Denna uppsats undersöker ekopoetiken i Fredrik Nybergs diktsamling Offerzonerna (2018). Analysen utgår från Timothy Mortons teori om mörk ekologi. Utifrån en tematisk, retorisk och ekokritisk läsning av Offerzonerna – som diskuteras tillsammans med texter av bland annat Kate Rigby, William Cronon och Sofia Roberg – dras slutsatserna att Nybergs ekopoetik kan beskrivas som anti-dualistisk, språkmaterialistisk, fragmentarisk och collageartad. En ödslig och utarmad natur präglad av klimatförändringar gestaltas, samt mötet mellan natur och kultur. Form och innehåll återspeglar varandra och gestaltar ett ekologiskt och anti-antropocentriskt tema.

In this essay, I analyze Vladimir Nabokov's novel Lolita from an ecocritical perspective. I try as far as possible to ignore the pedophile theme and instead focus on the thematic environment: nature, places and language. I then discuss this with Greg Garrard's Ecocriticism, Timothy Morton's ecocritical theories and Leo Marx's The machine in the garden, among others. I come to the conclusion that the pedophile theme is depicted against the American pastoral, which is also used as a rhetorical tool by the novel's main character and narrator. / I den här uppsatsen analyserar jag Vladimir Nabokovs roman Lolita ur ett ekokritiskt perspektiv. Jag försöker så långt som möjligt bortse från det pedofila temat och i stället riktas mitt fokus på den tematiska omgivningen: naturen, platserna och språket. Detta diskuterar jag sedan med hjälp av bland annat Greg Garrards Ecocriticism, Timothy Mortons ekokritiska teorier samt Leo Marxs The machine in the garden. Jag kommer fram till att det pedofila temat skildras mot den amerikanska pastoralen, vilken också används som retoriskt redskap av romanens huvudkaraktär och berättare.

This essay analyzes the depictions of urban nature in Ottessa Moshfegh’s novel My Year of Rest and Relaxation (2018). The theoretical framework consists primarily of Astrid Bracke’s thoughts on “urban ecology”, Christophe Den Tant’s descriptions of “the urban sublime” and William Cronon’s thoughts on the concept of “Wilderness”, all of which work in the ecocritical field. My Year of Rest and Relaxation explores the concepts of naturalness and artificiality through language and various themes. It takes place in an urban environment where the main character chooses to isolate herself in her city apartment, hence the existence of nature in the traditional sense is absent, yet the text works consistently with elements of urban nature in varying situations. The way in which this urban nature is presented relates to other themes such as the exploration of borders and dichotomies such as nature and culture, organic and artificial as well as animate and inanimate.

Uppsatsen utgår från romanen Doppler och dess humoristiska värld där en man bosätter sig i skogen och blir vän med en älgkalv. I analysen avhandlas skogens gestaltning, protagonistens relation till skogen, djuren och samhället ur ett ekokritiskt perspektiv. Doppler är skogens centrum, den som agerar och domesticerar djur men samtidigt kallar skogen störst av allt. Trots att Dopplers syn på naturen och människan bitvis samstämmer med ekokritiken måste verket betraktas som antropocentriskt då det går att skönja tydlig dualism, en uppdelning av natur och kultur, samhälle och skog, människa och djur. / <p>Godkänt datum 2021-08-18</p>

Denna uppsats analyserar dikterna ”(Österöd)”, ”(Återbesök – 26 augusti)” och ”(Koelbjergkvinden)” ur Gunnar D Hanssons diktsamling Tapeshavet. Dikterna undersöks i förhållande till Timothy Mortons ekokritik, samt ur ett metapoetiskt och etiskt perspektiv. Vad dikterna framhåller är det problematiska i att försöka skriva fram en anti-antropocentrisk värld eftersom det mänskliga subjektet alltid finns implicerad i det metapoetiska greppet som Hansson använder sig av. Dikterna bär i och med detta också på en etisk aspekt eftersom de engagerar sig i frågor om både hur man bör och kan dikta om miljön. / This essay analyses the poems ”(Österöd)”, ”(Återbesök – 26 augusti)” and ”(Koelbjergkvinden)” from Gunnar D Hansson’s collection of poems Tapeshavet. The poems are examined in relation to Timothy Morton’s ecocriticism, and from a meta-poetic and ethical perspective. What the poems emphasize is the problematic aspect of trying to convey an anti-anthropocentric world, as the human subject is always implicated in the meta-poetic grip which Hansson uses. Subsequently, the poems also carry an ethical aspect because they engage in questions about both how one ought and can write about the environment.

