Ekokritik är ett relativt outforskat område i skolan, men blir alltmer relevant med tanke på klimatnödläget. Studiens syfte är därför att undersöka den didaktiska potentialen med ekokritik i gymnasieskolans svenskundervisning samt utreda i vilken utsträckning det finns märkbara ekokritiska teman i Selma Lagerlöfs novell “En historia från Halland”. I vår studie låter vi elever analysera novellen utifrån ekokritiska frågeställningar. Langers (2011) teori om föreställningsvärldar och de tillhörande fem faserna appliceras i utformandet av metoden. I resultatet åskådliggör vi sedan var eleverna befinner sig i sina analyser och hur de tillämpar Langers faser (2011). Vi utgår från den hermeneutiska forskningstraditionen och tolkar elevernas reception av novellen. Resultatet visar att det finns ekokritiska teman i “En historia från Halland” då den skildrar människans relation till naturen. Dessutom kan vi se att det finns didaktisk potential med ekokritik i gymnasieskolan.

In this bachelor’s essay, I examine the importance of place in Marguerite Duras’ The Lover from 1984. By using an ecocritical approach I find that the concepts of “culture” and “nature”, or “human” and “environment”, are made undistinguished. I also find that colonialism is highly present, and the novel accords to the theories of the overlapping literary fields of ecocriticism and postcolonialism. Ecocritical postcolonialism maintains that non-white people have historically been likened to animals and thus have a similar relationship with colonisers as humans have with the non-human. In addition, I apply Michail Bachtin’s concept of the chronotope to the novel and conclude that the Mekong River, the Cholen district, the mother’s home, the desert, and France are the most significant chronotopes. They all represent time in some way – usually in the form of cultural history or the protagonist’s lifetime – and each one plays into the novel’s overarching views of colonialism and nature.

Föreliggande studie av Bodil Malmstens roman Priset på vatten i Finistère (2001) syftar till att undersöka berättarjagets förhållande till trädgårdsodling och skrivande. Analysen utgår ifrån ett (eko)feministiskt perspektiv (en kombination av ekokritisk, feministisk och ekofeministisk teori) på romanens framställning av människa–natur-dikotomin och skrivandets förutsättningar. Det kvinnliga berättarjagets nära relation till sin trädgård och hennes upplevda svårigheter med att formulera sig i skrift befäster ekofeministiska och särartsfeministiska idéer om att kvinnor står närmare naturen än män, samt att kvinnans erfarenheter inte kan uttryckas genom ett manligt kodat språk. Trots det färdigställer berättarjaget en autofiktiv roman om sin tillvaro i trädgården, varmed hon utmanar språkliga och genremässiga konventioner. I analysen identifieras nuets flyktighet som en gemensam nämnare i trädgårdsarbetet, skrivandet och jagets kroppsliga erfarenheter, vilket medför att polariteten mellan text och verklighet mitigeras i romanen. Berättarjaget kan därför sägas ägna sig åt en form av écriture féminine som låter den fysiska världen och hennes sinnliga upplevelser av den ta plats i litteraturen. / This study focuses on Bodil Malmsten’s novel The Price of Water in Finistére (Priset på vatten i Finistère, 2001). The aim is to examine the female narrator’s approach towards gardening and writing. This is executed through an (eco)feminist perspective (referring to a combination of ecocritical, feminist, and ecofeminist theory) on the narrator’s attitude towards nature (represented by her garden), and the project of writing a novel about her life in the French village Finistère. The narrator’s relationship with her garden, and her difficulties with expressing herself in writing, confirm certain ecofeminist and difference feminist ideas that women are closer connected to nature than men, which results in female experiences being excluded from the masculine-coded language. Nevertheless, the narrator completes her novel, leading her to challenge the customs of language and genre. Furthermore, the volatility and changeability of the present moment are identified as a joint condition for nature, writing, and the narrator’s experiences of her physical body. This implies an interconnection between text and reality, and through the notion of écriture féminine, the narrator succeeds in transferring the sensuous, carnal world into abstract literature.

