municipalities as a tool in the detailed development plan process. The purpose of the Master thesis is to investigate from a property law point of view why, how and to what extent Swedish municipalities use some form of dialogue with citizens before the statutory consultation in the detailed development plan process. To answer that questions, literature studies of the planning and building legislation are carried out, with a focus on the detailed development plans process, dialogue and consultation, previous research and surveys linked to dialogue and consultation, and participation models. This is followed by empirical studies in the form of interviews with planning managers and planning architects in seven municipalities in Stockholm County and six municipalities in Västra Götaland County. Based on 13 interviews conducted, twelve of those interviewed represent municipalities that use some form of dialogue early in the detailed development plans process. • In a few municipalities, citizens have a certain influence based on dialogue. • In several of the municipalities, citizens have a participation based on dialogue. • In a few municipalities, the dialogue does not mean that the citizens get a participation, but rather that they are informed. • For many municipalities, the early dialogue is a way to gather knowledge and information from those who live and work in an area prior to detailed planning. • Several municipalities have routines for evaluating a dialogue. • Several municipalities lack a strategy for dialogue.

Zugl.: München, Univ., Diss., 2009

Made available in DSpace on 2016-04-25T19:20:58Z (GMT). No. of bitstreams: 1 inez.pdf: 3302158 bytes, checksum: 49f159268867f2e50af0c92c607d6359 (MD5) Previous issue date: 2005-06-03 / The Christian churches, mainly the historical ones have, in the ecumenical dialog, the opportunity to live their faith, and to profess, in a non pre-conceptual manner, without proselytism and with the conviction that the God revelation as Trinity (Father, Son and Holy Ghost) is not restrict to any church exclusively. The theme ecumenism remains vital nowadays due to the cultural and religious plurality present in our society. The investigation s object of this work is the Movimento Ecumênico do Município (MEM) of São José dos Campos SP Vale do Paraíba region. Be part of this movement mainly the historical Christian churches, but are also present the Pentecostal and even the Neo-Pentecostal churches. This research had the objective to study the MEM in the period from 1999 to 2001, between clergy and laymen of the historical churches, focusing on the advances, difficulties, directions and the perspectives from this movement. In this analysis, I detected three ecumenical dialog models: theological-doctrinal ecumenism, institutional celebrative ecumenism and practical ecumenism. The work proposes to find possible solutions for the advances on the ecumenical dialog. The hypothesis is that maybe there is a deficiency of this advance on the ecumenical dialog due to the lack of a common ideal, i.e., lack of a united social action, which would characterize the Christians as authentic. The theoretical structure was based on studies of protestant and catholic theologians who approach the inter-clerical dialog, as well as information and positions from many churches and ecumenical organisms. For the churches historic that belong to MEM, as well as to discover their real difficulties, was accomplished interviews and research in the churches and municipal registry offices. The research, done under a scientific vision, can favor the comprehension that the true ecumenism begins through a concrete action, or, in other words, through practicing the Gospel. This process can lead the ecumenical movement to achieve its objective: the unity on the diversity for the world to believe . Therefore, it leads to the expansion of MEM in the region that belongs to and also its results can be projected in the environments on which is proposed this unity on the diversity / As igrejas cristãs, principalmente históricas, têm, no diálogo ecumênico, a oportunidade de viverem sua fé e a professarem, de maneira não preconceituosa, sem proselitismo e com a convicção de que a revelação de Deus como Trindade (Pai, Filho e Espírito Santo) não está restrita a nenhuma igreja de forma exclusiva. O tema ecumenismo continua imprescindível nos tempos atuais devido à pluralidade cultural e religiosa presente em nossa sociedade. O objeto de investigação deste trabalho é o Movimento Ecumênico do Município (MEM) de São José dos Campos-SP, região do Vale do Paraíba. Fazem parte desse movimento principalmente as Igrejas Cristãs Históricas, mas há também presença de Igrejas Pentecostais e até Neopentecostais. Esta pesquisa objetivou estudar o MEM, no período de 1999 a 2001, entre clero e leigos das Igrejas históricas, focalizando os avanços, as dificuldades, os caminhos e as perspectivas desse movimento. Nesta análise, constatei três modelos de diálogo ecumênico: ecumenismo teológico-doutrinal, ecumenismo institucional celebrativo e ecumenismo prático. O trabalho propõe encontrar possíveis soluções para o avanço do Diálogo Ecumênico. A hipótese é a de que, talvez, falte este avanço no diálogo ecumênico em função da ausência de um ideal em comum, ou seja, falta ação social em conjunto, que caracterizaria a autenticidade dos cristãos. A estrutura teórica foi baseada em estudos de teólogos protestantes e católicos que abordam o diálogo intereclesial, bem como informações e posicionamentos de diversas igrejas e organismos ecumênicos. Para o histórico das Igrejas que pertencem ao MEM, bem como para descobrir suas reais dificuldades, foram realizadas entrevistas e pesquisa nas Igrejas e em cartórios do município. Essa pesquisa pode favorecer a compreensão de que o verdadeiro ecumenismo se inicia pela ação concreta, ou, dito de outra forma, pela prática do Evangelho. Esse processo pode levar o próprio movimento ecumênico a atingir o seu objetivo: a unidade na diversidade para que o mundo creia . Logo, leva a expansão do MEM para a região da qual faz parte, podendo seu resultado ser projetado nos ambientes nos quais se propõe essa unidade na diversidade

