<p>Syftet med denna studie är att beskriva och analysera ungdomarnas erfarenheter av och föreställningar om delaktighet i gemenskapsgrupper i skolan. I denna studie har elever i årskurs nio intervjuats och materialet har analyserats utifrån Bourdieus teoretiska modell om det sociala rummet. I min analys av materialet fann jag fyra kategorier. Dessa var gemenskap, vänskap, delaktighet i gemenskapen och ledande positioner i skolan och i kompisgruppen. Med hjälp av dessa kategorier har jag kommit fram till att ungdomarna upplever två varianter av gemenskap, klassgemenskap och vänskapsgemenskap. Det som karaktäriserar gemenskap vare sig det handlar om klassgemenskap eller vänskapsgemenskap är att individerna i gruppen strävar efter att vara lika varandra på olika sätt som att ha lika intressen, mål, normer och värderingar. Detta reflekteras även när ungdomarna beskriver vänskap. Ungdomarna beskriver att deras val av kamrater görs utifrån intressen och personliga egenskaper vilket jag uppfattar som att individernas habitus bör överensstämma med varandras för att bli delaktig i gemenskapen. Detta återkommer också ungdomarna till när de talar om inkludering och exkludering. Gemensamma intressen, mål, normer och värderingar inkluderar individer in i gemenskapen och exkludering sker när individen inte uppfattas dela dessa med den övriga gruppen. Eftersom gemenskap uppstår via likheter blir den som inte liknar sig med de andra olik och riskera därmed att bli exkluderad från gemenskapen. Vidare anser ungdomarna att den enskilda individens delaktighet i klassen påverkas av de ungdomar som har en ledande position. För att inte bli bortglömd eller att hamna i bakgrunden anser ungdomarna att det är viktigt att våga visa sig och ta plats. Genom att uttrycka sina åsikter och att våga ta plats kan individen visa vem de är och synliggör för de andra sitt kapital och habitus och därmed avgörs det om individen har det som krävs för att bli inkluderad i gruppen.</p>

<p>Finns det bättre eller sämre musik? Om det är så, vem bestämmer det? I detta projekt kommer jag att undersöka om musikkritiker som skriver musikrecensioner kan sägas ingå ett sammanhang där det förekommer ett maktspel. Är det så att de som skriver om musik kan sägas ingå i ett ”spel” som alla inom detta specifika område kan sägas ingå i? Detta spel skulle i så fall utgöras om en strid om maktpositioner inom musikkritikens område. Dessa maktpositioner kan uppnås genom att inneha rätt kunskaper, kunskaper som av andra musikkritiker uppfattas som värdefulla för att kunna få anseende inom detta område. Varför är då detta ämne intressant? Dels är musik ett personligt intresse, och dels är det intressant att se om och hur musikskribenter/musikkritiker försöker att ”spela ett spel” och ge uttryck för sådana kunskaper och värderingar som kan vara av betydelse för personens position och ställning bland andra kritiker. Det är också intressant för att detta är något som, antar jag, sker relativt osynligt och som läsaren inte tänker på. Det handlar om att försöka se dolda maktstrukturer, och därigenom avslöja de som anser sig besitta en bättre smak än den vanliga lyssnaren.</p>

<p>The concept of democracy is of importance to the Swedish educational system. The best proof of that is the central position democracy has had in the education program we attended at the Örebro university. This study analyses the concept of democracy and its leading foundation, namely the so-called “deliberative dialog”. The last is belived to be an ideal of democracy which schools in Sweden should follow. This is at least how prominent academics and advocates of “deliberative dialog” Tomas Englund and Jurgen Habermas, see this phenomenon and its role in our schools.</p><p>Pierre Bourdieu, French sociologist and social theorist has though shown that there is danger in believing that dialog is the only foundation of democracy. Accordig to him in every dialog exists a certan power struggle. What Bourdieu really means is that in a dialog actors are not equal, but there is great risk that some actors get dominated by other actors. These different views of dialog and its role in the school world has inspired us. In our study we wanted to see whether there are students or groups of students, that based on gender or ethnicity are dominated by other students in the everyday classroom dialog.</p><p>The empirical part of the study shows that those who were not activly engaged in the observed classroom dialog were boys of Swedish origin. The study also shows that those who seemed to have no problem with an active participation in the classroom dialog were girls, and very often girls of Swedish origin.The results of this study are though not completely unambiguous. As the group of students we observed were of differnt gender and came from different ethnic backgrounds we choose to see them as individuals. That means that they as individuals have differnt abilities when it comes to adapt to the climate of the classroom.</p>

