Den här uppsatsen undersöker Helena Granströms Standardmodellen från 2018. Det huvudsakliga syftet är att skapa förståelse för romanens civilisationskritiska tematik. Eftersom verket, både på intrig- och tematisk nivå, är beroende av viss naturvetenskaplig kännedom hämtar uppsatsen sina teoretiska perspektiv från nymaterialismen. Skolbildningen grundar sina argument i den moderna naturvetenskapen och intresserar sig likt Granström för kroppslig erfarenhet.  Analysen utgår från protagonisten Elsa och undersöker hur dikotomierna natur/kultur och kropp/teori gestaltas och problematiseras. Eftersom svaren är beroende av hennes yrkesliv som fysiker analyseras i följande avsnitt den naturvetenskapliga institutionen utifrån ett vetenskapsfilosofiskt perspektiv. Här framträder en för romanen central motsättning mellan den kulturella förståelsen av disciplinens syfte och dess praktik. Vidare diskuteras Elsas karaktärsutveckling som en medveten strategi för att få bukt med dikotomierna ovan och närma sig den konkreta livserfarenheten. I analysens avslutande avsnitt visar jag på hur hon misslyckas. Utifrån den slutsatsen argumenterar jag slutligen för romanens etiska ställningstagande.

Syftet med uppsatsen är att synliggöra underliggande ekokritiska teman i Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige och att undersöka människans relation till naturen med hjälp av verket. Uppsatsen använder sig av teori från ekokritik och djurstudier och undersöker frågeställningar grundade efter dessa fält, nämligen: hur gestaltas naturen i Nils Holgersson, hur gestaltas människorna i Nils Holgersson, hur gestaltas djuren i Nils Holgersson och hur gestaltas relationerna mellan människa, djur och natur? För att besvara syftet och frågeställningarna utför jag en tematisk läsning av verket och analyserar den med hjälp av ekokritiska begrepp och termer samt tidigare forskning kopplat till både Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige och ekokritik. Mina analyser tyder på att även om geografin skulle vara central i boken så har Lagerlöfs val att inkludera moralhistoria satt sina spår i gestaltningen av människa, djur och natur till en mer antropocentrisk världsbild. Naturen i Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige beskrivs oftast med ett instrumentellt värde, det vill säga antropocentriskt. Människorna gestaltas som en konstant motpol till och i konflikt med djuren, men framhålls i slutändan som något åtråvärt för Nils Holgersson. Djuren beskrivs oftast med mänskliga drag där gränsen mellan människa och djur oftast suddas ut, och de beskrivs oftast med antropomorfiska drag, likt fabler. Relationen mellan människa, djur och natur är konfliktfylld där såväl djur som människa försöker utnyttja naturen, men där människan alltid har det minst ekocentriskt överstämmande handlingsättet. Nils Holgersson som karaktär kan till stor del beskrivas som antropocentrisk men verket som helhet kan i slutändan ses somen lära i ekocentrism, och därmed har verket en fortsatt viktig roll för forskning inom ekokritik ochdjurstudier / <p></p><p></p>

The aim of this study is to investigate the educational potential of the Swedish translation of Agustina Bazterrica’s dystopian novel Cadáver exquisito (2017), and how the novel can be related to the Swedish upper secondary school’s steering documents—more specifically what they present regarding ethical and environmental issues. The novel is analysed thematically through an ecocritical perspective before it is analysed in relation to its “educational potential”, a term borrowed from Malin Alkestrand (2016). The results show that while the novel can be used to encourage students to reflect and think critically and empathetically about ethical and environmental issues regarding animal and human rights, consumerism, and language and propaganda, it also risks making students pessimistic about the future and their ability to work for a more sustainable society. However, if teachers relate the novel to the students’ own experiences and ensure that students are mature enough to read the novel, it can serve as a tool to unite the school’s fundamental values and the syllabus for Swedish.

No description available.

No description available.