Ph.D. / Computer Science and Electrical Engineering / We envision that next-generation spoken dialogue systems will be supporting a complex user goal and multiple parallel tasks, which requires the system and the user to jointly direct the flow of conversation. The problem, however, is that there lacks an effective model of directing the flow of conversation. This thesis research aims to develop such a model for next-generation spoken dialogue systems. We started with conventions actually used in human-human dialogue, which are natural for users to follow and probably also efficient in problem-solving. An annotation framework, DialogueView, was established to allow for the investigation of complex interaction in dialogue. A series of empirical studies on two corpora, the Trains and the MTD, were then conducted to understand people's initiative behavior of directing the conversation flow. We first examined people's initiative behavior in decomposing a complex goal into sub-goals and achieving each of them in the Trains domain. We found that initiative is subservient to discourse goal. We next examined people's initiative behavior in switching the conversation to a more urgent task. We found that conversants strive to switch tasks at a less disruptive place; but where they cannot, they exert additional effort to signal the task switching, such as increasing pitch. We finally examined people's behavior on initiative conflicts, where both conversants try to direct the conversation at the same time. We found that conversants try to avoid initiative conflicts; but when initiative conflicts occur, they are efficiently resolved with simple linguistic devices such as volume. Computer simulation experiments were also conducted to better understand the underlying benefits of using the human conventions. Our findings on human-human dialogues have important implication for building next-generation spoken dialogue systems by (1) guiding the system when to show initiative, and when to let the user show initiative; (2) guiding the system when and how to switch to a more urgent task, and to understand the user's switch; and (3) guiding the system how to resolve and repair initiative conflicts.

Embodied conversational agents put a “human” touch on intelligent tutoring systems by using conversation to support learning. When considering instruction in interpersonal domains, such as intercultural negotiation, the development of an interpersonal relationship with one’s pedagogical agent may play a significant role in learning. However, there is conflicting evidence in the literature both regarding the ability of agents to cultivate social relationships with humans, and their effect on learning. In this dissertation, I present a model of social dialog designed to affect learners’ interpersonal relations with virtual agents, a development process for creating social dialog, and empirical studies showing that this dialog has significant effects on learners’ perceptions of the agents and negotiation performance. In early work, I explicitly prompted learners to have social goals for the interaction. I found that while students who reported social goals for interacting with the agents had significantly higher learning gains, explicit prompting was not effective at inducing these goals. I thus focused on implicit influence of learner goals, developing a model of social instructional dialog (SID) that integrates conversational strategies that are theorized to produce interpersonal effects on relationships. In two subsequent studies, an agent with the SID model engendered greater feelings of entitativity, shared perspective, and trust, suggesting that the model improved learner social relationships with the agent. Importantly, these effects transferred to other agents encountered later in the environment. The social dialog condition also made fewer errors and achieved more negotiation objectives in a subsequent negotiation than a control group, evidence that the improved social relationship lead to better negotiation performance. These findings regarding interpersonal relationships with agents contribute to the literature on learner-agent interactions, and can guide the future development of agents in social environments.

In diploma theses, I focused on the theme of the educational field and the school subject Ethic Education. The work is divided into two parts. The theoretical part deals with the concept of ethic education in a broad context, with the history of ethic education in the Czech Republic, as well as with the polemic about the (non) dispensability of ethic education as an independent teaching subject. The last chapter focuses on an overview of how ethic education is succeeding today along with outlining its next possible development for the future. The aim of this diploma thesis was to find out the opinions of Ethic education teachers on issues related to the concept and curriculum of ethic education in the Czech Republic. Also differences in answers of Czech and Slovak respondents on the same research questions. The research shows that Czech teachers are identified with the current concept of ethic education, its aims, teaching methods, they are pleased by teaching ethic education. Compared to Slovak respondents, Czech teachers responded less critically, consensually. They have shown greater satisfaction with the amount and quality of the methodical materials they have at their disposal.

