Bakgrund: Att arbeta som distriktssköterska inom hemsjukvården innebär ett självständigt och ansvarsfullt arbete. Hemsjukvård innefattar bland annat att vårda svårt sjuka patienter palliativt i deras hem. Den palliativa vården fokuserar på att lindra patientens lidande och främja livskvaliteten. Beslut om övergång till palliativ vård i livets slutskede fattas av läkare och ett brytpunktssamtal bör hållas med patienten och eventuella närstående. Distriktssköterskan ska kunna identifiera förändringar i patientens allmäntillstånd och bedöma övergång till palliativ vård i livets slutskede tillsammans med läkare. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva distriktssköterskors upplevelser och erfarenheter av att vara delaktiga i bedömningen av övergång till palliativ vård i livets slutskede för patienter inom hemsjukvård. Metod: Studien genomfördes empiriskt som en kvalitativ intervjustudie. Sju distriktssköterskor deltog i intervjuerna och materialet analyserades enligt Graneheim och Lundmans kvalitativa innehållsanalys. Resultat: Resultatet beskrev tre kategorier som påverkade distriktssköterskans upplevelser och erfarenheter: personliga faktorer, faktorer hos patient och närstående samt samverkansfaktorer. Personliga faktorer skildrade den egna inställningen och synen på arbetsuppgiften, vilka kunskaper distriktssköterskan hade samt hur stort ansvaret upplevdes vara. Faktorer hos patient och närstående skildrade patientens egna önskemål samt hur sjukdomsinsikten hos patienten och närstående påverkade distriktssköterskan. Samverkansfaktorer skildrade vårdrelationen mellan distriktssköterska och patient, samarbetet med läkare och brytpunktssamtalets betydelse. Slutsats: Distriktssköterskans samarbete med läkare i bedömningen av övergång till palliativ vård i livets slutskede är av stor betydelse för att kunna tillgodose patientens önskemål. Att ha erfarenhetsbaserad kunskap och en god vårdrelation med patient samt närstående bidrar till att distriktssköterskorna känner sig trygga i att utföra denna arbetsuppgift. / Background: Working as a district nurse in home care services implies independency and high responsibility. Home care service involves for instance giving palliative care for seriously ill patients in their homes. Palliative care focuses on alleviating the patient's suffering and promoting the quality of life. Decision-making about the transition to palliative care at the end of life relies on the doctor and end of life-discussions should be held with the patient and possibly next of kin. The district nurse should be able to identify changes in the patient's condition and make an assessment regarding the transition to palliative care at the end of life together with the doctor. Aim: The aim of this study was to describe experiences among district nurses’ regarding being involved in the assessment of transition to palliative care at the end of life for patients with home care services. Method: The study was conducted empirically as a qualitative interview study. Seven district nurses participated in the interviews and the material was analyzed according to Graneheim and Lundman's qualitative content analysis. Results: The result described three categories that affected the district nurse's experiences: personal factors, factors regarding the patient and next of kin as well as cooperation factors. Personal factors referred to one's own attitude towards the work assignment, what knowledge the district nurse had and how the burden of the responsibility was perceived. Factors regarding the patient and next of kin referred to the patient's own requests and how the patient's and next of kin's understanding of the disease affected the district nurse. Cooperation factors referred to the relationship between the district nurse and the patient, the cooperation with the doctor and the importance of end of life-discussions. Conclusions: The district nurse's cooperation with the doctor in the assessment of transition to palliative care at the end of life is of importance to be able to fulfill the patient's requests. Having experience-based knowledge and a good care relationship with the patient and next of kin contributes to the district nurses feeling confident when performing this work assignment.