Föreliggande studie ämnade att undersöka om den utopiska dokumentärserien Down to Earth with Zac Efron, vars syfte är att inspirera till engagemang för klimatkrisen, förmedlar motsägelsefulla budskap i form av ojämlika maktförhållanden mellan människa och natur samt mellan människor. Tidigare studier på i huvudsak dystopisk miljöinriktad Hollywoodfilm, samt till viss del dokumentärer, har visat att dominanta förhållanden ofta förekommer. Det, liksom den växande debatten om populärkulturens potential i att förmedla kunskap om klimatkrisen och dess bidrag till formandet av samhälleliga attityder, klimatforskares betoning på vikten av social hållbarhet för att lösa den samt trenden med hoppfull klimatkommunikation motiverade behovet av studien. För att identifiera maktförhållanden över natur och människor tog analysen stöd från ekokritisk teori och intersektionalitetsteori. Med hjälp av verktyg från multimodal kritisk diskursanalys och filmanalys undersöktes meningsskapandet mellan text och bild på detaljnivå. Efter utförd analys av dokumentärseriens avsnitt Iceland och Costa Rica har ojämlika maktförhållanden gentemot natur och människor identifierats, med störst betoning på avsaknaden av socialekologiska perspektiv. Slutsatsen grundar sig i den amerikanisering som präglar innehållet, exkluderingen av underrepresenterade grupper och att huvudkaraktären Zac Efron, och delvis kollegan Darin Olien, gestaltas som stereotypa vita män. Även om ekocentriska tankesätt delvis är närvarande, bekräftade bristen på inkludering av social hållbarhet dokumentärseriens misslyckande som en effektiv kunskapskälla till förståelsen av klimatkrisens samtliga delar. / The following study aimed to investigate whether the utopian documentary series Down to Earth with Zac Efron, with the goal to inspire for commitment to the climate crisis, conveys contradictory messages in the form of unequal power relations between humans and nature as well as between people. Previous studies on mainly dystopian environmentally oriented Hollywood films, and to some extent documentaries, have shown that dominant relationships often occur. Together with the growing debate about the potential of popular culture in conveying knowledge about the climate crisis and its contribution to formation of societal attitudes, climate scientists’ emphasis on the importance of social sustainability to solve it and the trend of hopeful climate communication, the need for the study was motivated. In order to identify power relations over nature and people, the analysis was supported by ecocriticism and intersectionality theory. Using a multimodal critical discourse analysis and film analysis, the creation of meaning between text and image was examined at a detailed level. After an analysis of the episodes Iceland and Costa Rica, unequal power relations towards nature and people have been identified with the greatest emphasis on the lack of social ecological perspectives. The conclusion is based on the Americanization that characterizes the content, the exclusion of underrepresented groups and the portrayal of the main character Zac Efron, and partly his colleague Darin Olien, as stereotypical white men. Although ecocentric mindsets are partly present, the lack of inclusion of social sustainability confirms the failure of the documentary series as an effective source of knowledge for understanding all elements of the climate crisis.

I den här uppsatsen undersöker jag platsens betydelse och funktion i Stina Aronsons Feberboken. Genom en närläsning med ekokritisk ingång gör jag en tematisk undersökning av de platser där Hugo och Mimmi är fysiskt närvarande samtidigt; vistelsen i Paris och barndomshemmet. Min slutsats är att platsen fyller en funktion som bidrar med mening i Feberboken, den är inte bara en kuliss. Jag finner en skillnad i hur natur respektive kultur skildras. Naturen är en öppen plats som möjliggör och symboliserar förändring medan kulturen (staden och hemmet) beskrivs som instängda och kvävande. Samtliga platser i min undersökning kan ses som kronotoper där tiden fäster i rummet.

