År 2002 laginfördes ett EU-direktiv med syftet att skapa möjligheten för länder inom EU att kunna ha bättre kontroll på sin energianvändning. Utifrån detta direktiv infördes därefter en lag om energideklarationer. Energideklarationernas främsta syfte skulle vara att bidra till en effektiv energianvändning i byggnader och en god inomhusmiljö. Detta skulle uppnås genom att ge en översiktlig bild av byggnadens energistatus, samt underlag för investeringsbeslut vid energieffektivisering. Detta examensarbete undersöker om energideklarationer uppfyller syftet att bidra till en effektiv energianvändning. Frågor till verksamma inom fastighetsbolag samt egen undersökning av energideklarationer resulterade i ett konstaterande att deklarationerna ger en översiktlig bild av byggnadens energistatus på ett tydligt sätt. För verksamma inom fastighetsbolagen kan energideklarationerna fungera som underlag för energieffektivisering, dock kan åtgärdsförslagen anses vara för generella. Denna uppfattning om åtgärdsförslagen gör att många använder sig av effektiviseringsåtgärder som tagits fram inom organisationen genom registrering, analys och uppföljning av energianvändningen på en högre detaljnivå. Denna detaljnivå kan utgöra en tydligare bild av var i byggnaden åtgärder behöver göras, samt vilka typer av åtgärder som är lämpligast. Energideklarationernas syfte att bidra till en effektiv energianvändning uppfylls därmed endast till viss del. / In 2002, a directive from EU stated that the countries should start keeping better track of how buildings consume energy. From this directive a law was introduced that implied that energy declarations now were to be established. The main purpose of energy declarations was for them to contribute to efficient energy use and a healthy indoor environment. This was to be achieved by giving a general view of the building’s energy status, as well as basis for investments in making the building more energy efficient. This master’s dissertation examines if energy declarations fulfill their purpose of contributing to an efficient energy use. After questioning of real estate company’s personnel and examining energy declarations, they proved to be considered adequate in showing a building’s general energy consumption. However, the action proposals are often considered too simplistic. Instead, many companies base their actions in order to make the building more efficient on their own personnel, their thorough investigation and detailed analysis of a building’s energy consumption. This detailed analysis gives a clearer picture of where energy can be saved and in what way actions should be made in order to be most efficient. The purpose of energy declarations is therefore only partially fulfilled.

Ett aktuellt ämne i dagens samhälle är hållbarhet. Arbetet med hållbarhet har fått stor betydelse för företag. För att visa omvärlden hur företaget arbetar med hållbarhet upprättas hållbarhetsrapporter. Årsredovisningslagen tar upp att företag ska hållbarhetsrapportera, men det finns inga tydliga regler hur rapporten exakt ska göras. Detta är baserat på krav från EU direktivet 2014/95. Syftet med direktivet var att skapa harmonisering av hållbarhetsrapportering. Direktivet 2014/95 har inte bidragit till den harmonisering som det var tänkt från början. Det har nyligen kommit ett nytt förslag från European Financial Reporting Advisory Group (EFRAG) för hur hållbarhetsrapporteringen ska genomföras för att förbättra innehållet i rapporterna och bidra till att försöka skapa en standard för hållbarhetsrapportering. Denna standard är en del av det nya direktivet Corporate Sustainability Reporting Directive (CSRD) om hållbarhetsredovisning. Syftet med denna studie är att få kunskap om hållbarhetsrapporteringen är harmoniserad i dagens praktik samt hur stor omställning det kommer att vara för företag att hållbarhetsrapportera enligt CSRD. Detta görs för att öka förståelsen om hur krävande omställningen till CSRD kommer att vara för företag samt om hållbarhetsrapporteringen är harmoniserad. Metoden som användes var en kvalitativ textanalys. 30 företag valdes ut från tre olika branscher som var kläder, transporter och livsmedelsframställning. Datainsamlingen gjordes genom att analysera företagens hållbarhetsrapporter utifrån ett granskningsformulär som innehöll punkter från EFRAG. Granskningsformuläret har begränsats genom att endast ta med de kvantitativa punkterna från EFRAG. Beroende på hur många punkter från granskningsformuläret som uppfylldes gick det att dra en slutsats om omställningen till CSRD kommer bli omfattande för företagen. Studien visar att hållbarhetsrapporterna inte är harmoniserade. Undersökningen visar även att företagens hållbarhetsrapporter är långt ifrån att uppfylla alla punkter från EFRAG. Hållbarhetsrapporterna skiljer sig mycket åt och de är svåra att jämföra då de innehåller en stor variation av kvantitativa mått. Slutsatsen är att det kommer bli en stor omställning för företag vid införandet av CSRD. / A current topic in today's society is sustainability. The