Bakgrund: Informationsteknik är något som utvecklas i snabb takt. Idag finns det teknik som på distans kan överföra information trådlöst. Egenmonitorering via hälso- och sjukvården kan erbjuda patienten en ökad flexibilitet och tillgänglighet. Via egenmonitorering kan patienten kommunicera och få råd och stöd av hälso- och sjukvården. Distriktsköterskan kan utbilda och informera patienten i sin egenvård. Syfte: Var att beskriva distriktsköterskans erfarenheter av omvårdnad i egenmonitorering. Metod: En kvalitativ empirisk design med semistrukturerade intervjuer. Utifrån Graneheim och Lundmans innehållsanalys analyserades intervjuerna med manifest innehåll. Resultat: Fyra kategorier och sju underkategorier identifierades. Kategori - Att förmedla kunskap; trygghet och förebyggande. Kategori - Att skapa relation; kontinuitet och tillit. Kategori - Att effektivisera arbetet; ett förlängt verktyg och tidsbesparande. Kategori - Tankar inför framtiden; Det nya mottagningsrummet. Diskussion: Egenmonitorering var ett stöd för distriktsköterskan att förmedla kunskap till patient i deras egenvård. Patienterna kände sig trygga och sökte mindre kontakt med hälso- och sjukvården. Via egenmonitoreringen kunde distriktsköterskan arbeta förebyggande. Det skapade en ömsesidig tillit och kontinuitet. Arbetet underlättades för distriktssköterskan och de hann med fler patienter. Egenmonitorering är något som kommer att utvecklas och finnas i framtiden. Slutsats: Studien visade att arbeta med egenmonitorering är en stor fördel ur distriktssköterskans perspektiv. Via egenmonitorering kan distriktssköterskan arbeta förebyggande. Det har varit under stark framväxt under Covid-19 Pandemin. Egenmonitorering är ett flexibelt arbetssätt. / Background: Information technology is something that is developing at a rapid pace. Today, there is technology that can remotely transmit information wirelessly. Self-monitoring via health care can offer the patient increased flexibility and accessibility. Through self-monitoring, the patient can communicate and receive advice and support from the health service. The district nurse can train and inform the patient in her self-care. Purpuse: Where to describe the district nurse's experiences of nursing in self-monitoring. Method: A qualitative empirical design with semi-structured interviews. Based on Graneheim and Lundman's content analysis, the interviews were analyzed with manifest content. Results: Four categories and seven subcategories were identified. Category - To impart knowledge; security and prevention. Category - Creating a relationship; continuity and trust. Category - To streamline work; an extended tool and time saving. Category - Thoughts for the future; The new reception room. Discussion: Self-monitoring was a support for the district nurse to pass on knowledge to patients in their self-care. Patients felt safe and sought less contact with the healthcare system. Through self-monitoring, the district nurse was able to work preventively. It created mutual trust and continuity. The work was made easier for the district nurse and they managed to get more patients. Self-monitoring is something that will develop and exist in the future. Conclusion: The study showed that working with self-monitoring is a great advantage from the district nurse's perspective. Through self-monitoring, the district nurse can work preventively. It has been growing strongly during the Covid-19 Pandemic. Self-monitoring is a flexible way of working. / <p>Datum för godkännande: 2021-11-01</p>

Dagens hälso- och sjukvård står inför utmaningar när det kommer till effektiv, hållbar och tillgänglig primärvård, vilket reformen god och nära vård skall verka för. Målet är en personcentrerad vård med hälsofrämjande och förebyggande insatser i fokus. Distriktssköterskan har en betydande roll i omställningen och studier visar att distriktssköterskans förskrivningsrätt leder till en möjlig personcentrering. Syftet med denna studie är att undersöka i vilken utsträckning som distriktssköterskor använder sin förskrivningsrätt och om de känner sig trygga i att använda den. Studien genomfördes med kvantitativ ansats och är en icke experimentell tvärsnittsstudie. En enkät besvarades vid ett tillfälle, av 36 distriktssköterskor verksamma på antingen vårdcentral, hemsjukvård eller barnavårdscentral. Resultatet visar att alla distriktssköterskor verksamma på vårdcentral och i hemsjukvård använder sin förskrivningsrätt för hjälpmedel och förskriver detta vid fler tillfällen, i jämförelse med deras läkemedelsförskrivning. Däremot visas att färre distriktssköterskor vid dessa verksamheter använder sin förskrivningsrätt för läkemedel och läkemedelsförskrivningar sker till färre antal tillfällen. Vidare visar resultatet att alla distriktssköterskor på barnavårdscentral använder sin förskrivningsrätt för läkemedel, men inte alls för hjälpmedel. Resultatet visar också att det finns en korrelation mellan hur trygga distriktssköterskorna känner sig med att använda sin förskrivningsrätt och hur länge de haft den inom samtliga tre verksamheter. Mer trygghet upplevs hos de distriktssköterskor som haft sin förskrivningsrätt mer än två år. När distriktssköterskan känner sig trygg så ökar förutsättningen för en effektiv och personcentrerad vård som främjar hälsa och lindrar lidande genom förskrivning. / Today's healthcare system faces challenges when it comes to effective, sustainable, and accessible primary care. The