Ekokritik är en relevant del av litteraturvetenskap idag, med grund i ungdomars upplevda maktlöshet inför klimatnödläget. Studiens syfte är därmed att undersöka den didaktiska potentialen av en ekokritisk läsning av Susanna Alakoskis roman Bomullsängeln (2019). Studien undersöker verkets potential att med en ekokritisk läsning utveckla elevers critical literacy. Dels genomförs en ekokritisk analys av Bomullsängeln (2019) med fokus på hur relationen mellan natur och kultur skildras i verket. Den ekokritiska analysen utgår från begreppen antropocentrism och ekocentrism. Dels utförs en didaktisk läsakt med grund i begreppen makt och tillgång inom critical literacy. I analysen presenteras både explicita och implicita ideologier om kultur och natur som kan utläsas i verket. Resultatet visar att Bomullsängeln (2019) genom en ekokritisk läsning kan besitta potential att utveckla elevers critical literacy, eftersom läsningen kan uppmärksamma individens makt och tillgång, vilka är verktyg för handlingskraft.

This essay examines the nature of Sara Lidmans novel Bära mistel by drawing on theories of Kate Soper and Greg Garrard. The analysis examines the culture surrounding the characters Linda Ståhl and Björn Ceder in relation to the nature of the north. It considers concepts such as the imminent presence of nature versus a distance to it, the idealization of nature, the connection between nature and God, and the problems that follow society’s way of looking at Norrland as wilderness. Simultaneously I analyze how nature and culture tend to overlap and thus one often becomes a product of the other.

Den här uppsatsen undersöker graviditetsskildringarna i Helena Granströms prosalyriska kortroman Hysteros (2013). Med stöd i nymaterialisten Karen Barads teori om materiella-diskursiva apparaturer och ett antal begrepp lånade från ekokritikern Timothy Mortons mörka ekologi, försöker den genom närläsningar att ta reda på hur graviditet – ett motiv som genomsyrar hela Granströms författarskap – i den aktuella texten fungerar som ingång till den form av ekologisk medvetenhet som Morton kallar ”ecognosis”. Läsningarna äger rum mot bakgrund av den nya moderskapslitteraturen, vilken definieras med hjälp av forskaren Lily Gurton-Wachter. Ett latent syfte med uppsatsen, utöver att beskriva graviditetsskildringarna och visa på deras relevans för det ekologiska tänkandet, är att demonstrera potentialen som finns i denna litteratur, liksom i studiet av den, både vad gäller förståelsen av de specifika erfarenheter den utgår från och utforskandet av andra filosofiska spörsmål med hjälp av dessa erfarenheter. Uppsatsen argumenterar i slutändan för att Granström framvisar graviditet som en miniatyr av antropocen, med vilket jag menar att graviditeten skildras som en aktiv materialitet som decentraliserar och löser upp gränserna för det autonoma mänskliga subjektet. Graviditeten ställer således Hysteros berättarjag inför samma svårigheter som antropocen enligt ekokritiken ställer mänskligheten inför.

Denna kandidatuppsats analyserar dikterna “En begrundande avskedsröst:”, “En överbliven röst minns:”, “Upprörd ekoröst:”, “Sårad socialarbetare fortsätter:”, “En jagröst som tror sig vara ensam överlevande:” samt en av dikterna med titeln “Mothägring” ur Elsa Graves undergångsskildring Slutförbannelser med avseende på framställningen av ekologins, ideologins och religionens roller i undergången. Centralt för analysen är framställningen av ekologins, ideologins och religionens förhållande till naturen samt hur deras respektive hållning i samspel med varandra gestaltas som drivande i undergångsprocesserna. Ekologins förhållande till naturen analyseras genom Timothy Mortons teoribildning om mörk ekologi. Ideologins och religionens förhållande till naturen undersöks genom Max Horkheimers och Theodor W Adornos bok Upplysningens dialektik. Analysens huvudsakliga resultat består i att ideologin och religionen framställs som mänskliga konstruktioner fjärmade från naturen vilket gör dem drivande i de förintande undergångsprocesserna. Ideologins förhållande till naturen framställs som drivande då den förintar både världen och sig själv, medan religionens förhållningssätt till naturen snarare framställs som en orsak i förhållande till ideologin. Undergångens orsaker identifieras gällande ideologin såväl som religionen som ett uteslutande av det ekologiska tänkandet om naturen. Ideologin respektive religionen framställs i Slutförbannelser som mänskliga konstruktioner medan det ekologiska tänkandet snarare framstår som evigt.