work with sustainability has gained great importance for companies. To show the outside world how the company works with sustainability, sustainability reports are created. Årsredovisningslagen states that companies must report on sustainability, but there are no distinct rules of how exactly the report should be made. This is based on requirements from the EU directive 2014/95. The purpose of the directive was to create harmonization of sustainability reporting. Directive 2014/95 has not contributed to the harmonization it was originally intended to achieve. There has recently been a new proposal from European Financial Reporting Advisory Group (EFRAG) of how sustainability reporting should be implemented in order to improve the content of the reports and contribute to trying to create a standard for sustainability reporting. This standard is a part of a new directive called Corporate Sustainability Reporting Directive (CSRD) of sustainability reporting. The purpose of this study is to gain knowledge about whether sustainability reporting is harmonized in today's practice and how big of a change it will be for companies to report sustainability according to CSRD. This is done to increase understanding of how demanding the transition to CSRD will be for companies and whether sustainability reporting is harmonized. The method used is a qualitative text analysis. 30 companies were selected from three different industries which were clothes, transportation and food production. The data collection was done by analyzing the companies ́sustainability reports based on a review form that contained items from EFRAG. The review form has been limited by only including the quantitative items from EFRAG. Depending on how many items from the review form that were completed, it was possible to draw a conclusion as to whether the transition to CSRD will be extensive for the companies. The study shows that the sustainability reports are not harmonized. The study shows that the companies ́sustainability reports are far from completing all the items from EFRAG. The sustainability reports differ greatly and are difficult to compare as they contain a wide variety of quantitative measures. The conclusion is that there will be a major adjustment for companies when CSRD is introduced.

Denna studie avser att besvara var mervärdesbeskattning sker, ur ett EG-rättsligt perspektiv, vid tjänstehandel till en beskattningsbar person med flera fasta etableringsställen i olika medlemsstater. Tjänsterna förvärvas vid den plats där den beskattningsbara personen har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet men tillhandahålls den beskattningsbara personens olika fasta etableringsställen. Studien företas med anledning av rådets direktiv (2008/8/EG) av den 12 februari 2008 om ändring av direktiv 2006/112/EG med avseende på platsen för tillhandahållande av tjänster (EUT L 44, 20.2.2008 s. 11-22). Utgångspunkten för att besvara studiens syfte är huvudregeln i artikel 44 mervärdesskattedirektivets ändrade lydelse som träder i kraft den 1 januari 2010. Artikeln stadgar att platsen för tillhandahållande av tjänster till en beskattningsbar person ska vara den plats där denna person har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet. Om tjänsterna tillhandahålls den beskattningsbara personens fasta etableringsställe, som är beläget på en annan plats än där denna person har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet, ska mervärdesbeskattning ske där. Artikeln ger upphov till tolkningsproblem och behörighetskonflikter mellan konkurrerande stater, varför en enhetlig tolkning av begreppet fast etableringsställe erfordras. Tolkningsproblemen avser definitionen av ett fast etableringsställe och frågan när en tjänst kan hänföras till ett fast etableringsställe. En utredning av EG-domstolens praxis visar att ett fast etableringsställe måste uppvisa en tillräcklig grad av varaktighet och en lämplig struktur avseende personella och tekniska resurser för att självständigt kunna tillhandahålla bestämda tjänster. Platsen där en beskattningsbar person har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet är den primära anknytningspunkten. Hänsyn till en annan plats, till eller från vilket tjänsterna tillhandahålls, kommer endast i fråga om den primära anknytningen inte leder till en rationell lösning ur beskattningssynpunkt eller då en konflikt med en annan medlemsstat uppstår. Slutsatsen är att mervärdesbeskattning vid tillhandahållande av tjänster till fasta etableringsställen i olika medlemsstater bör ske vid den plats där de fasta etableringarna är belägna. En sådan slutsats leder till en rationell lösning ur beskattningssynpunkt vilket medför att tjänsterna kan hänföras till de fasta etableringarna. Vid ett sådant fastställande tillgodoses den allmänna principen om att beskattning bör ske i konsumtionslandet. Slutligen tillgodoses det grundläggande syftet med artikel 44 mervärdesskattedirektivets ändrade lydelse vilket är att förhindra behörighetskonflikter och snedvridning av konkurrensen.

