<p>Syftet med denna studie var att undersöka risken för Compassion Fatique hos sjuksköterskor vid Akademiska sjukhuset i Uppsala. Compassion Fatigue är då en person som konsekvens av sitt empatiska engagemang gentemot en annan person blir emotionellt utmattad. En enkätstudie bland psykiatrisjuksköterskor och sjuksköterskor inom den somatiska vården gjordes, dessa jämfördes i avseende på Compassion Fatique-risk. Huvudresultatet tyder på att nästan en fjärdedel av sjuksköterskorna som grupp är i riskzonen för att utveckla Compassion Fatique och att närmare 40 % av alla deltagare var i riskzonen för att utveckla utbrändhet. 21,9 % låg under referensvärdet för Compassion Satisfaction, vilket innebär att man ej känner sig tillfredställd med sin arbetssituation.  Risken för Compassion Fatigue och utbrändhet var lika för de båda grupperna, men värdet på Compassion Satisfaction skilde sig och var lägst bland psykiatrisjuksköterskorna. Det finns dock ingen signifikant skillnad mellan psykiatrisjuksköterskorna eller de sjuksköterskor som arbetade inom somatiken gällande risk för Compassion Fatique, risk för utbrändhet eller Compassion Satisfaction. Både sjuksköterskor inom den somatiska och psykiatriska vården vid Akademiska universitessjukhuset i Uppsala visar tecken på Compassion Fatique och utbrändhet. I studien kunde även ett samband mellan utbrändhet och Compassion Fatigue påvisas.</p>

Denna undersökning bygger på lärares attityder till konfliktsituationer och deras föreställningar om hur de agerar vid dessa. Det vi i vår undersökning eftersöker är dels om lärarnas agerande skiljer sig mellan år 1 och år 6 och dels om deras utsagor tyder på en bakomliggande teoretisk kunskap. Med hjälp av en kvalitativ ansats görs åtta intervjuer med behöriga lärare, fyra verksamma i år 1 och fyra verksamma i år 6. Analysen av det insamlade materialet visar att varje lärare har skilda sätt att se på konflikter och majoriteten anser att de både har positiva och negativa aspekter. När det gäller sättet att hantera konflikter har vi funnit att en gemensam grundmodell används. Dock har alla lärare sina egna konflikthanteringsstrategier som de använder beroende på situation och ålder på barnen. Trots att lärarna säger sig ha ytterst lite utbildningen om konflikter och konflikthantering tyder deras utsagor på en bakomliggande teoretisk kunskap.

Some children develop externalizing and internalizing behavior problems at an early age. Previous research has often treated these children as a homogeneous group, the purpose of this study is to show that this group of children is in fact heterogeneous. Data from theSOFIAstudy was used and preschool pedagogues were informants. The sample contained 2121 boys and girls between 3-5 years. Groups of children with the behavior problems and the risk factors AD/HD symptoms, fearlessness and callous-unemotional traits were created. What different constellations of the behavior problems and the risk factors are there, and what constellations of risk factors occur in the constellations of behavior problems? Preschool children with externalizing and internalizing problems is a very heterogeneous group since children with the same constellation of behavior problems have different constellations of risk factors, this also shows heterogeneity regarding the risk factors. / Vissa barn utvecklar tidigt externaliserade och internaliserade beteendeproblem. Tidigare forskning har ofta behandlat dessa barn som en homogen grupp, denna studies syfte är att påvisa att dessa barn istället är en heterogen grupp. Data ifrån SOFIA studien användes där förskolepedagoger var informanter. Urvalet var 2121 pojkar och flickor mellan 3-5 år. Grupper av barn med beteendeproblemen och riskfaktorerna AD/HD symptom, oräddhet och brist i empati - flackt känsloliv skapades. Vilka olika konstellationer av beteendeproblemen och riskfaktorerna finns, och vilka konstellationer av riskfaktorerna förekommer i konstellationerna av beteendeproblemen? Förskolebarn med externaliserade och internaliserade problem är en mycket heterogen grupp då barn med samma konstellationer av beteendeproblemen har olika konstellationer av riskfaktorer närvarande, detta påvisar också heterogenitet vad gäller riskfaktorerna.