Sammanfattning och förord Studien fokuserar på lärarstudenters syn på fritidspedagogens roll för fostran av barn på fritidshem. Den franske sociologen Bourdieu och hans tankar om socialisation är studiens huvudsakliga teoretiska perspektiv. Bourdieu talar om fält, kapital, praktiskt sinne och habitus. I min studie jämför jag Bourdiues tankar med några pedagoger såsom Dewey och Säljö vilkas arbete är mer sociokulturell inriktat. För att tydliggöra hur fostran av barn på fritidshem sker har jag intervjuat tio blivande lärarstudenter vilka studerar med inriktning mot fritidshemmets pedagogik. Jag genomförde intervjuerna individuellt och i mindre grupper. De svar som framkom vid intervjuerna synliggjorde två huvudinriktningar bland de intervjuade lärarstudenterna med avseende på fostran, explicit fostran och implicit fostran. Några av de blivande fritidspedagogerna såg inledningsvis sin roll som fostrare som en del av explicit fostran, till exempel när regler utarbetas och när barnen behöver tillrättavisas då regler bryts. Den andra gruppen av lärarstudenter såg sin roll som fostrare på fritidshem som en del av implicit fostran. De såg att implicit fostran äger rum inom fritidsverksamheten vid alla tillfällen då inte explicit fostran förekommer. Resultatet visar fritidspedagogernas oerhört viktiga arbete som förebilder och fostrare för barn på fritidshem, i samarbete med barnens föräldrar. Min handledare, professor Inge Johansson, har varit ett gott stöd för min studie och gett mig många värdefulla synpunkter. Det är en stor förmån att ha en handledare som är en av de ledande forskarna inom fritidshemmens verksamhetsfält. Ett gott stöd har jag även haft av min familj, vilka läst och kommenterat mina texter. Nyckelord Fritidshem, fostran, social fostran, Bourdieu, fält, kapital, praktiskt sinne, habitus This study focuses student teachers’ views on the role of leisure time pedagogues in educating children at leisure time centres. The French sociologist Bourdieu and his ideas of socialisation are the main theoretical basis for my study. Bourdieu talks about fields, capital, practical sense and habitus. In the study I also compare Bourdiues ideas with the ideas of other pedagogues, such as Dewey and Säljö, whose works are more concerned with sociocultural education. In order to clarify the idea of educating children at leisure time centres I made interviews with 10 student teachers who are studying to become leisure time pedagogues. I held the interviews in small groups or with one subject at a time. The interviews in the study imply that there are two main ways of educating children among the student teachers; the explicit way of education and the implicit way of education. Some of the prospective leisure time pedagogues initially notice their part in the explicit way of educating children, i.e. when the rules of the leisure time centre are made up and when those rules are broken and they have to reprove the children. The other student teachers recognize the educating of children at the leisure time centre when they look at implicit education. Those prospective leisure time pedagogues find that implicit education is what you continually do at the leisure time centre under the condition that no explicit education takes place. This way of educating children seems to characteristic of leisure time pedagogues who truly engage in their work and take a genuine interest in children. The results indicate that the leisure time pedagogues have an important work to do as trainers for young people. Keywords Leisure time centres, education, social education, Bourdieu, fields, capital, practical sense, habitus