"… en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov". Så definieras enligt Brundtlandkommissionen begreppet hållbar utveckling. Det handlar om att företag låter balansera ekonomiska, sociala och miljömässiga frågor i sin verksamhet. Tre ansvarsområden som på senare tid kommit att spela en allt mer betydande roll i såväl företag som samhälle. I Sverige lyder våra statligt ägda bolag under direktiv att redovisa sitt beaktande av ovanstående ansvarsområden i form av en hållbarhetsredovisning vilken dessutom ska kvalitetssäkras av oberoende tredje part. Studien syftar till att beskriva och förklara vilka upplevda fördelar ovanstående direktiv frambringar. Vidare vill vi beskriva om de bolag som låter utföra kombinerad granskning upplever fördelar i större utsträckning än de som enbart låter utföra översiktlig granskning. Med hjälp av kvalitativ och kvantitativ undersökningsmetod avser vi förklara huruvida upplevda fördelar kan likställas med de incitament diverse teorier menar driver bolag att rapportera hållbarhetsarbete. Resultatet visar att granskningen upplevs bland bolagen medföra fördelar oavsett granskningsprincip. Några större signifikanta skillnader har dock inte kunnat konstateras; varken avseende skillnader i upplevda fördelar eller fördelaktighet utifrån nyttjad granskningsprincip. Däremot kunde signifikanta skillnader påvisas i huruvida omsättningen varit påverkande faktor vid implementering av hållbarhetsrapportering. Dessutom framkom att bolag som rapporterat längre upplevde effektiviserade processer i större mån. / "… development that meets the needs of the present world without compromising the ability of future generations to meet their own needs". The above quote is how The Brundtland Report defines sustainable development. It is all about the importance of companies implementing and balancing economic, social and environmental dimensions. Lately these fields of responsibility have become a more and more important function for businesses as well as in society. In Sweden, governmentally owned companies are under the obligation to report their consideration of the above mentioned fields of responsibility. Furthermore the obligation also includes ensuring the quality of the sustainability report. The purpose of this thesis is to describe and explain advantages companies perceive with the governmental obligation. In addition to this, the thesis intends to describe whether companies with an audit engagement review are able to emphasize advantages to a greater extent than companies with a review engagement. By means of qualitative and quantitative inquiry we explain whether perceived advantages can be placed on a level with those incentives various theories consider to drive companies into reporting sustainability or not. Results of the study indicate that the review assignment results in perceived advantages irrespective of which review engagement that have been used. Any significant differences were however not able to state; neither between perceived advantages or advantageous because of applied review assignment. However we did find significant differences when it comes to businesses yearly turnover and its impact when deciding whether to begin sustainability reporting or not. We also found that companies that have used the sustainability report for a longer time, before the governmentally obligation, were able to bring out more effective processes as an advantage to a greater extent than companies that quite recently started reporting sustainability.