Syftet med denna studie var att undersöka risken för Compassion Fatique hos sjuksköterskor vid Akademiska sjukhuset i Uppsala. Compassion Fatigue är då en person som konsekvens av sitt empatiska engagemang gentemot en annan person blir emotionellt utmattad. En enkätstudie bland psykiatrisjuksköterskor och sjuksköterskor inom den somatiska vården gjordes, dessa jämfördes i avseende på Compassion Fatique-risk. Huvudresultatet tyder på att nästan en fjärdedel av sjuksköterskorna som grupp är i riskzonen för att utveckla Compassion Fatique och att närmare 40 % av alla deltagare var i riskzonen för att utveckla utbrändhet. 21,9 % låg under referensvärdet för Compassion Satisfaction, vilket innebär att man ej känner sig tillfredställd med sin arbetssituation.  Risken för Compassion Fatigue och utbrändhet var lika för de båda grupperna, men värdet på Compassion Satisfaction skilde sig och var lägst bland psykiatrisjuksköterskorna. Det finns dock ingen signifikant skillnad mellan psykiatrisjuksköterskorna eller de sjuksköterskor som arbetade inom somatiken gällande risk för Compassion Fatique, risk för utbrändhet eller Compassion Satisfaction. Både sjuksköterskor inom den somatiska och psykiatriska vården vid Akademiska universitessjukhuset i Uppsala visar tecken på Compassion Fatique och utbrändhet. I studien kunde även ett samband mellan utbrändhet och Compassion Fatigue påvisas.

The purpose was to investigate whether using two type of interventions (i.e., Four rooms of change in school and EQ- workshop) in addition to curriculum guidelines can affect character development in children 10-12 years of age. The data was collected using the test Junior Temperament and Character Inventory (J-TCI; Cloninger, CR, 1994) in three elementary schools among students in fifth grade who had been involved in any of the two interventions for the past two years or no intervention at all. The J-TCI scales were used to, besides the seven personality dimension it measures, create a self-constructed empathy scale. A total of 55 participants were included in the study (girls n = 26 and boys n = 29). Statistical testing with MANOVA showed no significant main effect on empathy or any personality trait. There was however an interaction effect between intervention and gender on the character traits. Girls in the Four Rooms of change in school, compared to boys, reported higher Self-directedness and Cooperativeness and girls in the EQ-workshop reported higher Self-transcendence. The interventions Four Rooms at school and EQ workshop seems to have different impact on boys and girls. / Syftet var att undersöka om användandet av två typer av interventioner (dvs, Fyrarummaren i skolan och EQ verkstan) utöver Läroplanens riktlinjer kan påverka karaktärsutveckling hos barn 10-12 år. Data samlades in med hjälp av testet Junior Temperament och Character Inventory (J-TCI, Cloninger, CR, 1994) i tre grundskolor bland elever i femte klass som hade varit inblandade i någon av de två insatserna under de senaste två åren alternativt ingen intervention alls. J-TCI skalorna användes för att, förutom de sju personlighetsdimensioner den mäter, skapa en egentillverkad empatiskala. Totalt 55 deltagare ingick i studien (flickor n = 26 och pojkar n = 29). Statistisk testning med MANOVA visade ingen signifikant huvudeffekt på empati eller något personlighetsdrag. Det fanns dock en interaktionseffekt mellan intervention och kön på karaktärsdrag. Flickor i  Fyrarummaren i skolan, jämfört med pojkar, rapporterade högre Self-directedness och Cooperativeness och flickor i EQ-verkstan  rapporterade högre Self-transcendence. Interventionerna Fyrarummaren i skolan och EQ-verkstan verkar ha olika påverkan på pojkar och flickor.

Diss. (sammanfattning) Luleå : Luleå tekniska univ., 2004. / Härtill 5 uppsatser.

