I strävan efter att utveckla sin praktik har en grupp pedagoger filmat en vardagshändelse med eleverna i avsikt att belysa en fråga de är intresserade av att få svar på. Under ett reflekterande samtal undersöker de gemensamt det inspelade materialet. Studie syftade till att få svar på hur de tog sig an uppgiften, vad de fick syn på och hur de samtalade kring det de såg. Samtalet kan ses som ett vävande där olika pedagogers perspektiv möts. Studien sökte svar på vilka inslag som fanns i samtalsväven. Genom att synliggöra detta ville studien ge en ökad förståelse för hur skolledare och pedagoger kan skapa förutsättningar för att reflekterande samtal ska kunna bli ett funktionellt redskap i såväl professionell utveckling som verksamhetsutveckling. Forskningsfråga: Hur använder pedagogerna sig av reflekterande samtal när de utgår från autentiska situationer från praktiken? Resultatet visade att den dialogiska samtalsväven omfattade fyra typer av inslag. Inslag som handlade om att beskriva vad man upptäckt i inspelningen, om att förklara och förstå det man uppmärksammat, om att föreslå hur man skulle kunna undersöka sin frågeställning vidare utifrån vad man sett, samt inslag som handlade om att föreslå hur man skulle kunna förändra för att utifrån detta förbättra förutsättningarna för elevernas lärande och utveckling. Det var en mängd faktorer som påverkade huruvida det reflekterande samtalet ledde till nya gränsöverskridande insikter eller inte. Deltagarnas dialog- och analyskompetens var exempelvis av avgörande betydelse för utfallet. De autentiska exemplen från videofilmerna som pedagogerna utgick ifrån i sina reflekterande samtal hade en samlande effekt. De hjälpte pedagogerna att fokusera och att mötas i dialogen. De inspelade exemplen fyllde en rad funktioner som bidrog till samtalets kvalité. Avslutningsvis förs ett resonemang kring pedagogiska implikationer ut ett skolledarperspektiv. / A group of pedagogues, striving to develop their skills, have filmed an everyday situation with their pupils in order to highlight a specific question that they had. Through reflective conversation they helped each other analyze the recorded material. The purpose of this study was to see how they embraced this challenge, what they discovered in the recordings and how they discussed their findings. The dialogue between them can be looked upon as a communicative “web” in which the different perspectives of the pedagogues meet and are woven together. The study aimed to provide an answer to which elements were included in this communicative web. Through this awareness the study wanted to generate a broader understanding of how principals and pedagogues could create possibilities for reflective dialogue to be a functional tool within professional development as well as school development. The research question: How do the pedagogues use reflective dialogue when they use an authentic situation from their own practice as a starting point? The result showed that the reflective communicative web contained four elements. Elements that describe what they have discovered in the recordings, elements that explain and bring understanding to their findings, elements that suggest further investigations of what they have found and finally elements that suggest changes to improve the learning development conditions for the pupils. There were a wide range of factors that affected whether the reflective conversation led to learning or not. The skills of the participants both regarding dialogue and analyses were, for example, of importance for the outcome. The authentic examples from the recordings that the pedagogues used as a starting point helped them to focus. It also helped them see things from each other's perspective. The recordings provided a variety of functions that contributed to the quality of the conversation. The last part of the paper is a discussion about the pedagogical implications from the principal's perspective.

Purpose: The purpose of this qualitative study was to illuminate and analyze what girls with ADHD say they experienced during their school time. The study will also answer the questions of issues; how did the girls say they were treated by their teachers and classmates and which pedagogical experiences can we learn from their statements? Method: In order to investigate this, six semi structured interviews were carried out. I decided not to interview girls in their school age, but women with ADHD who has already graduated, since I believe it can be very sensitive for young girls to talk about the subject and they are not able to give the overall perspective on their school time that I was looking for. Result: The results of the interviews shows that all of the women felt misunderstood during their childhood and they all had bad experiences from school. Conclusion: One of the conclusions of this study is that there are not sufficiently knowledge about girls with ADHD and many of them are not diagnosed until they are grown up which leads to that the girls does not get the support they need in school.