De primära rättskällorna på rättsområdet offentlig upphandling utgörs av gemenskapsrättsliga direktiv, vars huvudsakliga syfte är att främja den fria rörligheten inom unionen. Möjligheten att överpröva felaktiga upphandlingar regleras i två rättsmedelsdirektiv, utifrån vilka den processrättsliga delen av svensk upphandlingsrättslig lagstiftning har utformats. Direktiven har resulterat i att det i Sverige är möjligt överpröva felaktiga offentliga upphandlingar. Domstolen har vid överprövning möjlighet att besluta antingen att upphandlingen skall rättas eller att den skall göras om. Oberoende av domstolens beslut har ett ingånget offentligt kontrakt dock inte kunnat ogiltigförklaras i domstol. Rättsmedelsdirektiven har på senare år varit föremål för revideringar, vilket har resulterat i direktiv 2007/66/EG. I och med implementeringen av det nya direktivet införs nu i svensk upphandlingsrätt en ogiltighetssanktion, vilken innebär att domstol får behörighet att upphäva ett ingånget offentligt kontrakt. För att inte alltför problematiska och oproportionerliga konsekvenser skall uppstå till följd av ogiltighetsförklaringen lämnar direktivet dock ett visst utrymme för flexibilitet i tillämpningen av ogiltighetssanktionen: att hänvisa till att tvingande hänsyn till allmänintresset kräver att kontraktets verkan upprätthålls. Begreppet tvingande hänsyn till allmänintresset har sitt ursprung i gemenskapsrätten och utgör möjligt undantag från den gemenskapsrättsliga principen om fri rörlighet. Det handlar om de så kallade gemenskapsrättsliga rättfärdigandegrunderna, vilka återfinns dels i EG-fördragets artikel 30, dels i gemenskapsrättslig praxis. Avseende tillämpningen av den upphandlingsrättsliga undantagsgrunden hänvisar regeringen i ”Ds 2009:30” till dessa rättfärdigandegrunder. Uppsatsen visar att en dylik hänvisning inte fullt ut besvarar frågan hur undantagsgrunden skall tillämpas på upphandlingsområdet.

<p>Denna studie avser att besvara var mervärdesbeskattning sker, ur ett EG-rättsligt perspektiv, vid tjänstehandel till en beskattningsbar person med flera fasta etableringsställen i olika medlemsstater. Tjänsterna förvärvas vid den plats där den beskattningsbara personen har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet men tillhandahålls den beskattningsbara personens olika fasta etableringsställen. Studien företas med anledning av <em>rådets direktiv (2008/8/EG) av den 12 februari 2008 om ändring av direktiv 2006/112/EG med avseende på platsen för tillhandahållande av tjänster (EUT L 44, 20.2.2008 s. 11-22)</em>.</p><p>Utgångspunkten för att besvara studiens syfte är huvudregeln i artikel 44 mervärdesskattedirektivets ändrade lydelse som träder i kraft den 1 januari 2010. Artikeln stadgar att platsen för tillhandahållande av tjänster till en beskattningsbar person ska vara den plats där denna person har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet. Om tjänsterna tillhandahålls den beskattningsbara personens fasta etableringsställe, som är beläget på en annan plats än där denna person har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet, ska mervärdesbeskattning ske där. Artikeln ger upphov till tolkningsproblem och behörighetskonflikter mellan konkurrerande stater, varför en enhetlig tolkning av begreppet <em>fast etableringsställe</em> erfordras. Tolkningsproblemen avser definitionen av ett fast etableringsställe och frågan när en tjänst kan hänföras till ett fast etableringsställe.</p><p>En utredning av EG-domstolens praxis visar att ett fast etableringsställe måste uppvisa en tillräcklig grad av varaktighet och en lämplig struktur avseende personella och tekniska resurser för att självständigt kunna tillhandahålla bestämda tjänster. Platsen där en beskattningsbar person har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet är den primära anknytningspunkten. Hänsyn till en annan plats, till eller från vilket tjänsterna tillhandahålls, kommer endast i fråga om den primära anknytningen inte leder till en rationell lösning ur beskattningssynpunkt eller då en konflikt med en annan medlemsstat uppstår.</p><p>Slutsatsen är att mervärdesbeskattning vid tillhandahållande av tjänster till fasta etableringsställen i olika medlemsstater bör ske vid den plats där de fasta etableringarna är belägna. En sådan slutsats leder till en rationell lösning ur beskattningssynpunkt vilket medför att tjänsterna kan hänföras till de fasta etableringarna. Vid ett sådant fastställande tillgodoses den allmänna principen om att beskattning bör ske i konsumtionslandet. Slutligen tillgodoses det grundläggande syftet med artikel 44 mervärdesskattedirektivets ändrade lydelse vilket är att förhindra behörighetskonflikter och snedvridning av konkurrensen.</p>

