<p>I mitt examensarbete har jag undersökt hur pedagoger använder det vidgade textbegreppet i sin undervisning samt hur man ser på barns egen kultur. Den frågeställning jag hade var: I vilken utsträckning använder man det vidgade textbegreppet i skolan? Vilka exempel på det vidgade textbegreppet möter man i skolan? Hur ser pedagogerna på att tillvarata barns kultur i skolan? Genom intervjuer med tre pedagoger har jag kommit fram till att pedagogerna inte känner till det vidgade textbegreppet som står beskrivet i styrdokumenten. Efter att ha förklarat begreppet och innebörden av det, har samtliga förmedlat att de arbetar med en del av de olika uttrycksformer som styrdokumenten anger. Barnkultur i skolan är välkommet hos en pedagog, men barnen måste lämna sina älsklingsfigurer i hallen tills skoldagen är slut. De andra pedagogerna har förbjudit barnen att ta med egna leksaker.</p><p>Slutsatsen är, att pedagoger som inte använder olika uttrycksformer i undervisningen och som inte släpper in barnkultur i skolan, inte följer styrdokumenten som finns för skolans verksamhet.</p>

Avhandlingen huvudsakliga syfte är att undersöka människors förhållningssätt till digitala artefakter i vardagslivet, hur förhållningssätten tar form och hur de formar hur vi använder digitala artefakter. Avhandlingens andra syfte är att utforska metodologiska tillvägagångssätt som kan bidra till att skapa förståelse för frågor om människors förhållningssätt till digitala artefakter i vardagen. Det andra syftet har successivt och som ett resultat av mitt arbete, vuxit fram och utvecklats till ett syfte. Avhandlingen innehåller erfarenhetsnära, respektive erfarenhetsdistanserade tolkningar av tre empiriska studier. Den första studien av Linnea och Martin bygger på upprepade möten, där respondenterna har följts under flera års tid. Den därpå följande studien omfattar personer som forskar om digitala artefakter och dess konsekvenser. Den tredje och avslutande studien omfattar så kallade icke-användare, det vill säga människor som väljer bort och begränsar digitala artefakters betydelse. Avhandlingen visar på två större bidrag. Det ena bidraget utgör en modell för analys av människors förhållningssätt till digitala artefakter i vardagen. Modellen håller samman nio analytiska begrepp, vilka är sprungna ur tolkningar av de empiriska studierna. Modellens styrka ligger i att höja precisionen i analyser av människors förhållningssätt till digitala artefakter i vardagen. Avhandlingens andra bidrag utgör fyra forskningsprinciper för denna typ av studier. Det handlar om att arbeta med människors personliga upplevelser, att följa personerna nära, detaljerat och upprepat.

Det blir allt vanligare att elever som börjar gymnasieskolan erbjuds varsin laptop, men få matematiklärare verkar använda dem i sin undervisning. Syftet med detta examensarbete är därför att undersöka hur lärare resonerar kring datorstöd i matematikundervisningen nu när eleverna har tillgång till varsin dator. De forskningsfrågor som besvaras i undersökningen berör gymnasielärares användning och syn på datorstöd samt vad som krävs för att lärare ska använda datorstöd. I undersökningen har fyra matematiklärare på gymnasiet intervjuats. Resultatet är att när datorstöd används i matematikundervisningen så är det främst läraren som använder datorn, och då till att demonstrera, åskådliggöra svårritade figurer, visa simuleringar samt till att variera koefficienter i olika funktioner och visa på de förändringar som sker. För att lärare ska använda datorstöd behöver de få motiv, inspiration, konkreta tips, teknisk utrustning, relevant utbildning samt slutligen mer tid till att planera datorstöd.

I Skolverkets (2009) förslag till förtydligande av läroplanen för förskolan lyfts naturvetenskap och teknik fram som ämnen som ska tydliggöras. Samtidigt visar forskning och utvärderingar att kunskap och intresse inom dessa ämnen sviktar hos svenska ungdomar. Med anledning därav genomfördes denna studie med syftet att undersöka vilken kompetens som finns på förskolan inom ämnena naturvetenskap och teknik samt hur den synliggörs på förskolan i dag. Ytterligare forskningsfrågor som ställdes i denna studie är vad pedagoger själva anser behöver förbättras genom kompetensutveckling och om de upplever att det är någon skillnad på intresset för ämnena hos flickor respektive hos pojkar i förskolan och i så fall på vilket sätt?Denna studie genomfördes med dels en enkätundersökning i en kommun i mellansverige och dels med hjälp av en observationsstudie genomförd på en förskola som profilerar sig mot ämnena naturvetenskap och teknik. Pedagogerna på observationsförskolan deltog även i enkätundersökningen.Viktiga resultat i denna studie visar att en stor andel av pedagogerna anser sig sakna tillräckliga kunskaper i dessa ämnen och att de anser att behovet av kompetensutveckling är stort. Vidare visar studien att flertalet pedagoger anser att det absolut viktigaste med ett naturvetenskapligt arbetssätt är att låta barnen själva få undersöka och experimentera samt att utgå från barnens tankar och funderingar i planeringen av ämnena. Vad gäller genusaspekten så har det framkommit i denna studie att pedagoger på förskolan inte observerar någon skillnad på intresset för ämnet hos flickor respektive pojkar på förskolenivå.