Hot och våld är vanligt förekommande inom psykiatrisk slutenvård och utgör ett betydande problem både för patienter som vårdas och för de sjuksköterskor som arbetar inom psykiatrisk verksamhet. Det finns ett ansvar hos sjuksköterskor inom psykiatrisk vård att hantera situationer med patienter där inslag av hot och direkt våld är en realitet utan att tillfoga patienten onödigt lidande. Det krävs kunskap och erfarenhet men också en förståelse inför patientens situation och egna upplevelser. Forskning som rör arbetsmiljön inom psykiatrisk slutenvård visar på att förekomst av hot och våld kan innebära relativa arbetsmiljöproblem för de sjuksköterskor som arbetar där. Detta kan resultera i psykosociala problem och med minskad arbetsglädje som följd. Känslor av skuld och självanklagelser drabbar ofta dem som möter hot och våld i sitt arbete. När sjuksköterskor känner bristande förmåga att klara av sitt arbete på grund av hot och våld kan känslan av misslyckande i sin yrkesroll påverka möjligheten till genuina möten med patienter. Denna studie syftar till att försöka beskriva sjuksköterskors upplevelser av ett hotfullt möte mellan dem och patienter. Data har insamlats genom kvalitativa intervjuer. Analysen har gjorts utifrån en innehållsanalys. Försökspersonerna har alla en specialistutbildning i psykiatri och alla arbetar på en allmänpsykiatrisk klinik. Resultatet visar på att sjuksköterskor som har förmågan att visa omtanke och respekt och att kunna vara närvarande under den hotfulla situationen har störst möjlighet att nå fram till patienten. När sjuksköterskorna känner som mest rädsla och osäkerhet har de en tendens att bli som mest påtvingande i sin attityd gentemot patienten. Det hotfulla mötet hotar den betydelsefulla relationen mellan patient och sjuksköterska där sjusköterskan har den svåra uppgiften att få till stånd en dialog som präglas av respekt och närvaro gentemot patienten trots att mötet kan utvecklas till en våldsam situation. En slutsats av studien är att en rädd och osäker sjuksköterska har minskad förmåga att erbjuda en genuin och rak kontakt gentemot patienten. Den andra slutsatsen är att möjligheten att förhindra en hotfull situation är som störst innan ett möte övergår i en hotfull situation mellan en patient och en sjuksköterska. / Threats and violence are common in psychiatric care and are a significant problem for both patients who are under treatment and for the nurses who work within the psychiatric healthcare. The nurses within the psychiatric healthcare has a responsibility to handle the situations with patients were elements of threat and violence are a reality without inflicting unnecessary suffering. It requires knowledge and experience but also an understanding for the patients situation and previous experiences. Research that concerns working environment within the psychiatric care shows that occurrence of threat and violence may result in working environmental problems for the nurses. The consequences that may occur among the nurses are psycho social problems with a result of demised work pleasure. Nurses who face threat and violence at their jobs has often feelings of guilt and self accusations. The feelings of failure affect the possibility of a genuine contact with the patient when nurses feel a lack of ability of coping with their jobs. This study is aimed to try to describe psychiatric nurses’ experiences of threatening meetings between them and patients. Data has been collected through qualitative interviews. The analysis has been done on the basis of a content analysis. All the subjects of the interviews have a specialist education within psychiatric care and works on a psychiatric clinic. The result shows that nurses who have the ability to show care and respect and also being able to be present in threatful situations have the best possibility to achieve a genuine dialog with the patient. When nurses are feeling fear and insecurity at its most they tend to be even more forced in their attitude against the patient. The threatful meeting threatens the important relation between the patient and the nurse who has the difficult task to achieve the dialog which is based on respect and presence towards the patient despite the fact that the meeting can evolve into a threat full meeting. One conclusion of the study is that a frightened and insecure nurse has a diminished capability to offer a genuine contact with the patient. The second conclusion is that the best possibility to prevent a threatful situation is before a meeting turns into a threatful situation between the patient and the nurse.