The Swedish exit tax legislation in Chapter 22. § 5 p. 4 IL states that businesses who change its tax residence to another Member State within the EES are taxed as having its assets sold at the time of the change of domicile. This legislation was declared incompatible with the freedom of establishment in case RÅ 2009 ref. 30 due to the fact that businesses who changed tax residence were treated worse than businesses that remained within the Member State of origin. Of importance for the outcome of the case was the fact that ECJ had declared exit tax incompatible with the freedom of establishment in two previous cases. In connection with RÅ 2008 ref. 30 the Commission also addressed requirements for Sweden to abolish the restrictive legislation through a reasoned opinion. In the aftermath of RÅ 2008 ref. 30 the legislator drafted a suggestion for new legislation which aimed to make the exit tag legislation in IL compatible with the freedom of establishment. The legislator made clear that the communication from the Commission on exit taxation was of great significance in formulating the legislation, particularly the requirement from the Commission that exit tax ought not to lead to immediate tax consequences for the businesses. The suggested legislation made businesses able to defer payment of the exit tax by introducing a new chapter in SBL. Thus did not the wording of the exit tax legislation in IL change. The suggested legislation was heavily criticized by the respondents in the preparatory legislation and also in legal doctrine. The legislation was, however, adopted and the deferment legislation in Chapter 17a SBL came into force 1 January 2010. The question that arises is whether this addition to the exit tax legislation is a sufficient action to achieve the objective of the legislation. It can be concluded that the situation for businesses changing tax residence is not significantly affected by the introduction of the deferment legislation in Chapter 17a SBL. The fact remains that business changing tax residence still are adversely affected due to the fact that taxation occurs on the exit date, which can have the effect of these businesses being taxed in an earlier phase than resident businesses. Consequently the legislation continue to impose immediate tax consequences in certain cases. The fact that the legislation could be achieved in a less restrictive manner by placing the time of taxation at the real disposal of the assets makes the legislation disproportionate. Furthermore, it is not obvious that the conditions which the deferment is associated with should be seen as proportionate either. Due to the fact that it is ascertain that the conditions in some cases can be costly in terms of valuation costs and that the purpose of the legislation could be achieved in a less restrictive manner by applying directives in the field of mutual assistance and recovery of claims instead of an annual deferment procedure. The conditions could therefore be considered disproportionate in relation to the purpose of the legislation. Nevertheless, the main reason for arguing that the Swedish exit tax legislation should be considered as incompatible with the freedom of establishment is the fact that the legislation does not take full account of the taxed assets potential decrease in value, capable of arising after the businesses transfer of tax residence. Through ECJ-case law it can be noted that decrease in value must be taken into account by either the state of origin or the host state to be considered proportionate. The Swedish exit tax legislation is therefore incompatible with the freedom of establishment in all cases where the host state does not take notice of such decrease in value.

I takt med att hållbarhetsfrågor blivit allt viktigare har regeringen, efter EU-direktiv, infört en lag som kräver att större företag från och med räkenskapsåret 2017 måste upprätta en hållbarhetsredovisning. Den här kandidatuppsatsen tydliggör med hjälp av en kvalitativ studie hur det nya lagkravet om hållbarhetsredovisning påverkat företags hållbarhetsarbete. Syftet är att ge en bild av hur företagens hållbarhetsredovisning har förändrats i samband med lagkravet samt analysera och förklara hur en förändrad hållbarhetsredovisning påverkat företagens arbete med hållbarhetsfrågor. Studien har genomförts med ett hermeneutiskt perspektiv och en abduktiv ansats. Relevanta teorier och tidigare forskning kring ämnet har tillsammans med semistrukturerade intervjuer med fem större företag samt granskning av tio företags årsredovisningar, legat till grund för analys. Resultatet visade framförallt en positiv inställning till lagkravet, både från företag som arbetat med det länge och de företagen som inte haft så stor erfarenhet kring ämnet sedan tidigare. De fria ramarna i lagkravet har gjort att företagen själva kunnat välja hur hållbarhetsredovisningen kring social, miljömässig och ekonomisk hållbarhet ska vara utformad. Tyvärr har det även försvårat jämförbarheten mellan företag trots att lagkravet delvis syftade till att underlätta denna jämförelse.