Bakgrund: Varje år dör cirka 95 000 personer i Sverige, de flesta dör efter en längre tids sjukdom och vårdas sin sista tid i livet på särskilt boende eller i det egna hemmet. Sjuksköterskan kommer att stöta på dödsfall i olika situationer under hela sitt yrkesverksamma liv. Sjuksköterskor tillhör en yrkesgrupp som löper stor risk att konfronteras med känsloladdade möten och extrema situationer Kunskap om vad som påverkar sjuksköterskor och hur de förhåller sig till döden och döendet kan främja en mer öppen och medveten attityd i vårdarbetet. Syfte: Att belysa hur sjuksköterskor förhåller sig till döden och döendet i vården, samt vad som påverkar dem i deras förhållningssätt. Metod: Allmän litteraturstudie genom databassökningar. Resultat: Sjuksköterskor förhåller sig till döden som värdig eller ovärdig. Erfarenhet och tid påverkar sjuksköterskors förhållningssätt i vårdarbetet. Känslomässig balans mellan närhet och distans var viktigt för sjuksköterskorna och deras förhållningssätt till döendet och döden påverkades av existentiella frågor och acceptans. Ett empatiskt förhållningssätt eftersträvades. Sjuksköterskor bearbetar händelser och reflekterar framförallt med hjälp av informellt stöd. Konklusion: Sjuksköterskor förhåller sig till döden och döendet olika, de använder sig av medvetna och omedvetna bemästringsstrategier, så kallad problemfokuserad och emotionsfokuserad coping. / Background: Every year, around 95 000 people die in Sweden. Most die after a prolonged illness, and care for their last time in the life in specific residential or in their own home. Nurses will encounter death in various situations throughout their working lives. Nurses pertains a professional group which extend a big risk with emotional confrontation and extreme situations. Knowledge about what effect them and how they approach death and dying, can improve a more open and aware attitude in the nursing care. Aim: To illuminate nurses attitude toward death and dying in care, as well as what affect them in their approach. Method: General literature review by database searches. Result: Nurses approach death as worthy or unworthy. Experience and time affect nurses' attitude in health care work. Emotional balance between proximity and distance was important, the existential questions and acceptance affected nurses in their idea of dying and death. They pursue an emphatic approach. Nurses processes events and reflect mainly using informal support. Conclusion: Nurses has different attitude towards death and dying, they use conscious and unconscious compensation strategies, also known as problem-solving and emotions-solving coping.

Förskolan är i dag den plats där många barn möts och där många barn leker tillsammans. Den omgivande miljön talar om för barnen vilka möjligheter till lek som erbjuds. Inomhusmiljön återspeglar vilken typ av lek som förväntas förekomma och vilken som inte är möjlig. Syftet med undersökningen är att redogöra för vilka valmöjligheter som finns, i fråga om förskolebarns tillgång till rum, lekmaterial och en närvarande vuxen, under den tid som är avsatt för fri lek inomhus. De frågor som ställs i arbetet är: Hur beskriver förskollärare barnens tillgång till olika rum, lekmaterial och en närvarande vuxen? Hur menar förskollärare att tiden, rummen och lekmaterialet används? Och: Hur kan det se ut i en förskola under tiden för fri lek, i fråga om barns tillgång till olika rum, lekmaterial och en närvarande vuxen? Den valda metoden för undersökningen är intervju av förskollärare och observation av var barn och vuxna befinner sig i den fysiska inomhusmiljön i en förskola. I undersökningen framkom bland annat att förskolebarnens möjligheter att välja rum och lekmaterial under tiden för fri lek, är begränsad. Tillgängligheten till lekmaterial styrs av förskollärarnas farhågor om att de yngre barnen ska stöka till och kvar blir ett traditionellt lekmaterial som barnen redan är bekanta med. Möjligheten att välja rum för sin lek påverkas av om barnen är beroende av närhet till en vuxen, eller söker sig bort från vuxnas övervakning för att leka ifred.

Syftet med undersökningen är att belysa och bidra med kunskap om lärares upplevelser av och förhållningssätt kring genus i skolundervisningen. Undersökningen söker svar kring lärarnas medvetenhet i hur de agerar gentemot pojkar och flickor när de undervisar. Forskningsansatsen är kvalitativ. Datainsamlingen genomfördes med fem halvstrukturerade intervjuer. Resultatet visar att jämställdhet är något som är viktigt för lärarna. Deras medvetenhet är stor då de alltid försöker att behandla pojkar och flickor lika. Lärarna har en generell syn på pojkar och flickor som de inte alltid anser stämmer överens med hur pojkar och flickor är i verkligheten. Alla lärarna anser att det är viktigt att genus förs in i skolpedagogiken och att jämställdhet ska råda både i klassrummen och den övriga skolmiljön. En slutsats är att lärarna associerar ordet genus med jämställdhet. Lärarna lägger inte någon vikt vid de sociala, kulturella och historiskt förankrade värderingar som bidrar till att vi agerar som vi gör gentemot de olika könen. Utan kunskap och förståelse kring genusbegreppet så finns en risk att reproduktionen av könsroller och strukturer fortsätter.