Syftet med studien var att undersöka behovet av stöd hos högstadieelever med hörselnedsättning som går integrerat i den ordinarie grundskolan. Jag har använt mig utav en kvantitativ enkätmetod samt en kvalitativ intervjumetod, där jag har genomfört tre telefonintervjuer innan utformningen av enkäten påbörjades. Resultatet av studien grundar sig på 18 enkätsvar, av 54 utskickade, samt tre telefonintervjuer med personer som har en hörselnedsättning och tidigare har gått integrerat i den ordinarie grundskolan. Resultatet visar att eleverna har ansträngande skoldagar till följd av att det krävs full koncentration för att höra vad klasskamraterna säger. För att de ska ha en chans att följa med i samtalen i klassrummen krävs en bra ljudmiljö, det är fyra elever som har uppgett att de inte kan följa med i samtalen. Med tanke på att många av eleverna går i stora klasser, vissa klasser har fler än 30 elever, kan jag förstå att drygt hälften av respondenterna har uppgett att de har ett behov av att få studera i ett enskilt rum för att få lugn och ro. De respondenter och informanter som har svarat att de brukar lämna klassrummet för till exempel träffa en hörselpedagog, har upplevt detta som positivt. En central fråga i denna studie är om eleverna har behov av stöd och vad stödet bestod av. Det är endast fyra elever som har uppgett att de är i behov av stöd. Fem elever har svarat att de får stöd, till exempel i form av hörselpedagogiskt stöd och specialpedagogiskt stöd.

Syftet med studien är att öka kunskapen om elevers förståelse av sina skriftliga omdömen och om vilka faktorer som påverkar förståelsen av dokumenten. Forskningsansatsen är starkt inspirerad av grundad teori. Studiens resultat utgår dels från analys av intervjuer av elever i år två och dels från dokumentanalys av elevernas skriftliga omdömen. Dessa båda har i den avslutande analysen relaterats till varandra, vilket har resulterat i en teoretisk modell, EFO-modellen som står för Elevers Förståelse av sina Skriftliga omdömen.   Vid intervjuerna framkom att eleverna förstår omdömena på olika sätt och i olika utsträckning. Förståelsen påverkas av elevens motivation och koncentration, deras behov av bekräftelse samt deras språkliga förmåga. Förståelsen påverkas också av hur avancerat språk omdömet är skrivet på. Det språk omdömet är skrivet på relaterar även till omdömets innehåll.   Avslutningsvis diskuteras svårigheten med att skriva omdömen som kan förstås av eleverna samtidigt som de beskriver de kunskapskvalitéer som lyfts fram i läroplanen.