The purpose of this essay is to examine how I as a childminder was affected in my profession by a child whose long introduction did not lead to a desired result from the start. What was needed in order to get a child to thrive and feel secure at my practice? Would I be able to give sufficient emotional care to all the children when one child was demanding such a huge amount of attention and tenderness? The essay begins with a story from my family day care practice. When I reflected over the events in it, it awakened my issues. Through this writing, I want to come to a deeper understanding of what seemed to be working for the new child. As a result of this writing process, I have reached the conclusion that the introduction finally succeeded. It did so because of ethical decisions that I made and because I put an extended moral responsibility in my working role. The change in our relationship where I succeeded to meet Elton more empathically, made it easier for me to test and find new ways to deal with his sorrow. Theories that I use relate to the knowledge about the importance of attachment in the kinder garden, Vygotskijs’s thoughts about the play, the Aristotele’s forms of knowledge and their importance for my development as an educator. I also treat the importance of the knowledge of emotions in interhuman activity, aided by the philosopher Fredrik Svenaeus. I support my thought constructions on theories that I quote. The quotations give more weight to my results, but they also help me to critically analyse my way of handling the dilemma that was generated. The process of writing this essay has given me new knowledge, obtained through reflection, and I feel that I am better equipped for the future. I also feel more ready as a professional to encounter sensitive children in my practice.

En del socionomer kan uppleva obehag att samtala med människor som är i kris eller mår dåligt. Skolkuratorer är en av de som kan uppleva en osäkerhet huruvida de ska samtala med barn och ungdomar. Syftet med denna studie är att undersöka vilka metoder skolkuratorer från Malmös grundskolor använder i sina samtal med elever, men även hur skolkuratorerna beskriver sina kompetenser i samtalsmetodik. Vi har utgått ifrån en kvalitativ metod där vi har intervjuat sex skolkuratorer med olika långa anställningar inom skolkuratorsyrket. Studiens resultat visar att skolkuratorer inte följer någon metod på hur de ska förhålla sig i samtal med elever. Det finns ingen mall på hur skolkuratorer ska utföra sitt arbete vilket innebär att de arbetar väldigt olika och utvecklar olika sätt att utföra samtalen som de själva anser ger bäst resultat. Istället för en metod så blir det en “plock” av alla möjliga metoder för att anpassa elevernas behov. Däremot såg vi flera likheter i modeller som de nämnde att de utgår ifrån, såsom motiverande samtal och empatiskt förhållningssätt där olika faktorer spelar en väsentlig roll för samtalets utveckling såsom ett gott bemötande. I enlighet med learning by doing visar resultatet på studien att skolkuratorerna får mer kunskap på hur man samtalar desto fler samtal de genomför. För att få bättre kompetenser i samtalsmetodik önskar skolkuratorer mer praktik och djupare kurser i samtalsmetodik från socionomutbildningen. / Some social workers can experience discomfort when speaking with people in a state of crisis or who are mentally unwell. School counselors are among those who can experience insecurity on how they should talk with children and teenagers. The purpose of this study is to examine what models school counselors from Malmö’s elementary schools use in their conversations with students and how the school counselors describe their speech methodic competences. We used a qualitative method where we interviewed six school counselors with varying lengths of employments within the profession. The result of the study shows that school counselors do not follow any model on how to act in conversations with students. There is no template on how school counselors should conduct their work which means that they work very differently and develop different ways to conduct conversations according to what they themselves believe give the best results. Instead of one method it becomes a pick of all sorts of different methods to adapt to the student’s needs. We did, however, see many similarities in models that they mentioned they use as a foundation, such as motivating talks and an empathic approach, where different factors play an essential part for the development of the conversations, such as a good reception. Furthermore, the result shows that school counselors learn to converse the more conversations they have, in accordance with learning by doing. To achieve better competences in conversation methodics, school counselors wish for more internships and more in-depth courses in conversation methodics from the social worker education.