Sammanfattning Syftet med vår uppsats är att undersöka förhållningssätt till jämställdhetsarbete inom Forshaga kommun samt vilket tillvägagångssätt kvinnliga och manliga chefer har för att bedriva ett framgångsrikt jämställdhetsarbete. Forshaga kommun fick uppdraget att utveckla en personalredovisning i slutet av 1990-talet av dåvarande Svenska kommunförbundet. Sedan dess har personalredovisningen i Forshaga kommun utvecklats ytterligare varje år. En av anledningarna till att personalredovisningen utvecklats sedan dess är att det tillkommit vissa lagkrav. Bland annat rör lagkraven redovisning av sjukfrånvaro vilket Forshaga kommun anpassat sig till. Innan uppdraget att utveckla en personalredovisning kom så fanns statistik angående personal med i årsredovisningen och det var denna statistik som omarbetades och kompletterades till en egen personalredovisning där jämställdhet ingår. Forshaga kommun är en kvinnodominerad arbetsplats vilket kan anses bero på den könsordning som råder i samhället där det är tradition att vårdarbete och arbete med barn är kvinnorelaterat. Forshaga kommun arbetar för ökad jämställdhet och det råder ett övergripande önskemål om att få in fler män i verksamheterna. Vi har valt att använda oss av en kvalitativ metod med anledning av att vi därigenom kan studera förhållningssätten hos de olika individerna vilket enligt Jacobsen (2002) kan vara svårt att utläsa vid en kvantitativ metod. Den kvalitativa metoden utfördes i form av intervjuer och materialet blev primärdata, det vill säga förstahandsinformation. Vi har även använt oss av sekundärdata, andrahandsinformation, i form av material vi tillhandahöll av Forshaga kommun. Resultatet av vår studie visar att jämställdhetsarbete, liksom alla andra organisationsförändringar, är en långsiktig förändring av handlingsmönster och förhållningssätt inom en grupp som tar tid. Forshaga kommun har kommit en bra bit på väg och vi anser att de har goda förutsättningar för att kunna arbeta ännu mer framgångsrikt med jämställdhet i framtiden och därmed agera förebild för andra kommuner i landet.

Konflikthantering i två grundskolor: Om pedagogers arbetsmetoder inom konflikthantering på två skolor i Mellansverige Syftet är att ta reda på vilka arbetsmetoder som tolv pedagoger på två skolor i mellansverige använder sig av då det uppstår konflikter mellan barn. Vi har genomfört enkätundersökningar och intervjuer för att komma fram till resultatet. Syftet är också att ta reda på om pedagogernas arbetsmetoder står i samklang med litteraturen. Resultatet av vår undersökning visar att de metoder som pedagogerna använder sig av är ihop plockade av de metoder som vi redogör för i litteraturen. Den gemensamma stommen i samtliga pedagogers konflikthanteringsmetoder är samtal och kommunikation.

Kvinnor som utsatts för våldtäkt kommer många gånger i kontakt med olika myndigheter. Enligt Campbells (2006) forskning blir våldtagna kvinnor alltför ofta osynliggjorda av samhällets myndigheter och därmed får de ett bristfälligt omhändertagande. Detta kan få allvarliga följder för kvinnan, såväl på kort som på lång sikt. Syftet med denna studie var att beskriva kvinnors upplevelser av hur olika myndigheter inom den sociala sfären bemöter dem efter en våldtäkt. De myndigheter som åsyftas i denna rapport är kuratorer, socialsekreterare, psykoterapeuter samt personal på kvinnojourer, brottsofferjourer och ungdomsmottagningar. Metoden som användes var kvalitativa strukturerade personintervjuer och enkätintervjuer med sex kvinnor som varit i kontakt med olika myndigheter. Hälften av kvinnorna har upplevt ett bra bemötande och den resterande hälften har upplevt ett sämre bemötande. Genomgående tycker respondenterna att det viktigaste i ett bemötande är att den professionella innehar kunskap kring våldtäkt. De kvinnor som mött okunniga professionella har upplevt bemötandet som negativt. Det är också viktigt för kvinnorna att bli lyssnad på, respekterad och trodd i sin berättelse. Kvinnorna vill också att den professionella skall bemöta dem individuellt. I och med att våldtäktshändelsen är en privat och personlig erfarenhet måste bemötandet ske därefter. Det respondenterna upplevde som negativt i bemötandet var bland annat den professionellas fördomar, attityder och värderingar.