Syftet med vår uppsats är att söka svar på hur förskollärarna som arbetar i åldrarna 3-5 år väljer att arbeta med barns vänskapsrelationer i förskolans verksamhet, eftersom tidigare forskning visar att allt fler barn befinner sig i förskolan samt att vänskap för barn har stor betydelse för deras välbefinnande. Frågeställningar som vi söker svar på i vår uppsats är på vilket sätt genomför förskollärarna ett arbete med barns vänskapsrelationer i förskolan, om förskolläraren anser att barns vänskapsrelationer är ett arbetsområde att prioritera i förskolan samt vad förskolläraren anser om sitt eget deltagande i barns skapande av vänskapsrelationer. Vi söker svar på frågorna genom att göra en kvalitativ intervju med en förskollärare och observationer som ett komplement till intervjun. Som teoretisk utgångspunkt utgår vi från teorier om vad vänskap är för små barn och vilken betydelse vänskap har för barnen. Eftersom förskollärarna ska vara en del i barns vänskapande måste de förstå relationerna mellan barnen utifrån barnens egna termer. Vårt resultat visar att den aktuella förskolan bedriver ett arbete med barns vänskapsrelationer genom att ha ett tema och andra olika aktiviteter såsom drama och boksamtal. Resultatet visar även att förskolläraren anser att barns vänskapsrelationer bör prioriteras och att deras egen roll i barns vänskapande är av stor betydelse. Det är svårt att bedriva ett vänskapsarbete om arbetslaget har olika syn på vad vänskap är. Därför spelar det ingen roll hur mycket förskollärarna talar om för barnen hur de ska bete sig och vara som en vän om inte förskollärarna kan visa på dessa egenskaper själva, för förskollärarna fungerar som förebilder för barnen. / The purpose of this paper is to seek answers to how the preschool teachers who work with children aged 3-5 years choose to work with children's friendships in preschool, because previous research shows that more and more children are in preschool and friendship for children is very important for their welfare. Questions that we attempting to answer in this paper is how preschool teachers work with children's friendships in preschool, if the preschool teacher believes that children's friendships are a range of priority in preschool and how preschool teacher thinks about his own involvement in children's creation of friendships. We are looking for answers to the questions by making a qualitative interview with a preschool teacher and observations as a complement to the interview. As a theoretical starting point, we use theories about what friendship is for children in early years and the importance of friendships for children. Since preschool teachers should contribute to children making friends, they must understand the relationships between the children from children's own terms. Our results show that the current preschool worked with children's friendships by having a theme, and other various activities such as drama and discussions of literature. The results also show that preschool teacher believes that children's friendships should be valued and that their own role in children's friendship is of great importance. It is difficult to manage a friendly work if the team has different views on what friendship is. Therefore it doesn´t matter how much preschool teachers tells the children how to behave and how to be a friend if not preschool teachers can´t demonstrate these qualities themselves, because the preschool teachers serve as role models for children.

Studien belyser hur bemötandeaspekten av tillgänglighetsarbete för elever med funktionshinder kan se ut i samarbetet mellan museum och skola. Jag har intresserat mig för hur man som institution ser på den psykosociala miljön och vilka insatser man gör på museet i den pedagogiska verksamheten för att nå ökad tillgänglighet och bättre bemötande. Det mellanmänskliga mötet är av stor betydelse för hur en person med ett funktionshinder bemöts visar de studier jag tittat på. Samhällets lagar och förordningar visar sig ha en vägledande betydelse som påverkar på individens förutfattade meningar och attityd och som i sin tur påverkar bemötandet av personer med funktionshinder. Skolan och museets förutsättningar för att samarbete i lärande syfte har vidgats genom Skapande Skola projektet liksom museerna anpassar sin verksamhet uppmuntrar skolan att använda museet som lärmiljö. I studien har jag genom en intervju och en enkätundersökning undersökt hur skolan respektive museet upplever mötet, vilken syn man har på anpassning och bemötande. I mötet lyfter både museipersonal och skolgruppen med elever lärare och assistenter aspekter upplevelsen. Resultatet visar på att det personliga i mötet är av stor vikt liksom hur hjälpmedel tillämpas och att det finns intressekonflikter mellan det man ska visa, hur man visar det och hur det tas emot, och att bemötandet av elevgrupper med funktionshinder förutsätter en dialog om gruppens förutsättningar för att skapa möjlighet att anpassa. I studien diskuteras resultatet från intervjun och enkätundersökningen mot de förordningar och betänkande som regeringen lagt fram inom området liksom mot forskning kring bemötande av funktionshindrade.