The depths of the forest carry ancient secrets. In the novel Stallo (2012), written by Stefan Spjut, trolls go unnoticed – hiding in plain sight through metamorphosis. They shapeshift into animals that are already known to exist and with telepathic abilities they nestle their way into the minds of the characters. Through these qualities the trolls in the novel continuously transgress and dissolve the world as the characters know it. In the novel the reader gains information only through a human perspective. The anthropocentric narrative presents a world similar to the reader’s – one built up around strict frameworks and sets of species. Where man is viewed as separate from nature and where all living creatures are expected to behave in a certain way. I argue that by dissolving these frames, the trolls in Stallo act as an implication to question through which lens the reader view the world. What I aim to show in the following essay is how Stallo, through the portrayal of trolls and their ecological transgressions, can be considered as criticism towards a view of nature as something separate to man and therefore also a criticism towards an anthropocentric view of the world. / Skogens djup bär på uråldriga hemligheter. I romanen Stallo (2012), skriven av Stefan Spjut, rör sig trollen öppet, men obemärkt, genom metamorfos. De förvandlar sig till djur som människan redan känner till och med telepatiska förmågor nästlar de sig in i karaktärernas sinnen. Genom egenskaperna som trollen i romanen besitter utmanar de kontinuerligt karaktärernas världsbild, genom att överträda och lösa upp synen på denna. I romanen ges läsaren information enbart genom ett mänskligt perspektiv och den antropocentriska berättelsen presenterar en värld mycket nära läsarens – en uppbyggd kring strikta ramar och uppsättningar av arter. En där människan ses som skild från naturen och där alla levande varelser förväntas bete sig på ett visst sätt. Jag hävdar att trollen i Stallo, genom att lösa upp dessa ramar, agerar som en uppmuntran till att låta läsaren ifrågasätta genom vilken lins hon ser världen och på så sätt hur Stallo kan betraktas som en kritik mot en antropocentrisk världsbild.

Denna studie av alla Anna Greta Wides samlingar (även postuma) undersöker relationen mellan människa och natur i hennes dikter. Utifrån begreppen antropocentrism, ekocentrism och biocentrism undersöks dem och genom ett flertal olika teman - bland annat religionen, platsen, odödligheten/dödligheten samt besjälning och dehumanisering - presenteras flera olika resultat. Sammanfattningsvis påpekas komplexiteten i dikternas gestaltning av relationen mellan människan och den natur som omringar henne, och en förståelse angående den annalkande miljöproblematiken tilldelas poeten.

Denna uppsats undersöker ekopoetiken i Fredrik Nybergs diktsamling Offerzonerna (2018). Analysen utgår från Timothy Mortons teori om mörk ekologi. Utifrån en tematisk, retorisk och ekokritisk läsning av Offerzonerna – som diskuteras tillsammans med texter av bland annat Kate Rigby, William Cronon och Sofia Roberg – dras slutsatserna att Nybergs ekopoetik kan beskrivas som anti-dualistisk, språkmaterialistisk, fragmentarisk och collageartad. En ödslig och utarmad natur präglad av klimatförändringar gestaltas, samt mötet mellan natur och kultur. Form och innehåll återspeglar varandra och gestaltar ett ekologiskt och anti-antropocentriskt tema.