reform of integrated care will work for such a health care system. The goal is person centered care with a focus on health promotion and prevention. The district nurse has a significant role in the required conversion and studies show that the district nurse's right to prescribe leads to a possible person-centered care. More knowledge about how the district nurses administers their prescribing rights is needed. The purpose of this study is to investigate to what extent district nurses use their right to prescribe and whether they feel safe to use it. The study was conducted with a quantitative approach and is a non-experimental cross-sectional study. A total of 36 district nurses working at either community health centers, home care services or child health centers participated by answering a questionnaire on one occasion. The results show that all district nurses working at health centers and in home care prescribe medical equipment and supplies and on more occasions in comparison with their pharmaceuticals prescriptions. It shows that fewer district nurses at these operations use their right to prescribe pharmaceuticals and prescriptions are made on fewer occasions. Furthermore, the results show that all district nurses at child health care centers use their right to prescribe pharmaceuticals, but not at all for medical equipment and supplies. The results also show that there is a correlation between how safe district nurses feel to use their right to prescribe and for how long time they have had the right to prescribe in all three operations. More security is experienced by the district nurses who have had their right to prescribe for more than two years. When the district nurse feels safe, the prerequisite for an effective and person-centered care that promotes health and relieves suffering through prescription increases.

Psykisk ohälsa är ett ökande problem i samhället idag. Personer med psykisk ohälsa diskrimineras i samhället och inte minst inom hälso- och sjukvården. År 2019 led 970 miljoner människor i världen av någon form av psykisk ohälsa, och varje år avlider 14,3 % av jordens befolkning till följd av den psykiska ohälsan. Primärvården är den vårdform som de flesta svenskar först kommer i kontakt med och deras uppdrag är att erbjuda vård och behandling vid somatisk och psykisk ohälsa. Det beräknas att en tredjedel av patienterna i väntrummet på en svensk vårdcentral har någon form av psykisk ohälsa. Syftet med studien var att belysa distriktssköterskors upplevelser av att möta patienter med psykisk ohälsa inom primärvården. En systematisk litteraturstudie med kvalitativ ansats valdes för att besvara syftet. Tolv kvalitativa artiklar söktes från databaserna Cinahl, Pubmed och PsycInfo. De valda artiklarna analyserades och likheter och skillnader jämfördes och sammanställdes. Resultat presenterades med hjälp av tre huvudteman och sju subteman. Huvudteman var Vårdrelation, Kompetens och Yttre aspekter. Subteman; Förhållningssätt och bemötande, Utmaningar i möte, Erfarenhet och kunskap som grund, Behov av utbildning, Tidens betydelse, Stöd i arbetet samt Samarbete som arbetsmetod. Diskussionen tar upp att distriktsköterskor hade svårigheter med sitt förhållningsätt och upplevde stress i patientmötet, vilket riskerar ett vårdlidande för patienten. Att få en helhetsbild av patienter med psykisk ohälsa är svårt. Med livsvärlden som grund ges en holistisk vård. Brist på kompetens riskerar patientenssäkerheten. Genom ökad utbildning kan psykisk ohälsa fångas tidigt och därmed minska komplikationer och kostnader, som psykisk ohälsa kan medföra. / Mental illness is an increasing problem in society today. People with mental illness are discriminated in society and not least in health care. In 2019, 970 million people in the world suffered from some form of mental illness, and every year, 14.3% of the world's population dies as a result of mental illness. Primary health care is the form of care that most Swedes first come into contact with and their mission is to offer care and treatment for somatic and mental illness. It is estimated that a third of the patients at Swedish health care center´s waiting room have some form of mental illness. The aim of this study was to describe district nurses' experience of meeting patients with mental illness in primary care. A systematic literature review with a qualitative approach was chosen as a design to answer the purpose. Twelve qualitative articles were selected from the databases Cinahl, Pubmed and PsycInfo. The selected articles have been analyzed and similarities and differences were compared and compiled. Results were presented with the help of three main themes and seven subthemes. The main theme was, Care relationship, Competence and External aspects. The subthemes are The nurse's approach and treatment, Challenges in encounters, Experience and knowledge as a basis, Need for education, Time affects care, Support at work and Cooperation as a working method. In the discussion, it was found that the district nurses experienced anxiety and stress in the patient encounter, which gives a care suffering. It was also difficult to get an overall picture of the patient with mental illness. But with the lifeworld approach, a holistic care was provided. Lack of competence risked the patient's safety, as increased education can be identified at an early stage, thereby reducing the complications and costs that mental illness can entail.