The female protagonist Catherine Danielle Clark (Kya) in Delia Owens’ Where the Crawdads Sing is abandoned by her family at a young age and grows up alone in a marshland environment in 1950s North Carolina. Shunned by the local community, Kya relies on nature to help her survive and to teach her about life and love—until one day she finds herself accused of murder. The purpose of this essay is to examine how the author uses nature and the protagonist Kya in order to promote environmental consciousness in the novel, interlinking them in ways that advance identifiable environmental concepts. Therefore, the essay carries out a close reading of the text using three different ecocritical lenses—postcolonial ecocriticism, ecofeminism, and climate change criticism—and with a focus on three themes, respectively—voice, agency, and urgency. It finds first, through an exploration of voice and a postcolonial ecocritical lens, that both nature and Kya are othered in the novel but come to be heard and respected over time; second, through an exploration of agency and an ecofeminist lens, that activity rather than passivity is ascribed to nature and Kya, and their interconnectedness acts as a positive force for change; and third, through an exploration of urgency and a climate change criticism lens, that the interconnectedness of nature and Kya persuades readers to care about the natural world and appreciate the need to respect and protect it, using a subtle rather than overtly political message. Overall, Delia Owens’ use of nature and the protagonist promotes three key environmental concepts: the voice of nature, the agency of nature, and the urgency of respecting nature. This essay concludes that Where the Crawdads Sing speaks to the environmental consciousness of readers in these times of troubling climatic change, lending itself to a variety of ecocritical readings and offering a glimmer of hope. / Den kvinnliga huvudpersonen Catherine Danielle Clark (Kya) i Delia Owens Where the Crawdads Sing överges av sin familj i ung ålder och växer upp ensam i en våtmarksmiljö i 1950-talets North Carolina. Kya är utstött av lokalsamhället och förlitar sig på naturen för att hjälpa henne att överleva och för att lära henne om liv och kärlek—tills hon en dag finner sig anklagad för mord. Syftet med denna uppsats är att undersöka hur författaren använder naturen och huvudpersonen Kya för att främja miljömedvetenhet i romanen och koppla samman dem på sätt som främjar identifierbara miljökoncept. Därför utförs en närläsning av texten med tre olika ekokritiska linser—postkolonial ekokritik, ekofeminism och klimatkritik—och med fokus på tre respektive teman—röst, agens och brådska. Den konstaterar först, genom ett utforskande av röst och en postkolonial ekokritisk lins, att både naturen och Kya är sedda som ”den andre” i romanen men kommer att höras och respekteras med tiden; för det andra, genom ett utforskande av agens och en ekofeministisk lins, att aktivitet snarare än passivitet tillskrivs naturen och Kya, och deras sammankoppling fungerar som en positiv kraft för förändring; och för det tredje, genom ett utforskande av brådska och en klimatkritik lins, att sammankopplingen av naturen och Kya övertalar läsarna att bry sig om den naturliga världen och uppskatta behovet av att respektera och skydda den, med hjälp av ett subtilt snarare än öppet politiskt budskap. Sammantaget främjar Delia Owens användning av naturen och huvudpersonen tre viktiga miljöbegrepp: naturens röst, naturens agens och brådskan att respektera naturen. Denna uppsats drar slutsatsen att Where the Crawdads Sing talar till läsarnas miljömedvetenhet i dessa tider av oroande klimatförändringar, lämpar sig för ett antal olika ekokritiska läsningar och erbjuder en strimma av hopp.

No description available.

Huvudsyftet med denna studie har varit att undersöka hur elever och lärare i svenska 2 på gymnasiet tillsammans kan arbeta med skönlitterära verk inom sciencefiction-genren för att utveckla ett nyanserat perspektiv på omvärlden. Utöver detta har vi också undersökt målen med läsning i gy 11 och jämfört dem med målen i lpf94, för att ta reda på hur läsandets syfte och mål har motiverats och förändrats.För att exemplifiera sciencefiction-genrens potential att påverka elevers syn på omvärlden har vi valt att analysera två skönlitterära verk av Margaret Atwood: Oryx och Crake och Syndaflodens år. I analysen har tematiken analyserats med ett ekokritiskt perspektiv. För att stödja analysen har vi använt Grimbeeks (2017) avhandling Margaret Atwood’s Environmentalism: Apocalypse and Satire in the MaddAddam Trilogy och Peter Barrys (2009) Beginning Theory: An introduction to literary and cultural theory. Vi har kommit fram till att tematiken som återfinns i båda verken kan användas didaktiskt för att utveckla elevers kritiska och kreativa tänkande.För att ta reda på hur elever kan påverkas av läsandet av skönlitteratur i sciencefiction-genren har vi undersökt de olika läsarterna efferent, estetisk och kreativ läsning då sättet att läsa på påverkar resultatet av läsningen. Vi har även kommit fram till tre steg som går att följa i arbetet med skönlitteratur: att leda in elever i skönlitteraturen, under läsandets gång och efter läsandet. Utifrån dessa tre steg har vi undersökt olika teorier för lärande, tänkande och läsning. För att beskriva hur elever kan ledas in i skönlitteraturen har vi tagit stöd av bland andra Collie och Slater (1987) som menar att noveller och utdrag kan fungera väl när det handlar om att leda in elever i skönlitteraturen. Vi har även tagit stöd av Bommarco och Parmenius Swärd (2018) som menar att elever kan “skriva sig in i litteraturen” (2018, s. 58). Elever behöver även stöd och motivation under läsandets gång. För att beskriva hur lärare och elever tillsammans kan gå tillväga för att stödja och motivera läsningen har vi tagit stöd av Edvardsson (2016) som menar att elever behöver lära sig olika lässtrategier. Vi har även tagit stöd av Murphy et al. (2016) som menar att litteratursamtal är en viktig del av läsningen och bidrar till en utveckling av nya perspektiv på omvärlden.