Elever i skolan ska få det stöd de är i behov av för att utvecklas och nå så långt som möjligt enligt skollagen. Trots detta ser vi sjunkande resultat i ämnet engelska i skolan där drygt 7 % av eleverna 2016 inte nådde betyget E när de lämnade grundskolan. I denna uppsats vill jag bidra med kunskap om engelskundervisning för elever i läs- och skrivsvårigheter/dyslexi.Mina frågeställningar har utgått från vilka möjligheter och hinder ämneslärare och speciallä- rare beskriver i arbetet med att stödja språkinlärningen i engelska för elever i läs- och skriv- svårigheter. Skapas goda relationer med eleverna och påverkar detta undervisningen samt vilka insatser skolan erbjuder elever i läs- och skrivsvårigheter/dyslexi. Teoretiska utgångs- punkter har varit det relationella och det kategoriska perspektivet samt Aaron Antonovskys teori om känsla av sammanhang (KASAM) där begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet är viktiga komponenter för att individen inte ska ge upp när den utsätts för svårigheter. Jag har intervjuat ämneslärare och speciallärare som undervisar i ämnet engelska. Speciallärare har intervjuats utifrån att de arbetar med materialet HELP start som är multisensoriskt och speci- ellt framtaget för elever med fonologiska svårigheter. Resultatet visar att ämneslärare upple- ver att de inte alltid har tillräckliga kunskaper och känner sig rådvilla hur de ska stödja elever med läs- och skrivsvårighet/dyslexi. Undervisningen anpassas men att det inte alltid räcker ef- tersom eleverna inte kommer vidare i sin språkinlärning utan istället är uppgivna inför eng- elskundervisningens svårigheter. Speciallärarna upplever att HELP start ger eleverna struktur och begriplighet och ger dem ökat självförtroende och motivation till att utveckla sin språkin- lärning. Fortsatt forskning om elever i läs- och skrivsvårigheter/dyslexi och undervisning i engelska är angelägen och behöver utvecklas.

The purpose of this study is to give an increased knowledge of how students with dyslexia experience the counselling they received in regard to further studies and future work in connection to the transition from compulsory education to upper secondary school. As well as what is perceived as the most optimum process of counselling given from the needs of the student. Furthermore, there was an interest for a greater understanding of how student counselling work with dyslexic students and what knowledge the student counsellors have about this hidden disability. Qualitative interviews were done, both with students with dyslexia as well as student counsellors working for the years of compulsorily education. The interviews showed that students had not received what to them was an adequate and optimum guidance in regard to their needs. Much like the research found in connection to dyslexia the students note that their own self-esteem and self-worth in regard to the schoolwork lessens along the way. Something that is found to be reassuring is that the student counsellors interviewed say that there are no limitations for dyslexic students when it comes to choose of studies as long as they get proper support and adaptation after their needs. / Studiens syfte är att få en ökad kunskap om hur elever med dyslexi upplever den studie- och yrkesvägledning de fick i samband med övergången mellan grundskola och gymnasium. Och vad de anser är den optimala vägledningsprocessen utifrån deras behov. Vidare var en ökad kunskap om hur studie och yrkesvägledare arbetar med elever med dyslexi och vilken kunskap vägledarna har om denna dolda funktionsnedsättning av intresse. Kvalitativa intervjuer genomfördes med både elever som har dyslexi och Studie- och yrkesvägledare på grundskolan. Intervjuerna visade på att eleverna inte har erhållit för dem adekvat och optimal vägledning utifrån deras behov. Precis som i den forskning vi fann rörande dyslexi så påpekar eleverna att självkänslan och självförtroendet rörande skolarbete får sig många törnar efter vägen. Det som känns uppmuntrande är att vägledarna vi intervjuade säger att det finns ingen begränsning för dyslektiker i val av program om de får rätt stöttning och anpassningar utifrån deras behov.

Syftet med studien var att ta del av hur speciallärare som grupp uttrycker sin uppfattning om dyslexi samt hur de som yrkesgrupp beskriver att de arbetar med extra anpassningar och särskilt stöd när det gäller elever med dyslexi. Den teoretiska utgångspunkten utgjordes av två specialpedagogiska perspektiv - individperspektivet och det relationella perspektivet samt begreppet inkludering. För att nå syftet valdes en kvalitativ forskningsansats. Vi använde oss av ett strategiskt urval och valde ut informanter som kan anses lämpliga att delta utifrån våra frågeställningar. För att genomföra vår undersökning valde vi fokusgruppsintervjuer för att få en helhetsbild då fler informanter kan delge sina erfarenheter och funderingar tillsammans. Vårt resultat visade att speciallärarna gav uttryck för att dyslexi innebär fonologiska svårigheter med olika grader och olika uttryckssätt, vilket framförallt märks i avkodningen och stavningen. Resultatet angav vidare speciallärares olika arbetsuppgifter som att genomföra utredningar, undervisa elever, handleda kollegor samt ha kontakt med vårdnadshavare. Individperspektivet var tydligt inom arbetsuppgifterna att utreda och att undervisa medan ett relationellt perspektiv framkom i arbetet med att handleda och att utveckla. Ett inkluderande arbetssätt uttrycktes i speciallärarnas beskrivningar av att anpassa och tillgängliggöra undervisningen för alla elever. En slutsats vi dragit i denna studie är att speciallärarna har goda kunskaper men att deras kompetens inte fått det utrymme som önskats på grund av organisatoriska hinder.