Specialistofficeren skall utgöra ryggraden inom Försvarsmakten avseende kompetens, erfarenhet och djup kunskap. För att kunna bygga denna kompetens och erfarenhet är stabilitet vad gäller tid i befattning viktigt. Enligt nu gällande arméns riktlinjer för yrkes- och karriärutveckling skall tiden i respektive befattning vara tre till sex år. Syftet med denna studie är att utforska och förstå varför specialistofficerare vid Skaraborgs Regementes Krigsförbandsenhet byter befattning och inte stannar kvar i dessa under längre tidsperioder. Studien har genomförts som kvalitativ forskning med induktiv ansats. Empirin har inhämtats genom intervjuer som analyserats genom metod som är inspirerad av Grundad teori. Ur empirin framträder fem teman som påverkar specialistofficeren avseende befattningsbyten. Dessa teman är Motiverande faktorer, Destruktiva krafter, Monetär resursfördelning, Organisationens förutsättningar samt Jagets uppfyllelse. Dessa teman är på olika sätt relaterade till och påverkar även varandra, men centralt är Jagets uppfyllelse och att detta påverkar Organisationens förutsättningar. Vår analys pekar på att specialistofficeren inte stannar kvar i befattning enligt de tre till sex år som Försvarsmaktens olika direktiv säger på grund av ett antal orsaker. Organisationen är själv orsak till att specialistofficerarnas tid i befattning inte upprätthålls enligt Försvarsmaktens skrivelser. Detta genom att specialistofficerare arbetsleds till nya befattningar tidigare än avsett, vilket bland annat beror på personalbrist. När specialistofficeren upplever brist på motivation, brist på personlig utveckling eller upplever stagnation så söker han eller hon ny befattning. Specialistofficerarna tränas till att vara initiativ- och handlingskraftiga, vilket även syns när det gäller sitt eget självförverkligande. Riktlinjerna för yrkes- och karriärutveckling som organisationen satt upp avseende tid i befattning ses inte som trovärdiga vad gäller antal år och riskerar därför inte lyckas implementeras fullt ut. Detta beror bland annat på att organisationen väsentligt har ändrat förutsättningar för specialistofficerskåren från det att individerna klev in i yrket till idag, samt att specialistofficerarna inte varit delaktiga i utformningen av systemet. Avseende lön är specialistofficeren inte nöjd, men heller inte missnöjd. Om och när missnöje väger över blir lön ett skäl att byta befattning. Detta eftersom enda möjligheten att påverka sin lön för specialistofficeren är genom att byta befattning. Våra rekommendationer är att skapa förutsättningar för en bättre personalplanering i form av relevanta och trovärdiga personalplaner som taktar bättre med individens vilja och behov. Tätare dialog mellan organisation, chef och individ behöver ske kring utveckling. Organisationsförändringar och skapande av allomfattande riktlinjer behöver ske i dialog och delaktighet, precis som Försvarsmaktens syn på ledarskap säger. Att specialistofficerare som är rättutbildade får vara delaktiga i utformningen av sin egen yrkeskårs framtid är särskilt viktig. Erfarenhet och kunskap måste få betala sig i form av lön för specialistofficerare. Så länge enda möjligheten att påverka sin lön är att byta befattning riskerar så också att ske. / The Non-Commissioned Officer (NCO) is supposed to be the spine within the Swedish Armed Forces due to competence, knowledge and experience. Stability and time on each position are crucial aspects to ensure this competence and experience in the NCO profession. According to the Swedish Army´s guidelines about development within career and profession the time spent on each position should be 3 – 6 years for an NCO. The purpose of this study is to examine and to understand why NCO:s at Krigsförbandsenheten within the Skaraborg Regiment stays or do not stay in in the same position for the recommended number of years, according to the guidelines of the Armed Forces specifies. The study is qualitative and inductive. The empiricism has been obtained from interviews  which have been analyzed according to Grounded Theory. The empiricism shows five themes which affects the NCO:s choices to change position. These themes are Motivating Factors, Destructive Forces, Distribution of Monetary Resources, The Conditions of the Organization and Fulfillment of the Ego. These themes are related to and affect each other in different ways, but Fulfillment of the ego is central, and that it affects the conditions of the organization. The analysis shows that most NCO:s do not stay in the same position for the recommended 3-6 years, and that this depends on a number of different reasons. The organization itself is a big cause why the NCO:s do not stay in position the recommended time. This cause depends on lack of personnel. When the NCO experiences lack of motivation, lack of personal progress, or stagnation, he or she will search for a new position. The NCO:s are trained to be full of initiative and to be actionable. This also makes them full of initiative and actionable when it comes to their own self-fulfillment. The guidelines that the organization has created about time on position are not seen as trustworthy or credible, therefore it will not succeed in full implementation. This depends on, among other things that the organization substantially has changed the conditions for the NCO-corps from the time they started their career to how it works today. In addition the NCO:s have not been allowed to be a part in the development and shaping of the future of the corps. The NCO:s are not satisfied with their salaries, but they are not either dissatisfied. If and when dissatisfaction becomes significant, the salary becomes a reason to change position because this is also the only way for the NCO to affect their salary. The problems can be solved by better planning of personnel. A better and more frequent dialogue between organization, commander and individual about development and progress needs to be performed. Changes of organization, and creating of large guidelines needs to be performed in dialogue and with participation from those it affects. This would be in accordance with the SAF’s view on the concept of leadership. It is of utmost importance that NCO:s with the right education and training are allowed to take part in the future development of their own corps. The NCO’s knowledge and experience have to be valuable and form the basis for the salary. As long as the only way to affect the salary is to change position, the risk that the NCO will do so is imminent.