Genom fokusgruppinterjuer har vi med vår studie kommit fram till vilken status och funktion bildaktiviteter har och vilka problem som är förknippade med att använda bildaktiviteter i grundskolan f-3, detta genom att 11 lärare från förskoleklass till grundskola 1-7, har fått ge sin syn på hur de använder ämnet bild och bildaktiviteter i sin undervisning. Vi ser att då lärare säger sig använda ämnet bild i f-3 är det i form av bildaktiviteter vilka mestadels används för att bli ett undervisningskomplement. Våra informanter har en strävan att uppvärdera ämnet bild gentemot de mer teoretiska ämnena då de anser att det är de teoretiska ämnena som får uppmärksamheten i planeringar, kursplaner, uppnåendemålen och i undervisningen. Informanterna vill använda många bildaktiviteter i sin undervisning för att stärka elevernas kunskapsutveckling men vi anser att de döljer syftet med användningen av bildaktiviteter för eleverna men också för sig själva. Vi har observerat att informanterna har i sin användning av bildaktiviteter fastnat i ett traditionellt förhållningssätt där ämnet bild utgörs av stora bildalster, men vi anser att det även finns stora funktioner i små bildaktiviteter. Funktioner som vi fick se har stor betydelse för elevernas utveckling såväl kunskapsmässigt som personligt.

The purpose of this essay is to explore how educators are supposed to prioritize their work at the preschool so that all children are listened to and the conditions necessary for kids to dare to express their feelings and thoughts are in place. How is the relationship important for the child's learning? How do I become a committed educator who knows how to interpret and prioritize my work so it benefits children's learning? I am developing these questions in two parts in my following text. Firstly I am writing about why it is important that we who work as pedagogues meet the child on the child’s own terms. In this part I am discussing security, closeness and distance between child and pedagogue and what that relationship might mean for child development. Then I turn to how to prioritize in order to be the best pedagogue for the benefit of the child's learning. My method is to reflect and question the knowledge I acquired during my work at the preschool. Together with various theories such as related theory, relationship skills and philosopher John Dewey, I have tried to have a discussion. In the text, I use two events from my work that illustrates the problem. With these as a foundation, I am discussing various opposed concept pairs such as control – initiative and their importance to be able to explore my problem of how to interpret the curriculum and prioritize my work. I have come to the conclusion that if we are to meet all people in a democratic and equal way, we ourselves need to some extent adapt to the one we face. The quality of the meeting between teacher and child affects whether the child will dare to express its thoughts and feelings. When teachers assume the child's thoughts and development, we can easily see the curriculum and the child's learning in a holistic perspective. The child finds it easier to learn new things when we as teachers assume the child's own thoughts. The relationship between child and teacher is important for the child's learning. In order to be capable of meeting these goals teachers are required to have an emotional maturity and development and the need to develop throughout life. We educators need to be better able to discuss and raise issues about how we handle our own emotions at work and what skills we need to be able to achieve these objectives. It can help us become a "bubbly enthusiast" who likes to work as a preschool teacher's, and finds the work developing and fun. / Syftet med den här essän är att undersöka hur pedagoger ska prioritera sitt arbete på förskolan så att alla barn blir lyssnade på och vilka förutsättningar som krävs för att barnen ska våga uttrycka sina känslor och tankar. På vilket sätt är relationen betydelsefull för barnets lärande? Hur ska jag bli en engagerad pedagog som vet hur jag ska tolka och prioritera i mitt arbeta så det gynnar barnens lärande maximalt? Jag utvecklar dessa frågor i två delar i min text. Först, skriver jag om varför det är viktigt att vi pedagoger möter barnet på sina egna villkor. I den delen, diskuterar jag tryggheten, närheten och distansen mellan barnet och pedagogen och vad den relationen kan betyda för barnets utveckling. Sedan tar jag upp hur jag ska prioritera för att kunna vara den bästa pedagogen för att gynna barnets lärande. Min metod är att reflektera och ifrågasätta den kunskap som jag tillägnat mig i mitt arbete på förskolan. Tillsammans med olika teorier som t.ex. anknytningsteorin, relationskompetens och filosofen John Dewey har jag försökt föra en diskussion. I texten använder jag mig av två händelser från mitt arbete som belyser problematiken. Jag utgår utifrån dem och diskuterar olika begrepps motsatspar som t.ex. kontroll – initiativ och dess betydelse för att kunna utforska mitt problem hur jag ska tolka läroplanen och prioritera i mitt arbete. Jag har kommit fram till att om vi ska kunna möta alla människor på ett demokratiskt och likvärdigt sätt behöver vi själva till viss del anpassa oss till den vi möter. Mötets kvalitet mellan pedagogen och barnet påverkar om barnet ska våga uttrycka sina tankar och känslor. När vi pedagoger utgår från barnets tankar och utveckling kan vi lättare se läroplanen och barnets lärande i ett helhetsperspektiv. Barnet har lättare att lära sig nya saker när vi som pedagoger utgår från barnets egna tankar . Relationen mellan barnet och pedagogen är viktig för barnets lärande. För att klara att uppfylla målen behöver vi pedagoger ha en känslomässig mognad och utveckling och den behöver utvecklas under hela livet. Vi pedagoger behöver bli bättre på att diskutera och lyfta problem som handlar om hur vi hanterar våra egna känslor i arbetet och vad vi behöver för kompetens för att kunna uppnå målen. Det kan hjälpa oss att bli en ”sprudlande eldsjäl” som tycker att arbetet som förskollärare är utvecklande och roligt.