Ofrivillig ensamhet hos äldre är ett problem som kan orsaka ohälsa, lidande och öka risken att dö i förtid. I hemsjukvården möter distriktssköterskan ofta patienter som erfar ofrivillig ensamhet. Vårdpersonal kan genom sitt bemötande orsaka känslor av ensamhet hos dem de vårdar. Genom att beskriva fenomenet ur distriktssköterskans perspektiv förväntas kunskapen öka, vilket i sin tur kan leda till att patienterna får en bättre vård. Syftet med studien var att beskriva distriktssköterskans upplevelse av mötet med äldre patienter inom hemsjukvård som erfar ofrivillig ensamhet. Studien genomfördes genom semistrukturerade intervjuer med sex distriktssköterskor i hemsjukvården. Materialet tolkades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys med ett induktivt tillvägagångssätt. Resultatet presenteras utifrån kategorierna: Det ofrivilliga lidandet, Känslors betydelse och Nycklar till det vårdande mötet. Distriktssköterskornas möte med ofrivilligt ensamma patienter väcker känslor som får dem att vilja hjälpa den äldre människan bakom ensamheten. Samtalet har stor betydelse i mötet med ofrivilligt ensamma äldre och kan lindra deras lidande. Öppenhet, kunskap och att se hela människan är viktigt i uppbyggnaden av relationen. Distriktssköterskorna upplever svårigheter i mötet med äldre ofrivilligt ensamma patienter och att dessa människor får för lite hjälp och behöver mer stöd. Slutsatserna är att avsaknad av egenskaper som lyhördhet, öppenhet och respekt hindrar vårdaren att få tillgång till patientens livsvärld och kunna vara vårdande. För att hjälpa ofrivilligt ensamma patienter är tiden, samtalet och kunskap avgörande i det vårdande mötet. / Involuntary loneliness in elderly people is a problem that can cause ill health, suffering and increase the risk of premature death. In home health care, the district nurse often encounters patients who experience involuntary loneliness. Nursing staff can, through their treatment, cause feelings of loneliness in those they care for. By describing the phenomenon from the district nurse's perspective, knowledge is expected to increase, which in turn can lead to patients receiving better care. The purpose of the study was to describe the district nurse's experience of the meeting with elderly patients in home health care who experience involuntary loneliness. The study was conducted through semi-structured interviews with six district nurses in home health care. The material was interpreted using qualitative content analysis with an inductive approach. The results are presented based on the categories: Involuntary suffering, The importance of feelings and Keys to the caring encounter. The district nurses' meeting with involuntarily lonely patients arouses emotions that make them want to help the elderly person behind the loneliness. The conversation is of great importance in the meeting with involuntarily lonely elderly people and can alleviate their suffering. Openness, knowledge and seeing the whole person are important in building the relationship. The district nurses experience difficulties in meeting elderly patients who are involuntarily alone and that these people receive too little help and need more support. The conclusions are that a lack of qualities such as responsiveness, openness and respect prevents the carer from gaining access to the patient's life world and being able to care. To help involuntarily lonely patients, time, conversation and knowledge are crucial in the caring encounter.nsamma patienter är tiden, samtalet och kunskap avgörande i det vårdande mötet.