In this thesis called “Soon there was nowhere to go”, I investigate how relations between environments, landscapes and emotions are shaped in Birgitta Lillpers’ novel Om du fick tänka dig ett hem (If you could think of a home) (2010). I do this by looking at how landscapes are expressed in the novel and how the human bodies who live in this landscapes answers to their surroundings. The landscapes in the novel are exploited and fragmented, destroyed by production. But they are also landscapes full of traces, of different temporalities and connections. Through Volmar Frank, the main protagonist, other ways of relating to the land are made visible, in a sensual way, a way built on his longing for an inclusive relation to his surroundings. Here I also point to the difficulties with a relation built on closeness, because, as Lillpers shows, this could also be the moment where destruction begins, with the human gaze and how it values different lives. The exploited landscapes where loss is inscribed awaken strong feelings of hopelessness and grief within the characters of the novel. This comes from living with the knowledge of an continuous, ongoing loss around them, but also from the painful awakening, a changing gaze from which one cannot return. I investigate grief and the possibility to express this grief, both in a social context and on an individual level. In the thesis I have shown the difficulties that come with ecological grief, both in the acknowledgement of a grief that reaches beyond the human, and in relation to the absence of rituals when it comes to grieving the more-than-human. I also bring up the temporal problems with a loss that is ongoing. Here I problematize norms around what and who is recognized as grievable and how a process of mourning is expected to unfold. Lillpers gives no answers in her novel, neither solutions nor alternative worlds, but she raises important questions about what we do to our environments and to non-human lives. She leaves us with the question of what kind of world we can imagine, if we could think of a home? She also leaves openings to other ways of approaching the world, approaches built on reciprocity. I conclude that grief and the process of mourning could be a place to begin, a starting point for a transformative process, which I argue is necessary to access the problems we face today with destroyed environments and species vanishing at an escalating pace, with consequences for all life on earth. / I denna uppsats undersöker jag känslomässiga svar på människans exploatering av miljöer och landskap i Birgitta Lillpers roman Om du fick tänka dig ett hem (2010). Detta gör jag genom att titta på hur möten och relationer mellan kroppar och landskap gestaltas utifrån en affektiv ekokritik som förstår plats som avgörande när det kommer till hur känslor formas. Romanens karaktärer rör sig i ett trasigt, sårigt och fragmenterat landskap, där det knappt längre existerar platser som inte förstörts av människan. Här pågår liv, styrda av produktionens logik, byggda på narrativ om exploatering som nödvändig för meningsfullhet och social välfärd. Den som inte accepterar dessa narrativ, som känner sorg över förlusten, har ingenstans att ta vägen med sina känslor. Makten sitter i rum långt borta och hör inte de röster som försöker nå in med sina förtvivlade skrik. Vi lever idag i en tid när miljöer förstörs och arter dör ut med en allt högre hastighet. Trots att vi vet att vi behöver ändra vårt sätt att leva händer väldigt lite i praktiken. Den här uppsatsen är ett inlägg i ett samtal om hur vi kan hitta andra sätt att förhålla oss till vår omvärld. Detta gör jag med utgångspunkt i en sorg över det som förvinner och med frågor kring var det är möjligt att ta vägen, både känslomässigt och platsmässigt i en alltmer exploaterad värld. I uppsatsen lyfter jag hur sorg som riktar sig mot det icke-mänskliga möter problem eftersom den inte erkänns som legitim, men också svårigheten med att sörja en förlust som pågår utan synligt slut. Samtidigt kan vår förmåga att sörja det mer-än-mänskliga vara en avgörande aspekt när det kommer till ett annat sätt att närma oss vår omvärld. Lillpers ger i romanen inga egentliga svar, men hon visar på svårigheten att navigera i detta sorgens landskap, och synliggör frågor vi måste ställa om hur vi brukar och förbrukar vår värld. Hon visar även på öppningar mot andra sätt att närma sig omvärlden som bygger på sinnliga möten och en längtan efter mer ömsesidiga relationer med landskap och med icke-mänskligt liv.