Syftet med denna undersökning är att ta reda på hur multimodala två läromedel för årskurs tre är.Läromedlena som ska undersökas är Mera favorit matematik 3B och Matte direkt safari 3B. En faktori denna underökning är hur elever med dyslexi använder sig av bildstöd. Den förstafrågeställningen är hur läromedlena är utformade för att utveckla elevers multimodala förmåga.Den andra frågeställningen är hur bild och text samspelar i dessa läromedel. Den tredjefrågeställningen är vad det finns för bilder i läromedlena som enbart är dekorativa. Denna studieär i första hand kvalitativ, men med inslag av en kvantitativ undersökning. Undersökningengjordes genom att identifiera och analysera läromedlenas design enligt den sociosemiotiska teorin.Resultatet visade att läromedlena har en väl genomtänkt design som kombinerar skrift och bild påett multimodalt sätt. Elever med dyslexi får det bildstöd de behöver av dessa läromedel.

Denna studie är inspirerad av metodansatsen Grundad teori och omfattar kvalitativa intervjuer med nio rektorer som är ansvariga för kommunala skolor inom årskurserna F-6i tre kommuner i landet. Syftet med studien har varit att beskriva och problematisera rektorers uppfattningar och erfarenheter av speciallärares uppdragmed inriktning mot läs-och skrivutveckling. Eftersom den tidigare forskning som finns kring rektorers uppfattningar och erfarenheter av den specialpedagogiska verksamheten (Nilholm, m.fl, 2007, Lindqvist, 2013) riktar in sig mot specialpedagogers arbete väcktes ett intresse för denna studie då jag upplevde att det saknades forskning om rektorers syn på speciallärares yrkesroll. I studien har jag funnit att rektorers tidigare erfarenhet av specialpedagogik tycks ha en viss inverkan när det gäller hur de beskriver organiseringen av speciallärares arbete på skolorna. När det gäller rektorers uppfattningar och erfarenheter kring de förebyggande och åtgärdande insatser som speciallärare bör arbeta med nämns vikten av tidiga insatser, att speciallärares spetskompetens bör spridas genom handledning till övriga pedagoger samt att skolans verksamhet bör präglas av ett kollegialt lärande mellan elevhälsans personal och övriga personal som framgångsfaktorer som bör genomsyra hela skolans verksamhet. Rektorers uppfattningar och erfarenheter av speciallärares uppdrag visar även att den kompensatoriska synen på specialpedagogik övervägs i studien där eleven plockas ut från undervisningen för att få hjälp i form av en till en undervisning i ett angränsande grupprum. Att det kompensatoriska perspektivet är övervägande inom skolans verksamhet är något som Nilholm (2007) tidigare har visat. Enligt rektorerna handlar detta om en tradition som är svår att bryta. I studien finnsäven exempel på det kritiska perspektivets framväxt där rektorer beskriver att speciallärare arbetar mer i klassrummet tillsammans medordinarie klasslärare samt dilemmaperspektivet som handlar om att det inte alltid finns en enkel lösning på de problem som uppkommer inom skolans värld.

Kort sammanfattning: Syftet med den här studien är att beskriva och få en fördjupad förståelse om olika perspektiv när det gäller dyslexi och dyslexiutredningar. Studien har en kvalitativ ansats och handlar om dyslexiutredningar i tre olika grannkommuner. Fokus är på policy, synen på dyslexiutredning och stöd, som vi fått fram genom våra intervjuer av nyckelpersoner i kommunerna. Resultatet av vår studie blev att både policy, synen på dyslexiutredning och stöd ser olika ut i de tre grannkommunerna. Vi fick också fram att det kan skilja i synen hos nyckelpersoner mellan olika skolor och inom samma skola

Elever med särskild begåvning och dyslexi finns i den svenska skolan men få vet om att de existerar till skillnad från det erkännande som den här elevgruppen har fått i Europa och andra stora delar av världen. I denna studie har vi, genom en kvalitativ intervjustudie, undersökt hur nyckelpersoner inom den svenska skolan som institution och organisation ser på utmaningar/svårigheter för skolan att organisera för att dessa elever ska bli synliga och få möjlighet att utvecklas till sin fulla potential. Vi har intervjuat nio personer på olika nivåer inom skolan. Den kvalitativa analysen av respondenternas svar resulterade i tre framträdande områden. Dessa områden var: osynliggörandet av elever med särskild begåvning och dyslexi, bemötandet av elever med särskild begåvning med dyslexi samt effekterna av skolans textbundenhet för dessa elever.