The aim of this master-thesis is to investigate the emergence of bureaucratic drift in connection with implementation of EU-legislation in Sweden. To narrow it down I have chosen to look at the Swedish implementation of the Working Time Directive, directive 93/104/EG. To be able to fulfil the purpose of this master-thesis I have used two research questions; [1] How did Sweden implement the Working Time Directive into Swedish law? and [2] Why did Sweden omit to correct implement the Working Time Directive? To be able to understand and explain the situation I have used the principal-agent perspective as a theoretical framework. An analysis of motives has been used as analytical method. The results from the analysis show that Sweden, in order to keep the contractual model used on the labour market, which is a part of the well known Swedish model, shirked while implementing the directive and implemented as to be able to fulfil its own agenda. This gives a new dimension to implementation research, since Sweden and Scandinavia is considered a ‘black hole’ regarding research on implementation in connection with EU-legislation.

Markets in Financial Instruments Directive I är ett direktiv framtaget av Europakommissionen som reglerar den finansiella marknaden i Europa, som ett resultat av finanskrisen som uppkom 2007. Direktivet har implementerats i hela Europa Unionen och infördes i Sverige 2007. Finanskrisen har lagt grunden för ytterligare skärpta regleringar för en effektivare tillsyn, eftersom det tidigare fanns reguljära brister på den finansiella marknaden. Från januari 2017 implementerades Markets in Financial Instruments Directive II och träder i lag i Sverige januari 2018. MiFiD II syftar till att täppa till de brister som funnits i det första direktivet. Syftet med studien är att undersöka om direktivet kan bidra till förändrade förutsättningar gällande konkurrens mellan aktörer som verkar på den finansiella marknaden samt vilka fördelar och nackdelar direktivet medför. En kvalitativ forskningsstrategi har tillämpats och semistrukturerade intervjuer har genomförts. Utvalda aktörer som verkar på den finansiella marknaden har intervjuats både personligt men också online. Ytterligare information om direktivet har samlats in från vetenskapliga artiklar, litteratur samt dokument från myndigheters hemsidor. Resultatet av studien visar att samtliga aktörer är positivt inställda till direktivet men att det fortfarande finns oklarheter gällande dess implementering, hur direktivet ska tolkas samt hur ett enhetligt utförande ska ske inom alla EU-länder. MiFID II syftar till att främja konkurrensen ytterligare, men baserat på respondenterna tenderar åtstramningarna att leda till ökade inträdesbarriärer, risk för stordriftsfördelar samt att mindre aktörer kan missgynnas. / Markets in Financial Instruments Directive I is a directive established by the European Commission that regulate the financial market in Europe as a result of the financial crisis that occurred in 2007. The Directive has been implemented in the European Union and introduced in Sweden in 2007. The financial crisis has laid the foundation of harder regulations and for supervision to be more effective, because of the previous shortcomings on the financial market. Markets in Financial Instruments Directive II were implemented in January 2017, and will be established as a law in Sweden in January 2018. The purpose of MiFID II is to overcome the shortcomings that have been identified in the first directive. The purpose of the study is to examine whether the directive can contribute to changing conditions for competition between players on the financial market and the advantages and disadvantages of the directive. The study has a qualitative research strategy, with a focus on semi-structured interviews. A number of players on the financial market have been interviewed both personally and online. Further, information on the directive has been collected from scientific articles, literature and documents from government websites. The result of the study shows that all respondents are positive to the directive but that there still are uncertainties about its implementation, how the directive should be interpreted and how all the EU countries should implement the directive in a uniform way. MiFID II aims to continue to improve the competition, but based on the respondents, harder requirements tends to increase barriers to entry, risk of economies of scale, and smaller players to be exposed.