Syftet med denna studie är att undersöka hur barns agens framställs i barnböcker som behandlar miljö- och klimatfrågor. Materialet i studien består av fyra finska bilderböcker för barn som behandlar teman kring miljömedvetenhet och klimatförändring. Studien syftar till att undersöka vilka former av agens som kan observeras i de analyserade verken och hur de gestaltas genom text och bild. Jag analyserar relationen mellan barnet och naturen som de fyra bilderböckerna förmedlar och undersöker om barnet i dem ses som en aktiv miljöaktör som har en skyldighet att agera för att bekämpa klimatförändringarna. Jag diskuterar även maktrelationerna mellan barn och vuxna och hur miljöansvaret är fördelat mellan dem. Som det teoretiska ramverket använder jag ett ekokritiskt perspektiv och tar stöd i teorier om barnlitteratur och bilderboksforskning. Jag knyter även an till forskning som diskuterar barnlitteraturens fostrande funktion och maktförhållanden samt till begreppen ekologisk läskunnighet och agens. Som analysmetod tillämpas närläsning. Utifrån analysen kan olika former av agens identifieras i de analyserade verken, varav en agens som betonar individuella val framstår som den mest centrala. I böckerna betonas individens ansvar för att lösa miljöproblemen, även om kollektiv agens och upplevelser av gemenskap skulle kunna bidra till att minska klimatångest och ansvarsbörda och ge en bredare bild av miljöarbetet. När det individuella ansvaret blir centralt, betonas också det lokala sammanhanget, vilket gör att de globala effekterna av klimatförändringen ignoreras. / The purpose of this study is to investigate how children's agency is portrayed in children's books dealing with the environment and climate change. The study material consists of four Finnish picture books for children that deal with the themes of environmental awareness and climate change. This study does not aim to define all forms of environmental agency but to investigate which forms of agency can be found in the analyzed works and how they are portrayed in text and image. I examine the relationship between the child and nature that the picture books convey and analyze whether the child is seen as an active environmental actor who has an obligation to act to fight the climate change or not. I also discuss the power relations between children and adults and how environmental responsibility is divided between them.  As the theoretical framework, I use an ecocritical perspective and lean on theories of children's literature and picture book studies. I also address research that discusses the educational function and power relations found in children's literature, as well as the concepts of ecological literacy and agency. As the analysis method I use close reading. Based on the analysis, different forms of agency can be identified in the analyzed works, of which an agency that emphasizes individual choices appears to be the most central. The books emphasize the individual's responsibility for solving environmental problems, even though collective agency and community experiences could contribute to reducing climate anxiety and the burden of responsibility and give a broader picture of environmental work. When individual responsibility becomes central, the local context is emphasized, the wider, global effects of climate change are ignored.

The aim of this study is to study how the themes of loss, hope and place attachment is presented in relation to the concept of ecoglobalist affects in the contemporary nature writing of Swedish author Kerstin Ekman and American author Terry Tempest Williams. I have performed a comparative close reading of three works per author and discussed them in relation to the definitions of nature writing and ecoglobalist affects by Lawrence Buell and the definition of place attachment as a psychological process by Leila Scannell and Robert Gifford. I have found that all of the texts are clear cases of environmentally oriented literature, that the depictions of loss, hope and place attachment are very similar and that while Ekman focuses on the lack of general public knowledge and mostly refrains from dissolving boundaries between the self and the environment, Williams focuses more on the latter. I also found that while examples of ecoglobalist affects could be read in works by both authors in different ways, they were not present in all of the texts. / Syftet med denna studie är att studera hur förlust, hopp och platsbundenhet presenteras som teman i relation till begreppet ecoglobalist affects i Kerstin Ekmans och Terry Tempest Williams naturessäer. Jag har genomfört en komparativ närläsning av tre verk per författare och diskuterat dem i relation till Lawrence Buells definition av nature writing och ecoglobalist affects, samt Leila Scannells och Robert Giffords definition av platsbundenhet som psykologisk process. Studien fann att samtliga av texterna är klara exempel på miljöorienterad litteratur, att skildringarna av förlust, hopp och platsbundenhet har många likheter samt att Ekmans essäer fokuserar på allmän kunskapsbrist och mestadels avstår från att upplösa gränser mellan jaget och den icke-mänskliga naturen, medan Williams fokuserar mer på det sistnämnda. Jag fann även att ecoglobalist affects kunde läsas i verk av båda författarna, men inte i samtliga av de undersökta texterna.