Denna kvantitativa studie är en undersökning om gymnasieskolans byggprogram och byggelevers uppfattning om sitt eget lärande. Syftet med studien är att undersöka byggelevers attityd till sitt eget lärande i karaktärsundervisningen, dels på skolan och dels på den arbetsplatsförlagda utbildningen (APU), och vilka konsekvenser det får för deras utbildning i de olika lärmiljöerna. Informationen samlades in via en enkät som är utformad med likvärdiga frågeställningar mellan skola och APU, vilket utgör grunden för en generaliserbar resultatredovisning. Undersökningens slutsatser handlar i stora drag om att byggeleverna anser att APU:n är en mycket viktig del i deras utbildning och att eleverna har lättare att motivera sig på arbetsplatsen när det gäller både lärande till yrket och till användandet av artefakter (verktyg, skyddskor, tider). Resultaten har jämförts med tidigare forskning och resultaten sammanfaller i stora drag. I diskussionsavsnitten ges förslag till vad vidare forskning i frågan skulle kunna handla om.

Finns det bättre eller sämre musik? Om det är så, vem bestämmer det? I detta projekt kommer jag att undersöka om musikkritiker som skriver musikrecensioner kan sägas ingå ett sammanhang där det förekommer ett maktspel. Är det så att de som skriver om musik kan sägas ingå i ett ”spel” som alla inom detta specifika område kan sägas ingå i? Detta spel skulle i så fall utgöras om en strid om maktpositioner inom musikkritikens område. Dessa maktpositioner kan uppnås genom att inneha rätt kunskaper, kunskaper som av andra musikkritiker uppfattas som värdefulla för att kunna få anseende inom detta område. Varför är då detta ämne intressant? Dels är musik ett personligt intresse, och dels är det intressant att se om och hur musikskribenter/musikkritiker försöker att ”spela ett spel” och ge uttryck för sådana kunskaper och värderingar som kan vara av betydelse för personens position och ställning bland andra kritiker. Det är också intressant för att detta är något som, antar jag, sker relativt osynligt och som läsaren inte tänker på. Det handlar om att försöka se dolda maktstrukturer, och därigenom avslöja de som anser sig besitta en bättre smak än den vanliga lyssnaren.

There is a clear difference between the way football players and leaders regard the role of the referee, compared to the way the refereeing body looks at it. The refereeing body regard themselves as fundamental for the existence of the sport, while the other mentioned parties merely see them as functional justice makers. This view places the referees outside the field of football. This establishes a football culture, which is conflicted when it comes to the role of the referees on the field. The conflict comes to its edge in youth football, where the referees are under severe pressure. The only way for the referees to handle this pressure is through experience and respect, which is essential for creation of a well working referring role. Thus, a change in the football culture is necessary in order to include the referees in the football family and change the general conception of the referees’ role and function.

Syftet med den här uppsatsen är att förstå hur svenska dokumentärfilmare i dag arbetar med gestaltningen av verkligheten. I den här uppsatsen tar vi reda på vilka attityder en grupp svenska dokumentärfilmare delar när det gäller relationen till innehållet i filmerna, publiken, yrkesgruppen och de nya förutsättningar som genren erfar. För att besvara frågeställningen har vi utfört nio öppet riktade kvalitativa intervjuer med svenska dokumentärfilmare. Urvalet består till största del av erfarna dokumentärfilmare vars filmer har visats i större distributionssammanhang. Intervjuerna har transkriberats och analyserats med Pierre Bourdieus fältteori som redskap. Resultatet ger en inblick i svenska dokumentärfilmares vardag och exemplifierar hur filmarna resonerar kring sitt arbete. Resultatet visar att de dokumentärfilmare vi intervjuat känner ett ansvar för de medverkande, anser sig vara källkritiska och värnar om sina filmers trovärdighet. De karakteriseras som yrkesgrupp av ett brinnande intresse för de ämnen de tar upp i sina filmer. De tenderar inte att drivas av ett vinstintresse trots att yrkesgruppen till stor del består av egenföretagare. De är ofta kritiska till politiska och ekonomiska maktfält, utan att öppet inta rollen som aktivister eller opinionsbildare. Vi ser också att de intervjuade dokumentärfilmarna är positiva till de nya förutsättningar som dokumentärfilmen verkar under. Billigare kameror och fler publiceringskanaler ger filmarna möjlighet att gestalta fler ämnen och fler världar. Samtidigt finns det en oro över att man som filmare, på nätet, ska förlora kontrollen över sitt material, vilket ibland påverkar ämnesvalet.