Denna studie undersökte hur automatiskt textförenkling upplevs av och hjälper högstadieelever med dyslexi. Deltagarna har fått läsa totalt fyra texter om olika ämnen uppdelat på två tillfällen där ena texten alltid varit förenklad och den andra en originaltext.Efter att läst texterna har deltagarna fått svara på läsförståelsefrågor för att se hur mycketde förstod av texten och sedan delta i en semi-strukturerad intervju för att ta reda på deras upplevelse av texten de hade läst. Resultatet från läsförståelsen delades sedan upp i degrupper som läst samma version av texterna och svaren i de semi-strukturerade intervjuerna analyserades i en tematisk analys. Resultatet visade att ingen större skillnad uppstodmellan texterna utan att båda texterna fungerade lika bra.

Studiens syfte är att undersöka hur svensklärare på högstadiet har tillägnat sig kunskap om hur de ska arbeta med elever som har dyslexi eller läs- och skrivsvårigheter och på vilka sätt de anpassar sin undervisning för dessa elever samt ta reda på hur lärarna tänker kring bedömning gällande elever med denna problematik. Jag genomför en kvalitativ studie och använder mig av intervju som metod, där sex stycken lärare intervjuas. Intervjuerna analyseras med hjälp av grundad teori. Resultatet visar att lärare anpassar sin undervisning, men metoder och omfattning skiljer sig åt. De anpassningar som alla intervjuade lärare gör är att eleverna får datorbaserade hjälpmedel, längre tid på sig och chans till att redovisa muntligt. Resultatet visar också att det främst är genom erfarenhet som lärare tillägnat sig kunskaper om läs- och skrivsvårigheter och metodanpassning. Gällande bedömning av elevers arbeten visar det att lärare tänker och gör olika. Studiens slutsatser är att det är viktigt att lärare har kunskap om dyslexi och läs- och skrivsvårigheter och att det från lärares håll finns ett stort behov av tydliga riktlinjer för kunskapsbedömning gällade dessa elever. För att eleverna ska få samma chans till anpassningar och för att deras arbeten ska bli bedömda på ett likvärdigt sätt föreligger ett behov av utbildning. Det bör därför ingå utbildningar om dessa frågor i lärarutbildningen i en betydligt större utsträckning än vad den har gjort, för elevernas bästa.

Syftet med undersökningen var att få ta del av och få förståelse för hur fyra elever med diagnosen dyslexi i årskurs åtta och nio, deras vårdnadshavare, svensklärare, svenska som andraspråkslärare, speciallärare och specialpedagog uttrycker sin uppfattning om vad som behövs för att eleverna ska nå målen i svenskämnet. Specialpedagogiska perspektiv användes som teoretisk ram i studien. Metoden för studien var kvalitativ och metodvalet fokusgruppsamtal. Fokusgruppsamtalen spelades in, transkriberades och analyserades utifrån en fenomenografisk analysmodell. Ur resultatet framträdde fyra kategorier; förutsättning för god undervisning, god undervosning, organisatoriska frågor samt dilemman som elever med diagnosen dyslexi möter. Det relationella perspektivet var gemensamt för hur deltagarna i fokusgrupperna såg på skolsvårigheter. Mötet, relationen, och tryggheten sågs som en direkt förutsättning för att lärande skulle ske något som också framkommit i tidigare forskning. De organisatoriska frågornas gemensamma nämnare var en önskan om samverkan och samarbete vilket kunde ses ur ett organisations- och systemperspektiv då det trots goda idéer och god vilja krävs organisatoriska förändringar för att ett samarbete ska ske. Individperspektivet anslogs med anledning av fokusgruppernas fasta övertygelse om vikten av tidig dignostisering och en uppgivenhet skönjdes hos eleverna beträffande lärares och vikaries okunskap vad gäller dyslexi. Dock var tiden, eller egentligen bristen på den, denna studies följeslagare, samtliga fokusgruppers antagonist, ett påtagligt problem för alla deltagare och något som kan ses ur ett dilemmaperspektiv då styrdokument och timplaner styr lärarna trots att de är medvetna om elevernas behov av mer tid i arbetet med skoluppgifterna.