The U.S. Southwest is a semi-arid region affected by numerous environmental problems. Chicana/o communities have been directly affected by such problems, especially ever since the region was annexed from Mexico by the United States in the mid-nineteenth century. From this moment onwards they lost their environmental sovereignty, mostly through their dispossession of the natural resources.   This environmental humanities dissertation focuses on the ethics, politics, and practices around water (management), for water is a key natural resource and a central element of Chicana/o cultural identity. It explores the ways in which Chicana/o culture is interconnected with environmental practices and sites in subaltern literary works about the Chicana/o experience. It investigates how the hegemonic Anglo-American environmental, political, and economic practices have challenged and undermined Chicana/o culture, identity, and wellbeing, and how this has been addressed in fiction; and it questions whether establishing such a connection adds any useful insights to the larger discussion on the global socio-environmental crisis. This dissertation also analyzes the writer activist character of the subaltern narratives of the corpus, with attention to the relevance of rhetoric in subverting and constructing environmental discourses and ethics.   By examining regional and border narratives, as well as fiction and non-fiction narratives about the socio-environmental struggles of other ethnic minorities in the Southwest and in other parts of the world, this dissertation puts literature about the Chicana/o experience in a regional, national, and transnational context. It moreover explores the pivotal role of literature in reclaiming environmental sovereignty, in asserting cultural identities, and in countering the environmental crisis by imagining alternative managerial practices and socio-environmental relations, as much as in challenging cultural hegemonies. / <p>QC 20170508</p>

This essay aim to explore how human and nature is presented in Bröderna Lejonhjärta and Ronja Rövardotter, by Astrid Lindgren. It also tries to answer the question how the relationship between the two is shaped; can any hierarchic structures be exposed in the relationship, and how do these, in that case, appear? The essay also problematize words and concepts along the way, such as nature, anthropocentrism and ecocentrism. The method for this study is an ecocritical theoretical base, with thematic analyzes of the books, regarding plot, relationships between characters and their surroundings, and also linguistic narratological techniques, such as the use of metaphorical elements. The different thematic episodes are put in relation to theories about vital materialism, presented in Vibrant Matter – A Political Ecology of Things, by Jane Bennett. I also do a comparative analysis between the two books by Lindgren, with the purpose of highlighting important differences and similarities. The essay ends by discussing how the main characters can be seen as very caring in their relationship to their surroundings, and how one, by applying the theories presented by Bennett, can interpret this caring as a strive towards existing in harmony with, and equal to, nature; a sort of mode or view that Bennett describes as a horizontal position. During the discussion I describe how this strive and position is expressed, and how these are interacting with cyclical systems such as the changes of the seasons and shift between life and death. The books as literature for children, and the main characters as children, is discussed in relation to this, supported by the text “När du är bättre än vi – Jantelagen, skammen och barnlitteraturen” by Maria Jönsson, from the book Du ska inte tro att du är något – Om Jantelagens aktualitet. / Denna uppsats behandlar och syftar till att undersöka hur människa och natur skrivs fram i Bröderna Lejonhjärta och Ronja Rövardotter, av Astrid Lindgren. Den försöker även att svara på hur relationen mellan dessa ser ut; huruvida man kan se hierarkiska strukturer i förhållandet, samt hur dessa i så fall ter sig. Uppsatsen gör det även till sin uppgift att längs vägen problematisera begrepp som bl.a. natur, antropocentrism, ekocentrism. Metoden för studien är en ekokritisk hållning, som går ut på olika tematiska nedslag i de båda verken, där handling, karaktärers förhållande till varandra och till sin omgivning, samt språkliga berättartekniska grepp så som användning av metaforiska inslag, lyfts och analyseras. De olika tematiska avsnitten prövas även mot Jane Bennetts vitala materialitetsteorier som presenteras i Vibrant Matter – A Political Ecology of Things. En komparativ analys görs mellan de båda verken av Lindgren, i syfte att synliggöra viktiga likheter och skillnader. Uppsatsen avslutar med att diskutera hur man kan se ett, hos huvudkaraktärerna, påtagligt vurmande för omgivningarna, samt hur man genom att applicera Bennetts teorier kan tolka detta vurmande som en slags strävan mot att existera likställt med naturen, ett slags läge som Bennett beskriver som det horisontella planet. Under diskussionen lyfter jag hur denna strävan och detta läge yttrar sig, samt hur dessa samspelar med cykliska system, så som årstidernas växlande, samt skiftet mellan liv och död. Verken som barnlitteratur och huvudkaraktärerna som barn lyfts och diskuteras i relation till detta med hjälp av Maria Jönssons ”När du är bättre än vi – Jantelagen, skammen och barnlitteraturen”, ur Du ska inte tro att du är något – Om Jantelagens aktualitet.