Uppsatsens syfte är att ur ett konstvetenskapligt perspektiv undersöka hybridbilder som uppvisar drag av både konst och reklam, och de gränsöverskridande rörelser som bilderna gör mellan dessa fält. Tre bilder har analyserats för att lyfta fram villkor och förutsättningar för hur förflyttningar mellan konstfältet och reklamfältet kan ske. Den teoretiska utgångspunkten för dessa analyser har varit parametrarna funktion, syfte, upphovsperson och cirkulation utifrån Göran Sonessons bok Bildbetydelser: Inledning till Bildsemiotiken som vetenskap. I varje bild har närvaron av dessa parametrar undersökts i relation till några generella karaktäristiska egenskaper hos konstbilder respektive reklambilder. Resultaten uppvisade en stor variation och ur bildanalyserna utkristalliserade sig tre olika sätt för att uppnå en rörlighet mellan fälten: bilden bygger ett starkt kulturellt kapital som långsiktigt befäster dess rätt till rörlighet; bilden intar en position mittemellan fälten och utnyttjar denna för att kunna förflytta sig i båda riktningarna; bilden befäster sig först som tillhörande en bildkategori och tillhandahåller sedan själv verktygen för att ifrågasätta denna kategorisering.

Syftet med denna studie är att beskriva och analysera ungdomarnas erfarenheter av och föreställningar om delaktighet i gemenskapsgrupper i skolan. I denna studie har elever i årskurs nio intervjuats och materialet har analyserats utifrån Bourdieus teoretiska modell om det sociala rummet. I min analys av materialet fann jag fyra kategorier. Dessa var gemenskap, vänskap, delaktighet i gemenskapen och ledande positioner i skolan och i kompisgruppen. Med hjälp av dessa kategorier har jag kommit fram till att ungdomarna upplever två varianter av gemenskap, klassgemenskap och vänskapsgemenskap. Det som karaktäriserar gemenskap vare sig det handlar om klassgemenskap eller vänskapsgemenskap är att individerna i gruppen strävar efter att vara lika varandra på olika sätt som att ha lika intressen, mål, normer och värderingar. Detta reflekteras även när ungdomarna beskriver vänskap. Ungdomarna beskriver att deras val av kamrater görs utifrån intressen och personliga egenskaper vilket jag uppfattar som att individernas habitus bör överensstämma med varandras för att bli delaktig i gemenskapen. Detta återkommer också ungdomarna till när de talar om inkludering och exkludering. Gemensamma intressen, mål, normer och värderingar inkluderar individer in i gemenskapen och exkludering sker när individen inte uppfattas dela dessa med den övriga gruppen. Eftersom gemenskap uppstår via likheter blir den som inte liknar sig med de andra olik och riskera därmed att bli exkluderad från gemenskapen. Vidare anser ungdomarna att den enskilda individens delaktighet i klassen påverkas av de ungdomar som har en ledande position. För att inte bli bortglömd eller att hamna i bakgrunden anser ungdomarna att det är viktigt att våga visa sig och ta plats. Genom att uttrycka sina åsikter och att våga ta plats kan individen visa vem de är och synliggör för de andra sitt kapital och habitus och därmed avgörs det om individen har det som krävs för att bli inkluderad i gruppen.