Bakgrund: I primärvården arbetar både grundutbildade och specialistutbildade sjuksköterskor. Det finns behov av fördjupad förståelse om sjuksköterskors erfarenheter och upplevelser av bemötandet med unga vuxna med psykisk ohälsa via telefonrådgivning. Telefonrådgivning är en stor del av sjuksköterskornas arbete på vårdcentralerna. Det är av vikt att ha och regelbundet utveckla sin kompetens om psykisk ohälsa då det är en växande grupp. Syfte: Syftet är att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att bemöta unga vuxna med psykisk ohälsa via telefonrådgivning i primärvården.  Metod: Kvalitativ metod med induktiv ansats valdes. Nio semistrukturerade intervjuer utfördes med sjuksköterskor som arbetar med telefonrådgivning på vårdcentraler i södra Sverige. Analysen skedde genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: De flesta sjuksköterskor upplever att de har kunskap om hur de ska bemöta unga vuxna med psykisk ohälsa i telefonrådgivning dock önskar de en fördjupning av sin kompetens för att göra samtalen bättre. De önskar flödesscheman för att inte missa viktiga frågor. Det upplevs som en viktig del i anamnesen att ställa frågor om suicidrisk eller om det finns tankar på självskadebeteende. Tiden upplevs vara en stor utmaning i samtalen. Slutsats: Det finns ett stort behov av att söka för psykisk ohälsa för unga vuxna. Sjuksköterskorna upplevdes trygga i rådgivningen men önskade ytterligare utbildning i psykisk ohälsa för att förbättra samtalen. Tidsbrist påverkar förmågan att göra en utförlig anamnes och stötta unga vuxna med psykisk ohälsa. Att ställa frågor om suicid är en naturlig del i samtalen om psykisk ohälsa. En ökad kunskap kan bidra till att stärka patientsäkerheten. / Background: Both graduate nurses and specialist nurses work in primay care settings. A deeper understanding of nurses´ experience of meeting young adults with mental illness during telephone consulting is necessary which is a substantial part of working in primary care settings. It is important to have and increase knowledge of mental illness as it is growing.     Aim: To describe nurses’ experience of meeting young adults with mental illness via telephone consultations in primary care.  Method: Qualitative method with an inductive design was chosen. Data was collected using semi-structured interviews. Nine nurses who works with telephone consultations in primary care in southern Sweden participated. Data was analyzed with inductive content analysis.  Results: The majority of the nurses have knowledge about meeting young adults with mental illness in telephone consulting but desire to deepen the knowledge to improve call quality. They wish to have a flowchart to avoid missing important questions. It is an important part of the nursing anamnesis to ask about suicide risk and risk of self-harm. Time is a considerable challenge in the call.   Conclusion: There is a big demand on seeking care for mental illness for young adults. The nurses felt secure in telephone consulting but wished for more knowledge to improve call quality. Lack of time effects the possibility to make a detailed anamnesis and support the the young adult with mental illness. It felt like a natural part of the call to ask about suicide and risk of self-harm. Improved knowledge could improve patient security,

Bakgrund: Ett av huvudområdena hos sköterskan är att arbeta hälsofrämjande och därmed förebygga sjukdom, bland annat genom riktade hälsosamtal. Syfte: Att beskriva distriktssköterskors och sjuksköterskors upplevelser av riktade hälsosamtal i primärvården. Metod: Studien genomfördes som en kvalitativ intervjustudie där åtta sjuksköterskor deltog och materialet analyserades utifrån Graneheim och Lundmans kvalitativa innehållsanalys. Resultat: Resultatet beskriver tre huvudkategorier som är särskild vanligt förekommande i sjuksköterskornas egna utsagor om att hålla riktade hälsosamtal, och som har särskild betydelse för deras upplevelser av att hålla riktade hälsosamtal i primärvården. Dessa tre huvudkategorier är faktorer relaterade till sjuksköterskan, faktorer relaterade till verksamheten och faktorer relaterade till patienten. Slutsats: Sjuksköterskornas upplevelser av att hålla riktade hälsosamtal i primärvården vittnar om att god erfarenhet och kompetens även skapar ett gott hälsosamtal. Deras upplevelser belyser även vikten av ett gott ledningsstöd för, och goda förutsättningar för planering av, det riktade hälsosamtalet. Därutöver visar studien genom sjuksköterskornas upplevelser hur deras utövande av ett produktivt hälsosamtal ständigt utmanas av patientens intresse, insikt och potential och benägenhet att kommunicera med sjuksköterskan. / Background One of the main areas of a nurse is to work with health promotion and to prevent illness. Hence, the health talk is a prioritised part of a nurse conversations. Aim This study aims to describe nurses’ experiences of conducting health conversations in the primary care. Method The study was conducted as a qualitative interview study with eight nurses participating and the material was analyzed based on Graneheim and Lundman's qualitative content analysis. Results The results describe three areas that are particularly and frequently common in the nurses’ experiences of conducting the healthtalk, and that they ascribe the most importance. These areas are factors relating to the nurse, factors relating to the authorities, and factors relating to the patient Conclusions The study concludes that the nurses believe that good experience and competence create a good health talk. It also concludes that the health talk benefits from support and priority from the authorities. Lastly, the study concludes that the nurses believe that conducting a productive health talk continually is challenged by the patient’s interest of and insight in their health, and their potential to communicate well with the nurse.