Inledning: Sigmund Freud omnämner 1912 för första gången i publicerad form det psykoanalytiska lyssnandets princip med begreppet Jämnt svävande uppmärksamhet (JSU) (1912/2002). Begreppet har frekvent refererats till i publikationer om psykoanalys och psykoterapi sedan Freud myntade det.  Syfte: Syftet med föreliggande studie är att ge innebörd åt och förstå mer om Freuds begrepp och hur psykodynamiska psykoterapeuter med utgångspunkt i Freuds grundregel lyssnar kliniskt idag.  Metod: Genom intervjuer med fem psykoterapeuter söks begreppets kliniska relevans och tillämpbarhet. Intervjuerna analyseras enligt en kombinerad deduktiv och induktiv Tematisk analys.  Resultat: Resultatet visar att jämnt svävande uppmärksamt lyssnande utgörs av en historiserande positionering i förhållande till berättelsen. Lyssnande som läsning utgörs av uppmärksamhet efter semantiska och vokaliserande aspekter av mänskliga erfarenheter bortom språk och begrepp. Lyssnandet i samtalets form karaktäriseras av med-lyssnande.  Diskussion: Analysen visar terapeuternas uppfattning av tillämpbarheten av JSU med hänsyn till begreppets referensvärde. Terapeuternas förståelse av och syn på dess kliniska relevans diskuteras utifrån tillgängliga forskningsresultat från studier av empatisk förståelse och kliniskt lyssnande inom psykoterapi. / Introduction: In 1912, Sigmund Freud first mentions in published form the principle of psychoanalytic listening with the concept ofEvenly Hovering Attention(EHA) (1912/2002). The term has been frequently referenced in publications on psychoanalysis and psychotherapy since Freud coined it.  Research questions: The purpose of this study is to give meaning to and understand more about Freud's concepts and how psychodynamic psychotherapists, based on Freud's groundrule, listen clinically today.  Method:Through interviews with five psychotherapists the clinical relevance and applicableness of the concept is sought. The interviews are analyzed according to a combined deductive and inductive Thematic Analysis.  Results:The results show that evenly hovering attentive listening consists of a historizing positioning in relation to thestory. Listening as readingconsists of attention aftervocalizing aspects of human experiences beyond language. Listening in the form of conversationis characterized by co-listening.  Discussion:The analysis shows the therapists' perception of the applicableness of EHAtaking into account the reference value of the term. The therapists' view of its clinical relevance is discussed based on available research results from studies of empathetic understanding and clinical listening in psychotherapy.

Statistik från Socialstyrelsen (2019) visar att en stor mängd av den äldre befolkningen besväras av sin ensamhet i dagens Sverige. Äldre personer som bor på äldreboenden tycks besväras i större utsträckning av ensamhet. Folkhälsomyndigheten (2019) menar att det finns tydliga kopplingar mellan ensamhet och psykisk ohälsa och där depression bland äldre är så pass vanlig att det idag klassas som ett folkhälsoproblem i Sverige.  Regeringskansliet (2018) skriver i sin handlingsplan utifrån Agenda 2030 att de ska arbeta förebyggande för att minska den psykiska ohälsan tillsammans med Sveriges Kommuner och Landsting. Därför fokuserar den här studien på hur enhetschefer inom kommunala äldreboenden arbetar förebyggande genom att minska den ensamheten som bidrar till psykisk ohälsa bland äldre. Studiens syfte var att genom forskningsintervjuer undersöka hur enhetschefernas förebyggande arbete för att minska äldres ensamhet på kommunala äldreboenden kan influeras av enhetschefens syn på ensamhet bland äldre och den organisatoriska strukturen. I undersökningen användes socialkonstruktivismen som teori för att analysera enhetschefernas konstruktion av ensamhet bland äldre. New Public Management, individualisering, destabilisering samt medmänsklighet och empati är andra teorier som användes för att se analysera hur organisatoriska förutsättningar kunde influera det förebyggande arbetet för att minska äldres ensamhet. I undersökningen intervjuades fem enhetschefer och resultatet visade att det inte finns någon nationell överenskommelse för hur enhetschefer ska driva ett förebyggande arbete för att minska ensamheten bland äldre. Det finns ingen gemensam överenskommelse för vad ensamhet är och därför konstrueras äldres ensamhet olika beroende på individuellt intresse vilket leder till olika möjligheter för de boende. Även enhetschefernas specifika arbetsuppgifter som sker i uppdrag från kommunpolitiker, deras närvaro i verksamheten och andra aktörer påverkade konstruktionen av ensamhet som influerar det förebyggande arbetet för att minska ensamhet bland äldre.