Syftet med denna studie är att undersöka vilken betydelse den sociala miljön på olika platser i skolan har för elevers erfarenheter av dessa. Den sociala miljön är en miljö som i denna uppsats består av den fysiska miljön på en plats, människors interaktion med denna fysiska miljö, men också människors interaktion med varandra. I undersökningen har vi vänt oss till högstadieelever i årskurs sju och nio på en F-9 (från förskola till årskurs nio) skola i en mellanstor kommun i södra Sverige. I detta examensarbete har vi valt att använda en visuell metod, kallad fotoelicitering där eleverna fått fotografera med hjälp av sina mobilkameror platser i skolan de har positiva eller negativa erfarenheter av. Dessa foton har sedan utgjort grunden för ett samtal med eleverna, enskilt. Resultatet av denna studie visar att eleverna anser att den sociala miljön på en plats har betydelse för deras positiva eller negativa erfarenheter av denna plats. Resultatet pekar på att erfarenheterna av en plats beror på situation och vilka människor som vistas på platsen samtidigt. Aspekter som ansetts ha betydelse för elevers erfarenheter och trivsel är bland annat elevernas beteende, vuxnas närvaro och åldern på eleverna som vistas på en specifik plats. I resultatet lyfts också aspekter i den fysiska miljön som viktiga för trivseln i skolan, dessa är bland annat fräschhet i lokalerna, tillgång till mötesplatser, tilltalande inredning, möblering och ljusinsläpp et cetera.

The purpose of this study was to investigate how preschool pedagogues in Stockholm and in Tornedalen speak about and relate to creative activities. By qualitative interviews in two geographically distant areas, one minority culture and one majority culture, I have collected information from six pedagogues, three in each area. Values in, and the significance of culture in creative activities have been the main focus. From this study I conclude that all pedagogues agreed upon the creative activity having an extensive role in the preschool work. The role of the individual pedagogue within the creative activity is multiple and dependent on where, when and how the activity is carried out. The focus in creative activities varied; while the pedagogues in Stockholm mostly spoke about creativity as a phenomenon of art, the pedagogues in Tornedalen spoke about creativity in a wider sense and often connected to practical problems. Another important factor relevant to creative activities was the environment like the preschool, the home, the nature and the society. The way the pedagogues used these environments differed remarkably; in Tornedalen they spoke more about the family and different professions in the society while the pedagogues in Stockholm spoke about the nature and exhibitions. My opinion, after this study, is that it is difficult to discriminate the creative activities from other preschool work, since creativity is permeated with playing and vice versa. Creativity is also a natural part of children exploring and if you like creative activities can permeate everything a pedagogue attends to.