Bakgrund: Livslängden ökar i världen och den äldre befolkning blir allt större. Detta för med sig stora utmaningar för hälso- och sjukvården. De flesta väljer att dö hemma med hjälp av palliativ vård utförd av kommunal hemsjukvård. En komplex vård i en redan ansträngd verksamhet innebär en ökad arbetsbelastning för distriktssköterskorna som riskerar negativa följder på sin hälsa. Genom att belysa den upplevda stressen öppnas möjligheter till förändring för en bättre arbetsmiljö och en mer patientsäker vård. Syfte: Upplevelser i arbetsmiljön som orsakar stress för distriktssköterskan vid den palliativa vården inom kommunal hemsjukvård. Metod: Detta är en systematisk litteraturstudie med induktiv ansats och inkluderar elva vetenskapliga artiklar. Resultat: Tre kategorier och nio underkategorier framställdes och handlade om ’Upplevelse av utsatthet’, ’Upplevelse av hinder i vårdkedjan’ och ’Upplevelse av utmaningar’. Slutsats: Den palliativa vården inom kommunal hemsjukvård har rikligt med stressframkallande upplevelser och genom att belysa dessa skapas medvetenhet. Först då kan åtgärder sättas in och förbättra arbetsmiljön för kommunanställda distriktssköterskor. / Background: Life expectancy is increasing worldwide, and the elderly population is getting larger by the day. This brings with it major challenges for health care. Most choose to die at home with the help of palliative care provided by municipal home health care. Complex care in an already strained operation means an increased workload for the district nurses who risk negative consequences for their health. By highlighting the perceived stress, opportunities for change are opened for a better work environment and more patient-safe care. Aim: Experiences in the work environment that cause stress for the district nurse in palliative municipal home health care. Method: This is a systematic review with an inductive approach and includes eleven scientific studies. Results: Three categories and nine subcategories were produced and dealt with 'Experience of vulnerability', 'Experience of obstacles in the carechain' and 'Experience of challenges'. Conclusion: Palliative care within municipal home health care has plenty of stress-inducing experiences and by highlighting these, awareness is created. Only then can measures be put in place and improve the working environment for municipally employed district nurses.

Bakgrund: Patienter med livsstilsrelaterade sjukdomar erhåller vanligtvis rådgivning kring levnadsvanor via primärvården. Förebyggande rådgivning, vilket ingår i distriktssköterskans kompetensbeskrivning, kan dock förhindra uppkomsten av livsstilsrelaterade sjukdomar. Syfte: Att undersöka distriktssköterskans preventiva arbete med rådgivning avseende levnadsvanor hos vuxna som inte följs via diagnosspecifik sjuksköterskemottagning. Design: Tvärsnittsstudie Metod: Ett webbformulär konstruerades och skickades till 112 distriktssköterskor inom primärvården. Svarsfrekvensen var 48 %, totalt uppfyllde 47 kvinnliga distriktssköterskor samtliga inklusionskriterier. Medelåldern var 47 år. Resultat: Rådgivning om fysisk aktivitet gavs dagligen eller varje vecka av 49 % och ansågs enkelt eller ganska enkelt av 91 %, för kost var dessa siffror 42 % respektive 84 %. Alkohol och droger ansågs svårast och gavs i minst utsträckning. Rådgivning gavs oftast via telefon, dagligen av 20 %, men ansågs enklare vid fysiska besök. 89 % ansåg att rådgivning vid fysiska möten var enkelt eller ganska enkelt. Rådgivning uppgav 79 % att det fanns behov av och 89 % att det borde prioriteras. Slutsats: Rådgivning om levnadsvanor ansågs vara en viktig uppgift. Det gavs oftast via telefon men ansågs enklare vid fysiska besök. Distriktssköterskorna gav mer råd kring de levnadsvanor de ansåg var enklare att ge rådgivning kring. Resultatens generaliserbarhet är begränsad då svarsfrekvensen var låg. Vidare psykometrisk testning av enkäten rekommenderas / Background: Patients with lifestyle-related diseases usually receive counseling through primary care. However, preventive lifestyle counseling could prevent the development of lifestyle-related diseases and is included in district nurse’s (DN) assignment description.  Aim: To examine DN work with lifestyle counseling among adults who are not followed up via a nurse-led diagnosis-specific clinic.  Design: Cross-sectional study  Method: A web-based questionnaire was constructed and distributed to 112 DN working in primary care. Response rate was 48% and a total of 47 female DN met all inclusion criteria. Mean age was 47 years.  Result: Counseling around physical activity was given daily or weekly by 49 % and was considered easy or quite easy by 91 %, for diet these numbers were 42 % and 84 %. Drugs and alcohol were considered most difficult and less frequently counseled. Counseling was mostly given over the phone, daily by 20 %. Counseling at physical meetings was considered easier, easy or quite easy by 89 %. 79 % stated there’s a need for lifestyle counseling and 89 % that it should be prioritized.  Conclusion: Lifestyle counseling was considered an important task. It is mostly given over the telephone but considered easier at physical meetings. DN tend to give more counseling on lifestyle habits that they find easier to counsel. The generalizability of the results is limited due to the low response rate. Further psychometric testing of the questionnaire is recommended

Bakgrund: Hos barn i åldern noll till fem år är feber ett vanligt symtom vid sjukdom. Det är därför viktigt att vårdnadshavare förstår betydelsen av egenvård för att kunna ta hand om sitt barn i sin hemmiljö. Syfte: Syftet var att belysa barnhälsovårdssjuksköterskans preventiva arbete för barn med feber. Metod: Vald metod var kvalitativ design med induktiv ansats. Intervjuer av 11 specialistutbildade sjuksköterskor innefattande distriktssköterskor samt sjuksköterskor med specialistutbildning inom hälso- och sjukvård av barn och ungdomar. Barnhälsovårdssjuksköterskor (BHV-sjuksköterskor) i både privat samt regional regi deltog från två Halländska kommuner. Resultat: Tre kategorier: Information till vårdnadshavare, stöd till vårdnadshavare och egenvårdsrådgivning utgjorde resultatet. Därefter tillkom underkategorier. Likvärdigt resultat har kunnat ses hos deltagande BHV-sjuksköterskor. Konklusion: Slutsatsen var att majoriteten av BHV-sjuksköterskorna ansåg att det fanns ett stort behov av egenvårdsutbildning om barn med feber för vårdnadshavare. Goda kunskaper om egenvård av barn med feber kan troligtvis förhindra en del besök till akutmottagning. / Background: In children aged zero to five years, fever is a common symptom of illness. It is therefore essential that the caregiver understands the importance of self-care to effectively care for their child at home. Aim: The aim was to illuminate the preventive efforts of the child health care nurse for children with fever. Method: The chosen method was qualitative design with an inductive approach. Interviews of 11 specialist nurses including district nurses and nurses with specialist training in health care of children and adolescents. Child health Care nurses (CHC nurses) in both private and regional management participated from two municipalities in Halland. Results: Three categories: Information to guardians, support to guardians and self-care counselling constituted the result. Subcategories were then added. Similar results have been seen in participating child health nurses. Conclusion: The conclusion was that the majority of the child health care nurses felt there was a significant need for self-care education regarding children with fever for caregivers. Good knowledge of self-care of children with fever can probably prevent some visits to the emergency department.